- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 16:e årg. 1897 /
507

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 36

SVENSK LÄRARETIDNING.

507

tiden hade man t. o. m. tänkt sig en
begränsning till allenast tvänne serier, en för den
festliga och en för den återstående delen af
kyrkoåret. Det af centralkommittén gjorda
urvalet skulle tackas i ett stort antal
exemplar och sändas land och rike omkring.

Kyrkoherden Rich. Norén i Skånella,
medlem af den kommitté, som utarbetat den nya
musiken, framhöll önskvärdheten af ett
meningsutbyte. Intet kunde vara
centralkommittén för »Kyrkosångens vänner» kärare än
att denna rika samling, byggd på gammal
liturgisk grund, skulle väcka opposition.
Därigenom visades dess värde, Det vore därför
af intresse att af de närvarande få höra olika,
men ärliga och oförtäckta uppfattningar.

Kyrkoherden E. D. Heilman uttryckte sin
tacksamhet för centralkommitténs åtgärd och
uttalade den förhoppning, att
centralkommitténs urval väl måtte upptaga olika melodier
för kyrkoårets skilda perioder men däremot
inom hvarje period begränsas till blott en
melodiserie, utan alla alternativ. Vidare
hoppades talaren, att centralkommitténs urval
hölle sig till de enklare melodierna, som
kunde utföras äfven inom församlingar med
medelmåttiga krafter, och framför allt icke
upp-tpge körsångsalternativen. Luthers
församlingssång får ej bli nedtystad. Vid
utomordentliga tillfällen - såsom vid reformationsfesten,
den förestående jubelfesten eller
vesperguds-tjänster - kunde ju konstnärlig körsång
hafva sin plats att fylla, men för den
söndagliga ^ gudstjänsten måste vi hårdt hålla på
den unisona församlingssången, en af de
dyrbaraste gåfvor, som Luther blef redskap att
räcka församlingen. Slutligen önskade tal:n,
att det blifvande urvalet såsom ett tillägg
måtte upptaga någon melodi till »Gloria
Pa-tri» (»Ära vare Fadern» o. s. v.), helst den
sköna melodi, som fanns i den af Eich.
Norén och J. Morén utgifna liturgien för
reformationsjubileet. »Gloria Patri» förekommer
ju i mässan dels vid dopet, dels vid de
liturgiska morgon- och aftonbönerna, och det vore
uppenbart, att den borde utföras genom
församlingens sång, hvadan tal:n fann det vara
en brist, att den nya mässmusiken här icke
hade något att bjuda.

Som svar härpå meddelade biskop
Ullman, att samtliga de önskemål, som den
föregående talaren först framhållit, kommit till
sin rätt i centralkommitténs urval. Hvad
an-ginge »Gloria Patri», beklagade äfven
biskopen, att den nya mässmusiken icke fyllt
denna lucka, men han visste ju väl, att
vederbörande kommitté icke ansett sig äga
befogenhet att framlägga melodier till andra
kult-moment än dem handboken uttryckligen
an-gåfve skola sjungas. Tal:n kunde dock icke
finna något hinder för, att på ifrågavarande
punkt församlingen, där den så önskade,
bereddes tillfälle att med sång utföra »Gloria
Patri».

Kommitténs sekreterare, kyrkoherden
Lan-dahl, upplyste, att kommittén endast
undantagsvis trott sig böra låta den
själfständiga flerstämmiga körsången komina till
användning.

Komminister G. T. Lundblad från Händene
framhöll,, att centralkommitténs urval
visserligen - såsom förut meddelats - komme
att inom de olika kyrkoårsperioderna endast
upptaga en melodiserie, men att man på någ- i
ra enstaka ställen och för vissa kultmoment l
i en not påpekat något alternativ, detta
na-turligtvis just med tanke på särskilda hög- !
tidsdagar och församlingar med större
kyrkosångsresurser.

Kontraktsprosten A. Forssman i Huddinge
trodde, att oppositionen mot den nya
kyrkomusiken mest berodde på okunnighet om
densamma. Tal:n hade från egen församling |
den erfarenhet, att skolbarnen mycket lätt !
kunde inlära de nya melodierna. Protesten j
mot arbetet vore därför obefogad.

I motsats härtill uttalade »Vårt Lands»
redaktör, professor G. Toreliits, sina farhågor
att just den myckna rikedomen på alternativ
kunde framkalla villervalla och missnöje inom
församlingarna. För egen del kände sig tal:n

snarare tilltalad af en viss enformighet på
här ifrågavarande område, och han trodde,
att man i alla händelser med hänsyn till
församlingarnas behof af att få sjunga med men
svårighet att lära sig många alternativ borde
gå mycket försiktigt fram och framför allt
söka bevara enighet. Annars kunde en
sådan villervalla slutligen uppstå, att
församlingarna upphörde att deltaga i sången.

A andra sidan försvarade komministern P.
J. T. Carlson och kyrkoherden Norén
nödvändigheten af omväxling i kyrkosången. Den
sistnämde begagnade härvid tillfället att
utveckla de principer, som varit ledande för
kyrkomusikskommittén. Den äldsta
lutherska kyrkan hade en rik skatt af kyrkomusik
och begagnade den flitigt, så att den
nuvarande fattigdomen vore väl ett arf från
kyrkans förfall under förra århundradet och
början af detta, men ingalunda från de
lutherska fäderna. Kyrkomusikskommittén hade
tagit fram ur den gamla skattkammaren af
härlig luthersk kyrkomusik, och den hade
gjort detta så mycket hellre, som ju dess
arbete icke skulle vara för i dag och i morgon
allenast utan för en lång framtid och gälla
icke blott för de vanliga söndagarne utan
också bjuda något för mera festliga tillfällen.
En särskild folkupplaga hade ju utgifvits,
upptagande de enklare sakerna, och därmed
hade ju uttryckligen sagts, att man aldrig
syftade till att församlingarna utan vidare
skulle genast tillägna sig hela den stora skat
ten.

Och beträffande »Gloria Patri» anmärkte
komminister Carlson att det visserligen ej
stode föreskrifvet, att den skulle sjungas, men
så vidt han visste hade den alltid sjungits.

Efter replikväxling mellan hrr Landahl,
Torelius, Ullman och Norén påpekade
komminister A. G. Jakobsson i Oppeby vikten af
att församlingarna på förhand borde inöfva
den nya mässan och sprida
melodisångböcker.

Sist fingo mötesdeltagarna höra en del
af de i kommitténs urval upptagna stycken
sjungas till ackompagnemcnt af
orgelharmo-nium, hvarförutom Östermalms församlings
kyrkokör biträdde med utförandet af några
mera kräfvande stycken ur mässan. Så
sjöngos »Kyrie», »Laudamus»,
Nattvards-mässan, »Sanctus», »Agnus Dei» och en
del af litanian.

Litteratur.

Minnesblad vid h. m:t konung Oscar li:s
25-års-jubileum, utgifvet af C. A. Länder,
folkskollärare, Lindesberg. Pris 20 öre. -
Det 32 sidor starka häftet, hvars
typografiska utstyrsel är rätt prydlig, innehåller en
längre versifierad hälsning till konungen, en
öfversikt öfver dennes regering, teckning
af drottning Sofia och hennes verksamhet
i filantropiska syften samt en uppsats om
Stockholms slott. Häftet är försedt med 4
illustrationer.

Möten mellan skolråd

och lärarepersonal.

(Meddelanden till Svensk Läraretidning.)

Sundsvall: Vid mötet i fredags beviljade
skolrådet lärarekårens anhållan om vidtagande
af lämpliga åtgärder angående sinnesslöa och
vanföra barn: de barn, som omöjligen kunna
draga någon nämnvärd nytta af folk- eller
småskolans undervisning, skola sändas till
lämplig vårdanstalt; barn, som i mycket ringa
mån kunna tillgodogöra sig undervisningen,
kunna i enstaka fall befrias från det eller de

ämnen, hvari de befinnas omöjliga. Lärare
kårens begäran om komplettering och
tillökning af undervisningsmateriel samt bättre
anordning för dess förvaring och skötsel bifölls
äfven, och tillsattes på ordförandens förslag
en kommitté,, bestående af förste läraren O.
Ohlson samt folkskollärarne Hj. Boström och
Aug. Björklund, med uppdrag att närmare
utreda frågan och till skolrådet inkomma
med förslag. Slutligen framförde
skolrådsledamoten rektor Aug. Bystedt
djurskyddsföreningens anhållan om lärarekårens kraftiga
hjälp att hos det uppväxande släktet inplanta
ömhet och vård om djuren samt att på
effektivt sätt motarbeta det oskick, hvartill en del
ungdom gör sig skyldig genom att rita och
skrifva å husväggar, plank o. d.

Dödsfall.

6. F, Johansson f. Efter endast några
få dagars sjukdom afled i Linköping den
24 augusti läraren vid Ljungstedtska
friskolan därstädes Carl Fredrik Johansson.

Född 1855 i närheten af Linköping,
genomgick han Linköpings folkskollärareseminarium
och blef 1878 anställd vid Ljungstedtska
friskolan. När denna anstalt i början af 1880-talet
från folkskola omorganiserades till teknisk
fortsättningsskola, öfvertogs undervisningen i
slöjd af J., som genomgått slöjdkurser
såväl vid Palmgrenska skolan i Stockholm
som vid Nääs. Dessutom undervisade han
i sång, gymnastik och vanliga skolämnen.
Han skulle i dagarna hafva tillträdt sin
plats som slöjdlärare vid Linköpings
folkskollärareseminarium, men den sjukdom -
bukhinneinflammation - hvilken han under
en resa till utställningen i Stockholm ådragit
sig, slöt - mänskligt att döma - i
förtid ett verksamt lif.

En skicklig och nitisk lärare, var J. högt
värderad af förmän, kamrater och lärjungar.
Hela hans undervisning var liksom han
själf praktiskt anlagd. Högt uppburen af
sina kamrater, var han ordförande i
Linköpings folkskollärareförening.

I det enskilda lifvet vänsäll, godsint,
fridsam och anspråkslös, efterlämnar
Johansson en stor vänkrets. Närmast sörja
honom änka, två minderåriga barn och
ålderstigna föräldrar.

P. JVIÖIIer f. I Landskrona afled förra
onsdagen efter en tärande sjukdom i en
ålder af nära 64 år f. folkskolläraren Per
Möller. Född är 1833 i Reslöf, blef han
efter aflagd examen i Lund 1858
folkskollärare i sin födelseförsamling, hvilken
befattning han skötte från 1861 till 1892, då
han tog afsked. Under de senare åren
tjänstgjorde han vid Rönnebergs m. fl. ting
som tingsskrifvare och referent till åtskilliga
tidningar. Han var känd i vida kretsar
samt efterlämnar maka och två barn.

P. /r. jVlörtberg f. I Haparanda afled
den 31 augusti tidningen »Pohjolas»
redaktör, förre folkskolläraren Per Anders Mörtberg
i en ålder af 56 år. M. var född 1841,
utexaminerades 1867 från Hernösands
seminarium och blef följande året ordinarie
folkskollärare i Hietaniemi, hvilken plats
han innehade till medlet af 1880-talet.

Kristina Ulrika Fischer f. Den 27
augusti afled i Falun pensionerade
folkskollärarinnan Kristina Ulrika Fischer i en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1897/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free