- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 16:e årg. 1897 /
522

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

522

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 37

sund den än må vara, bär äfven inom sig,
det må ej förglömmas, frön, som, om de
få gro och bära frukt, kunna bereda
fördärf åt den sak den är ämnad att tjäna.
Här såsom inom andra områden beror det
på om de ideella eller de själf viska krafterna
få öfvervikten. Det är lyckligt för kåren,
att föreningens program är behärskadt af de
förra, och ännu lyckligare är det, att det
nu med sanning kan sägas, att detta
program verkligen varit dess rättesnöre.

Tanken att organisering behöfves för att
tillvarataga berättigade intressen, hvilka
befaras annars skola bli försummade, har
genom föreningens uppkomst och utveckling
så genomträngt alla, som hafva med
folkskolan att göra, att speciella föreningar
bildats för kristendomsundervisningens höjande,
för slöjdundervisningens befordrande och
för den absoluta nykterhetens utbredande
bland lärarne.

Föreningslifvets utveckling inom
folkskolans område har gifvit upphof och näring
åt en periodisk skollitteratur, som med
hvarje år blifvit allt värderikare. På
sjuttiotalet fanns icke stort mera än
»Veckoblad för folkundervisningen» och »Tidning
för folkskolan». Båda voro redigerade af
personer, som stodo utanför
folkskollärarekåren, och båda ledo påtagligen af brist på
ämnen för sitt innehåll och på intresserade
läsare.

Sveriges allmänna folkskollärareförening
var icke stort mera än årsgammal, då den
föranledde upprättandet af Svensk
Läraretidning, hvars text och läsekrets sedan för
hvarje år vuxit så att den länge varit
Nordens ojämförligt mest betydande skoltidning.
Detta vittnar ju om, att dess innehåll förmått
tillvinna sig intresse.

Dess båda jultidningar, »Jultomten» och
»Tummeliten», hafva genom sitt innehåll,
sin konstnärliga utstyrsel och genom det
understöd de kunnat påräkna från den af
föreningslifvet intresserade lärarekåren nått
en för våra förhållanden storartad
spridning.

Efter mönstret af Svensk Läraretidning
och Jultomten hafva efterhand uppstått
» Folkskolans Vän » och »Julklappen». Öfriga
tidningar för lärare, barn och ungdom torde
ock haft icke ringa fördel af det lif, som rör
sig inom lärareföreningarna. Att skolpressen
i sin ordning påverkat och stärkt
förenings-lifvet säger sig själft.

Den sida i de sista 25 årens utveckling
af vårt f österlands, samfundslif, som genom
nu framställda fakta blifvit belyst, har två
oeftergifliga förutsättningar: yttre fred och
inre frihet, åtminstone i den mån, att inga
direkta hinder läggas för den enskilde
medborgaren att arbeta för det godas
förverkligande i samhället. Folkbildning är en växt,
som icke kan trifvas utan i sådan jordmån.
Vårt folk har ägt denna fred och denna
frihet under Oskar II:s regering, och en
större förmån kan en konung ej bereda sitt
folk.

Att en utveckling af sådan art försiggått
visar, att oaktadt vårt folk följer rytmen i
det öfriga Europas rörelse mellan framåt-

skridande och reaktion, så rör sig dock i
dess innersta ett friskt och kraftigt lif, som
bär inom sig rika möjligheter för framtiden.

Al fr. Dalin.

___________.*.___________

.27

Abnormskoleväsendets utveckling.

Ett särskildt slag af
folkundervisningsanstalter äro de, som sammanfattas under
den gemensamma benämningen abnormskolor.
De fördela sig i trenne särskilda former:
dö f stumskolor, blindskolor och skolor för
sinnesslöa barn.

I vårt land förekommo redan tidigt
enstaka försök att undervisa döfstumma. Men
först år 1807 uppträdde den man, som skulle
grundlägga den svenska döf stumskolan. Denne
man var Per Aron Borg. Till en början
inrättade han en privat döfstumskola i
Stockholm, men år 1812 förflyttades den till
Manilla, som sålunda med skäl kan benämnas
landets moderinstitut. Från detta institut
har sedermera intresset för de döfstummas
sak så småningom spridt sig och tagit sig
uttryck i smärre privata anstalter ute i
landsorten.

År 1873 upprättades Manilla seminarium.
Härigenom inträdde, kan man säga,
döf-s tumunder visningen i ett nytt skede.
Undervisningen hade hitintills varit ett osäkert
experimenterande, men nu började bestämda
metoder göra sig gällande. Dessa metoder
äro: talmetoden, skrif metoden och
tecken-metoden. Talmetoden intager hos oss
främsta rummet, och skola alla barn under första
läsåret pröfvas, huruvida de kunna bibringas
förmågan att tala. O ni ett barn ej
befinnes härför lämpligt, må det undervisas efter
skrifmetoden eller, i händelse af ytterst klen
begåfning, efter teckenmetoden.

Tillgång på dugande lärarekrafter hade
till följd, att under senare delen af 70-talet
flera enskilda och landstingsskolor
upprättades.

Ännu fanns dock ej något lagstadgande
angående de döfstummas undervisning, men
år 1876 tillsattes en kommitté för afgifvande
af förslag till döfstumundervisningens
ordnande. Kommitténs arbete bar visserligen
icke genast frukt, men saken förbereddes
genom inrättandet af tre anstalter för
öfver-åriga döfstumma i Skara, Vadstena och
Bollnäs, och år 1889 antogs den nya
döfstum-undervisningslagen, enligt hvilken
döfstum-undervisningen blef obligatorisk.

Döf stumskolan gick nu framåt med
jättesteg. Landet indelades uti sju skoldistrikt,
nämligen:

l:a distriktet: Stockholms stad samt
Stockholms, Södermanlands, Västmanlands,
Östergötlands och Gotlands län ;

2:a distriktet: Kalmar samt Jönköpings och
Kronobergs län;

3:e distriktet: Kristianstads, Malmöhus och
Blekinge län;

4-.e distriktet: Göteborgs, Hallands,
Älfsborgs och Skaraborgs län;

5:e distriktet: Örebro och Värmlands län;

6:e distriktet: Uppsala, Kopparbergs och
Gäfleborgs län; samt

7:e distriktet: Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län.

Första distriktet har öfvertagit institutet
å Manilla. De öfriga distriktens skolverk-

samhet är förlagd: andra distriktets till
Växjö; tredje till Lund och Karlskrona;
fjärde till Vänersborg; femte till Örebro;
sjette till Gäfle och sjunde till Hernösand.

I de flesta distrikten hafva uppförts
palatslika skolbyggnader, hvilkas värde
beräknas till öfver l million kronor.
Undervisningsmetoderna hafva under sista årtiondet
förbättrats, synnerligast talmetoden. För
döf-stumlärarnes utbildning och ekonomiska
ställning har mycket blifvit gjordt, och synes
den tidpunkt nu ej vara allt for långt
aflägsen, då äfven döf stumskolans
lärarepersonal blifver pensionsberättigad.

En icke ringa faktor för
döfstumundervisningens framåtskridande utgör »Svenska
döfstumläraresällskapet», hvilket bildades år
1877 och bJand annat verkar genom
utgifvande af en tidskrift för döf stumskolan.
Denna tidskrift åtnjuter numera statsanslag.

Per Aron Borg är i vårt land icke blott
döfstumundervisningens utan äfven
Uind-und er visning ens upphofsman. Denna senare
undervisning var ock länge förlagd till samma
läroverk som den förra. Sedan 1878 års
riksdag beviljat erforderliga medel,
upprättades emellertid ett särskildt institut för
blinda, och den 10 jan. 1879 öppnade detta
sin verksamhet. Det var först förlagdt till
Stockholm men flyttades snart till
Tomteboda, där en storartad byggnad uppfördes
under medlet af 80-talet. Behofvet af
utbildade lärarekrafter gjorde sig snart
gällande, och upprättades därför å Tomteboda
ett seminarium.

Läroanstalter för blinda äro nu: två
förskolor för meddelande af förberedande
undervisning, en å Tomteboda, afsedd
företrädesvis för Svealand och Norrland, och
en i Växjö, beräknad företrädesvis för
Götaland, samt en anstalt för undervisningens
fortsättande och afslutande å Tomteboda,
afsedd för hela riket.

På 1870 talet upprättades ett arbetshem
för blinda uti Stockholm. Uti Kristinehamn
finnes dessutom en handtverksskola för blinda.

Lag angående blindundervisningen vann
kungl, stadfästelse den 29 maj 1896. Genom
denna lag blir blindundervisningen
obligatorisk från och med 1899.

En förening för sinnesslöa barns vård
bildades på 1870 talet, och på initiativ af
denna förening upprättades ett stort antal
idiotskolor på skilda håll i landet. Vid
idiotskolan i Stockholm upprättades därjämte
ett seminarium för utbildande af lärarinnor
för dessa anstalter.

Numera finnas i vårt land icke mindre
än 16 skolor, 7 vårdanstalter och 6
arbetshem för barn af ifrågavarande slag. Till
deras understöd beviljade senaste riksdag
ett årligt anslag af 150,000 kronor.

En särskild plats bland dessa anstalter
intager fru Elisabet Anrep-Nordins skolhem
vid Vänersborg, som är afsedt för blinda
döfstumma och blinda sinnesslöa barn samt
helt och hållet tillkommit genom kunglig
frikostighet. Numera åtnjuter dock äfven
detta hem statsanslag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 21:06:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1897/0526.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free