Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 37
ambulatorisk och använde under ifrågavarande
dagar i en rent skandalös utsträckning barn
såsom utprånglare af sina varor. Vid 1896
års riksdag väckte E. Hammarlund på grund
häraf förslag om sådant tillägg till
förordningen af den 10 juli 1891, att det däruti
medgifna förbudet skulle för sön- och
helgdagar kunna utsträckas till hela dygnet.
Förslaget vann riksdagens bifall, och den
4 december 1896 utfärdades en förordning
i det af motionen angifna syftet.
Oafsedt nu omnämda tillägg till 1881 års
skyddslagstiftning för de minderåriga har
det fått förblifva vid det då tagna första
steget. Väl borde tiden nu för längesedan
varit inne att låta detta följas af ett nytt.
Ansatser härtill hafva icke alldeles saknats
(så t. ex. Sveriges deltagande i den af
tyske kejsaren sammankallade
arbetareskydds-konferensen i Berlin 1890 och den med
anledning häraf tillsatta k. kommittén af 1891),
men hittills hafva de återhållande krafterna
varit allt för of vei mäktiga att kunna medgifva
en revision. Härtill kommer, att dessa
återhållande krafter ända till senaste tiden haft
goda bundsförvanter dels i de vuxna
arbetarnes ofta ådagalagda kortsynthet, dels i
uppfostrarnes bristande uppfattning af
barnaskyddets genomgripande betydelse för
uppfostrans sak. Hade vederbörande föräldrar och
lärare varit fullt medvetna om hvad ungdomens
väl i detta afseende kräfver, då skulle det
nu gångna kvartseklets historia haft att
berätta icke allenast om den första svaga
begynnelsen till en skyddslagstiftning för de
minderåriga utan .säkerligen ock om en
verkligt tidsenlig lösning af. denna så
utomordentligt viktiga fråga.
Fridtjuv Berg.
Ecklesiastikministrar 1872 - 97.
Gunnar Wennerberg var chef för
ecklesiastikdepartementet ären 1870 - 75 samt
1888-91.
Född 1817 i Lidköping, där fadern var
kyrkoherde, genomgick W. Skara skola och
gymnasium samt blef student i Uppsala 1837.
Under sin Uppsalatid sysslade han med estetiska
och filosofiska studier och umgicks å ena
sidan uti de salonger, där universitetsstadens
stormän förde ordet, exempelvis Geijer,
Atterbom, Hwasser, Järta, Böttiger m. fi., å andra
uti det vittra gille, som bar namnet
»Juvena-lerna» och där de berömda duetter tillkommo,
hvilka under titeln »Gluntarne» under flera
årtionden hört till Uppsalasångens mest
originella älsklingsnummer. År 1845 tog W.
filosofiska graden, vardt året därpå docent i
estetik och anförare för studentsången samt
1849 lektor i svenska och filosofi uti Skara.
Medlem af Musikaliska akademien vardt han
1850 och s. å. gaf honom Svenska akademien
Karl- Johans-priset för »Gluntarne».
År 1865 blef han t. f.
expeditionssekreterare och byråchef för den afdelning inom
ecklesiastikdepartementet, hvilken handlägger
ärenden rörande den högre undervisningen. Året
därpå medlem af Svenska akademien, blef han
1870 ecklesiastikminister och kontrasignerade
i denna egenskap så viktiga förordningar som
t. ex. om lönereglering för elementarlärarne,
om lapparnes o^h finnarnes undervisning, om
minimilönens fixering till 500 kronor o. s. v.
Han afgick 1875 ur ministären. Efter en
13-årig verksamhet som landshöfding i
Kronobergs län, därunder han af Växjö landsting
valdes till ledamot af första kammaren,
inkallades han år 1888 ånyo i regeringen. Un- j
der denna senare ministerperiod ordnades |
döfstumundervisningens kvinna förklarades j
valbar till skolråd, ny ilormalplan utkom
1889 och normalstafning i enlighet med svenska
akademiens ordlista påbjöds samma år.
Sedan han 1891 för andra gången lämnat
ecklesiastikportföljen, har han varit bosatt i
Stockholm samt ägnat sig åt tondiktning -
manskvartetter,- Davids psalmer m. m. - och
redigerandet af sina samlade skrifter.
Fredrik Ferdinand Gar/son, hvilken
redan åren 1863 - 70 innehaft chefsplatsen i |
ecklesiastikdepartementet, efterträdde 1875 i
Wennerberg och kvarstod på denna post
till 1878.
Han var född 1811 i Alsike församling, blef
1825 student i Uppsala, filosofie doktor med
andra hedersrummet 1833 och docent i
historia 1835. Lärare för arffurstarne Karl,
Gus-staf och Oskar åren 1837-46, blef han 1844
adjunkt vid Uppsala universitet uti historia
ocli statistik, 1846 e. o. professor i historia
och efterträdde 1849 Geijer på ordinarie
professorsstolen i samma ämne i Uppsala,
hvilken han innehade till 1877. Af riksdagen blef
han medlem redan 1850 och satt i Stockholms
folkskolors öfverstyrelse från 1881 till sin
död.
Som ecklesiastikminister lade han sig
synnerligen vinn om att höja lärarnes bildning
och förbättra deras lönevillkor.
Statsbidragets höjande från hälften till två tredjedelar
af lönen år 1875, reglementet för
folkskollärarnes änke- och pupillkassa samma år,
kungörelserna om statsunderstöd för anordnande
af manlig slöjd vid folkskolorna, om
fortsättningsskolor, om seioinariekursens förlängning
till fyra år och utfärdande af normalplan för
folk- och småskoleundervisningen 1878, detta
och mycket annat hade han den glädjen att
se beslutadt och delvis infördt under sin
ministertid.
Genom flera framstående och högt
värderade arbeten rörande Sveriges historia befäste
C. sitt anseende som häfdatecknare. År 1887
slöts hans verksamma lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
