- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 16:e årg. 1897 /
525

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 37

SVENSK LARAEETIDNING.

525

adjunkt i Linköping, läroverkskollega i Eksjö
och läroverksadjunkt i Norrköping år 1864,
hufvudlärare vid Linköpings
folkskollärareseminarium och adjunkt därstädes 1866. Aren
1871-83 var han rektor vid
folkskollärareseminariet i Karlstad och vardt sistnämda år
rektor vid Stockholms
folkskollärarinneseminarium. I många år folkskoleinspektör i
skilda trakter af vårt land och verksam
ledamot i de flesta af senare årens
folkskolekommittéer har han äfven gjort sig känd som
flitig författare på det pedagogiska området.

(ätfalcmcUn af l^onurtg
Oskar IL

JZör ett folks framtid är en god folkskola
en af dess viktigaste angelägenheter,
och de vid densamma anställda lärarnes
löner böra icke stå i ett allt för stort
missförhållande till deras arbetes betydelse.

(Ur ett trontal i Norge.)

Mörkret är ett ondt, ej minst då det är
okunnighetens, fördomarnes eller lögnens
mörker I ären kallade att sprida upplysning
bland det uppväxande släktet. Detta kall
*är viktigt. Hållen då upplysningens
facklor högt och foren dem med rena händer!
Glommen icke, att där gifvas irrbloss, hvilka
sprida sitt förledande skimmer i de
mänskliga lidelsernas töcken, och värnen de unga
att följa dessa! Visen dem på det ljus,
som likt de klara stjärnors strålar neder
från himlen I Dit höje den försonade
människan med tillförsikt sina blickar!
Därifrån hämte hon den sanna upplysningen!

(Ur ett tal till lärarne vid festen i Jakobs
folkskolehus under nordiska skolmötet år

1880.)

Man har önskat höra min åsikt om de
föreslagna Skollofskolonierna, och jag säger
den med nöje.

Jag anser ändamålet prisvärdt.
Ungdomen behöfver ljus, frisk luft och värme.
Nordens korta sommar erbjuder dessa trenne
förmåner i rikt mått, vare sig vid skogens
bryn eller hafvets strand. Särdeles fördel
af en så tillbragt skollofstid skördar den
fattiges barn, som i hemmet allt för ofta
måste sakna hälsans villkor. Stärkt till både
kropp och själ återkommer det om hösten
till hemmet och skolan, med bättre
förutsättningar att växa och bildas till en
kraftig och god människa, till en kunnig och
nyttig samfundsmedlem.

(Ur ett år 1890 till förmån för
Skollofskolonierna utgifvet tillfällighetsblad.)

FÖR DAGEN.

Framåt.

Några o ref vid regeringsjubileet.

Tjugufem år kunna i en tid sådan som
vår, då alla mänskliga förhållanden
befinna sig i en oaflåtlig och
oemotståndlig omdaning, icke gå förbi utan att
medföra stora och betydelsefulla förändringar.
Väl kan utvecklingen understundom ske så
långsamt, att det blir svårt om ej
omöjligt att år för år märka dess
fortskridande, och väl kan på vissa enstaka
områden ett stillastående, ja t. o. m. ett
tillbakaglidande under någon längre eller
kortare tid åtminstone skenbart ega rum.
Men på djupet går det dock framåt, och
med det sammanhang, som inom
samhällslifvet allt mer och mer gör sig
gällande, ryckas de återhållande krafterna
förr eller senare med i den allmänna
rörelsen, och då man efter ett fjärdedels
sekel får anledning att blicka tillbaka,
skall man till sin glädje finna, att det
hela därunder, alla svårigheter och
hinder till trots, dock kommit ett ganska
långt stycke framåt.

Så har onekligen ock skett på det
svenska folkuppfostringsarbetets område
under de tjugufem åren 1872-1897.
Antalet skolbarn och lärarekrafter har
ansenligt stigit; en mängd nya och ofta
äfven mera ändamålsenliga skolhus hafva
blifvit uppförda; den förut oskäligt
knappa skoltiden har flerstädes blifvit ökad
och i samband därmed tidsenligare
skolformer införda; folkskolorna hafva i
vidsträcktare grad blifvit utrustade med
nödiga undervisningsmedel; åtskilliga förut
okända eller ovanliga
undervisningsämnen hafva blifvit införda och vunnit
utbredning; lärarnes ställning har i vissa
afseenden blifvit förbättrad; de belopp,
som utvisa statens och kommunernas
utgifter för skoländamål, hafva hållit
någorlunda jämna steg med de växande
utgifterna på de flesta andra områden o. s. v.

Men icke blott i yttre afseende äro
framstegen påtagliga. Folkskolan har i
allt vidsträcktare mån visat sig kunna
uppfylla sitt ändamål. Den brist på
hyfsning, som ännu för en mansålder var
ganska allmän bland massan af vårt folk
och som vid alla lägliga tillfällen tog sig
uttryck i råa och vilda uppträden, den
är nu enligt alla opartiska och sansade
personers vittnesbörd till en stor del
af-hjälpt, och förtjänsten härför tillkommer
visserligen icke odelad men dock i högst
väsentlig mån folkskolan. Dennas
uppfostrande verksamhet har gjort, att man
numera vant sig att ställa helt andra
fordringar på »folket» och »folkets barn»
än man fordom ansåg möjliga och
rimliga; äfven af kroppsarbetarne finner man
sig nu kunna kräfva, att de skola uppföra
sig såsom städade och verkligt bildade
människor.

Men om svenska folkskolans utveckling
under de svunna tjugufem åren sålunda
i det hela taget obestridligen gått fram-

| åt, så innebär detta sannerligen ingen
l anledning att nu göra halt för
uppdragande af blomstermålningar och
försjunkande i själfbelåtna betraktelser. Må vi
i gärna allt emellanåt blicka tillbaka för
att förvissa oss om, att vi och våra
föregångare icke arbetat förgäfves, men må
vi ock sedan för hvarje gång med nytt
mod rikta blicken framåt mot de mål,
som stå oss och våra efterföljare åter.
Hvad vi vunnit är mycket, men hvad vi
önska och fordra är dock vida mera.

Det är i synnerhet tvänne kraf, uti
hvilka allt annat, som vi hoppas och
åstunda, kan anses inneslutet.

Det första af dessa kraf höfves det
oss att ställa på oss själfva. Ännu äro
folkskolans män och kvinnor helt visst
icke nog fullt och allmänt genomträngda af
medvetandet om sin uppgifts verkliga
innebörd. Ännu lefver i vår tankegång
och än mera i vår praxis allt för mycket
kvar af den gamla uppfattningen, att
folkskolan väsentligen skall vara en
plugg-och dresseringsanstalt. Ännu är det allt
för ofta ordens och talesättens hårda
stenar vi bjuda de unga i stället för den
sunda barnakost, som ensam kan gifva
näring åt deras tanke, känsla och vilja.
Hvad som i främsta rufnmet kräfves är
därför, att vi reformera oss själfva, så att
vi allt igenom känna oss såsom
uppfostrare och sätta vår uppgift i att utveckla
de unga personligheter, hvilka anförtros
åt vår vård, samt att med varm och
fast hand steg för steg leda dem fram
emot det lif, hvaruti de inom kort skola
vandra sin egen väg.

Söka vi fylla detta första kraf, så må
vi ock med frimodighet och tillförsikt
ställa ett annat. Vi kunna nämligen då
med full rätt vänta att vårt folk - och
ej minst dess mera inflytelserika klasser
- skola betrakta folkskolan icke såsom
en tyngande och besvärande börda, utan
såsom den oundgängliga grunden för vår
odlings framtid och den säkraste
underpanten på vårt samhälles trygga
utveckling samt vårt nationella fortbestånd.
Och vinnes detta mål, då skall man i
folkskolans yttre och inre utveckling aldrig
mer kunna se endast ett lärarekårens
klassintresse; folkskolans sak skall då
af alla fattas såsom en folkuppfostrans,
en hela folkets sak, och de uppoffringar,
den påkallar, skola kännas lättare än hvarje
annan, ja bäras med glädje och stolthet.
Ännu synes visserligen detta mål ligga
i ett aflägset fjärran. Må emellertid vår
svenska folkskollärarekår oaflåtligen
sträfva framåt mot detsamma! En gång skall
den nå fram, ty den befinner sig under
denna sin sträfvan i följe och förbund med
alla tidens, alla mänsklighetens goda
krafter.

I tolf artiklar

behandlas i dagens nummer utvecklingen
på folkundervisningens område under
konung Oskar Il:s 25-åriga regering.
Artiklarna äro, som synes, skrifna af åtta
medlemmar af centralstyrelsen för all-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:19:09 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1897/0529.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free