- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 16:e årg. 1897 /
579

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 41

SVENSK LÄRARETIDNING.

579

!De fyra räknesätten i
hela tal,
decimalbråk och
vanliga bråk.
Myntsorter.
Metersystemet.
2/Keduktion af decimalsorter.

Tids- och stycke-tals-sorter samt deras
reduktion.

Enkel reguladetri.
Allmän procenträkning,
o j Beräkning af ränta,
’j Beräkning af medelvärden.
Lättförstådda planimetriska och
stereometriska uppgifter.

Öfningsexemplen böra vara enklare och
lättare, än dem man ofta fmner i
räkne-böckerna.

Förklaringar böra naturligtvis gifvas, så
att lärjungarne förstå det praktiska
förfarandet vid räkningen, men, sedan de insett
skälen till detta, är ett upprepande af dessa
förklaringar ej på sin plats. Allra minst
böra lärjungarne åläggas att afgifva
sammanhängande redogörelser för grunderna till
förfaringssättet vid räkningen.

Beträffande den ofta diskuterade frågan,
huruvida bråkräkningen skall börja med
vanliga bråk eller decimalbråk, torde kunna
sägas, att man med lika stor framgång kan
göra det ena som det andra, och att en
diskussion om den saken aldrig kan leda
till något resultat.

Efter inledningsföredraget utspann sig en
liflig diskussion.

Rektor L. M. Wcern anslöt sig till
inledarens åsikt i fråga om vikten af begränsning
af lärostoffet, hvilket enligt talarens mening
i detta ämne såväl som i de flesta andra
erhållit en allt för stor omfattning, beroende
företrädesvis, därpå, att skickliga speciallärare
vore benägna att ställa för höga fordringar
på lärjungarne. Däremot kunde talaren ej
vara ense med inledaren beträffande de skäl,
som af denne anförts för borttagande af
åtskilliga tillämpningsräknesätt. Rektor Weern
ansåg nämligen, att inledaren allt för mycket
förbisett den formella bildningen. Därjämte
ville talaren framhålla vikten af den
hevris-tiska metodens användande. Det själfständigt
vunna begripandet hade nämligen ett
synnerligt stort värde såväl i praktiskt hänseende
som framför allt för förståndskraftens
stärkande.

Läroverksadjunkten d:r Adolf Meyer ansåg,
att ej heller undervisning i enkel reguladetri
borde förekomma. En så komplicerad
uppgift som att exempelvis beräkna priset på 8
kg., då man kände priset på 3 kg., borde ej
föreläggas lärjungarne. Talaren hade funnit
de räkneuppgifter, som i allmänhet
framställas för lärjungarne, vara af allt för invecklad
beskaffenhet. I räkneböckerna borde icke
upptagas sådana exempel, vid hvilkas lösning
lärjungen behöfde anstränga sig för att få
klarhet om hvilket räknesätt, han borde
använda. Däremot kunde exemplen gärna
väljas så, att svårigheten vid själfva räkningen
stegrades. Den hevristiska metoden kunde
lätt leda och hade ofta ledt till öfverdrift.
Kvasi-hevristik vore skadlig. Läraren tror
ofta, att barnet tänker, fastän det är läraren,
som tänker för barnet. De af lärjungarne
afgifna riktiga svaren vittnade långt ifrån
alltid om att lärjungarne begripit saken; de
hade ofta endast gissat rätt. Man borde ej
uppskjuta det praktiska räknandet, till dess
lärjungarne genom förklaringar lärt sig förstå,
hvarför den ena eller andra operationen
göres just på det anvisade sättet; om
förklaringar äro behöfliga, böra de helst gifvas,
sedan räknesättet blifvit inlärdt. I de flesta

fall bör ordningen vara denna: först inläres
en mekanisk regel; sedan öfvas räknesättet;
sist förklaras räkneoperationen.

Rektor Wcern opponerade sig på det
bestämdaste mot d:r Meyers mekaniska metod
och föreslog följande ordning: åskådning,
hufvudräkning, sifferräkning.

Fröken Anna Lindhagen framhöll, att de
förståndsöfvande räkneuppgifterna vore af
större betydelse i flickskolorna än i de
allmänna läroverken, enär i de förstnämda ej
förekomma så många andra ämnen, ägnade
att uppöfva förståndet. Lärjungarne borde
i sammanhang redogöra för uppgifterna;
frågor borde ej användas i någon större
utsträckning.

Rektor S. Almquist ansåg, att man på den
åt räkneundervisningen tillmätta tiden ej
kunde hinna mer, än inledaren föreslagit. Den
hevristiska metoden hade visserligen för
några år sedan mångenstädes gått till öfverdrift
och urartat till dels skenbar och dels sportartad
hevristik. En reaktion hade därför varit
både berättigad och nödvändig, och den hade
också inträdt. Men ej heller den finge gå till
öfverdrift, i alla händelser ej så långt som
d:r Meyer föreslagit. Förklaringarna af
räkneoperationerna hade stor betydelse såväl
för själfva räkningen som för den formella
bildningen. Dessutom beredde de lärjungar
stor tillfredsställelse, därest de förekomme i
lagom stor utsträckning.

Folkskolläraren Alexander Jonsson påvisade,
att inga särskilda tillämpningsräknesätt vore
behöfliga. De fyra allmänna räknesätten med
hela tal, bråk och decimalbråk vore
tillfyllest-görande, o6h sådana reguladetri- och
procentuppgifter m. fl., som borde förekomma i
skolan, kunde mycket väl inläras i samband
därmed. Ehuru den formella bildningen ej finge
försummas vid räkneundervisningen, vore
några särskilda räkneuppgifter för
tillgodoseende af densamma ej erforderliga, enär
tillräckliga tillfällen till förståndsodling erbjöde
sig vid en rationell behandling af sådana
uppgifter, som ägde betydelse för det praktiska
lifvet. Långa förklaringar tröttade
lärjungarne och vore till ringa nytta. Därest sådana
kräfdes för att göra räkneoperationerna
begripliga för lärjungarne, vittnade detta om
att man sökte uppbygga det nya utan fast
grund eller att man toge för sig för mycket
på en gång. Om vid ett nytt slag af
räkneoperationer flera svårigheter vore att
öfvervinna, måste läraren söka att behandla en af
dessa i sänder.

Fröknarna Maria Aspman och Maria
Jönsson betonade åskådningens och
hufvudräk-ningens betydelse särskildt för den första
räkneundervisningen .

Som vanligt gjordes intet uttalande, utan
fick det bero vid öfverläggningen.

Från BrifsseMställninp,

(Bref till Svensk Läraretidning.)

Dieppe den 3 oktober 1897.

Herr redaktör!

Då jag för närvarande befinner mig på
en velocipedtur i Belgien och Frankrike och
nu för ett par dagar stannat i Dieppe,
Frankrikes Marstrand, har jag velat begagna
tillfället att sända några rader till Svensk
Läraretidning. Jag har nämligen äfven under
min resa besökt världsutställningen i Bryssel
och har trott det kunna vara af intresse
för tidningens läsare att få del af mina
intryck därifrån.

Utställningen i Bryssel är säkerligen be-

tydligt större och mera omfattande än
Stockholmsutställningen, hvilket ju är helt
naturligt, i betraktande af att det är många
flera länder, som däruti deltaga, men jag tror
knappast meningarna böra kunna vara
delade därom, att utställningen i Sveriges
hufvudstad hvad läge och yttre anordningar
beträffar står betydligt öfver utställningen i
Belgiens. Denna senare gör intryck af att
mera vara anlagd på affär, af att vara en
jättestor reklam, medan man däremot i
Stockholm hade känslan af att stå framför
nå-get helgjutet, något af kulturhistorisk
betydelse. Det tycktes dessutom som om man
i Bryssel alldeles förbisåge, att det finnes
ett Sverige. På utställningens
hufvudbyggnad svajade de flesta europeiska och
utomeuropeiska länders flaggor, Sveriges och
Norges undantagna, och i tidningsrummet, där
väl bortåt tusen olika tidningar funnos
tillgängliga, ryckte man på axlarna, när jag
frågade efter en svensk tidning.

Skolutställningen var tvifvelsutan en af
de bäst ordnade afdelningarna och bjöd
mycket af intresse. Härtill bidrog
naturligtvis i betydlig mån, att man med
utställningen införlifvat hela det pedagogiska
museet i Bryssel. Af kartor och annan
undervisningsmateriel hade man mycket nytt
och värdefullt. Jag tror nog, att det är
en hel del, som svenska skolmän skulle
kunnat hämta från denna afdelning. Särskildt
fäste jag mig vid provinskartor, där
provinsens produkter, såväl naturliga som från
fabrikerna, voro på ett synnerligt åskådligt
sätt framställda. Man säg sålunda fastade
vid själfva kartan lin, väfnader, kol, hattar,
gevär, kanoner m. m.

Slöjd och handarbete voro mycket
rikhaltigt representerade, rnen jag måste bekänna,
att det var med ganska blandade känslor
jag såg, att belgiska undervisningsministern
äfven låtit utställa en 19 år gammal
mo-dellserie från Nääs. Hvad beträffar
handarbetsundervisningen för flickor så synes,
åtminstone att döma af utställningen,
densamma mestadels omfatta lyxarbeten och
ingalunda vara fullt metodiskt anordnad.
Belgien saknar ännu sin Hulda Lundin.
Såväl de tekniska läroanstalterna som
hushållsskolorna hade däremot mycket godt och
lärorikt att uppvisa.

Staden Bryssel har, i likhet ined
Stockholms stad, en särskild byggnad,
obestridligen synnerligen vacker till det yttre -
man har här användt gamla flamländska
motiv - men jag tyckte bättre om
anordningarna i Stockholmspaviljongen. Rätt
intressant var den här inrymda
skolutställ-ningen, som bl. a. på ena sidan visade
inredningen af en skola för 50 år sedan och
på den andra en modern skolsal; en god
tanke, väl utförd.

Måhända skolutställningen i Bryssel var
större än motsvarande afdelning i
Stockholm, men jag tror, att man i Stockholm
gjort ofantligt mycket mera för att låta den
blifva öfverskådlig och instruktiv för
fackmannen. Sålunda saknade jag de i
Stockholm för ändamålet särskildt utgifna
skrifterna, där man kunde få en sammanträngd
och dock fyllig framställning af vårt lands
undervisningsväsen i alla dess grenar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 21:06:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1897/0583.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free