Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 42
på den tiden, då läraren måste vandra från
stuga till stuga samt draga sig fram på en
årslön af i allt 175 riksdaler riksgälds, och då
det icke skulle varit honom möjligt att lefva,
ifall han icke emellanåt kunnat tjäna
några skillingar eller runstycken på att hjälpa
sexmän och nämdemän med uppsättande af
protokoll, inlagor och kungörelser samt
öfriga mindre skrifkunniga med afsättande af
bref, räkningar, skuldsedlar, orlofssedlar.
lottsedlar, auktionslängder, tysningssedlar
och gratulationer samt afskrifvande af visor,
då han för erhållande af någon liten
inkomst måste betjäna allmänheten med
åderlåtning och glasmästeriarbeten, och då han
oaktadt allt1 detta skulle svultit ihjäl, ifall
han icke understundom af mödrar eller andra
välvilliga personer fått sig en bakbulle, litet
kalfost, en bit smör, några ägg, ett par
ljus, ett stop mjölk, ett stycke västtyg e. d.
Det var under dessa är, som
folkskolestadgan sent omsider ändtligen såg dagen.
Fem år efter utfärdandet, alltså under 1847,
skulle dess bestämmelser träda i kraft, bland
annat äfven den, att hvarje församling skulle
hafva minst en vid seminarium
vederbörligen examinerad lärare. Med anledning
häraf begaf sig Berg sommaren 1845 till
Stockholms folkskollärareseminarium. Detta
förestods af rektor A. N. Schmidt, en af den
tidens mest nitiska oeh intresserade
skolmän. Berg vann hans stora förtroende och
fick under sin seminarietid tjänstgöra såsom
lärare vid Maria och Katarina
kateketsko-lor. Han utexaminerades med högsta
vitsord på årsdagen af folkskolestadgans
utfärdande, den 18 juni 1846, men stannade ännu
någon tid i Stockholm och genomgick
därunder en kurs i undervisning af blinda och
döfstumma vid institutet å Manilla.
Det är Berg tillbragte vid seminariet var
ett i pedagogiskt afseende betydelsefullt år.
Den 12 januari 1846 var nämligen
hundraårs-dagen af Pestalozzis födelse, och på
initiativ af Pestalozzis andlige arftagare,
Adolf Diesterweg, blef hans minne firadt i
alla de land, där intresset för hans verk
ännu var lefvande och varmt. Till dessa
land hörde ock Sverige. De ledande
skolmannen i hufvudstaden anordnade en
minnesfest, och vid denna närvoro på rektor
Schmidts föranstaltande äfven seminaristerna,
bland dem den då 24-årige Berg.
Redan från början satte denne
folkskollärarens mål ej i att bibringa vissa yttre
kunskaper och färdigheter utan i att uppfostra,
detta först och främst genom sitt personliga
föredöme. En sorglig erfarenhet hade
emellertid visat, att flera af de ynglingar från
landsorten, som i och för seminariekursens
genomgående kommo upp till Stockholm,
därstädes dukade under för det hemlösa
stadslif vets mångahanda frestelser samt blefvo
stackare, som endast bidrogo att sänka
lärarekåren och skolan i allmänhetens ögon.
För att bereda de oerfarna ett stöd i detta
hänseende stiftade Berg höstterminen 1845
tillika med tre kamrater »Stockholms
semi-narie-elevers sedlighets- och
nykterhetsförbund». Strax före sin afgång från
seminariet deltog han äfven i de nordiska nyk-
terhetsföreningarnas allmänna möte i
Stockholm den 15, 16 och 17 juni 1846. Han
hade i sin hembygd på nära håll sett
»husbehof sbränningens» ödeläggande verkningar,
och han var därför nykterhetsvän redan under
den tid, då nykterheten var föremål för
allmänt begabberi såväl bland »de bildade»
som bland »folket».
Efter aflagd lärareexamen flyttade Berg
till Östergötland, där han sedermera under
35 år hade sin verksamhet.
tlösten 1846 blef han lärare vid
Folkströms bruksskola inom Hällestads socken
i norra Östergötland. Redan vid denna tid
blef hans organisationsförmåga tagen i
anspråk äfven för andra skolor än den, vid
hvilken han själf var anställd. Våren 1847
biträdde han nämligen, på
skolrådsordförandens anmodan, med att ordna den fasta
folkskolan inom Hällestads socken.
Hösten 1847 erhöll han plats inom Stora
Åby församling i södra Östergötland samt
sommaren 1849 inom annexförsamlingen
Ödeshög.
De första åren af den lagstadgade
folkskolans tillvaro voro - såsom naturligt är
- en tid af osäkerhet och oro. En ny
tjänstemannaklass hade börjat uppstå, men
dess ställning var ännu i hög grad oklar;
löneförhållandena voro oordnade,
pensionsrätt saknades, och vid folkskollärarens död
stodo hans änka och barn på bar backe
utan någon hjälp från det allmännas sida.
Icke mindre oklar var folkskolans egen
ställning. Lankastersystemet, som hos
utlandets pedagoger längesedan förlorat all
kredit, gällde i Sverige ännu såsom det enda
rätta. Skollifvet hade därför en väsentligen
mekanisk karaktär, och en verkligt
uppfostrande undervisning var nästan otänkbar.
Två voro följaktligen de hufvuduppgifter,
som förelågo den tidens män: den ena att
organisera folkskolans personal till en
folkskollärarekår, den andra att såväl i inre
som yttre hänseende genomföra en
genomgripande omdaning af den gamla
lankaster-skolan. De svårigheter, som härvid mötte,
voro betydande, icke minst därför att de,
som arbetade på den förra uppgiftens
lösning, ofta saknade blick för den senare,
medan däremot de, som varmast
intresserade sig för den senare, understundom ej
fullt uppskattade betydelsen af den förra.
Såsom lärare nitälskade Berg gifvetvis
för lärarekårens intressen. Men sitt
huf-vudsträfvande riktade han på själfva
folkskolans förbättring. Ehuru i besittning af
alla de egenskaper, sona kräfdes för att
excellera såsom lankasterlärare, kände han
djupt lankastersystemets tomhet, och han
var på grund häraf väl förberedd att sluta
sig till den reformrörelse, som i främsta
rummet f mås té gå ut på att bryta detta
system.
Ifrågavarande reformrörelse utgick såsom
bekant från grefve Torsten Rudenschöld.
Våren 1846 hade denne öppnat sin folkskola
på Leckö, våren 1849 hade han lyckats få
sin skolplan tillämpad inom hela Otterstads
församling, och inom kort började dunkla
rykten om den märkvärdige grefven-skol-
mästaren och hans nya påfund sprida sig
äfven utom Västergötlands gränser. För
Berg blefvo de bekanta på ett litet
lärare-rnö^e i Jönköping den 20 juni 1850, och de
gjorde på honom ett så starkt intryck, att
han samma sommar begaf sig till Leckö
för att personligen undersöka, huru med
saken förhöll sig. Mellan honom och
Rudenschöld visade sig då en så djup inre
öfverensstämmelse, att han genast fattade
hvad som var själfva kärnan i Rudenschölds
sträfvande samt blef en varm och verksam
befrämjare däraf. Efter återkomsten från
Leckö på hösten 1860 upphäfde han i sin skola
det på massbehandling inrättade
lankaster-systemet samt fördelade, allt efter barnens
utveckling och kunskaper, densamma i tre skilda
klasser, hvilka han efter Rudenschölds
föredöme benämde »underläsare», »öfverläsare»
och »eliter». På anmodan af skolstyrelsen
i den närliggande Rogslösa församling
genomförde han sommaren 1851 samma
organisation äfven där. Samma sommar aflade
han ett nytt besök på Leckö. Omedelbart
därefter bevistade han det allmänna
»organist-, kantors- och skolläraresammanträdet»
i Örebro den 12 och 13 augusti 1851,
hvarvid han bland annat yrkade upprättande af
fasta småskolor såsom underlag för den
egentliga folkskolan samt uppträdde mot
den af de konservativare mötesdeltagarne
ännu hyllade uppfattningen, »att en lärare
väl kunde undervisa 200 barn tillsammans».
En verksam del tog han ock i det
allmänna läraremötet i Stockholm den 18, 19,
20 och 21 juni 1852. Detta märkliga möte,
hvars ledande nian voro Siljeström,
Sved-bom och F. F. Carlson, var gemensamt för
folkskolan och läroverket men fördeladt i
tvänne afdelningar, en för den förra och
en för det senare. Bland frågor, hvilka å
folkskoleafdelningen behandlades, må
nämnas: om folkskolans fördelande i småskola
och egentlig folkskola, om samundervisning,
om folkskolan såsom bottenskola m. fl. Berg
var en flitig debattör samt bidrog
väsentligen till de uttalanden i frisinnad riktning,
hvarom såväl folkskoleafdelningen som mötet
i dess helhet enade sig.
Samtidigt härmed deltog han äfven
verksamt i Sträfvandena för höjandet af
folkskollärarekårens ekonomiska och rättsliga
ställning. Tillsammans med en kamrat
utlyste han ett möte i Vadstena den 11
november 1851 för öfverläggning om
pensionsfrågan, i främsta rummet om bildandet af en
pensionskassa. Saken vann anklang, Berg
utsågs till ordförande och erhöll i uppdrag
att sammankalla stiftets organister, kantorer
och folkskollärare till allmänt möte i
Linköping. Vid detta möte, som hölls den 6
februari 1852 och hvarvid Berg likaledes
fungerade som ordförande, diskuterades och
antogs ett förslag till pensionsreglemente för
stiftet. Tillika bifölls ett från annat stift
framställdt förslag om hållande af ett för
hela Sverige gemensamt »rikssammanträde» i
Stockholm, och skulle från Östergötland till
detta möte sändas två ombud, ett för
organisterna och kantorerna samt ett för
folkskollärarne. Till de senares representant utsågs Berg.
s>Rikssammanträdet» hölls någon tid efter
det allmänna läraremötet under veckan 7-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
