Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
606
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 43
höllos af folkskolevänner ur alla fyra
stånden och hvilka efter mycket motstånd och
många afprutningar ändtligen resulterade i
1856-58 års bekanta riksdagsbeslut i
folkskol ef rågan.
Hos Bergs kamrater väckte hans studier
mera undran än efterföljd. De flesta
tyckte, att han var rent galen, som kastade
bort så mycket pengar på resor och
läsning. Äfven de mera vakna hade för
öfrigt svårt att fatta honom, särskildt på
grund af hans oförbehållsamma
underkännande af det bestående skolsystemet. Inom
1850-talets svenska folkskollärarekår funnos
många män, för hvilkas samvetsgranna
sträfvan ett yngre släkte har all anledning att
lyfta på hatten, men de flesta hängde dock,
såsom naturligt är, med sina tankar och
känslor fast vid nämda system, i hvilket
de under åratal lefvat sig in. Ju mer det
blef klart, att den af Rudenschöld
påyrkade folkskolereformen innebar en fullständig
brytning med ifrågavarande system, ju mer
efterträddes på grund häraf de första
sympatierna för densamma af misstro, ja
motvilja. Det är därför ett genomgående drag
hos 1850-talets utveckling på folkskolans
område, att lärarne själfva i allmänhet
höllo på det gamla, samt att
reformvännerna till det mesta måste sökas utom
kårens led.
För Berg personligen hade detta till följd,
att han å ena sidan blef mera isolerad i
förhållande till sina kamrater, men att han
å andra kom att få så mycket större
betydelse för dem, hvilka gingo i spetsen för
framstegsarbetet. Gång på gång erhöll han
därför anbud om plats å orter, där man
var lifligare intresserad för en väsentligen
förbättrad folkundervisning. Sålunda var
det 1855 föreslaget, att han skulle komma
till något af de Petreska godsen i
Gestrikland, i början af 1856 ville man hafva
honom till Göteborg, och i slutet af samma
år önskade honom Eudenschöld till sin
medhjälpare vid det lärarinneseminarium, som
enligt då väckt motion skalle på statens
bekostnad inrättas å Leckö. Ifrågavarande
motion bifölls visserligen icke, men
Rudenschöld, som vid denna tid kände sina egna
krafter s^ika, hade föresatt sig, att hans
vän Berg skulle praktiskt få visa, huru en
svensk folkskola borde vara beskaffad.
Sedan han på sensommaren 1857 besökt Berg
i Rogslösa, erbjöd han honom därför å
brukspatron Carl Ekmans vägnar att blifva
skolföreståndare vid Finspång; han skulle
där, utan att, hindras af gnideri och annat
småsinne, blifva i tillfälle att förverkliga
sin och Rudenschöld^ gemensamma skolplan.
Anbudet antogs, och i maj 1858 tillträdde
Berg den befattning, r-hvilken han längst
verkat, och med hvilken han tvifvelsutan
själf anser sin lifsgärning närmast förknippad.
4.
Det var ingen sinekur, som väntade Berg
på Finspång. Skolan, som dittills skötts
af brukspredikanten och bruksklockaren,
befann sig fullständigt i lägervall, allt var i
oreda, och bland de hundra barnen rådde
det gröfsta s j älf s våld och den djupaste
okunnighet. Men Berg var uppgiften vuxen,
själf s våldet bröts, okunnigheten pejlades,
och efter måttet af dess djup fördelades
barnen i tre afdelningar med skilda
lärotider. Till en början undervisade Berg dem
alla, den ena efter den andra, begynnande
kl. 8 på morgonen och slutande kl. 6 på
kvällen, unnande sig endast l Va timmes
afbrott. Ban hade emellertid att glädja
sig åt bruksägarens odelade förtroende och
kraftiga understöd, medel beviljades för
nödigt antal medhjälpare, och sedan dylika
efter hand blifvit anskaffade, var det hela
snart ordnadt och i gång såsom ett väl
smordt urverk. Detta dock först sedan
urmakaren - »skolmästaren» såsom titeln
lydde - varit nära däran att af
öfveransträngning stryka med på kuppen.
Odeladt fick Berg emellertid icke ägna
sina krafter åt sin kära Finspångs-skola.
Efter många strider och svårigheter hade
det ändtligen lyckats några energiska
folkbildningsvänner i hufvudstaden att
åvägabringa en omdaning af dess dittills i hög
grad otidsenliga folkskoleväsende. Den 27
september 1861 utfärdades den särskilda
folkskolestadga^ som gjorde Stockholms stad till
ett enda skoldistrikt, och i januari 1862 blef
genom öfverståthållareämbetets försorg den
gemensamma folkskoleöfverstyrelsen
organiserad. Bland de personer, som däri insattes,
befunno sig flera märkliga män
(justitie-kans-lärn N. S. von Koch, revisionssekreteraren
A. Lindhagen, professorerna Sv. Lovén och
Erik Edlund m. fl.), men den drifvande
kraften var Siljeström, hvilken ock den 10
april 1862 utsågs till Stockholms folkskolors
förste inspektor. Siljeström vände sig nu
till sin gamle vän Berg och utarbetade i
samråd med honom den plan för omdanande
af hufvudstadens folkskoleväsende, hvars
hufvudgrunder återfinnas i den af
öfverstyrelsen utgifna berättelsen för 1862. l
denna plan ingick ock, att den dittills i
Stockholm härskande lankastermetoden skulle
så småningom aflösas och undervisningen i
stället meddelas personligen af läraren med
möjligast vidsträckta användande af
åskådningsmedel. Som denna reform på grund
af lärarepersonalens obekantskap med andra
metoder än den lankasterska icke kunde
genomföras på en gång, »fann
öfverstyrelsen önskvärdt, att en läroanstalt inrättades,
hvilken till sin organisation kunde tjäna
såsom mönster för folkskola i stad och efter
hvilken de öfriga folkskolorna i
hufvudstaden efter hand kunde ombildas samt där
lärarne vid dessa skolor kunde praktiskt
inhämta den förbättrade undervisningsmetod,
som öfverstyrelsen komme att införa». Klara
folkskola ansågs vara den af hufvudstadens
folkskolor, hvilken i anseende till utrymme
och öfriga förhållanden vore företrädesvis
tjänlig att användas till en dylik prof- eller
mönsterskola. Som denna, ehuru närmast
afsedd att vara till gagn för ordnandet af
folkundervisningen i hufvudstaden, likväl
ansågs medelbart blifva icke mindre
gagne-lig för folkundervisningen i riket öfver
hufvud, begärde och erhöll öfverstyrelsen för
densamma ett årligt statsanslag af 5,000
kronor.
Föreståndarskapet för den sålunda
beslutade »mönsterskolan» erbjöds af
öfverstyrelsen Berg mot en årlig lön af 3,000
kronor - ett anbud, som särskildt för den
tiden måste anses ovanligt fördelaktigt. Det
blef emellertid ej mottaget. Redan den 15
juli nödgades Siljeström på grund af bruten
hälsa begära tjänstledighet frän
inspektora-tet. Lektor C. G. Starbäck, som
förordnades till vikarie, stod visserligen ock i
personligt vänskapsförhållande till Berg, men
var - med alla sina förtjänster på andra
områden - allt för litet skolman för att
kunna uträtta något väsentligt såsom
inspektor. Berg önskade i stället Meijerberg,
hvars bekantskap han gjort vid ett par
besök i Göteborg 1861 och 1862, senare
gången särskildt vid det för sina stormiga
strider mellan »lankastristerna» och
»rudenschöl-dianerna» bekanta läraremötet därstädes. På
Siljeströms och Starbäcks enträgna önskan
åtog Berg sig emellertid att under hösten
1862 sätta den nya skolan »i gång», d. v. s.
inreda lokaler, anskaffa möbler och
undervisningsmedel, fördela skolan i klasser,
uppgöra kurser och läsordningar, anskaffa de
behöfliga lärarekrafterna o. s. v. Här
liksom vid alla nyorganisationer mötte emellertid
ett starkt motstånd, dels från dem, som
fasthölle vid den gamla slentrianen samt
kände sig besvärade och förolämpade af de
nya ordningarna, dels från vederbörande
skolråd, som hade svårt att foga sig under
den gemensamma ledningen och allt hvad
därmed stod i sammanhang. Sedan
Siljeström begärt definitivt afsked från
inspek-toratet, förlorade föreståndarebefattningen i
»mönsterskolan» all lockelse för Berg, och
i december återvände han till Finspång.
Under sin vistelse i hufvudstaden hade
han äfven på så sätt sökt verka för
folkskolan, att han dels författat, dels
»inspirerat» åtskilliga af de motioner i
folkskoleangelägenheter, som vid 1862 års
riksdag väcktes inom borgare- och bondestånden.
Ordnandet af »Mönsterskolan» var icke
det enda organisationsuppdrag, som Berg
under sin Finspångstid utförde. Utom
tillsynen öfver folkskolan vid Lotorps bruk ledde
han under flere år folkskolorna vid
Lesjöfors bruk och vid Persbergs grufvor samt
ordnade folkskolorna vid Rejmyre och vid
Edsvalla, hvarjämte han anlitades såsom
rådgifvare vid organiserandet af
folkskoleväsendet på en mängd andra ställen. Under
1863 och 1864 var han ledamot af den
kommitté, som ordnade folkskolorna i Risinge
församling, och 1865 och 1866 af en annan,,
som försåg dessa skolor med möbler och
undervisningsmateriel.
Ledningen af Finspångs-skolan betraktade
han emellertid såsom sin hufvuduppgift, och
det var hans ärelystnad att så vidt möjligt
var hålla denna i främsta ledet. Han följde
därför ständigt med sin tid. Snart sagdt
hvarje år gjorde han kortare eller
långvarigare resor, hvarunder han grundligt tog
reda på allt hvad som för skolans
förbättring kunde vara att inhämta. Sålunda före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
