Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 43
SVENSK LÄRARETIDNING.
607
tog han 1864 och 1874 längre resor i Norge
samt 1875 en dylik i Danmark, hvarvid han
stiftade personlig bekantskap med en mängd
ledande pedagogiska personligheter i båda
landen, icke allenast på folkskolans utan
ock på läroverkets och folkhögskolans
område. Våren 1870 genomgick han en
vidlyftigare kurs i experimentell fysik och
kemi vid »Slöjdskolan» i Stockholm. Det
torde knappast behöfva tilläggas, att han i
alla sina dagar drifvit flitiga hemstudier.
Dessa äfvensom tankeutbyten i pedagogiska
frågor - bland annat med de många
skolmän, hvilka årligen besökte Finspångs skola
- utgjorde hans hufvudsakliga nöjen.
Redan då Berg kom till Finspång, var
det sagdt, att ett folkskolehus där skulle
byggas. Härpå fick han visserligen vänta
i nästan tjugu år, men då det 1875
ändtligen stod färdigt, var det ock sådant, att
det i fråga om tilltalande och ändamålsenlig
anordning ännu icke torde hafva många
likar.*
Mera kännetecknande för Finspångs skola
under Bergs ledning är emellertid det sätt,
hvarpå själfva arbetet där bedrefs. Att
gifva en sammanhängande skildring häraf
skulle föra allt för långt; endast några
antydningar må därför här lämnas,
Berg visste, att det är
uppfostrarepersonligheten, som gör skolan. Hans
angelägnaste omsorg var därför att välja vakna och
intresserade lärare. Som han icke hyste
någon beundran för det konstleri, hvilket
vid seminarierna icke var så alldeles
sällsynt, utbildade han ofta själf de lärare och
lärarinnor, som vid hans skola anställdes,
helst både teoretiskt och praktiskt, i alla
händelser praktiskt. Ganska många torde
ock de lärare och lärarinnor vara, hvilka
nu verka på olika ställen i vårt land och
i honom se sin egentlige pedagogiske
lärofader. Han var såsom sådan i hög grad
fordrande, och att gå oförberedd till
lektionerna gick icke för sig. Men så gjorde
han också allt för att göra en god
förberedelse möjlig. Skolan var utrustad med
ett ansenligt lärarebibliotek, och samlingen
af åskådningsmateriel (mineralier, växter,
uppstoppade djur, fysikaliska och kemiska
apparater, planscher och kartor m. m.) var
rikhaltig samt i afseende på urval och
anordning mönstergill. Som
»förmiddagsläsning» oafbrutet användes (utom en kortare tid,
då delad skoldag pröfvades och befanns
otjänlig), saknades ej heller den samlade
tid, som för en grundlig beredelse är af
nöden.
Tidigt använde Berg lärarinnor, helst för
* Det inrymmer dels en större sal, gående
genom två våningar samt afsedd till
samlings-och lekrum, dels åtta däromkring förlagda
läsrum, fyra i hvardera våningen, hvartill
komma tvänne mindre rum, det ena för
bibliotek och expedition, det andra för
åskådningsmateriel. Läsrummen voro beräknade
för klasser på högst 30 barn. Skolborden
förfärdigades i enlighet med en af Berg
uttänkt modell: enkla, medgifvande på en gång
fri rörelse och upprätt kroppshållning samt
varaktiga och af prydligt utseende. I
källarvåningen finnes bl. a. barnens klädrum, högst
upp ligga boningsrum för lärarinnorna.
de mindre barnen. Särskildt för
nybegyn-nare ansåg han endast det bästa godt nog.
Disciplinen måste varaj utan vank; barnen
borde, om det skulle vara bra, »sitta som
tända ljus». Samundervisning var
genomförd från den lägsta klassen till den högsta.
Inträdesåldern hölls gärna jämförelsevis hög.
I de lägsta och mellersta klasserna skulle
undervisningen vara nästan uteslutande
muntlig samt ansluta sig till läseböcker i olika
ämnen. Först i »högre folkskolan» skulle
egentliga läroböcker användas, men äfven
där borde föredrag och förevisning vara
hufvudsak. Detta betonande af den
muntliga undervisningen gjorde, att Finspångs
skola på åtskilliga håll sades vara
»grundt-vigiansk», hvilket på den tiden ännu gällde
såsom något högeligen förkastligt. I den
»högre folkskolan» lästes de olika ämnena
icke jämnsides med hvarandra utan det ena
efter det andra i en viss naturlig ordning,
så att ett föregående lade grund för ett
efterföljande.
Med afseende på särskilda ämnen och
metoder må nämnas,
att ljud- och skrifläse-metoden af Berg
infördes i Finspångs skola 1859 (sedan den
först blifvit pröfvad på hans egna söner);
att linearritning drefs allt ifrån början af
1860-talet;
att vid geografiundervisningen
utgångspunkten alltid var en konkret kännedom om
den allra närmaste hembygden, att
skolut-färder med de äldre barnen användes redan
på 1860-talet, samt att kartritning flitigt
öfvades ;
att vid sångundervisningen den
enstämmiga sången betraktades såsom hufvudsaken
och ställdes i saraband med den öfriga
undervisningen, samt att solfametoden och
efter denna chevé-metoden användes från
deras första framträdande o. s. v.
Då Berg 1878 uppnått pensionsåldern,
tog han afsked från sin
föreståndarebefattning, men den faktiska ledningen däraf
förblef fortfarande i hans hand, ända tills han
hösten 1881 följde sina söner (Fridtjuv och
Hjalmar) till Stockholm. Att han med tungt
hjärta skildes från en skola, som han så
att säga skapat efter sitt beläte och till
hvars ägare han ständigt stått i det bästa
personliga förhållande, är helt naturligt.
Såsom ett offentligt erkännande af sin
berömliga verksamhet vid Finspång
tillerkändes Berg medaljen i guld för
medborgerlig förtjänst.
5.
Det hade icke varit underligt, om den
60-årige pensionerade folkskolläraren efter
sin flyttning till Stockholm betraktat sitt
dagsverke såsom något så när afslutadt.
Så var emellertid icke förhållandet. Han
ägde ännu nog mycken lifskraft obrukad
för att åter kunna åtaga sig ett stort
ny-rödjare-arbete, nämligen organiserandet af
slöjdundervisningen för gossar vid
hufvudstadens folkskolor.
Detta undervisningsämne hade blifvit
infördt år 1877. Till en början omfattade
det flera olika yrken: snickeri, bokbinderi,
skomakeri, skrädderi m. m. samt
handhades uteslutande af handtverkare, l sin be-
rättelse för 1882 uttalade emellertid
öfverstyrelsen såsom resultat af en företagen
undersökning, att mycket återstode att
önska med afseende på förverkligandet af det
med slöjdundervisningen afsedda målet. En
ganska väsentlig orsak till det
otillfredsställande tillståndet såg öfverstyrelsen i
bristen på verksam speciell tillsyn öfver arbetet
inom denna undervisningsgren. För att
afhjälpa denna brist uppdrog öfverstyrelsen
den 4 april 1882 på inspektor Meijerbergs
förslag åt Berg »att hafva närmaste
tillsynen öfver och ledningen af slöjden för
gossar vid Stockholms folkskolor».
På mer än ett håll betraktades denna
öfverstyrelsens åtgärd såsom en orimlighet.
Slöjdundervisningen ansågs nämligen i
allmänhet ej såsom ett slags undervisning utan
såsom ett slags slöjd, och man fordrade
följaktligen af dess ledare icke pedagogisk
kompetens utan endast handtverkskompetens.
Bergs verksamhet blef ett så mycket
påtagligare praktiskt bevis mot denna gängse
uppfattnings riktighet, som han icke i någon
enda slöjdart var yrkesman utan
uteslutande pedagog.
Sedan han till en början besökt
åtskilliga af de mera kända slöjdskolorna inom
landet och i enlighet med därunder gjorda
erfarenheter lagt sin plan, genomförde han
med energi en fullständig omorganisation
af slöjdundervisningen. Hufvudsyftet var
att göra slöjden till ett i samband med
skolans öfriga ämnen verkande
uppfostringsmedel. För vinnande af detta
syfte visade det sig snart nödvändigt att
anförtro undervisningen åt verkliga lärare,
hvilka på samma gång de ägde pedagogisk
utbildning och uppfattning tillika förskaffat
sig nödig teknisk insikt och färdighet. Af
de många olika slöjdarterna bibehölls såsom
den för ändamålet lämpligaste träslöjden,
hvartill sedermera lades pappslöjd och
metallslöjd, den förra afsedd att tjäna såsom
en förberedelse till träslöjden, den senare
att utgöra en fortsättning däraf.
För uppnåendet af slöjdundervisningens
uppfostrande syfte kräfves enligt ’Bergs
mening, att lärjungen skall eggas att i allt
göra det bästa han förmår. Härför
fordras åter, att läraren genom fullgod
utrustning af verktyg och material skall sättas i
stånd att verkligen genomföra detta kraf,
samt att sträng plan skall råda vid
undervisningen och sträng ordning inom
slöjdlokalerna. I det senare afseendet är Bergs
valspråk: för hvarje sak en plats, och hvarje
sak på sin plats.
Utan stora svårigheter har detta
program icke kunnat genomdrifvas.
Grenom-drifvet har det emellertid blifvit.
Under ständigt samarbete med slöjdlärarne
har undervisningen blifvit allt mera
metodiskt planlagd samt lämpliga
modellserier för de olika slöjdarterna utarbetade
och fastställda. Och då Berg nu vid 76
års ålder omsider nedlagt kommandostafven,
kan han med tillfredsställelse blicka tillbaka
äfven på den senaste sträckan af sin långa
lefnadsbana och på det arbete han där
utfört till gagn för kommande släkten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
