Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 45
SVENSK LÄRARETIDNING.
639
kan mottages vid universitet en afdelning
lärare i och för behandling af sådana
frågor, som röra barapsykologien. Barnes har
på detta sätt bland landets alla slag af
lärare från barnträdgårdslärarinnan till
universitetsläraren fått en hel här af
medarbetare, och de undersökningar, som
företa-I gas, kuuna numera göras med massor af barn.
j Gifvet är, att då undersökningar med ett
j större antal barn företagas, kan ock nås
ett resultat, som kan vara af betydelse för
undervisningens och uppfostrans praktiska
tillrättaläggande. Så har Barnes genom att
låta 2,000 barn skriftligen yttra sig om en
del föremål funnit, att barnens intresse icke
riktas först på tingens egenskaper, deras
form, färg, storlek ni. m., med hvilka man
vanligen börjar vid
åskådningsundervisningen. Hvad som däremot i första hand
intresserar dem är, hvartill de själfva kunna
använda föremålen: »en by är till att köpa
bröstsocker i», »mor är till att laga mat»
o. s. v. Och när de själfva börja att lägga
märke till tingens egenskaper, är det a Itid
rörelsen och handlingen, som först
intresserar dem; lusten att klassificera och
definiera kommer först vid en mognare ålder.
Vid den internationella skolkongress, som
1893 hölls i Chicago i sammanhang med
världsutställningen hade »Fosterländska uppf
ostrings-föreningen »i Förenta s täterna sitt årsmöte. Till
detta årsmötes program hörde bland annat en
afdelning för experimentell psykologi i dess
tillämpning på pedagogiken. Intresset för
barn psykologien visade sig här särdeles
lifligt. Med ett enda undantag rörde sig alla
förhandlingarna om olika grenar af detta
ämne. Viktigaste resultatet blef dock
stiftandet af en särskild förening för
barnstudium (National Association for the Study of
Children.). Hall och Barnes äro denna
förenings ledande män.
I Amerika liksom i England taga
kvinnorna liflig del i arbetet, och en särskild
kvinnoförening, numera äfven den utbredd
öfver hela landet, arbetar på lösningen af
det barnpsykologiska problemet. I spetsen
för denna står miss Shinn vid Kaliforniens
universitet, hvilken särskildt gjort sig känd
genom ett värdefullt arbete i Frey ers stil,
»Anteckningar rörande ett barns utveckling»
(Notes ön the Developinent of a Child).
Af dessa föreningar hafva bildats kretsar
i de flesta af Amerikas Förenta stater.
Genom de många föreningarnas verksamhet har
intresset för barnstudiet blifvit vida utbredt;
råd och anvisningar samt hänvisning till i
ämnet orienterande litteratur meddelas af
föreningarnas styrelser. Vid många
universitet och lärarebildningsanstalter har
barnpsykologien fått en särskild plats, och att
döma af de lifliga skildringarna såväl af
amerikanerna själfva som af de européer,
hvilka de senare åren studerat Amerikas
skolväsen, skulle hela Amerikas pedagogiskt
intresserade värld för närvarande vara
inbegripen i det mest omfattande och
intensiva arbete för åstadkommande af en på
verkliga fakta grundad barnpsykologi.
Massachusetts, Kalifornien och Illinois gå i
spetsen, men äfven öfriga stater, Nebraska.
Canada, Indiana, lowa, Minnessota, New-
York, Pennsylvanien, Maine, Connecticut,
Colorado m. fl. taga liflig del i arbetet; ja
arbetet bedrifves till den grad allvarligt,
att det somligstädes, såsom i Michigan,
utföres under statsmyndigheternas ledning. I
Ne w-York gå undervisningsdepartementets
sträfvanden ut på att lag* a hela uppf
ost-ringssystemet på psykologisk grund och
därför utbilda lärarne till goda psykologiska
iakttagare. I öfverensstämmelse härmed
genomgås vid seminarierna en grundlig kurs
i psykologi. Man håller nämligen före, att
lärarne utan en sådan psykologisk grundval
icke kunna rätt tolka, hvad de se och höra hos
barnet, ej heller förmå de ens att
öfverhufvud se och höra någonting.
6.
För det barnpsykologiska studiet hafva
således hittills användts hufvudsakligen tre
metoder: den Hartmann-Schubertska, som
utgör ett helt system af undersökningar och
iakttagelser rörande hvarje barn från dess
inträde i skolan till dess afgång, och som
sålunda mynnar ut i individualitetsbilder;
den Russellska, som består uti iakttagelser
af de psykologiska företeelserna hos barnen
i den ordning, som dessa företeelser uti det
praktiska lifvet erbjuda sig, hvarefter de
sålunda upphämtade psykologiska fakta
ordnas under vissa psykologiska hufvudbegrepp;
samt den Barnes’ska, enligt hvilken man
väljer en viss psykologisk egenskap, t. ex.
förmågan att inhämta kunskap genom
synen, och från denna synpunkt undersöker
ett stort antal barn.
Användningen af hvarje särskild metod
inskränker sig dock icke till de genom
namnen betecknade områdena, utan äfven om
en af dessa metoder på vissa ställen är den
förhärskande, så utesluter icke detta, att
försök blifvit gjorda äfven med de andra.
Så har särskildt den, som här ofvan
betecknats såsom den Barnes’ska, i ganska stor
skala kommit till användning äfven i
Tyskland, Österrike och Italien m. fl.
europeiska länder. Samma är förhållandet med
den Russellska metoden, hvilken i likhet med
den tyska har den stora förtjänsten att
kunna användas af hvarje enskild lärare, utan
att denna behöfver vara inlemmad uti
någon för ändamålet särskildt organiserad
förening.
Som synes, är det ett aktningsbjudande
arbete på barnstudiets område, som för
närvarande pågår i utlandet. Betydande
resultat äro redan vunna, och ännu större äro
att vänta.
Skall Sveriges folkskollärarekår rycka in
och taga del uti arbetet, eller skola vi
endast med armarna i kors afbida, hvad
andra bära på oss? Valet måste göras, och det
kan icke gärna råda någon tvekan om huru
detta val bör utfalla. Utan tvifvel skola
vi för vårt arbete skörda goda frukter af
de rön, som göras i utlandet. Men lika
säkert är, att dessa rön icke äro oss
tillfyllest. Vi hafva att uppfostra svenska barn
med sina utpräglade egendomligheter, vidt
skilda från de tyska, franska, engelska och
amerikanska barnens. Det arbete, som
kräfves för att utröna, hvilka dessa
egendomligheter äro, och huru vårt uppfostringsarbete
med anledning däraf bör afpassas, kan
ingen annan åt oss utföra. Det är vårt eget.
Och det arbete, som kräfves för att bringa
större samförstånd mellan våra hem och våra
skolor och större öfverensstämmelse mellan
uppfostran i de svenska hemmen och
uppfostran i de svenska skolorna, det är ock
till stor del vårt. Vi må icke heller vänta,
att någon annan utför detta i vårt ställe.
J. Franzén.
FÖR DAGEN.
Folkskolläraren såsom
medborgare.
Utom det bekanta Tennmanska
skol-målet har äfven en annan skolsak i
Ångermanland tilldragit sig
uppmärksamhet i vida kretsar. Då ärendet för
denna gång torde i det närmaste vara
slutbehandladt, meddela vi en
sammanträngd redogörelse härför.
Folkskolläraren O, Nyberg i Gideå
blef år 1894 vald till landstingsman för
Arnäs tingslag. Någon tid före tingets
sammanträdande nämda år anhöll han
hos skolrådet i Gideå om tjänstledighet
i och för landstingets bevistande.
Skolrådet gaf härpå enligt dess protokoll
följande egendomliga svar:
Som skolläraren O. Nyberg hos ordföranden
anhållit om befrielse såsom landstingsman
ifrån skolan under den tid årets landsting
varade, utan att han anskaffat eller anmält
hos skolrådet att det måtte anskaffa vikarie,
hade ordföranden ej ansett sig kunna utan
vidare bifalla den gjorda begäran af farhåga
för att statsanslaget skulle förloras; och ville
han nu höra skolrådets mening i frågan,
hvilket beslöt, att om skollärare Nyberg själf
ville ansvara för följderna af en sådan
ledighet, ville skolrådet ej motsätta sig hans
begäran; dock ville ordföranden vid
protokollsjusteringen hafva uttalat, att han ansåg
ledigheten vara till men för skolan och därför
ej gärna såg den.
Trots skolrådets vägran beslöt sig dock
N. för att resa till landstinget, och -
af hvilken anledning veta vi icke -
skolrådets ordförande, kyrkoherden J. Er.
Björkqvist kom i sista minuten och
erbjöd sig att sköta skolan under Nybergs
vistelse vid landstinget.
Följande år eller 1895 begärde N.
ånyo hos skolrådet tjänstledighet för den
tid landstinget varade samt erbjöd sig
att »läsa igen» den för landstingets
bevistande erforderliga ledigheten. Med
anledning häraf fattade skolrådet på
ordförandens förslag följande beslut:
Skolläraren O. Nyberg hade hos skolrådet
anhållit, det han skulle få börja skolan den
l september i st. för den 7 och i stället vara
från skolan under den vecka, som landstinget
ägde rum; men som det ntadfästade
reglementet föreskrifver, att folkskolan här å
Vallen skall börja den 7 september och fortgå
till den 14 december, ansåg sig skolrådet ej
kunna på annat sätt bifalla den gjorda
anhållan - synnerligen som det ej vore kändt,
om alla barnens målsmän inom skolroten
vore därmed belåtna, och någon fara
möjligen kunde möta för statsanslagets erhållande,
om anhållan utan vidare beviljades, - än att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
