Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 46
SVENSK LÄRARETIDNING.
659
ligen, såsom det af Nya Dagligt Allehanda
påstås, »varit i tillfälle att taga noggrann
kännedom om förhållandena, innan han
uttalat sitt omdöme».
Att någon formlig agitation ännu icke
blifvit från lärarekårens sida igångsatt
för införande af ett förenkladt
befordrings-system är däremot sant. Artikelförf:n
synes härtill icke kunna se mer än en
antaglig orsak, nämligen lärarekårens
»ser-vilism». Med någon eftertanke borde det |
emellertid varit honom tämligen lätt att
finnaandra, för lärarekåren mera hed rande.
För det första torde en agitation för j
ifrågavarande syftemål näppeligen vara
så behöflig, som artikelförf:n tyckes
föreställa sig. Det är ju icke blott
lärare-karen, som har skäl att hysa missnöje
med bestående befordringssystem; äfven
för förste lärare, inspektor, skolråd och
öfverstyrelse måste det ideliga
betygsgif-vandet, förordandet och utnämnandet
utgöra en hårdt när olidlig börda, hvarifrån
de samtliga säkerligen med stort nöje
skulle se sig befriade. Inspektor har ju
redan för 14 år sedan i en reservation
inom öfverstyrelsen utdömt den princip,
hvarpå de slutna lönegraderna hvila, och l
flera af förste lärarne hafva verksamt |
deltagit i Stockholms folkskollärareför- [
enings uttalanden rörande j det nu
rådande befordringssystemet.
Att någon medlem af kåren skulle
göra sig misshaglig och »offra sin
befordran» genom att verka för de slutna
lönegradernas ersättande med
lönegrader efter tjänsteår är under sådana
förhållanden fast otroligt.
Nej, hufvudhindret för
reformensgenomförande är uppenbarligen att söka på ett
helt annat hall. Hvad som för detta
genomförande kräfves är nämligen pengar,
och dessa beviljas i Stockholm af
kyrkostämmorna samt af den för hufvudstaden
egendomliga institution, som kallas
kyrkofullmäktige. Frågan är således denna :
har det hittills funnits minsta utsikt till
att en löneförändring, som icke tillika
innebure en lön?försämring, skulle kunna
tillvinna sig kyrkostämmornas och
kyrkofullmäktiges gillande? Svaret kan ej blifva
mer än ett. Att alla kyrkostämmorna
skulle kunnat samla sig om ett enda
reformförslag, har naturligtvis ej varit att
vänta, och vid minsta afvikelse faller ju
a f göranderätten i kyrkofullmäktiges hand.
Huru dessa varit sinnade vet enhvar,som
något följt med folkskolefrågornas
behandling i Stockholm under de senare
ären; vi behöfva endast erinra om
löne-nedsättningen för de extra ordinarie
lärarne och lärarinnorna, förslaget att låta
den manliga slöjden alldeles upphöra samt
de år efter år upprepade försöken att
till hvad pris som helst nedpressa
folkskoleutgifterna.*
Med kännedom härom har ock
Stockholms folkskollärareförening i sin ofvan
* Se härom bland annat »Ett blad ur Stock
holms folkskolors nyare historia» i il:r 15 af
denna tidning för 1896.
omnämda skrifvelse af den 26
september 1896 uttalat sig emot ett sådant sätt
för folkskolebudgetens bestämmande som
det nu i hufvudstaden rådande samt
yrkat, att åtminstone en väsentlig del
däraf måtte öfverflyttas på stadsfullmäktige,
hos hvilka man med skäl anser sig
kunna förutsätta en allsidigare pröfning,
vidsträcktare vyer och större ansvarskänsla.
Så länge åter folkskolebudgetens
bestämmande fortfarande ligger hos
kyrkostämmorna och kyrkofullmäktige, har
lärarekåren ingen annan utväg än att
afvakta någon tidpunkt, dådessa
myndigheters uppfattning af folkskolan blifver en
väsentligen annan än den under senaste
årtionde visat sig vara. Under tiden
tillkommer det kåren att inom sig klargöra, huru
enligt dess mening förhållandena rätteligen
borde vara ordnade. Och med detta
arbete är den ännu ingalunda färdig.
Dylika frågor lösas icke på rak arm; de
kräfva mera omsikt och öfvervägande samt
ett lifligare deltagande och en långt
kraftigare samverkan för lärarekårens
gemensamma intressen, än de flesta af nämda
kårs medlemmar hittills lagt i dagen.
Att pocka på åtgärder från de
öfverord-nades sida, innan kåren själf
underkastat alla hithörande spörsmål en
noggrann pröfning och besinningsfullt vägt
skäl mot skäl samt inom sig blifvit
någorlunda ense om en förståndig lösning,
är både orimligt och obilligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
