Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
678
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 47
Men hvad har den frågan här att göra? Här
är ju icke fråga om, hvartill föreningens
medel skola användas, utan om centralstyrelsens
rätt att utan kretsarnas hörande förfoga öfver
dessa medel. Hvem är ägaren:
centralstyrelsen eller S. A. F.? Har då ej ägaren (–=
kretsarna) rätt att fordra att blifva till spord om,
hur dess medel helt eller delvis skola
användas, och är det ej centralstyrelsens skyldighet
att årligen begära de medel den vet sig
behöfva?’’ Oförutsedda utgifter kan det
naturligtvis ej blifva tal örn, ty ingen lärer väl
förmena centralstyrelsen rätt att bestrida dessa
och sedan inhämta kretsarnas godkännande.
Men blott då det är fråga om sådana utgifter,
kan den uppställda frågan »endast besvaras
jakande». Ingen, icke ens hr D., vill väl
påstå, att t. ex. utgiften till »biträdande
sekreteraren» kan kallas oförutsedd. Örn således
centralstyrelsen i början af år 1896 visste,
att den under året behöfde en aflönad
»biträdande sekreterare», hvarför begärde den
då ej arvode åt en sådan? I stället begär
den af kretsarne 300 kr. åt sekreteraren och
beslutar sedan själf 300 kr. åt »biträdande
sekreteraren». Hvad skall man kalla sådant,
hr D.? Hade det ej varit bättre och rättare
att begära 600 kr. för sekreteraregöromålen?
Men låtom oss nu litet närmare se på hr
D:s bevis för sitt påstående. Hvilka åro då
bevisen? Jo, slutorden af mom. 3 § 15 i S.
A. F:s stadgar. Denna § handlar såsom i
stadgarna synes om »arbetssätt», och mom.
3 lyder i sin helhet: »Centralstyrelsen
slutbehandlar alla frågor, del gif ver
kretsföreningarna resultaten och vidtager de åtgärder,
som af besluten föranledas». Enligt hr D:s
tolkning erhåller här centralstyrelsen
förfoganderätt öfver föreningens medel. Jag för
min del kan ingalunda gratulera
centralstyrelseledamoten hr D. till detta nya sätt att
tolka och använda våra stadgar. Och hvad
skall man sedan sedan säga om hans
användande (såsom bevis för sitt påstående) af mom.
l § 19 i den del af stadgarna, som handlar
om »ekonomi och revision». Det heter där:
»Alla utgifter för föreningen bestridas af henne
själf». Har någon förnekat detta? Men
däraf följer väl ej, att centralstyrelsen ensam
be-slutar och föreningen bara betalar.
Centralstyrelsen skall ju, citerar hr D., »vidtaga de
åtgärder, som af (förenings-)besluten
föranledas». Ärade hr D., hvarför icke citera litet
mera af § 19? T. ex. mom. 3, som lyder:
^Sekreterare och kassaförvaltare åtnjuta
skäligt arvode, som af centralstyrelsen föreslås
och som ’bestämmes vid kretsföreningarnas
sammanträden.» Är detta för otydligt?
Godkänner man.hr D:s tolkning och
användande af stadgande, ja då får man ej
förvånas eller öfverraskas, om man i en följande
årsskrift bland andra af föreningen
obeslutade utgifter för ett gånget år finner t. ex. några
hundra kronor till lokal, d:o till vaktmästare
och d:o (eller kanske ett par tusen) till en
»biträdande sekreterare» o. s. v. Stadgarna
äro väl till för att efterlefvas. Äro de
otydliga, böra de ändras, så att missuppfattning
ej kan äga rum.
Till slut vill jag såsom medlem i
Linköpingskretsen tillbakavisa de ogrundade och
obevisade beskyllningar hr D. framkastar mot
denna på samma gång som mot de andra
»missnöjda)) (uttrycket står för hr D:s
räkning) kretsarna. Hvad Linköpingskretsen
vidkommer har den, såsom af dess beslut synes,
i så mild form som möjligt (»uttalat den
önskan») velat göra centralstyrelsen
uppmärksam på, att den af kretsarna bör begära de
medel den anser sig behöfva till bestridande
af sekreteraregöromålen. Så vidt jag kan
finna af de båda andra »missnöjda»
kretsarnas refererade beslut, hafva de hyst samma
*) Redaktionen har fäst insändarens
uppmärksamhet på den alldeles nya, under
föreningens 17-åriga tillvaro hittills aldrig till- j
lämpade princip, som han här förfäktar, men j
han har icke desto mindre begärt att få skrif- j
velsen införd i oförändradt skick, en begäran
som vi härmed villfara.
åsikter och för den skull för sin del åt
sekreteraren beviljat åtskilligt högre belopp än
centralstyrelsen begärt, hvadan äfven de torde
stå fria för hr D:s beskyllningar.
Jag är emellertid hr D. tacksam för att han
genom sin artikel riktat
föreningsmedlemmarnas uppmärksamhet på den nu afhandlade
frågan.
Linköping i november 1897.
Oskar LöwendahL
Den psykologiska undersökningen
rörande minnet och särskildt det
första barndomsminnet.
Från denna tidnings läsekrets ha redan
ingått flera svar på de af undertecknad
framställda frågorna, och att döma efter-dessa
redan mottagna meddelanden, har jag de
bästa förhoppningar om att på denna väg
erhålla ett verkligt värdefullt vetenskapligt
materiel. Men naturligen fordra-s härför,
att ännu många benäget lyssna till mitt
upprop.
Vid bearbetningen af det redan erhållna
materialet har jag emellertid funnit de flesta
svaren i behof af fullständigande i två
afseenden:
1) I allmänhet har man ej tillräckligt
tit förligt skildrat det äldsta bevarade
barndomsminnet. Men hufvudintresset vid
undersökningen är just fästadt härvid. De
öfriga frågorna äro framställda för belysning
af svaret på denna. Detta äldsta
barndomsminne bör därför återgifvas med alla de
detaljer, som man verkligen kommer ihåg.
Men, väl att märka, det är frågan om det
äldsta barndomsminnet, det må vara än så
dunkelt och fragmentariskt.
2) Därjämte behöfver jag upplysning om
meddelarens ålder vid svarets afgifvande
(d. v. s. huru många år gammal).
Att meddelarnes namn ej komma att
offentliggöras, liksom att jag äfven i öfrigt
skall iakttaga all den grannlagenhet, som
de välvilliga meddelandena kräfva, hoppas
jag, att jag ej behöfver försäkra.
Till min förvåning har jag ännu icke
mottagit något svar, undertecknadt med
kvinnligt Barnn, men naturligen är mitt upprop
lika väl ställdt till tidningens ärade
läsarinnor som till dess manliga publik. Ja,
just jämförelsen mellan svaren från de båda
olika könen kan komma att erbjuda
särskildt intresse.
För resultatet af min undersökning skall
jag efter dess afslutande meddela en
redogörelse i denna tidning.
Jag tillåter mig erinra alla dem, som
ännu ej besvarat mina spörsmål, att de äro
införda i Läraretidningens n:r 45 (den 10
nov.) och att svaren å baksidan af
kuvertet böra förses med anteckningen: »Från
Läraretidningens publik» samt senast fore
detta års slut sändas till undertecknad under
adress: Linnégatan 18, Uppsala.
Uttryckande min tacksamhet till
tidningens redaktion och publik för visadt intresse
och tillmötesgående.
Paris den 19 nov. 1897.
Frans von Schéele.
ULTOMTEN,
Skolbarnens Jultidning,
har nu legat i pressen öfver en månad,
hvarunder tryckningen alltjämt fortgått i
fyra, tidtals i fem pressar. Liksom
föregående åren hafva vi dubbel, ja i vissa fall
tre- och fyrdubbel uppsättning af klichéer.
All utsikt finnes sålunda, att hela upplagan
skall blifva lika fin.
Upplagans storlek bestämmes ef ter det antal,
som rekvirerats den 30 november, hvadan de,
sona ännu icke insändt sina beställningar,
skyndsamt böra göra detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
