Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
702
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 49
bänkarna äro nedfällda. Dörröppningarna
äro 5 din. breda och afståndet mellan dem
nära 6 dm. Dörrarnas längd lämpas efter
bänkarnas. Ifrågavarande bänkar äro 14 dm.
långa, 4 dm. breda, den högste 8 dm. och
den lägste 752 dm. hög. Bänkarna äro olika
höga för att kunna vara lämpliga för olika
stora slöjdelever.
Vid vänstra sidan om dörrarna till
lärosalen synes på bilden en mindre, annorlunda
konstruerad bänk. Denne, som har hål för
bänkhakarna vid båda sidor af bänkskifvan,
lämpar sig väl, då nian vill limma
tillsammans virkesstycken för de större
slöjdmodellerna. Äfven denna bänk kan infällas i
skåp, hvilket tillgår så, att främre ändan
sänkes till skåpets botten och den yttre
uppreses, hvarvid stegen nedfällas så som på
de förut beskrifna bänkarna.
Utom det nu beskrifna synes på bilden
en del af skolgossarna utförda slöjdarbeten
m. m., hvilka saker naturligtvis under
hvardagliga förhållanden hafva helt annan plats.
De s. k. Selanderska hyfvelbänkarna
(konstruerade af läraren A. Selander i Floby)
tillverkas och säljas vid Nääs.
Utom fördelen med dessa bänkar, att de
taga obetydlig plats, stå stadigare än
vanliga och blifva billigare, om ett gemensamt
skåp användes, kan man äfven mellan
lektionerna hålla snyggare i en lokal, där
sådana uteslutande användas. Eleverna tvingas
mera till ordning, då de efter slutad lektion
icke frestas att sätta verktygen vårdslöst
ifrån sig på hyfvelbänkarne utan måste låta
hvarje sak få sin bestämda plats för att
möjliggöra bänkarnes infällande i skåpet.
Sedan därefter skåpsdörrarne blifvit stängda,
afstädas med lätthet golfvet, och då detta
skett kan man svårligen märka, att rummet
blifvit användt till slöjdlokal. Dylika bänkar
kunna äfven göras ställbara, d. v. s.
afpassas efter elevernas olika kroppslängd.
Till sist må jämväl påpekas, att detta
sinnrika bänksystem äfven ypperligt lämpar
sig för privata hem, där man emellanåt
önskar sysselsätta sig med slöjdarbete, men
där lämplig lokal för uppställandet af
vanliga hyfvelbänkar ej står till buds.
Prenumerera på Svensk
Läraretidning före julafton, så får Ni
tidningen genast på nyåret!
En skollärares "memoarer",
I bokhandeln har nyligen utkommit ett
arbete med följande säregna titel:
Skollärare John Chronschoughs
memoarer från uppväksttiden och seminarieåren.
Till trycket befordrade af August Bondeson.
Sthm, Albert Bonnier. Pris 3 kr. 50 öre.
För några år sedan öfversattes till vårt
språk ett arbete af den italienske
författaren Amicis med titeln »En lärares roman».
Det är en gripande skildring af den italiens-
ke folkskollärarens lif: hans utslitande
skolarbete, hans ofta lönlösa strid mot
föräldrars och öfverordnades fördomar och
öfvergrepp, hans torftiga lefnadsförhållanden,
hvilka tvingar honom till försakelser och
umbäranden af mångahanda slag. Då Amicis
arbete omnärndes i denna tidning,
fram-I ställde anmälaren till sist den frågan: »När
| skola vi få en liknande skildring af våra
| förhållanden?»
j Den kände folklifsskildraren August
Ron-i deson har nu gifvit oss något i den
riktningen, i det han tecknat bilden af en svensk
landtskollärares lif under hans uppväxttid
och seminarieår. Det är emellertid en
skildring, som i mångt och mycket utgör en
motsats till Amicis. Skillnaden betingas
icke så mycket af de olika förhållanden,
som behandlas, utan består väsentligen däruti,
att den underström af medkänsla och
aktning för lärarekåren och dess verksamhet,
som förefinnes i Amicis skildring, alldeles
saknas hos Bondesons. Hos Amicis lär man
känna flera sympatiska lärarepersonligheter.
Den lärare, Bondeson tecknat, kan
däremot ej gärna väcka annat än afsmak och
löje, och äfven de öfriga personer, som
förekomma i hans skildring, äro föga tilldragande.
Bondeson låter skolläraren John
Chron-schough eller, såsom han ursprungligen heter,
Johannes Persson, själf nedskrifva sina
lefnadsöden. Redan första meningen af dessa
memoarer är kännetecknande. »Likasom så
många af det gamla, ärorika Sveriges store
män», heter det, »har äfven jag utgått ur
en ringa koja.»
Den lille Johannes uppväxer i det
halländska torpet under sin »ömma moders» vård,
och af henne undervisas han i abc-bok och
katekes. Redan vid sju års ålder har han
inpluggat hela Lindblomska katekesen, och
han skiner därför sorn ett riktigt
lärdomsljus vid husförhören och i skolan. Dessa
framgångar ingifva honom höga tankar om
l sig själf, och han har funderingar på att
| bli biskop. Församlingens kyrkoherde
öfver-i talar honom emellertid att pruta af litet på
j sina planer och nöja sig med den mera
an-| språkslösa folkskollärarebanan.
Inträdespröfningen vid seminariet består
han med glans tack vare sin förtrogenhet
med Schartaus skrifter och sin färdighet i
bråks liknämniggörande. På uppmaning af
lärarne utbyter han namnet Persson mot det
vida gentilare Chronschough. De tre
seminarieåren förflyta tämligen enformigt.
Hvarken med lärarne eller med flertalet
kamrater kommer han i någon närmare beröring.
Med en af kamraterna bor han dock någon
tid tillsamman. På grund af
»kärleksaffärer» måste denne dock lämna seminariet,
blir först gardist och uppträder sedermera
i Amerika som baptistpredikant.
! Största nöjet finner Chronschough i sina
j studier, hvilka dock hufvudsakligen bestå uti
j skrifvande och inpluggande af
antecknings-| »luntor» i kristendom och metodik, om
j växlande med trägna öfningar på
kammar-| orgel. Hans flit vinner ock till slut sin
j belöning. Afslutningsprofven blifva
glänsan-! de, och det högsta af gångsbetyget i klassen
j tillfaller honom. Stolt öfver den fond af
i vetande, han nu förvärfvat, återvänder han
till sin fädernebygd, beredd att för
densamma blifva det »andliga ljus», hvilket
hans s ömma moder» redan före hans
födelse i drömmen sett honom vara.
Sådan är i korta drag berättelsens gång.
.f:
Otvifvelaktigt har författaren arbetat efter
»lefvande modell» eller kanske rättare
»modeller», hvilkas komiska sidor han med van
blick uppfattat. Förebilderna äro ofta
alldeles påtagliga. Det material, han sålunda
från flere håll samlat, har han för sitt
ändamål sofrat och bearbetat och sedan med
obestridlig berättaretalang sammanfört till
en synnerligen osmaklig läraretyp: okunnig
och inskränkt samt i högsta grad själfkär
och skolmästareviktig. Framställningen är
genomgående ironisk. På sina ställen är
dock ironien så skickligt anbragt, att den
af de med förhållandena oinvigde
näppeligen torde kunna uppfatfas.
Hvad kan nu hafva varit författarens
afsikt med utgifvandet af dessa »memoarer»?
Har han med dem endast och allenast velat
förskaffa sig själf och andra några glada
och föroöjeliga stunder? Eller vill
författaren under ironiens form gissla
seminariebildningen sådan denna gestaltade sig för ett
tj ugotal år sedan ? Eller har af sikten varit
den att i Chronschoughs osympatiska
gestalt för allmänheten framställa en typ af
den svenske folkskolläraren?
För vår del tro vi icke, att detta senare
varit fallet, men af åtskilliga recensioner
att döma, synes man dock på en del håll
anse, att så varit meningen. »Här», säger
man till allmänheten, »finner ni en
trovärdig bild af folkskolläraren, sådan han lefver
och verkar midt ibland oss». Gentemot dem,
som så säga, måste vi bestämdt förklara,
att de icke rätt uppfattat den svenska
folkskollärarekåren. Lika svårt som det torde
vara för dem att i en
folkskollärarematrikel leta upp något så vidunderligt namn som
Chronschough, lika svårt torde det ock vara att
påvisa det berättigade i att framställa
bäraren af detta namn såsom en typ för
folkskollärarekåren
Att rätt många lärares lif i det yttre
kunna gestalta sig så som Chronschoughs,
kan dock ingalunda förnekas. Från fattiga
hem och med torftig underbyggnad komma
många till seminariet. Medvetandet om
af-gångsbetygets betydelse för deras framtida
utkomst gör, att förvärfvandet af bästa
möjliga betyg helt naturligt blir det mål, på
hvilket all deras sträfvan koncentreras. Det
gäller därför framför allt att säkert »slå i sig»
de bestämda kurserna, så att man med
heder kan bestå examina. Hvarken den strängt
upptagna tiden eller deras ekonomiska
förhållanden tillåta dem för öfrigt att begagna
sig af de bildningstillfällen, som eljest
kunde stå dem till buds. Ej heller erbjudes
dem något uppfriskande samlif med bildade
personer, hvarigenom deras möjligen
frambrytande s j älf kärhet kunde stäckas, och där
de kunde erhålla andliga väckelser och
vidgade vyer. Då de lämna seminariet, äro
de visserligen i besittning af en del
oundgängligen nödvändiga kunskaper och
färdigheter, men med verklig bildning kan det ju
svårligen vara annat än klent beställdt. För-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
