Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
742
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 51
347,601, Helsingborg 247,426, Sundsvall
219,023, Uppsala 187,393, Lund 136,767
och Kristianstad 126,612 kronor. Öfver
100,000 kronors skuld hade vidare
Eskilstuna, Jönköping, Karlskrona, Borås
och Västerås. Kungälf hade 66 och
Hjo summa 3 - säger tre - kronor!
Landsbygdens skuld var vid samma
års slut 6,929,784 kronor, däraf
Malmöhus län 968,213, Kopparbergs 618,172
och Kristianstads län 516,140 kronor.
Lägsta beloppet hade Kronobergs län
eller 43,974 kronor.
Ingen låte skrämma sig!
En lärare meddelar oss, att på hans
ort kunna folkskoleinspektören och
skolråd sordföranden ej tåla Svensk
Lärare-I tidning, och att de söka på allt sätt
hindra lärarepersonalen att prenumerera på
nämda tidning - detta naturligtvis
därför, att tidningen meddelar faktiska
upplysningar, om hvilka lärarekåren, enligt
deras mening, helst borde få vara i
okunnighet. Han tillägger:
Icke desto mindre tog jag under det nu
gångna året mig dristigheten att prenumerera
på Svensk Läraretidning och har blott att
ångra, att jag ej förut hållit denna tidning.
Väl känna vi, att vid åtminstone ett
seminarium i vårt land eleverna äro
strängeligen förbjudna att läsa Svensk
Läraretidning (hvilket gör, att de
antingen i smyg söka få kännedom om dess
innehåll eller ock nödgas vänta härmed,
till dess de fått sin examen). Men att
förmynderskapet skulle sträcka sig äfven
till fullvuxna män och kvinnor, som
blifvit satta att uppfostra folkets barn
- det hade vi ej väntat. Skulle
verkligen en inspektör eller skolrådsordförande
tilliro sig trakassera en lärare eller
lärarinna, för det han eller hon »vågar»
prenumerera på Svensk Läraretidning,
blefve vi tacksamma, om vi härom finge
underrättelse. Vi antaga, att så godt
som hela svenska pressen skall stå på
vår sida, då vi stämpla ett dylikt
trakasserande som ett öfvergrepp, hvilket måste
beifras.
Nog befinner sig den svenska
folkskollärarekåren i en beroende ställning, men
det går dock något för långt, om
vederbörande äfven anse sig äga bestämma,
hvilken skoltidning läraren bör få läsa.
Nästa nummer,
det sista for året, åtföljes af titelblad och
innehållsförteckning. Med anledning af
helgdagarna utkommer numret möjligen en dag
senare än vanligt.
Reseunderstöd. K. m:t har tilldelat
rektorn vid folkskollärarinneseminariet i
Skara E. T. Jungner ett understöd af 1,000
kronor för att vid några
folkskollärareseminarier i Tyskland och möjligen äfven
Schweiz taga kännedom om undervisningen
i pedagogik och om seminarieelevernas
handledning vid praktiska öfningar; åliggande
det J. att senast inom tre månader efter
återkomsten till ecklesiastikdepartementet
afgifva berättelse om de af honom under
resan gjorda iakttagelser.
Statsbidrag för oexaminerad
lärare. Vid granskning af Värmlands läns
landtränterispecialräkning för år 1894 an-
| märkte kammarrättens revisionsafdelning, att
enligt anordning den 2 juli 1894 till
skolrådet i Brattfors församling utbetalts 400
kronor såsom lönetillskott för oexaminerade
läraren, förre pastorn vid Augustana-synoden
i Amerikas Förenta stater Axel Nordfält,
hvilken varit anställd såsom vikarie vid
församlingens ena folkskola, ehuru
skoldistriktet, vid det förhållande att ifrägakomna
befattning under hela år 1894 uppehållits
; af Nordfält, icke ägt åtnjuta statsbidrag till
Nordfälts aflöning. Kammarrätten fastställde
i anmärkta beloppet 400 kronor till betalning
i af landshöfding A. Malmborg, som
anordningen beslutat, honom dock öppet lämnadt
l att sitt hos vederbörande efter befogenhet
ätersöka.
Häri sökte landshöfdingen ändring, hvar-
I jämte i en af Brattfors församling till k.
! m:t ingifven skrift framställning gjorts
därom, att då ifrågavarande lärarebefattning
icke kunnat år 1894 återbesättas på grand
däraf, att ingen sökande till densamma
anmält sig efter tjänstens behöriga kungörande
till ansökning samt icke heller examinerad
l vikarie kunnat anskaffas, k. m:t täcktes
i tillerkänna församlingen det begärda
lönetillskottet.
K. m:t har den 3 d:s väl funnit
kammarrättens utslag lagligen grundadt, men
med afseende å hvad i målet förekommit,
i har k. m:t i nåder förklarat, att frågan om
återbärande af större del af det utbetalda
! lönetillskottet än beloppet af det
anmärkningsarvode, som må kammarrättens
revision tillkomma, må förfalla.
Folkskollärareexamen får enligt k.
m:ts medgifvande afläggas vid höstterminens
l slut af K. F. S, Hedlund och F. F. Brunius^
i som, efter att hafva inför teologiska
fakulteten vid universitetet i Uppsala aflagt
dimissionsexamen, vid början af innevarande
hösttermin jämlikt bestämmelserna i § 38
af stadgan för folkskolläraresemmarierna
intagits i fjärde klassen af
folkskollärareseminariet i Uppsala.
Olagligt afskedad lärarinna.
Skolrådet och kyrkostämman i Vårdinge
församling hafva den 22 sistlidna november
beslutat meddela ordinarie lärarinnan vid
Sjuende folkskola Hilda Norlin afsked fr.
o. m. den l juli 1898 och i samband
därmed uttalat »sitt tacksamma erkännande af
det nit och den plikttrohet, hvarmed
lärarinnan Norlin under en lång följd af år
skött sin lärarinnebefattning».
Såsom skäl för ofvannämda beslut
anföres endast, att fröken Norlin är 61 år
gammal samt berättigad till af kortad pension.
Fröken N., som ännu är frisk och
duglig lärarinna och icke blir berättigad till
full pension förrän om ungefär 6 år, har,
alldenstund hon icke själf anhållit om af-
sked, hos domkapitlet i Strängnäs anfört
besvär öfver skolrådets och kyrkostämmans
beslut. Hon åberopar uti sin besvärsskrift
§ 32 af folkskolestadgan, enligt hvilken
afsättning icke tillåtes annat än för
tjänstefel och efter förutgången fruktlös befunnen
varning.
Då hvarken folkskolestadgan eller
pensionsreglementet medgifva afsked under
förenämda omständigheter, är gifvet, att
beslutet kommer att af myndigheterna
upphäfvas. Det skedda är emellertid ett nytt
exempel på, huru man tilltror sig kunna
åsidosätta lagar och författningar, då det
gäller lärarepersonalen.
Om modersmålets behandling i
folkskolan höll hr V. Söderberg föredrag
vid Norrköpings folkskollärareförenings
ordinarie vintermöte den II dennes. Talaren
betonade först vikten af praktisk
undervisning och visade, att praktiskt är blott det,
som motsvarar barnanaturens kraf och
därför med framgång kan meddelas. För en
praktisk undervisning i modersmålet borde
uppställas följande mål:
1) färdighet att säkert och obehindradt
läsa och förstå skrifter, hvilka så till innehåll
som form ligga inom barnaålderns
fattningsförmåga ;
2) förmåga att muntligen någorlunda
redigt och klart kunna framställa tankar och
enklare tankeföljder; samt
3) förmåga att skriftligen kunna framställa
sina tankar på sådant sätt, att meningen
tydligt framstår och att formen ej lider af
allt för stora fel.
Talaren uppvisade därefter en god
innanläsnings betydelse såsom uppöfvande och
skärpande barnets öra för satsbildningen,
satsers afrundning och satsers
sammanställning till meningar. Angående modersmålets
skriftliga behandling förmenade talaren, att j
man icke borde utesluta de från rätt- i
stafningssynpunkt anordnade ö f ning ärna och
låta dem ersättas af uppsatsöfningar utan
i stället använda rättskrifningsöfningar, som
på samma gång kunde utgöra
uppsatsmönster, och för öfrigt låta uppsatsskrifningen
och den egentliga rättskrifningen gå hand
i hand med hvarandra.
Därefter framställdes de grundsatser,
efter hvilka en rättskrifningslära borde vara
utarbetad:
1) Den bör så mycket som möjligt
tillgodogöra sig åskådningen såsom grundval för
såväl rättstafning som öfning i uppsatsskrifning.
Man bör icke, såsom vanligen sker, blott
kursivera den Ijudbeteckning, som skall inläras,
utan ordet i sin helhet och ofnin garna böra
i synnerhet till en början blott innehålla helt
korta satser, hvilka såväl till form som
innehåll kunna af barnet på en gång of
verblic-kas.
2) För att tillgodose de båda momenten af
språkets skriftliga behandling bör hvarje
öfning utgöra ett i logiskt afseende
sammanhängande helt.
3) Vid alla öfningar såväl för rättstafning
som uppsats bör språket vara af sådan art,
som vanligen förekommer i skrift, samt
begagna sig af det allmänna ordförrådet utan
särskildt urval.
Härmed hade talaren redogjort för de
grundsatser, som han följt vid utarbetandet
af sin rättskrifningslära. Han hade tänkt
sig, att undervisningen i modersmålets skrift-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
