Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
746
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 51
Ett annat skäl till, att folkskolan ännu ej
vunnit det anseende, som hon förtjänar, låge
i sättet för lärarebildningen. Tal. citerade
ett yttrande af professor J. A. Lundell:
»Skolläraren och prästen, hvilka hafva att sträfva
mot samma mål, borde ock såsom vänner på
allt sätt stödja hvarandra. Detta skulle
betydligt underlättas, om de båda stode på
samma allmänna bildningsnivå, och jag kan icke
förstå, hvarför folkskollärarne skola utbildas
i särskilda anstalter, som icke kunna meddela
samma grad af allmän bildning som de
allmänna läroverken.» Ofta finge man från
prästerligt håll höra afundsjuka yttranden om
folkskollärarnes löneförmåner o. d. Äfven från
andra inflytelserika kretsar sökte man hålla
folkskolan och hennes lärare i schack.
Folkskolläraren ansåges för ett slags
undantagshjon, som man knappast ville tillerkänna
vanliga kommunala och medborgerliga rättigheter.
Skolan ville alla mästra; man erkände, att
fackkunskap behöfdes för tillverkning af en
bra plog, men för att kunna dana en
människosjäl, vore en dylik kunskap, om icke
precist öfverflödig, så dock icke svårare än att
hvem som helst »på rak arm» kunde inhämta
densamma, ofta t. o. m. bättre än läraren.
Allt dylikt verkade i hög grad nedtryckande
på såväl lärare som skola. Och botemedlen?
Ja, härvidlag torde endast tiden kunna
åstadkomma en förändring till det bättre.
Emellertid vore det hvarje lärares plikt att varna unga
män för att kasta sig in på en så otacksam
lefnadsbana.
Hr J. B. Ahlgren i Aringsås: Om f
ortsätt-ningsskolan blefve obligatorisk, skulle
frukterna af folkskolans arbete tydligare framträda
och med detsamma bättre anseende vinnas
åt skolan.
Hr K. P. Karlsson i Hjortsberga: Skolans
anseende berodde i hög grad på lärarens
personlighet. En folkskollärare borde aldrig
glömma, hvem han vore. Så länge inom
kåren funnes medlemmar, som t. ex. vore
be-gifna på dryckenskap, kunde å dylika orter
intet anseende vinnas åt skolan.
Följande af inledaren och hr P. Borgh
formulerade resolution antogs af mötet:
Att folkskolan ej ännu lyckats tillvinna sig
det anseende, som hon förtjänar, synes
framgå af de oblida omdömen, som mot
densamma ofta tanklöst utslungas, dels af enskilda
personer, dels af vissa reaktionära tidningar.
Orsakerna till detta missförhållande torde
vara: dels bristande insikt om folkskolans
karaktär och verkliga ändamål samt de
svårigheter, under hvilka hon arbetar, dels
benägenheten att omedelbart vilja skåda ett
arbetes frukter (hvilka här ej närmast falla
inom det materiellas område och därför äro
svåra att upptäcka), dels ock att folkskolan i
följd af klassfördomarna och andra förmenta
intressen ännu icke blifvit en för alla
medborgare gemensam bottenskola.
Har Ni
funnit Eder hafva nytta och trefnad af
Svensk Läraretidning under det gångna året
- prenumerera då skyndsamt för nästa år
för egen räkning och sök äfven förinå
åtminstone en kamrat att taga tidningen!
Litteratur.
Lilla myrboken eller Anvisning ät f
förnuftigt uppfostra uppfostrare af C. G.
Salz-mann. Öfversättning från tyskan af Karl
Hedén, kyrkoherde. Göteborg, Vettergren &
Kerber. Pris l kr. 75 öre.
Med denna bok har direktör O. Salomon
fogat ett nytt arbete till de genom honom
| förut utgifna skrifterna af
uppfostringskons-| tens stormän. Den är att anse som en
sys-I terbok till n:r l af denna skriftserie »Lilla
l kräftboken» af samme författare. Hvad
l »Kräftboken» vill visa negativt, det vill
| »Lilla myrboken» visa positivt, nämligen
j skillnaden mellan förnuftsenliga och icke
j förnuftsenliga tillvägagående på uppfostrans
| område.
! Den underliga titeln förklarar författaren
! sig hafva valt först och främst för att
där-! igenom locka folk att läsa boken. Men
| han har äfven haft en annan afsikt därmed.
l Hvarje myrsamhälle, säger han, är ett
hem-| vist för så mycken hälsa, renlighet, flit och
i lydnad, hvartill de unga myrorna vänjas
re-! dan från första början af sin. tillvaro, att
. man förgäfves skall söka maken därtill inom
många mänskliga samhällen. Och han
anser sig därför äga goda skäl att rikta
upp-fostrarens uppmärksamhet på dessa små
märkvärdiga och flitiga djur.
j Författaren begynner sitt arbete med
framställande af ett >symbolum», så
lydande: Till alla sina lärjungars fel och
ola-! ter måste uppfostraren söka orsaken hos sig
: själf. Meningen är dock icke den, att
or-saken till lärjungarnes alla fel verkligen
l Ugger hos läraren, utan blott att denne skall
söka den hos sig själf. Så snart han
kän-! ner sig äga nog kraft och opartiskhet att
i göra detta, är han på väg att blifva en god
uppfostrare. Kan han däremot icke
öfver-I tygas om riktigheten och nödvändigheten
här-i af, då kan han icke heller med nöje, flit
och. ihärdighet sköta sitt uppfostrarekall.
, I de följande två kapitlen söker
förfat-> tåren besvara de båda frågorna: Hvad är
uppfostran ? och Hvad måste en uppfostrare
\ lära sig f I det sista kapitlet framlägger han en
| plan för uppfostran af uppfostrare. Det är
! stora och beh j är tans värda sanningar, som
här framställas i en lätt och behaglig stil.
Den kraftiga och bestämda form,
författaren mestadels gifvit sina fordringar och
yr-\ känden, vittnar tydligt om lifligheten i hans
öfvertygelse. Att man uti ett arbete, hvars
första upplaga utgafs redan i början af
seklet, skall påträffa en del uttalanden, hvilka
icke äga full tillämplighet under nu
rådande förhållanden, är lätt att förstå. Till
öfvervägande del är dock innehållet af den
! art, att det äger giltighet för alla tider.
Den plan till uppfostrares uppfostran,
som författaren framlägger, är mycket enkel
och innefattas i de tre orden: Uppfostra
dig själf! Angående denna s j älf upp f os trän
lämnas en mängd goda vinkar sådana som
| dessa: Handla alltid så, som du önskar, att
dina lärjungar skola handla! Vänj dig att
taga väl vara på tiden! Lär dig att känna
naturens och den mänskliga flitens alster!
Lär dig att tala och umgås med barn!
Rörande denna sist nämda fordran yttras föl-
I jande tänkvärda ord:
|
»Den mannen talar som en bok», plägar
mar) säga, om man vill yttra ett loford öfver
någons framställningsförmåga. Men om du
! berättar något för dina barn, så råder jag dig:
tala icke såsom en bok utan såsom en
människa brukar tala, när hon är tillsamman
med människor; tala det språk, som
förekommer i det dagliga lifvet!
Vi instämma i den af utgifvaren
uttalade förhoppningen, att den »Lilla myrboken»
inom vår lärarekår må vinna många
intresserade läsare. Hg.
______.*.______
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
