Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 52
SVENSK LÅEAEETIDNING.
763
Nåväl, hvilka äro nu de medel, genom
hvilka författaren tror sig kunna få
folkskoleundervisningen till sin beskaffenhet
reformerad? Vill han förlänga
skolåldern, så att årskurserna kunna blifva
kortare och utrymme erhållas för
intressets väckande och för själfverksamhetens
öfvande? Vill han att allt för stora
årsklasser skola delas och lärarekrafternas
antal ökas? Yrkar han, att
folkbibliotek skola allmänt inrättas och den
populärt vetenskapliga godtköpslitteraturen
understödjas?
Nej, intet af allt detta. Han yrkar
endast, att skolåldern skall - minskas till
summa fem år.
Men detta är ju att bota ondt med
värre, invänder läsaren. Nej, försäkrar
författaren, vill man blott använda det
universalmedel, som jag har att bjuda, så
skall man utan ökad kostnad eller
möda på fem år vinna mycket mera än
man hittills hunnit på sex eller sju: man
behöfver blott kasta bort alla nu
begagnade läse- och läroböcker och ersätta
dem med en enda bok, »hvilken
visserligen ännu ej är skrifven».
Hvarför - utbrister han - sammanslår
man ej läro- och läsebok, så att läseboken i
modersmålet tillika blir universalläroboken för
folkskolan?
Med en sådan läsebok–––, hvilken i form
af läsöfningar och lektyrsamling i tilltalande
och för de unga afpassad form meddelade
verklig och någorlunda systematisk kunskap i
historia, geografi, naturlära o. s. v., skulle man
- banalt uttryckt - med tillhjälp af nödig
åskådningsmateriel slå »två flugor i en smäll».
–––-Det ligger ju nämligen för öppen dag,
att arbetet med språkformens säkra
återgifvande och tillägnande, hvilket fordrar
omläs-ning åter och åter af samma framställning,
analys och reproduktion efter behof i förening
med lärjungens eget s j älf verksamma arbete
för uppgiftens lösning - att allt detta måste
motsvara en verklig utvecklingsprocess i
lärjungens medvetande. Det stannar ej vicl en
torr läxa. Det sitter i, det är tvättäkta.
Det finns väl ingen fackman, som
betviflar, att detta författarens
universalmedel verkligen kan en så kraftig
verkan åstadkomma, att dessa hans
broderier verkligen äro »tvättäkta»?!
*
En väsentlig del af den reformation,
som för närvarande försiggår på
folkskolans område är det allmänna
införandet af slöjden såsom uppfostringsmedel.
I samband härmed står det under senare
tiden äfven hos oss framträdande
krafvet, att åtminstone på de större
industriorterna yrkesskolor eller läroverkstäder
måtte upprättas såsom Öfverbyggnader
på folkskolan.
I dessa båda sträfvanden har hr
Junius sökt få en ny bundsförvant - den
femte - under sin stormlöpning mot
folkskolans fjärde årsklass.
Synnerligen sötsurt är emellertid det
sätt, hvarpå slöjdundervisningens
införande i folkskolan af honom omtalas.
En förmögen man - säger han - bildar
en anstalt, där människor kostnadsfritt kunna
få lära sig en, som jag tror, ganska enkel
handaslöjd. Jag menar slöjdseminariet på
Nääs. Och nu erinra sig läseårhundradets
barn, att de skulle kunna arbeta äfven med
sina händer. Anstalten hälsas som ett helt
nytt evangelium, och dit komma skaror af
skollärare från östan och västan, från alla
världens länder. Upptäckten betraktas som
ny och prisas i alla tonarter. Kan det finnas
något bättre bevis på, till hvilken
förkommen-het läsvurmeriet drifvit människorna i slutet
af 19:de århundradet?
Om författaren velat kasta en blick i
någon af de skrifter, som utgifvits af
föreståndaren för anstalten på Nääs,
skulle det genast blifvit honom klart, att
den svenska slöjdundervisningsrörelsen
icke gör anspråk på att vara »ett helt
nytt evangelium» utan endast att
förverkliga det gamla evangelium, som
pedagogikens stormän allt ifrån Comenius
förkunnat. Och innehållet af
ifrågavarande »evangelium» är ingalunda den
allmänna sanningen, att kroppsarbetet
är nödvändigt - ty det visste man
förut - utan den, att nämda arbete kan
så ordnas, att det blifver ett
uppfostringsmedel för barn.
Icke mindre besynnerligt är det sätt,
hvarpå »yrkesskolorna» och
»läroverk-städerna» af författaren omnämnas.
I senaste tid - säger han - har hos oss
uppstått tanken på yrkesskolor och
läro-verk-städer. Om jag ej misstager mig är det från
Göteborg, som denna tanke utgått. Kan en
sådan idé verkligen realiseras? - - Hvad
tror du, min värderade vän, att folk skulle
säga, om det på allvar föresloges att till hela
vårt öfriga sig alltjämt förstorande skolväsen
lägga ytterligare en skoltyp: yrkesskolorna?
Tror du, att staten skulle våga sig på ett
sådant företag? Tror du, att de hårdt pressade
kommunerna skulle göra det? Tror du, att
intresserade handtverks- och industriidkare
ens skulle kunna verksamt understödja dylika
anstalter, om de ock aldrig så gärna ville?
Jag tror intet af allt detta.
I samma anda fortsätter han längre
fram:
Jagarna för dig gärna erkänna, att då man
först kom med förslag om yrkesskolor, så
tyckte jag, att förslaget var hart när löjligt.
Huru skulle man få medel till sådana ej
billiga inrättningar? Skulle en ny mängd af
skol-palatser åter uppbyggas? Hvilka yrken skulle
väljas?
Icke desto mindre har författaren
blifvit en varm anhängare af tanken på
yrkesskolor. Hvadan detta? Jo, emedan
denna tanke kan vändas som ett vapen
mot folkskolans fjärde årsklass och allt
hvad därmed sammanhör. Man behof
ver för detta ändamål blott fastslå såsom
ett axiom, att inträdet i yrkesskolorna
måste ske redan vid 12 års ålder.
Inom handtverksföreningarna - säger
författaren - har tanken på yrkesskolor födts.
Måtte dessa föreningar se till, att den äfven
fostras! Men måtte de därvid vara medvetna
om, att utan en inskränkande reform i det
nuvarande folkskoleväsendet ingenting står att göra!
Med denna fromma maning tror sig
hr Junius antagligen hafva spelet vunnet.
Låtom oss emellertid, innan han sätter
segerkransen på sin hjässa, göra ett par
små erinringar
Det är ju äfven landsortens
folkskolor, som skola mista sin fjärde årsklass
och sin fortsättningsskola (där de
nämligen hafva någon sådan)? Men huru
skall en sådan åtgärd kunna motiveras
med upprättandet af yrkesskolor och lä-
ro-verkstäder i städerna? Eller menar
månne hr Junius, att äfven landsortens
folkskolor skola förses med en mängd
olika yrkesskolor och läro-verkstäder
såsom Öfverbyggnader?
Hvad städerna beträffar, torde det
kunna förmodas, att författaren råkat
förbise en omständighet af ej ringa vikt.
Långt ifrån att krafvet på yrkesskolor
och läro verkstäder skulle vara blott en
»tanke», som »i senaste tid» utgått »från
Göteborg» och »födts» i de svenska
handtverks- och industriföreningarna,
förhåller det sig tvärtom så, att detta kraf
sedan lång tid tillbaka varit
förverkligadt i utlandet: i Frankrike, Belgien,
Holland, Österrike, Tyskland
(»Fach-schu-len», »Lehrwerkstätten») m. fl. stater.
Därute har man varit i tillfälle att
rörande yrkesskolorna vinna en ganska
rik erfarenhet. Har nu denna
erfarenhet gifvit vid handen, att inträdet i
yrkesskolorna måste ske redan vid 12 års
ålder, samt att folkskolan bör
underkastas »en inskränkande reform»? Så vidt
vi kunnat finna, gå de utländska
fackmännens utsagor i en alldeles motsatt \
riktning: de fordra en högre ålder
(vanligen 14 år) och en fullständigt
genom-gången folkskolekurs. Helt visst skall
man i vårt land komma till samma
slutsats, och vi hafva därför alla skäl att
motse »yrkesskolornas» och
»läro-verk-städernas» upprättande med glädje.
Men om alla andra stöd svika - ett
har dock Junius alltid kvar:
hänvisningen till de ekonomiska uppoffringar, som
folkskolan föranleder.
Då jag påstår - skrifver han - att man
måste minska eller åtminstone begränsa den
allt öfvermakt!gare blifvande
folkskolebudgeten, så vet jag allt för väl, att du står på min
sida. - - I våra större städer ropas det
på nya skolhus och åter nya skolhus.
Gigantiska skolpalatser uppföras utan återvändo,
fastän utrymmet ändå alltjämt befinnes för
trångt, så att lärare och barn i alla fall måste
plågas med »duplicering».
Gent emot den invändningen, att
städerna i sina brännvinsmedel hafva
tillgångar nog, och att »hvad arbetarne
lägga ned på krogen bör ganska
kraftigt tagas i anspråk för en god
skolupp-fostran åt deras barn», betonar han, att
nämda medel allt för väl behöfvas för
andra nödvändiga utgifter, då nämligen
»staten nödgar vederbörande att supa
ihop t. ex. till försvaret i stället för till
folkskolorna». För att uppehålla dessa
t deras nuvarande omfång kräfves
därför »en tyrannisk och praktiskt
outförbar utpressning af de skattdragande».
Vid hvarje försök till en »förnuftig och
samhällsnyttig begränsning af
folkskoleväsendet» kommer visserligen »vår
utomordentligt talrika folkskollärarekår»
att upphäfva ett »skri».
Men jag vet - säger författaren, trygg i
medvetandet af sin rättfärdiga sak - att
folkskolebördorna (liksom den från hern och
arbete ryckta ungdomens samhällsvådliga
vanarter) skola blifva odrägliga, om det fortgår
som hittills, och att detta åtminstone till slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:56 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1897/0767.html
