Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 3
SVENSK LÄRARETIDNING.
39
dinarie lärare vid rikets allmänna läroverk
och af samma skäl, som därvid varit
bestämmande, borde tillämpas äfven vid fråga
om ett andra ålderstillägg till skollärare.
Med hänsyn till villkoren i öfrigt för
erhållande af ett andra ålderstillägg uttalas
i allmänhet den mening, att i detta
hänseende samma fordringar borde uppställas,
som vore stadgade för att det nu medgifna
ålderstillägget skall utgå.
Öfverståthållareämbetet anser, att det
andra ålderstillägget borde beviljas ordinarie
lärare och lärarinna vid folkskolorna i
riket efter väl vitsordad tjänstgöring under
tio år, räknadt från den l januari året
efter skedd utnämning till ordinarie tjänst,
hvaremot Eders k. m:ts befallningshafvande
i Östergötlands, Skaraborgs, Hallands,
Västerbottens samt Gröteborgs och
Bohuslän hålla före, att ifrågavarande ålderstill
-lägg borde utgå först efter femton
ordinarie tjänsteår.
Eders k. m:ts befallningshafvande i
Stockholms och Uppsala län anse, att
riksdagen i sin underdåniga skrifvelse till Eders
k. m:t rörande den sak, som nu vore i
fråga, af såge endast lärare.
Eders k. m:ts befallningshafvande i
Norrbottens län förordar, att det andra
ålderstillägget måtte utgå med ett belopp af
200 kronor.
Nästan alla de myndigheter, från hvilka
utlåtanden inkommit, öfverensstämma
däruti, atfc två tredjedelar af äfven det andra
ålderstillägget borde utgå af statsmedel och
en tredjedel direkt af skoldistriktets
tillgångar, enär det skulle lända till
förryckande af den ekonomiska grundval,
hvarpå vårt folkskoleväsen hittills blifvit byggdt,
om utgifterna för ett andra ålderstillägg
helt och hållet skulle bestridas af
statsme-$el. Dock har äfven den mening blifvit
framställd, att hela ålderstillägget borde
utgå af statsmedel, emedan i annat fall
många församlingar, som vore betungade
af stora utgifter för sina skolor, lätt
kunde frestas att vid val af lärare föredraga
yngre personer därför att de vore billigare,
samt enär de ökade kostnaderna för
skolväsendet ofta kunde hindra vidtagande af
förbättringar däruti.
Direktionen öfver folkskollärarnes
pensionsinrättning, som blifvit befalld att låta
verkställa utredning, huruvida - i
händelse ordinarie lärare och lärarinna vid
folkskola, utöfver det ålderstillägg, hvartill
de nu vore berättigade, skulle erhålla
ytterligare ett årligt ålderstillägg å 100
kronor efter fem eller tio års tjänstgöring,
sedan de kommit i åtnjutande af det första
ålderstillägget - såväl folkskollärarnes
pensionsinrättning som folkskollärarnes
änke-och pupillkassa, under förutsättning att
nuvarande årliga bidrag af statsmedel
fortfarande finge till dem utgå med
oförmins-kadt belopp och att de för dem nu
gällande bestämmelser blefve oförändrade,
kunde fullgöra sina förbindelser, har låtit
verkställa omförmälda utredning och därmed
jämte eget utlåtande till Eders k. m:t
inkommit. För nämda utredning anhåller
jag få lämna närmare redogörelse vid fråga
om anslag, som höra under riksstatens ni-
onde hufvudtitel. I detta sammanhang torde
jag få nämna, att direktionen i sitt
underdåniga utlåtande anfört, bland annat, att
utaf den ifrågavarande utredningen
fram-ginge, att år 1896 pensionsinrättningens
tillgångar motsvarade dess förpliktelser, inen
tillika att pensionsinrättningen, äfven om
minimidelaktighetsbeloppet förblefve vid den
nuvarande siffran, vore i behof af ökning
i inkomsterna, därest brist skulle kunna
undvikas, och detta endast i följd af den
normalt fortgående utvidgningen af
pensionsinrättningens ansvarsförbindelser. För
att förekomma brist borde, om nuvarande
bestämmelser fortfarande finge äga kraft,
statsanslaget årligen höjas med 95,000
kronor; men för den händelse, att minimibeloppet
för delaktighet i pensionsinrättningen, såsom
nu blifvit ifrågasatt, förändrades från 700
till 800 kronor, skulle detta medföra en
ökning i delaktighetens summa af omkring
500,000 kronor och i sammanhang därmed
borde statsanslaget höjas med 50,000
kronor, så att det i 1898 års riksstat såsom
bidrag till folkskollärares pensionering
upptagna beloppet 357,873 kronor borde höjas
med tillsammans 145,000 kronor, eller till
502,873 kronor.
Beträffande folkskollärarnes änke- och
pupillkassa framgingo af den utredning, som
direktionen den 19 mars 1894 till Eders k. m:t
öfverlämnat, att den ifrågasatta höjningen
af minimidelaktighetsbeloppet till 800 kronor
för denna kassa skulle’ kunna genomföras,
utan att därför med nuvarande
bestämmelser någon ökning af statsbidraget vore
behöflig.
För att vinna en öfversikt öfver
folkskollärarnes och lärarinnornas löneförmåner och
andra inkomster hafva uppgifter därom för
år 1896 infordrats från skolrådsordförandena
i de särskilda skoldistrikten.* - - -
#
Skulle lärare och lärarinna erhålla det nu
ifrågasatta ålderstillägget, så snart fem år
förflutit, sedan de bekommit det första,
skulle enligt de uppgifter, som här ofvan
lämnats angående antalet lärare och lärarinnor,
som år 1899 tjänstgjort tio år och
därutöfver, 4,274 lärare och lärarinnor under
nämda år blifva berättigade till ålderstillägg.
Komme detta att utgå med 100 kronor tilJ
hvar och en af dem, skulle alltså 427,400
kronor vara erforderliga därför. Af dessa
skulle, om de grunder, som hittills varit
gällande vid beräkning af statsbidrag till
aflönande af lärare och lärarinnor vid
folkskolan, fortfarande komme att tillämpas, två
tredjedelar eller i rund summa 284,934
kronor erläggas af statsmedel.
Bestämdes det åter, att det andra
ålderstillägget skulle komma vederbörande lärare
och lärarinnor till godo först från början
af det kalenderår, som komme närmast
efter det, då det tionde ordinarie tjänståret
utgått, skulle förutnämda 4,274 lärare och
lärarinnor med undantag af de 191, hvilkas
tionde ordinarie tjänsteår, enligt här ofvan
meddelade uppgifter utgår under år 1899,
* Dessa uppgifter återgifvas i hr statsrådets
yttrande, men vi spara dem till ett följande
nummer. Red:s anm.
eller 4,083 lärare och lärarinnor den l
januari 1899 blifva berättigade till ålderstillägg,
till hvilkas gäldande 272,200 kronor eller i
j ämnadt tal 270,000 kronor vore erforderliga
af statsmedel.
Då hänsyn tages därtill, att sedan de
minimilöner, som nu utgå till folkskollärare
och lärarinnor, bestämdes, fordringarna för
behörighet till lärarebefattningar vid
folkskolan höjts, att nämda skolas betydelse och
vikt såväl för den enskilde, som däraf
begagnar sig, som för samhället i dess helhet
ökats, att arbetet i henne blifvit i samma
mån ansvarsfullare och mödosammare samt
att lefnadskostnaderna öfver hufvud
onekligen stigit, anser jag i likhet med de flesta
myndigheter, som hafva afgifvit utlåtanden
i ämnet, rättvist och billigt, att någon
förhöjning i lärarepersonalens löner beredes.
Då de skäl, som här ofvan anförts för
en ökning af ifrågavarande löner, icke
endast tala för en förbättring af lärarnes
löner utan jämväl ådagalägga det billiga och
rättvisa däruti, att äfven lärarinnornas
löneförmåner ökas, kan jag sålunda icke
instämma med dem, som mena, att den
ifrågasatta löneförhöjningen borde komma
endast lärarne till godo, och jag kan det så
mycket mindre, som det är att befara, att
om lärarinnors minimilöner bestämmas till
lägre belopp än lärares, ekonomiska hänsyn
blifva allt för mycket, ja, mångenstädes
uteslutande bestämmande, när det skall
afgöras, huruvida lärare eller lärarinna skall
anställas vid vederbörande skola.
Ej heller kan jag instämnia med dem,
som hålla före, att endast vissa lärare och
lärarinnor böra komma i åtnjutande af den
ifrågasatta löneförhöjningen. Då den
minimilön, som för närvarande, enligt gällande
lag, tillkommer innehafvare af
lärarebefattning vid folkskola, ansetts vara väl knapp,
synes nämligen den förhöjning däraf,
hvarom nu är fråga, böra tillkomma alla vid
folkskolan anställda ordinarie lärare och
lärarinnor oberoende däraf, om de hafva några
inkomster af sysselsättningar, som ligga
utanför läraretjänstens område eller icke;
äfvensom däraf, om de vid skötandet af sin
befattning ådagalagt alldeles särskilda
förtjänster. De extra inkomsterna äro nämligen
ersättning för arbete, som ej utföres af
läraren på grund af den befattning, han
såsom lärare innehar, utan som han utför
jämte de till läraretjänsten hörande göromål,
och för hvilket han sålunda måste anses
berättigad till särskild ersättning. Någon
billighet kan ju ej ligga däruti, att en extra
inkomst, förvärfvad genom ökadt arbete,
skall medföra nedsättning i löneförmåner,
som äro afpassade efter en tjänsts säregna
beskaffenhet, under förutsättning att denna
på ett fullt tillfredsställande sätt skötes.
Om för öfrigt rätten att besluta angående
det ifrågasatta ålderstillägget öfverlätes åt
de särskilda skoldistrikten, torde man, lärd
af erfarenheten, med allt skäl knnna antaga,
att den rätten ofta skulle medföra intriger,
tvister och splittringar inom församlingarna,
samt att beslutet ej sällan skulle komma
att bero på godtycklighet och tillfälliga
stämningar samt alstra missförstånd och
missnöje. Därjämte torde af den redogörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
