Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖR FOLKIJN DEI^ VTSNI NOEN.
N:r 5.
STOCKHOLM, 2 FEBRUARI 1898
17:e årg.
Prenumerationspris :
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., V? år 5 kr.,V4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6, en tr. upp. Kontorstid: 10-1, 4- -6. Allm. tel. 60 00.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6.
förläggare : Svensk Läraretidnings Förlagsaktiebolag.
Tryckt hos Idun» Kungl. Hofboktryckeri Stockholm.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid :
hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
25 öre pr petitrad (=14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2,50 kr.
Annons bör vara inlämnad senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.
vensk [-Läraretidning-]
{+Lärare-
tidning+}
utsänder år 1898 sin
17? årgång.
program, pris, utgifningstider och
utstyrsel blifva
oföränclracU.
JJortåt 800 stora kvartsidor
för det billiga priset af
3 Kr. 50 ört*
Porträtt eller annan illustra*
tion i regeln
*. i Iparje nummer. *
*
prenumerera på närmaste postanstalt
f& nu genast^
så slipper Jsfi vänta på ?dra
skolnyheter.
<£eo Tolstoi
om uppfostringsfrågan.
Af-tT. StaäZitog.
»Om folkbildningen.*
»Tolstoi öfverskattar det folkliga, af gudar
folket; häraf hans öfverdrifter och
orättvisor i sina omdömen om de bildade klasserna
och den moderna kulturen.»
Om det berättigade i denna ofta
upprepade förebråelse mot Tolstoi må andra döma.
Att Tolstoi sätter det sant mänskliga högre
än allt annat, och att hans kärlek till
»folket», hos hvilket han tror sig finna det
mänskliga renare och sannare än hos de
öfre samhällslagren, ligger till grund för
hans lifsåskådning och verksamhet, synes
stå utom allt tvifvel. Människan är i hans
ögon högre än de mänskliga inrättningarna,
högre än hvarje kulturform: hon är ej till
för deras skull utan tvärtom. Hon får ej
»offras» för någon viss kulturform, utan
kulturen måste underordnas det sant
mänskliga, hvilket utgör dess norm. Allt
upp-fostrings- och undervisningsväsende måste
naturligen företrädesvis underordnas denna
norm, måste afse människan såsom
människa; och denna norm finner man hos
folket själft, i dess djupaste instinkter, dess
andliga kraf.
Det motiv, som förmådde Tolstoi att gripa
sig an med folkupplysningsarbetet, framgår
af följande uttalande af honom vid tiden för
emancipationen:
Det har syndats så mycket och så svårt
mot det arma okunniga folket, att ingen
förtjänar att lefva, som icke i sin mån bidrager
till att godtgöra det orätta, som begåtts af
hans fäder.
Det gällde nu att utröna rätta sättet att
befordra folkbildningen. Härvid, såsom vid
alla lifsfrågor, ville Tolstoi tränga ned till
frågans lifsrötter: på experimenteringcns väg
i »den fria skolan» och på den teoretiska
granskningens väg genom fri diskussion i hans
tidskrift. Att i detta ifriga sanningssökande
förekomma paradoxa eller öfverdrifna
uttryck och vissa motsägelser mellan teori och
praktik bör vara mindrejgnadt att förundra
än att egga till ett ifrigarp sökande efter
sanningen.
Vi skola först i sammandrag återgifva
den polemik, som fördes i Tolstois tidskrift
mellan honom och hans meningsmotståndare,
för att sedan skildra några af Tolstois
erfarenhetsrön »i den fria skolan».
I första häftet af sin pedagogiska
tidskrift underkastar Tolstoi i en ledande
artikel folkbildningsfrågan i allmänhet en
kritisk granskning.
Folkbildningssakeii - Säger han i
inledningen till denna afhandling - har alltid och
allestädes visat en för mig obegriplig
företeelse. Folket åstundar bildning, och hvarje
enskild person sträfvar omedvetet efter
bildning. De mera bildade klasserna bemöda sig
om att meddela de mindre bildade
folkklasserna sitt vetande och bilda dem. Man skulle
kunna tycka, att dessa öfverensstämmande
sträfvanden borde tillfredsställa både de
klasser, som vilja meddela, och de, hvilka vilja
förvärfva bildning. Men raka motsatsen
inträffar. Folket motarbetar ständigt det tvång,
som samhället och myndigheterna, såsom
representanter för de mera bildade folklagren,
använda för att bilda detsamma, och detta
tvång blir till stor del fruktlöst. För att nu
ej tala om forntidens skolor - i Indien,
Egypten, gamla Grekland och Rom -, om
hvilkas organisation vi känna lika litet som
om folkets uppfattning af desamma, så möter
oss denna företeelse i de europeiska skolorna
ända från Luthers dagar till närvarande tid.
I Tyskland, i Frankrike, i England förhål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:41:45 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1898/0073.html
