Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
SVENSK LÄKARETIDNING.
N:r 5
slaget om ett [andra ålderstillägg. Att
skolans verksamhet och hennes
ändamålsenlighet allt mer satts under debatt kunde ej annat
än gagna skolans sak.
Riksdagen.
Statsbidrag för landstingsseminariernas
lärarepersonal
ifrågasattes af k. m:t. Till
statsrådsprotokollet för den 14 januari anförde
chefen för ecklesiastikdepartementet
härom följande:
I folkskolestadgan af den 18 juni 1842
föreskrefs, att i hvarje församling borde
finnas minst en, helst fast skola, med
vederbörligen vid ett seminarium godkänd
lärare ; men där medellöshet eller lokala
förhållanden hindrade inrättandet af fast skola,
finge tills vidare barnaundervisningen
besörj as i flyttande skolor med en eller flera
på nyss nämda sätt godkända lärare. Då
åtskilliga församlingar icke hade förmåga
att inrätta och underhålla erforderligt antal
dylika skolor, tilläts genom kungl,
kungörelsen den 29 september 1853 att, där byar,
hemman, torp eller lägenheter vore så
aflägsna, att dit hörande barn icke utan
svårighet kunde begagna den med sålunda
godkänd lärare försedda skolan, mindre skolor,
fasta eller flyttande, finge inrättas. Till
lärarebefattning i dessa skolor skulle få
antagas personer, som inför pastor och
skolstyrelse företett betyg om god frejd och
kristligt lefverne, samt ådagalagt, att de
kunde obehindradt och riktigt läsa svenskt
och latinskt tryck innan, att de hade efter
katekesen god kristendomskunskap, att de
kunde skrifva läsligt samt att de innehade
de enklaste och allmännaste begreppen af
räknekonsten och besutte förmågan att i
dessa stycken undervisa.
Snart visade det sig, att i skolor med
större antal lärjungar läraren icke
tillfredsställande kunde handhafva undervisning och
tukt, helst han hade till uppgift att
samtidigt handleda barn af alla inom skolåldern
varande åldersklasser. Därför förordnades
genom kungl, kungörelsen den 23 april 1858,
att mindre skolor öfverallt å landet,
oberoende utaf afståndet från folkskola, som
vore med examinerad lärare försedd, och
till det antal, som församlingen för lättad
tillgång till :undervisning för därinom
varande barn funne behöfligt, finge inrättas i
ändamål att det första förberedande
kunskapsmåttet för nybörjare kunde i dessa
skolor inhämtas, och att således de skolor,
för hvilka enligt folkskolestadgan
examinerade lärare erfordrades, måtte företrädesvis
hafva till föremål de mera försigkomna
barnens undervisning.
De mindre skolor, som hade till uppgift
att sörja för undervisning af nybörjare,
blefvo i sistnämda kungl, kungörelse kallade
småskolor. Därjämte förordnades uti
samma kungörelse, att församlingarna kunde
erhålla bidrag af statsmedel till hjälp vid
ändamålsenligt inrättande af omförmälda
skolor. Omkring fem år därefter stadgades
det i kungl, kungörelsen den 11 december
1863, att där småskolor funnes försedda
med understöd af allmänna medel,
folkskolestyrelsen hade rätt att föreskrifva, att i den
fasta eller ambulatoriska folkskolan i
allmänhet endast sådana lärjungar borde
mottagas, som redan kunde hjälpligt läsa
innantill.
För att småskolorna måtte komma att
skötas af dugande lärare, befallde k. m:t
i cirkulär till domkapitlen af den 22 april
1864, att domkapitlen skulle vaka däröfver,
att lärare och lärarinnor i småskolorna icke
antoges utan att inför skolrådet hafva
ådagalagt, att de ägde de insikter, som
folkskolestadgans 6 §, sådan denna lydde i
kungl, kungörelsen den 29 september 1853,
föreskrefve, samt förmåga att i de där
omförmälda ämnena undervisa.
Efter en tid fann man dock nödvändigt
att vidtaga särskilda anordningar för
bildande af lämpliga lärare och lärarinnor vid
småskolorna. För den skull anordnades vid
folkskollärareseminarierna i Linköping och
Lund särskilda afdelningar för utbildande
af småskollärare. Dessa afdelningar blefvo
dock efter ett par år indragna, enär det
visade sig, att de elever, som anmälde sig
till inträde i dem, i allmänhet ej ägde
erforderliga förutsättningar för att kunna
utbildas till dugande lärare vid småskolan.
Bättre framgång hade de afdelningar för
bildande af småskollärarinnor, som inrättades
vid folkskollärarinneseminarierna i
Stockholm och Skara. Därför blefvo ock dylika
afdelningar förbundna med de
lärarinneseminarier, som år 1875 inrättades i Falun
och Kalmar. År 1878 inordnades de med
lärarinneseminarierna förenade afdelningarna
för småskollärarinnors bildande uti de
egentliga seminarierna såsom deras första klass.
I denna skulle meddelas en sådan
småskol-lärarinnebildning, som äfven lämpade sig
som grundläggning för den undervisning,
som i de tre följande klasserna meddelades
dem, som ginge kvar vid seminariet för
att där utbildas till folkskollärarinnor.
Uti Eders k. m:ts nådiga stadga för
folkskollärareseminarierna i riket den 29
januari 1886 föreskrifves, att med de elever,
som därtill anmälde sig och i ärsexamen
med andra klassen erhållit godkända
vitsord i kristendomskunskap, svenska språket,
räkning, välskrifning samt pedagogik och
metodik, skulle ett särskildt praktiskt prof
i öfningsskolans småskoleafdelning anställas,
omfattande de kunskaps- och öfningsämnen,
som förekomma i denna afdelning, dock
med undantag af sång för dem, som icke
deltagit i denna öfning; och ägde den, som
i profvet godkändes, att erhålla betyg öfver
aflagd småskollärarinne(lärare)examen.
Dessutom hafva tvänne statsseminarier inrättats
för bildande af finska och lapska
småskollärare och lärarinnor. Det finska är
förlagdt i Haparanda och det lapska i
Jockmocks socken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
