Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 6
SVENSK LÄRARETIDNING
87
nödgas nekande besvara följande fråga, som
framställdes af en liten blek stackare, som
var dömd att ligga stilla i sin vagn: »Snälla
farbror, har farbror en karamell att gifva
mig?» Jag tröstade dock den lille rned
löftet att snart komma igen och då vara
försedd med karameller.
Om man i det hela taget får det intrycket,
att hemmets skyddslingar se glada och
belåtna ut, så bör kanske en liten
inskränkning göras i detta omdöme, i det de vuxne,
å asylet intagna hafva ett visst drag af
vemod öfver sitt ansikte. Häröfver må man
ej heller förundra sig, då dessa kommit till
den ålder, att de äro medvetna om det
elände, hvartill de äro för hela sitt lif dömda.
Det är hufvudsakligen under det trägna
arbetet som de kunna glömma detta, och man
har därför också allt mer och mer sökt
införa för dem lämpliga slag af arbeten,
hvilket varit så mycket lättare, som de ofta
äro fullt arbetsföra i sina händer, under |
det fötterna äro obrukbara. Sålunda får
man af föreståndarinnan under besöket i
linnerummet höra, att det stora förrådet af
lakan och handdukar m. m., som här
ligger uppstapladt å hyllor likt plankhögarna
i en brädgård, är väfdt af hemmets egna
skyddslingar. Ja, man har till och med
hunnit så långt, att man numera icke blott
förser hemmet själft med allt behöfligt
linne, utan man till och med utför
beställningar åt andra i trots af den stora
åtgången af linne för hemmets egen räkning.
Tänk blott på alla de lakan, som behöfvas
för det stora antalet bäddar, hvilka stå där
i rader kring väggarna i de väl urvädrade j
sof rummen och se så rena och inbjudande
ut med sin lilla stol bredvid hvarje säng
för gångkläderna under natten!
Då hemmets skyddslingar bestå af
obotligt sjuka, så kan man ju ej heller begära,
att de skola därifrån kunna utskrifvas så- j
som friska, men däremot kan deras
allmänna hälsotillstånd blifva förbättradt, och
det är redan mycket så. I senaste
berättelsen heter det också: »Allmänna
hälsotillståndet under år 1896 har i allmänhet
varit tillfredsställande. En understundom
rätt betydlig förbättring har inträdt hos 49
af hemmets skyddslingar.»
Om vår skildring blifvit något lång, så
kan detta finna sin förklaringsgrund däri,
att vårt besök i Eugeniahemmet räckte flera
timmar, under hvilka vi hela tiden
åtföljdes icke blott af föreståndarinnan utan
äfven af en bland styrelsens kvinnliga
medlemmar, biskopinnan Graf ström, hvilka båda på
det mest förekommande sätt lämnade oss
meddelanden om barnen och om alla anordningar
vid hemmet. Trots det stora antalet
skyddslingar synes här individen icke försvinna i
mängden, ty till och med
styrelsemedlemmarna tyckas känna till de enskilda
skydds-lingarn as lilla historia. Måhända är det
icke så utan att just härigenom skyddsling- |
ärna å sin sida känna sig dragna till dem
tillbaka, då de finna sig vara föremål för
personligt intresse. \
Det är ett rikt kärleks verk, som nedlagts j
och fortfarande nedlägges vid Eugeniahem- j
met, och man kan hysa den säkra
förhoppningen, att det skall bära rika frukter och
blifva till välsignelse för de lidande barn,
hvilka där finna en fristad. N-n.
FÖR DAGEN.
Folkskoleskräck.
En af sekelslutets sjukdomar.
Det är för folkskolans vänner icke
behagligt att lefva midt uppe i en stark
reaktionär tidsströmning. Men alldeles
utan förmåner är det icke heller.
Uppmuntrade af den härskande tidsandan
få nämligen folkbildningens
vedersakare mod att öppenhjärtigt sjunga ut
hvad de hafva på sinnet,
motsättningarna blifva ärligare och konsekventare,
ställningen klarare och öfverskådligare,
hela meningsbytet betydligt enklare.
Att folkskolan betraktas med misstro
och afvoghet är visserligen ett sorgligt
bevis på kortsynthet. Men om
misstron och afvogheten verkligen finnas,
då är det bättre, att dessa känslor träda
i dagen, än att de insvepa sig i en
hycklad vänlighets mantel. Öppen
fientlighet är alltid att föredraga framför
Judas-kyssar.
I betraktande häraf hafva vi icke
kunnat undgå att gifva ett visst
erkännande åt de betraktelser i
folkskolefrågor, hvarmed »Göteborgs
Aftonblad» och »Smålandsposten»
alltemellanåt uppvakta sina läsare. Något
genomtänkt och oförbehållsamt besked
om reaktionärernas skolprogram i hela
dess vidd finner man visserligen icke
ens i dessa båda organ för tidens allra
modernaste sträfvanden. Men att de
verkligen vilja bakåt, vilja folkskolans
inskränkande och folkbildningens
återförande inom trängre gränser, det
sticka de ingalunda under stol med. För
denna uppriktighet böra folkskolans
vänner vara dem tack skyldiga, ty
genom den, och måhända genom den
allena, torde man på många håll
kunna få sina ögon öppnade för ett
sakförhållande, som man i det längsta
sökt betvifla och förneka, nämligen att
vi med afseende på folkskola och
folkbildning nu verkligen lefva i en
reaktionär tidsålder.
Ett af de påtagligaste bevisen härför
erbjuder den samfällda attack, för
hvilken den nya folkskolestadgan för
närvarande är utsatt från »Göteborgs
Aftonblad» och »Smålandsposten»,
sekun-derade af den med dem
själsbefryn-dade »Morgonposten» i Göteborg.
Det är naturligtvis Göteborgs
Aftonblad, den bekante Junius’ organ, som
vid denna attack fått sig hufvudrollen
anförtrodd. I en ledande artikel
under rubriken »Den Gilljamska
skol-ukasen» skrifver nämda blad i ett af
sina senare nummer* om § 48 i den
nya folkskolestadgan bl. a. följande:
Denna § har af Svensk Läraretidning och
andra vänsterblad(l) blifvit klandrad, emedan
genom densamma skulle blifvit tydligare än
förut förklaradt, att fattigdom i någon mån
kan befria från skolgång.
Då vi först sågo denna yttring af liberalt
missnöje, antogo vi på god tro, att här
verkligen förelåg någon lättnad i skolplikten. Vi
antogo, att regeringen fått åtminstone det ena
ögat öppet för det skoltyranni, hvarunder vårt
folk suckar, och räckt ut ett finger för att
hindra det. Och vi voro nog naiva att glädja
oss däröfver.
Men sedan Göteborgs Aftonblad nu
sett efter i den nya stadgan, så finner
den till sin grämelse, att den icke haft
fullt skäl för sin glädje eller - såsom
den själf behagar uttrycka det - »att
Svensk Läraretidning helt enkelt lupit
med limstången». Huru så? Jo,
emedan de uti ifrågavarande paragraf
antydda fattigkurserna icke skola vara
obligatoriska utan endast tillåtna, och
detta endast »där förhållandena sådant
påkalla» samt »i den ordning, som i
reglementet föreskrifves». Härtill
kommer, att § 49 fortfarande innehåller,
att där föräldrar eller målsmän icke
äga tillgång att bekosta barnens
kläder och underhåll vid skolan, de
genom kommunens fattigvård böra
härutinnan understödjas.
På detta sätt - utbrister författaren i
Göteborgs Aftonblad - skulle det rätteligen
aldrig kunna inträffa, att något barn sluppe ur
folkskolan förr än efter fyllda fjorton år -
-. Det är i själfva verket endast »saknaden
af erforderlig fattningsgåfva», som härefter
utgör berättigadt motiv för lindring i
skolplikten.**
Svensk Läraretidnings klagolåt öfver
släpp-händhet mot fattiga barn är därför helt
enkelt omöjlig att begripa. Men väl har
tidningen, som man trodde vara väl
underrättad, fört bakom ljuset en hel del godt folk
och väckt en del förhoppningar, som vid
närmare påseende blifvit jämmerligen svikna.
Vi betvifla ingalunda, att »en hel
del godt folk» af Göteborgs Aftonblads
riktning gjort sig de mest öfverdrifna
förhoppningar om den nya
folkskolestadgan, väntande att den ej allenast
skulle medgifva utan till och med
påbjuda (!) anordnandet af fattigkurser.
Men om ’de gjort sig sådana
inbillningar, må de härför skylla sig själfva;
hade de icke låtit lifligheten i
önskningar inverka på säkerheten i
innan-läsningsförrnåga,, skulle deras
förväntningar ej blif vit så »jämmerligen svikna».
* Utdeladt i massor vid det af oss förliden
vecka omtalade länsagrarmötet härstädes,
förmodligen äfven vid andra. Det erkännandet
måste man gifva folkskolans motståndare, att
de arbeta oförtrutet och drifva en energisk
agitation för att få den allmänna meningen
på sin sida.
** Skola vi ha hjärta att beröfva Göteborgs
Aftonblad äfven denna tröst? Ty värr - vi
måste. Med »lindring i skolplikten» menar
tidningen antagligen ej blott minskade
examensfordringar utan framför allt kortare
skoltid. Men att barn med trögare fattning skulle
få nöja sig med mindre undervisning och
blifva färdiga på kortare tid än de öfriga har
folkskolestadgans § 48 mom. 2 naturligtvis
icke föreskrifvit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
