Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖR FOLKUNDERVISNINGEN.
N:r 7. (842.)
STOCKHOLM, 16 FEBRUARI 1898
17:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50okr., 8/4 år 3 kr., */2 år 2 kr.,V4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6, en tr. upp. Kontorstid i 10-1, 4-6. Allm. tel. 60 00,
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare-
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6.
förläggare : Svensk Läraretidnings Förlagsaktiebolag.
Tryckt hos Idun» Kungl. Hofboktryckeri, Stockholm
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid :
hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
25 öre pr petitrad ( = 14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2, 5 o kr.
Annons bör vara Inlämnad senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.
v ens k [-Läraretidning-]
{+Lärare-
tidning+}
utsänder år 1898 sin
17f årgång.
Bortåt 800 stora kvartsidor
för det billiga priset af
3 Kr. 50 öre<
Portratt eller annan illustra*
tion i regeln
* i Iare nummer. *
prenumerera på närmaste postanstalt
$t nu genast^
Alla nummer från årets
början kunna ännu erhållas.
£eo ^Tolstoi
om uppfostringsfrågan.
Af J. Stadling.
4.
»Om metoderna för den första
folkskoleundervisningen.»
Så lyder rubriken till den ledande
artikeln i andra häftet af Tolstois pedagogiska
tidskrift. Han fortsätter här sin kritiska
granskning af folkbildningsfrågan.
I sin första afhandling har han granskat
frågan i allmänhet och från principiella
synpunkter. I den andra afhandlingen riktar
han sin granskning på metoderna för den
första skolundervisningen.
Efter att hafva påpekat, med hvilken
ifver man söker utforska, uppfinna, inlära
och tillämpa de bästa metoderna att lära
barn läsa och skrifva, samt huru man
tvistar om hvilka metoder, som äro de bästa,
o. s. v., uppställer Tolstoi den
grundfrågan, huruvida läsekonsten och
skrifkunnigheten verkligen utgöra de viktigaste
be-ståndsdelarne i folkbildningen.
Läskunnigheten, säger han, är målet för
den första undervisningen i folkskolan. Hvad
är läskunnighet, och hvad har den
gemensamt med de första stegen på bildningens
väg? Läskunnighet är en viss färdighet ( =
konsten att af vissa tecken bilda ord och
uttala dessa). Bildning är kunskap om fakta
och dessas inbördes förhållande till hvarandra.
Men kanske denna konst att stafva och lägga
ihop ord är ovillkorligt nödvändig för att leda
människan in på första steget till bildning,
och kanske gifves det ej någon annan väg
till detta mål?
Detta finna vi ej vara förhållandet, utan vi
se i stället ofta raka motsatsen, för så vidt vi
nämligen med bildning förstå icke blott
skolbildning utan äfven lefnadsbildning. Bland
människor, som stå på en låg bildningsgrad,
finna vi, att läskunnighet icke inverkar på
deras bildningsgrad. Det gifves människor,
hvilka mycket väl känna en mängd för det
praktiska lifvet nödvändiga fakta, men hvilka
likväl icke alls kunna läsa eller skrifva; och
däremot gifves det många, som kunna läsa
och skrifva, men icke ’alls äga några verkliga
kunskaper ... Det är visserligen sant, att den
bildning, som vi äga, och utom hvilken vi
icke alls kunna eller vilja föreställa oss
någon bildning, icke låter tänka sig utan
kors-ten att läsa och skrifva. Men hvar och en,
som allvarligt betraktar folkbildningen icke
blott i Kyssland utan äfven i Europa, sk^ll
ofrivilligt öfvertygas därom, att det gifves en
bildning, som förvärfvas af folket och som
icke är lägre utan står alldeles utom och
oberoende af våra skolor ... Tre fjärdedelar af
mänskligheten bilda sig utan att läsa och
skrifva... Vilja vi bilda folket, så måste vi
hos folket själft efterforska, huru det bildar
sig, och hvilka dess bildningsmedel äro.
I Europa har folket redan under långa tider
undervisats i konsten att läsa och skrifva,
och dock gifves det ingen verklig
folklitteratur, d. v. s. folket, arbetareklassen, hvilken
sysslar med grofarbete, läser ingenstädes(?)
böcker. Häraf framgår tydligt, att man måste
slå in på en annan väg. Man må nu söka
orsaken till bristen på folklitteratur hvar man
vill, faktiskt är likväl, att en sådan icke
finnes, äfvensom att folket i hela Europa sätter
sig emot läse- och skrif konstbildningen,
likasom de bildade klasserna hysa den
öfvertygelsen, att konsten att läsa och skrifva utgör
första steget till bildning.
Huru har det moderna
folkbildningsväsendet uppstått? Från början upprättade man
icke lägre skolor utan de högsta,
klosterskolorna, sedan ett slags mellanskolor och
slutligen folkskolor. Hos oss i Ryssland började
man med akademier, så kommo universiteten,
sedan gymnasierna, därpå kretsskolorna, och
slutligen börjar man tänka på folkskolor.
Från gymnasiet är det endast 1/5) som icke
går till universitetet, från kretsskolan går
endast Vs till gymnasiet, och från folkskolan
går endast Viooo till någon högre läroanstalt.
Där äger alltså intet sammanhang rum
mellan den lägsta och den högsta skolan, och
likväl grundar sig den allmänna
uppfattningen af folkskolan som en läse- och skri f skola
på ett sådant sammanhang.
Ingen kan förneka, att elementarbildning
är nyttig för folket. Uppställer man åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
