- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 17:e årg. 1898 /
103

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 7

SVENSK LÄRARETIDNING.

103

det första på grund af denna lag upprätta^
de bibliotek den 2 september 1852. Bland
talarne vid detta högtidliga tillfälle märkes
Charles Dickens. Han betecknade
biblioteket såsom en skola - »Manchesterskolan»
- hvilken han ansåg »solid som
Manchesters bomullsrikedom».

Denna stora, fria skola - yttrar han
slutligen - som inbjuder den ringaste arbetare
att komma in och blifva lärjunge; denna stora,
fria skola, högeligen frikostigt utrustad genom
frivilliga bidrag under otroligt kort tid -
börjande sin lysande bana med 20,000 band -,
som icke vet af någon sekt, något parti,
någon rang, men som känner det allmänna
behofvet och det allmänna bästa. Jag ber till
himmeln, att många städer och många
myndigheter måtte gå i skola något i detta
Manchesterseminarium och draga nytta af den
vackra lärdom, det gifver. Jag tror nämligen
med all den styrka och kraft, hvaraf jag är
mäktig, att ju mera en man vet, desto
ödmjukare och mera troende kommer han åter
till all vishets källa och lär sig behjärta det
stora, heliga budet: »Frid på jorden och
människorna en god vilja!»

Nu äger Manchesters bibliotek mer än
200,000 band och besökes dagligen af
omkring 12,000 personer.

I Frankrike och Tyskland äfvensom i
våra grannländer hafva för allmänheten
afsedda bibliotek blifvit upprättade i betydligt
antal under seklets senare del.

Äfven inom vårt land har behofvet af
»folkbibliotek» i viss mån blifvit af hjälpt:
beträffande landsbygden genom de
hufvudsakligen på 50- och 60-talet upprättade
sockenbiblioteken, hvilkas antal 1871 utgjorde
1,534; beträffande städerna företrädesvis
genom af föreningar och korporationer eller
af enskilda personer grundade och
underhållna bibliotek. Af såväl stads- som
landskommuner sakna nog många ännu bibliotek
för allmänheten.

Hvad sockenbiblioteken angår, anlitas de
i många fall ganska litet, stundom icke alls.
Förnämsta orsaken härtill torde väl vara
att söka i bristande intresse, antingen hos
resp. kommuners läsekrets, styrelse eller
biblioteks f öreståndare eller hos dessa
samtliga. Så ha t. ex. många församlingar, som
för omkring 30 år sedan skaffade sig
sockenbibliotek, underlåtit att göra några
vidare bokinköp sedan dess.

Bland de allmänna bibliotek, som
förekomma i städerna, uppställa de flesta som
villkor för boklån antingen viss afgift pr
år eller pr boklån*, något som väl i sin
mån minskar deras anlitande. En af
betingelserna för att ett »folkbibliotek» skall
väl fylla sin uppgift, är onekligen den, att
det betjänar allmänheten afgiftsfritt.

*



Endast två städer i vårt land, nämligen
Göteborg och Sundsvall/ hafva
boksamlingar, som benämnas folkbibliotek, och som äro
anordnade efter mönstret af de engelska och
amerikanska biblioteken.

Göteborgs folkbibliotek grundlades år 1861
af James Eobertsson Dickson genom en
gåfva af 100,000 kr. samt en större
boksamling. Af det kontanta beloppet skulle
enligt donators föreskrift två tredjedelar af-

* Detta är nog understundom fallet äfven
med sockenbiblioteken.

sättas till en byggnadsfond och återstoden
fonderas till husets och bibliotekets
underhåll och det senares utvidgning i mån af
tillgång. Biblioteket skall vara tillgängligt
för hvarje ordentlig person, och ingen
afgift vare sig för läsning på stället eller för
böckers hemlåning får under någon
förevändning tagas.

Biblioteket, sona började sin verksamhet
den 2 jan. 1862, var då jämförelsevis litet,
men tack vare den frikostige gif våren, som
ej blott till en början underhöll
boksamlingen utan äfven ökade densamma, räknade
Gröteborgs folkbibliotek i juli 1873 omkring
3,000 band, fördelade på två afdelningar,
den ena för utlåning, den andra för läsning
på stället. Läsrummet besöktes vid samma
tid af i medeltal 50 personer dagligen.
Biblioteket, som intill utgången af 1873
underhölls af donators sterbhus, öfvertogs nu
af »Robert Dicksons stiftelse». På grund
af de rika tillgångarna samt bokgåfvor från
förläggare och andra personer hade
volymantalet vid 1896 års slut uppgått till 6,575.
Boklånens antal samma år utgjorde 19,223.
Den viktigaste tilldragelsen i bibliotekets
senare historia ägde dock rum förlidet år,
då det kunde inrymmas i eget hus.

Sundsvall är den första stad i vårt land,
som själf anlagt ett offentligt bibliotek.
Med anledning af därom väckt motion
beviljade stadsfullmäktige i nov. 1892 ett
belopp af 2,000 kr. till upprättandet af en
offentlig boksamling i Sundsvall samt
utsago en styrelse, bestående af tre personer.
I början af januari 1895 öppnades
Sundsvalls folkbibliotek för allmänheten. Lokal
för detsamma upplåts af skolrådet
afgiftsfritt i Altinska slöjdskolan. Ur styrelsens
berättelse af den 5 jan. 1895 må följande
anföras:

Det anslag, stadsfullmäktige ställde till
styrelsens förfogande såsom grundplåt till ett
offentligt bibliotek i samhället, kunde
naturligtvis icke förslå långt, helst som af dessa
medel en del äfven måste användas till
lokalens möblering och inköp af nödiga
inventarier. Styrelsen ansåg sig därför pliktig att
vädja- till allmänheten om frivilliga bidrag.

Det upprop, styrelsen utfärdade, hade till
följd, att omkring 300 böcker, planschverk
och tidningar samt 125 kr. kontant inflöto
till biblioteket. Från och med 1896 ha
stadsfullmäktige anslagit ett årligt belopp af
1,000 kr. till dess underhåll och utvidgning.
Som lokalen i Altinska slöjdskolan från och
med sistlidna hösttermins början måste
tagas i anspråk för folkskolans räkning
(genom upprättande af skolkök), inflyttade
biblioteket i hyrd lokal. Hyran betalas
emellertid af utskänkningsbolaget. Från
grosshandlaren Btinsows sterbhus har
folkbiblioteket nyligen mottagit en donation å 5,000
kr., hvarigenom dess framtid ytterligare
betryggats.

Biblioteket, som f. n. räknar omkring
1,500 band, är visserligen litet i jämförelse
med de förutnämda storartade
boksamlingarna. Men det synes fylla ett förefintligt
behof, enär det ganska flitigt anlitas,
särskildt under den mörka årstiden. För sitt
jämförelsevis raska framåtgående har det
till stor del att tacka sin driftige
föreståndare, folkskolläraren N. J. Nyström, som

välvilligt ställt flertalet af här ofvan
relaterade data till vårt förfogande. Önskvärdt
vore, att dylika boksamlingar komme till
stånd på flera platser i vårt land.

Aug. Bld.

Utbildandet af
personligheten

utgjorde föremål för en liflig
öfverläggning vid Pedagogiska sällskapets
sammanträde härstädes sistlidna lördag.
Diskussionen inleddes af rektor S.
Almquist med ett anförande af i
hufvudsak följande innehåll:

För 20 ä 30 sedan utgjorde frågan om
skolans uppgift ett ämne, som ofta var
föremål för debatt. Många menade, att
skolan uteslutande eller åtminstone
hufvudsakligen hade att meddela kunskaper, under
det andra ansågo hufvuduppgiften
väsentligen vara att utveckla lärjungarnes
person-sonlighet.

Nu mera torde den sistnämda åsikten
vara den förhärskande.

I samma mån, som
personlighetsutvecklingen blir skolans hufvuduppgift, ställas
ock allt större kraf på läraren i detta
afseende, ty det är från dennes person, som
lärjungarne skola erhålla intryck.

Lärarne arbeta visserligen för sin
skol-gärning nu mycket mera än förr, men detta
arbete utföres förnämligast för
kunskapernas skull, och den egna personlighetens
utbildning medhinnes därför ej i önsklig grad.
Skall lärarens personlighet tillbörligt
utvecklas, går det ej an att inskränka sina
studier och sitt intresse inom skolans
gränser, utan man måste lefva sin tids lif så
fällt som möjligt och med vaket öga och
vaken själ följa sin tids företeelser. Äfven
vid själfva skolarbetet bör den egna
personlighetens kraf beaktas i högre grad, än
som vanligen är fallet. Läraren bör
särskildt intressera sig icke blott för vissa
ämnen utan ock för vissa delar af ämnet:
dessa delar bli helt säkert de, som för
lärjungarne medföra den största behållningen.

Af synnerlig betydelse är den del af
lärarens personlighet, som kallas viljan, och
särskild uppmärksamhet bör ägnas åt dess
utveckling. I det afseendet hafva vi
måhända åtskilligt att lära af de gamla
skolorna.

Seminariernas uppgift borde ej anses
vara att meddela alla för en lärare
erforderliga kunskaper utan i väsentlig mån att
gifva uppslag och anvisningar till
själfstudier. Lika litet kunde dessa läroanstalter
anses skyldiga att fullborda den metodiska
lärarebildningen. I stället vore
lärarepersonlighetens daning deras främsta uppgift.

Svenskarne hade i öfvervägande grad
tagit tyskarne till läromästare på det
pedagogiska området. Det vore på tiden att i
större utsträckning hämta lärdomar hos andra
nationer, icke minst våra grannfolk och
särskildt danskarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:41:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1898/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free