Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 7
I öfverläggningen deltogo för öfrigt
fröknarna Anna Danielsson, Rosalie Lindgren,
Gerda von Friesen, Anna Sandström och
Hedvig Sidner samt rektorerna L. Lindroth
och L. M. Wcern.
De flesta talarne anmärkte mot
seminarierna, att för stor vikt lades vid
meddelandet af kunskaper, och att särskildt
läxläsningen drefves för långt, samt att
formväsende och metodiserande spelade en
otillbörlig roll, medan däremot det själfständiga
studerandet och personlighetsutbildningen i
allmänhet finge stå tillbaka. Af ett par
talare framhölls däremot, dels att särskilda
omständigheter nödvändiggjort ett sådant
förfarande, och dels att dylika
anmärkningar nu vore mindre berättigade än förr.
Allmänt ansågs, att den viktigaste
perioden för lärarepersonlighetens utbildning vore
de första åren af lärarens verksamhet.
Därför ådroge sig ock skolornas föreståndare
och andra, som kunde anses äga skyldighet
att leda de unga lärarne och lärarinnorna
samt gifva dem väckelse och impulser, ett
drygt ansvar, därest de försummade att med
personlig samkänsla fullgöra sin uppgift.
FÖR DAGEN.
De båda minimikurserna.
Några ord om folkskolestadgans § 48.
I § 47 af 1882 års folkskolestadga
föreskrefs, att afgångspröfning skulle
anställas med de lärjungar, som ville
afgå, sedan de »genomgått folkskolans
lärokurs»; och skulle »åt dem, som vid
denna pröfning godkändes, meddelas
afgångsbetyg».
För tvänne kategorier af dessa
lärjungar, som »efter att hafva genomgått
folkskolans lärokurs» underkastade sig
afgångspröfning, gjordes dock i § 48
den undantagsbestämmelsen, att de
icke nödvändigt måste kvarhållas,
i-fall de vid pröfningen ej kunde
redogöra för hela den af dem genomgångna
lärokursen, utan att de skulle af
skolrådet kunna tillåtas afgå, såvida de
befunnes hafva nödiga insikter i vissa
delar af nämda kurs enligt särskildt
angifna minimifordringar.
Dessa tvänne kategorier af lärjungar
voro:
1) de, som af fattigdom hindrades att
undervisningen längre tid begagna,
2) de, som saknade erforderlig
fattningsgåfva att förvärfva det fulla kunskapsmått,
som borde i folkskolan inhämtas.
Om anställande af afgångsexamen och
meddelande af afgångsbetyg åt andra
barn än sådana, som »genomgått
folkskolans lärokurs», kände den gamla
stadgan intet. Hvarje anordnande af
kortvarigare undervisningskurser och
tidigare afgångsexamen för de fattigaste
eller de förståndssvagaste var för denna
stadga främmande. Enligt § 48 skulle
examenskrafven visserligen kunna
mildras för de barn, som hade svårast att
uppfylla dem, men den tid, under
hvilken barnen normalt borde åtnjuta
skolans undervisning och ledning, skulle
ingalunda kunna afknappas, allra minst
naturligtvis för dem, hvilka af denna
undervisning och ledning vore i största
behof.*
*
I den nya folkskolestadgan af 1897
har § 48 som bekant erhållit en
förändrad redigering, och det har varit
föremål för tvist, huruvida
förändringen innebär en förbättring eller en
försämring.
Enligt vår mening är denna fråga
ganska lätt att besvara.
I ett afseende innebär förändringen
en afgjord förbättring. Den gamla
onaturliga sammankopplingen mellan
de fattigaste och de förståndssvagaste
barnen är äntligen löst. Härmed har
den fördel blifvit vunnen, att frågan
om dessa senare barns behandling nu
blifvit ställd utanför de sociala
synpunkternas och stridernas område samt
kan behandlas enligt sin egen natur:
såsom ett pedagogiskt och
praktiskt-organisatoriskt spörsmål.
Rörande barn af detta slag yttrar
den nya folkskolestadgan följande:
Den lärjunge i folkskola, som saknar
erforderlig fattningsgåfva att förvärfva det ful la
kunskapsmått, som enligt gällande reglemente
bör i skolan inhämtas, kan på det sätt, som
i reglementet föreskrifves, erhålla tillstånd
att afgå från skolan, äfven om han icke
inhämtat hela den lärokurs, som omförmäles i
nästföregående moment (= de s. k.
minimi-f ordringarna).
Mot denna bestämmelse i och för
sig torde knappast någon annan
väsentlig anmärkning kunna göras än
den, att minimifordringarna i
kristendomskunskap fortfarande äro alldeles
för sväfvande och tänjbara.
Visserligen heter det numera icke:
katekes och biblisk historia till den grad, som
erfordras för att kunna hos prästerskapet börja
den egentliga nattvardsläsningen,
utan i stället:
biblisk historia och katekes till
åen-omfatt-ning, som erfordras för att kunna deltaga i
den egentliga nattvardsläsningen i
församlingen,
men hvad dessa små
omformule-ringar praktiskt kunna innebära är ej
lätt att förstå. För barn af
ifrågavarande art måste väl åtminstone
inlärandet af hela den kateketiska
folkskolekursen erkännas vara en allt för
öfverdrifven fordran.
Bland en stor massa barn finnes
vanligen ett och annat, som utan att
vara afgjordt idiotiskt dock är i
intellektuellt afseende så inskränkt, att dess
undervisning är förbunden med stora
svårigheter. Består felet blott däri, att
* Att man på vissa håll velat läsa § 48
som om där åsyftades en annan
afgångsexamen än den i § 47 omtalade, nämligen en
examen i förtid, är oss visserligen icke
obekant, men det minsta man härom torde kunna
säga är, att denna läsning grundar sig på en
tolkning och därtill en mycket fri sådan.
det är sent utveckladt eller har trög
fattning eller svag energi, torde i de
flesta fall saken vara någorlunda
ordnad genom barnets försättande bland
yngre kamrater eller genom en smula
extra undervisning. Men ibland är
afvikelsen från det normala så stor, att
den närmar sig idiotismens gräns, och
i sådana fall är nog en alldeles särskild
undervisning med andra kurser och
andra metoder än de vanliga af
behofvet påkallad. På grund häraf har man
ock på sina ställen anordnat s. k.
specialklasser för sådana barn, som efter
någon tids pröfning befunnits i
ovanlig grad inskränkta. Resultaten af en
dylik anordning beror naturligtvis
väsentligen af det sätt, hvarpå den
genomföres. Om den pröfning,, på grund
af hvilken barnet hänvisas till de
förståndssvagas klass, göres tillräckligt
noggrann, och om denna klass erhåller
tillräckligt korta kurser och tillräckligt
lång skoltid, kunna fördelarna af
densamma tvifvelsutan öfverväga
olägenheterna. Att klasser af detta slag skulle
komma att upprättas i synnerligen stor
skala behöfver man näppeligen befara.
Ty dels lära ej många föräldrar vara
angelägna a,tt få sina barn i dem
intagna, dels innebära de för folkskolans
vedersakare intet lockande, enär de
hvarken medföra någon minskning i
skolkostnaderna, ej heller medgifva
någon förkortning af den normala
skolåldern - snarare tvärtom.
Om de i nya folkskolestadgans § 48
mom. 2 medgifna specialkurserna för
förståndssvaga barn följaktligen icke
kunna anses farliga utan - rätt
anordnade - till och med nyttiga, så
kan detsamma dess värre icke sägas
om de genom samma paragrafs första
moment medgifna minimikurserna för
fattiga föräldrars barn.
Anförda moment lyder som bekant
sålunda:
Den lärjunge i folkskola, som af fattigdom
hindras att begagna undervisningen, till dess
han genomgått hela den för skolan i
vederbörande reglemente bestämda lärokurs, kan,
där förhållandena sådant påkalla, i den
ordning, som i reglementet föreskrifves, erhålla
tillstånd att lämna skolan, under villkor att
han, där ej särskilda förhållanden föranleda
undantag, inhämtat åtminstone följande
lärokurs (här följa de gamla minimifordringarna,
i någon mån tillökade).
Det betänkligaste vid denna nya
bestämmelse ligger icke däruti, att den
- i likhet med den gamla - tillåter,
att de fattigares barn få afgå med ett
mindre mått af examenskunskaper.
Hvar och en, som har någon
föreställning om hvad uppfostran är, vet
nämligen mer än väl, att bibringandet af
ett större eller mindre mått af dylika
kunskaper ingalunda är skolans mål.
Hufvudsaken är fast mer den
uppfostran, den väckelse, den själsutveckling,
som skolan genom hela sin
verksamhet, sin lefnadsordning och sin
undervisning kan lyckas åstadkomma. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:41:45 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1898/0108.html
