Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 7
SVENSK LÄRARETIDNING.
111
att lärare eller lärarinna, som blifvit i
tjänst anställd före den l januari 1880 och
uppnått en lefnadsålder af minst 55 år,
skall, om han eller hon tjänstgjort minst
20 år och af förutnämda skäl icke vidare
anses fullt lämplig att sköta sin tjänst,
likaledes vara berättigad att efter afgång
från tjänsten erhålla af kortadt årligt
understöd sålunda:
om summan af lefnads- och till belopp
tjänsteår uppgår till af
75 år____.................. 90 kronor
76 ».................____ 100
77 >......................... 105
78 »......................... 115
79 »........................ 120
att lärare eller lärarinna, som ej
upphunnit det för erhållande af helt eller
af-kortadt understöd bestämda antalet
lefnads-och tjänsteår, men genom obotlig sjukdom
blifvit urståndsatt att vidare sköta sin
tjänst, skall äga att, därest han eller hon
tjänstgjort minst 15 år, från anstalten
bekomma ett årligt understöd af 90 kronor.
Understöd åt enskilda läroverk.
I anledning af k. m:ts framställning och
på grund af enskild motion medgaf
riksdagen 1890, att högst 20,000 kr. årligen finge
med vissa närmare bestämmelser användas
till understöd åt enskilda läroverk, som
förbereda till mogenhetsexamen.
Allt sedan 1890 har detta belopp varit
fördeladt mellan f. d. Beskowska skolan och
Fjellstedtska skolan, hvilka hvardera
åtnjutit 6,000 kronor årligen, sanat Palmgrenska
samskolan, som uppburit 8,000 pr läsår.
Emellertid hafva på senare tider
upplysningens främjare och vänner liksom de
enskilda läroverkens målsmän yrkat, att
staten borde kraftigare stödja dessa
läroanstalter. Vid 1897 års riksdag
framkommo också två motioner om anvisande af ett
extra anslag om 100,000 kronor till
understöd åt sådana enskilda läroverk, som
af-såge att bereda till mogenhetsexamen och
vore afsedda att tillämpa och pröfva nya
former och metoder vid undervisningen. Af
flera anförda skäl ansåg sig dock
statsutskottet ej kunna förororda bifall till
motionerna.
Emellertid visade sig i riksdagen intresse
för ett något rikligare statsunderstöd åt nu
ifrågavarande läroanstalter. Två af de tre
läroverk, hvilka förut åtnjutit anslag,
nämligen Beskowska och Palmgrenska skolorna,
hafva hvardera begärt anslagets höjande till
15,000 kronor och ytterligare två läroverk
hafva begärt att varda af understöd
delaktiga, nämligen Uppsala enskilda läroverk
och Stockholms nya samskola, och hafva
de hvar för sig anfört tungt vägande skäl
för sin anhållan att få understöd.
Föranledd häraf har k. m:t funnit sig
böra söka få understöden höjda, i främsta
rummet åt fullständiga dimissionsberättigade
läroverk. Dessa läroverk lämna dels en så
omfattande undervisning, att man kan
någorlunda bedöma dess värde, dels föra de
undervisningen fram till ett område af
skolan, där lärjungeantal och inflytande
afgifter undergått en väsentlig förminskning,
jämfördt med de lägre klasserna i samma
läroverk, under det omkostnader för
lärarekrafter och undervisningsmateriel betydligt
ökats.
Synnerligen önskvärdt finner k. m:t det
ock att några medel stode till förfogande
för understöd åt ett och annat icke
fullständigt läroverk, som på samma gång
lämnade en undervisning, fullt jämförlig med
den i läroverkets fem nedre klasser
meddelade, och därjämte omfattade en väl
afpassad afslutningskurs, från hvilken
lärjungar kunde med fördel omedelbart utgå i det
praktiska lifvet. På grund häraf föreslår
k. m:t,
att riksdagen må under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppföra ett förslagsanslag af
högst 40,000 kronor till understöd åt
enskilda läroverk att enligt ^de närmare
bestämmelser k. m:t kan finna lämpligt
fö-reskrifva, utgå med högst 12,000 kr. åt
sådana läroverk, som förbereda till
mo-genhetspröfning, och högst 4,000 kr. åt
sådana, som motsvara femklassiga
allmänna läroverk med tillägg af en särskild
afslutningskurs.
Löneförbättring för oexaminerade
småskollärarinnor.
Enligt uppdrag af Lunds stifts senaste
folkskolläraremöte har hr A. Thylander väckt
följande motion:
Sedan den svenska folkskolan hunnit få
lagstadgad form, dröjde det icke länge, förr
än behofvet af småskolor och mindre
folkskolor började göra sig gällande. För
lärarepersonalen vid dessa skolor voro till en
början inga examensvillkor stadgade, men icke
dess mindre gjorde man allt, hvad man på
den tiden kunde göra, för att bibringa denna
personal en fullt värdig utbildning.
Kom så k. kungörelsen den 11 januari
1878, genom hvilken det uppdrogs en
skillnad i statens lönebidrag till dessa lärare och
lärarinnor, beroende på om de hade
lagstadgad examen eller icke.
Alla af dessa skolors lärarepersonal, som
vid privata läroanstalter fått sin utbildning
både före och efter denna tid, räknas enligt
nämda kungörelse som oexaminerade, så vida
de ej inför inspektör eller annan
tillförordnad myndighet aflagt fordradt prof. Under
den första tiden efter nämda kungörelses
utfärdande aflade många det stadgade profvet,
men många tillträdde fortfarande sina
befattningar vid ifrågavarande skolor efter att
endast hafva genomgått privat läroanstalt, och
en del utan att hafva aflagt någon egentlig
examen. Skälet till att så skedde torde
kunna sökas däri, att de läroanstalter, som voro
berättigade att lämna giltig examen, ej kunde
hinna med att tillgodose det ständigt
växande behofvet af lärare och lärarinnor åt
ifrågavarande skolor.
Af den utredning, som, enligt uppdrag af
regeringen, gjordes af hr G. Eneström
angående ålderdomsunderstöd åt lärare och
lärarinnor vid nämda skolor, framgår, att år
1889 var numerären af dessa lärare och
lärarinnor 1,365, en femtedel af dåvarande
lärareantalet, som utgjorde 6,839. De flesta
af dessa hade tillträdt under 1870-talet.
Under åren 1880-84 tillträddes 216 och under
åren 1885-89 139 sådana befattningar.
Under de senaste 20 åren har regeringen
och riksdagen gjort åtskilliga ändringar med
afseende på statens bidrag till
lärarepersonalens vid folk- och småskolor aflöning, allt
i ändamål att därigenom höja den
ekonomiska ställningen för dem, men de
oexaminerades löner hafva förblifvit oförändrade .’
200 å 250 kronor.
Enligt det förslag, som af regeringen
framlades vid förra årets riksdag, hvilket förslag
också af riksdagen bifölls, hafva
småskollärare och lärarinnor äfvensom biträdande
lärare och lärarinnor vid folkskolor blifvit till-
erkända en minimilön af 300 kronor jämte
bostad och vedbrand samt därjämte ett
ålderstillägg af 50 kronor efter 10 års
oförvitlig tjänstgöring. Härigenom har klyftan
emellan den oexaminerade och examinerade
lärarepersonalen blifvit större än den förut
var. Detta därför, att man ville komma
därhän, att småskolan och mindre folkskolan
skulle komma att skötas af endast
examinerade lärare och lärarinnor.
Åtgärden kan icke anses annorlunda än
som fullt berättigad, då fråga är om
tillträdande lärare och lärarinnor. Men tänker man
på dem, som redan en längre tid tjänstgjort
i ifrågavarande skolor och där oörat sin mesta
och bästa lifskraft, då är det ej svårt att
inse, att det för dem måste kännas i hög
grad orättvist och hårdt, och detta i all
synnerhet, om de genom en blick tillbaka på
flydda dagar kunna erinra sig hafva fått
många både offentliga och enskilda
vittnesbörd från öfver- och underordnade
myndigheter om, att de till dessas fulla belåtenhet
lyckats utföra sitt ansvarsfulla värf. Det torde
väl med skäl kunna ifrågasättas, huruvida
icke ett intyg om dessa lärares och
lärarinnors duglighet i tjänsten, afgifvet af skolråd
och statens folkskoleinspektör, i detta
afseende borde kunna inför de lagstiftande
myndigheterna väga lika tungt i vågskålen som
ett prof, aflagdt vid något
landstingsseminarium. De hafva dock, dessa lärare och
lärarinnor, varit med om det grundläggande
arbetet i småskolan, och då detta arbete kan
vitsordas såsom efter den tidens resurser fullt
tillfredsställande, bör väl det vara vardt en
uppmuntran åt dem på utförsbacken af
lifvets skådebana.
I sitt utlåtande till statsrådsprotokollet har
chefen för ecklesiastikdepartementet såsom
motiv för föreslagna lönebestämmelsen
anfört: »Det synes vara hvarken rättvist eller
billigt, att de, som icke behöft vidkännas de
kostnader och det arbete som förvärfvandet
af föreskrifven behörighet medför, skulle
erhålla samma löneförmåner, som de, hvilka
för nämda ändamål fått uppoffra både tid,
krafter och penningar.»
Påståendet i detta anförande förefaller
något underligt, då man besinnar, att största
delen af de i anförandet åsyftade lärarne och
lärarinnorna hafva fått sin utbildning genom
att genomgå en 7 ä 8 månaders kurs vid
något privat seminarium, och billigare kan väl
dessas kurs icke hafva varit, då de vid dessa
seminarier fått vidkännas en rätt dryg afgift
för sin undervisning, under det att de
motsvarande kurserna vid landstingsseminarierna
varit kostnadsfria.
De oexaminerade lärare och lärarinnor åter,
som icke hafva genomgått någon kurs vid
privat seminarium med 7 å 8 månaders kurs,
hafva dock för sin utbildning fått använda
så pass både tid, krafter och penningar, att
äfven de böra kunna ihågkommas vid de
tillfällen, då ett plikttroget och fruktbärande
arbete i skolans tjänst vinner
myndigheternas erkännande.
Vill man för öfrigt vinna målet att höja
skolan genom att befolka henne med endast
examinerade lärare och lärarinnor, så bör
man icke förbise, att detta mål af sig själf
nalkas med stora steg. Under åren 1889-
96 har antalet oexaminerade lärare och
lärarinnor nedgått från 1,365 till 645, under
det att hela lärarepersonalen under samma
tid stigit från 6,839 till 7,737. Besinnar man
då äfven, att under förlidet år från de
lagstadgade lärarinneseminarierna 749 personer
utexaminerades, torde man ej behöfva frukta,
att många oexaminerade lärare eller
lärarinnor hädanefter skola tillträda skolan.
I den omförmälda motiveringen sades ock,
»att om de oexaminerade, som voro anställda
i tjänst före löneregleringens tillämpning,
skulle under vissa villkor få den högre
lönen, så fordrar följdriktigheten, att
oexaminerade, som anställas efter denna reglering,
skola få samma förmån». Så resonnerade
man icke 1878, ty då sattes en viss gräns,
hvilken allt sedan blifvit bibehållen, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
