Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:r -8
SVENSK LÄRARETIDNING.
121
nedärfda former, lösryckt individerna j
ur deras sammanhang, hopat dem i stor- |
städernas eller fabriksbyarnas kaserner,
lossat eller upplöst familjelifyets band
och lämnat det unga släktet att växa
upp utan vård och ans, öfverlåtet åt
sig själft samt prisgifvet åt kroppslig och
andlig vänvård och urartning.
Men tidigare än hos oss har ock -
såsom naturligt är - allmänheten där- i
ute fått sin uppmärksamhet fästad på
nu nämda frukter af vårt tidehvarfs
civilisation samt uppställt den frågan:
»Hvad är det egentligen för ett ondt, i
hvaraf vår tids ungdom lider?»
Till <3n början gick det där såsom det
senare gått hos oss. I den första
öfverraskningen och yrvakenheten grep
man tag i det närmaste man fann för
handen och såg däruti den
sannskyldiga orsaken till de upptäckta missför- i
hållandena. Hvad var - frågade man j
sig - det väsentligaste nya, som vår |
tid med afseende på massans barn fört j
med sig? Svaret gaf sig själft: det var
de lagbestämmelser, genom hvilka man
sökt tillförsäkra dessa barn ett visst mått
af skoluppfostran samt intill en viss ;
gräns hindra deras indragande i
industriarbetet. Här hade man alltså -
menade man – den sökta förklaringen!
Att folkskoleundervisningen och
skyddslagstiftningen ingalunda vore roten och
upphofvet till. det onda, utan att de
stackars proletärbarnen tvärtom uti dem
hade det verksammaste, ofta kanske enda
värnet mot följderna af’den. f ortgående
sociala upplösningen och omhvälfningen
- detta kräfde naturligtvis tid och
besinning att kunna se. * j
Men i samma mån som den sociala ;
frågan .trängt de bildade klasserna in
på lifvet och nödgat dem till besinning,
i samma mån har .ock blicken klarnat.
Ropen mot folkundervisningen och
skyddslagstiftningen hafva förlorat sin
gamla klang, tron på de reaktionära ;
teorierna och slagorden är försvunnen,
och man börjar alltmer se verkligheten i
ögat samt söka botemedlet mot det onda j
i praktiskt arbete till de , ungas skydd i
och hjälp.
,Ett glädjande uttryck för denna
riktning titgor den hjälp förening för från
folkskolan utgående värnlösa barn
(»Frei-williger Erziehungsbeirat fur schulent- j
lassene Waisen»), som för två år sedan j
kom till stånd i Berlin, och om hvars j
verksamhet dess ordförande, hofrättsrå- !
det Felisch, lämnat en intressant redo- i
görelse uti deri tyska fattigvårds- och i
välgörenhetsföreningens skrifter under j
senast gångna år.
Äran af föreningens stiftande
tillkommer i främsta rummet läraren Pagel i ;
Berlin. Vackert! oqh’"Betecknande ar, (
att det var, Pestalozzi jubileet den 12 ;
januari 1896, som: blef närmaste, anled- !
ningen till dess bildande. Nämda dag
utfärdades nämligen ett af 106 män |
och kvinnor undertecknad t upprop i j
detta syfte, och den 21 i samma
månad hölls å rådhussalen i, Berlin ett
möte, hvarvid föreningen kom till stånd.
Viktigare är emellertid, att det är i
Pestalozzis anda, som föreningen
arbetar. Att detta ock från början varit
afsikten torde framgå af följande
sammanträngda framställning af
föreningens organisation och ledande
grundtankar.
Föreningens verksamhet omfattar sådana
barn, som* sakna faderligt stöd (faderlösa,
utom äktenskap födda, af sina fäder
öfvergifna), samt åsyftar att under de närmast
efter folkskoleåldern följande åren främja
dessa barns sedliga utveckling och
ekonomiska fortkomst.
Ledamöterna äro fördelade i tre klasser:
a) hjälpare och hjälparinnor, b)
rådgifvande fackmän, c) betalande medlemmar. Den
första klassen utför det egentligen aktiva
arbetet; den andra utgöres af yrkesmän,
hvilka, hvar och en för sitt fack,
understödja föreningen med råd och
upplysningar beträffande de olika yrkenas förhållanden;
den tredje består af sådana, som antingen
erlägga en årsafgift af minst 3 mark eller
en gång för alla till föreningens kassa skänkt
ett belopp af minst 100 mark.
Minst en gång om året samlas
föreningens medlemmar till allmänt möte. Af detta
väljes föreningens centralstyrelse, som består
af 11 tjänstförrättande (en hederspresident,
en ordförande och tre vice ordförande, en
sekreterare och tre vice sekreterare, en
skattmästare och en vice skattmästare) samt 100
medlemmar. De tjänstförrättande jämte 20
för ändamålet utsedda medlemmar utgöra
centralstyrelsens arbetsutskott.
Centralstyrelsen sammanträder två gånger årligen, dess
arbetsutskott hvarje månad. Under
arbetsutskottet höra hvarjehanda byråer och nämder för
olika ändamål: en byrå för ledningen af
hjälpare-verksamheten och för
platsanskaff-ningen, en läkarekommitté, en juridisk
kommitté, en pröfningskommitté för
ansökningar om understöd o. s. v.
Trots denna något vidlyftiga apparat har
man sökt så ordna föreningsarbetet, att
hufvudvikten måtte -blifva lagd icke på
förvaltningsbestyren utan på den rent personliga
omsorgen om hvarje enskildt barn.
Af Berlins 200,000 folkskolebarn afgå
årligen ungefär 1.2,000, och af dem tillhöra
ungefär 1,500 det slags barn, som
föreningens verksamhet afser.
För att i god tid förbereda denna
verksamhet sändas 4-5 månader fore hvarje
terminsafslutning till samtliga folkskolor
blanketter, hvarå vederbörande öfverlärare
anmodas anteckna de faderlösa barn, som
vid närmaste afslutning komma att från
skolan afgå. Allt efter sin bostad fördelas
de sålunda uppgifna barnen på de 220
krets-utskott, hvaruti föreningens medlemmar äro
grupperade, samt vidare på de »hjälpare,»
och »hjälparinnor», hvaraf hvarje
kretsutskott består. Ingen »hjälpare» eller
»hjälpa-rinna» får åtaga sig mer än 4 skyddslingar;
helst synes man t, o. m. önska, att hvar
och en i regeln inskränker sig till en.
Den första hjälp, skyddslingen erhåller,
afser hans val af yrke. Härvid tages hän-
syn dels till anförvanternas sociala ställning
och ekonomiska villkor, dels till hans egna
böjelser och anlag samt andra personliga
förhållanden.
I förstnämda afseende undviker man å ena
sidan att sänka honom till en lägre nivå än
moderns, å andra sidan att söka höja honom
allt för mycket däröfver och att leda
honom in på någon bana, där
utbildningskostnaderna i betydlig grad öfverstiga hvad som
genom moderns eller andra anförvanters
understöd kan åstadkommas. Endast i
undantagsfall och på grund af särskildt talande
skäl anses en förflyttning upp i ett
väsentligt högre samhällslager böra befrämjas.
De bestämmande synpunkterna äro
emellertid hvad barnet själft vill blifva och hvad
det efter en samvetsgrann undersökning
anses kunna blifva.
För att med afseende på barnets böjelser
ej riskera att vilseledas af lösa och flyktiga
hugskott söker man genom samtal och genom
gemensamma besök i verkstäder e. d.
klargöra och beriktiga barnets mången gång
orediga oeh skefva föreställningar om de
fördelar eller olägenheter, som åtfölja olika
yrken, samt om de kraf, de ställa på sina
utöfvare. ,
Hvad dugligheten åter beträffar är man
synnerligen angelägen att för dess
bedömande erhålla möjligast tillförlitliga kännedom om
barnets karaktärsanlag, dess intelligens och
dess fysiska beskaffenhet. För detta
ändamål skaffar sig vederbörande »hjälpare»
eller »hjälparinna» genom personlig
undersökning noggranna upplysningar om de
moraliska förhållanden, under hvilka barnet
vuxit upp, om dess beteende i skolan och
de betyg för uppförande och flit, det där
erhållit, om dess förståndsförmögenheter och i
skolan ådagalagda kunskaper och
färdigheter samt om dess hälsa och krop^stillständ
i Öfrigt. Härigenom blir man i stånd att
förekomma, att den unge införes på någon
bana, där han på grund af bristande
förutsättningar är dömd till ett oundvikligt
misslyckande, att t. ex. gossar med anlag för
krampanfall blifva byggnadsarbetare eller
kuskar, flickor med dylika anlag
barnasköterskor eller köksor, att enögda eller
svag-synta försöka sig som murare, sadelmakare,
läderarbetare eller precisionsarbetare, att
skrofulösa eller tuberkulösa blifva
fabriksarbetare, maskinarbetare^ \ porslinsärbetare,
stenhuggare eller bagare ,o. s. v. Mån vet,
att de mest olycksdigra missgrepp i detta
afseende dagligen begås, i <det unga
personer med anlag för hjärtfel., lungsot,
ögon-lidande e. d. slumpvis inkastas i yrken,
som måste utveckla dessa deras anlag och
inom kort göra dem arbetsodugliga, medan
däremot med ett annat val af sysselsättning
det onda kunnat hämmas eller rent af
undanrödjas. . .
Vid ifrågavarande undersökningar ä<r det
gifvetvis af stor vikt, att vederbörande
»hjälpare» och »hjälparinnor» hafva tillgång til!
speciellt yrkeskunoiga personers biträde. En
sådan tillgång erbjudes, dem ock genom de
rådgifvande fackmän, som utgöra en
särskild kla,ss,, af föreningens medlemmar och
som förbundit sig att på begäran meddela
»hjälpare» och »hjälparinnobr» alla modiga upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
