Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 8
lysningar rörande respektive yrken. Till de
rådgifvande fackmän, som i synnerhet
anlitas, höra naturligtvis läkarne, hvilka ock
i ganska stort antal ställt sig till föreningens
förfogande. Finna dessa en skyddslings
allmänna hälsotillstånd så ogynnsamt, att ett
omedelbart inträdande i lönearbetet ej
anses för honom tillrådligt, kan det hända,
att han i stället skickas ut på landsbygden
eller till hafvet för att där först få sina
krafter stärkta.
Efter dessa förberedande åtgärder följer
omsorgen om de unges utbildning för det
valda yrket. Icke heller detta lämnas åt
slumpen. Syftet är nämligen icke att
fortast möjligt låta barnet förtjäna så och så
många öres dagspenning utan att sätta
detsamma i stånd att blifva en i möjligaste
mån duglig arbetare, äfven om någon tid
skulle åtgå, innan den yrkesskicklighet vore
vunnen, att lön billigtvis kunde för barnets
arbete begäras. Äfven här kommer de
rådgifvande fackmännens mellankomst väl till
pass. En mängd af Berlins bästa
arbets-gifvare hafva nämligen ställt en viss
procent af i deras affärer ledigblifvande platser
till »hjälpares» och »hjälparinnors»
förfogande samt visat sig villiga att tillmötesgå
dessas önskningar i fråga om deras
skydds-lingars utbildning och behandling.
Härigenom har det blifvit möjligt att bereda
ifrågavarande barn inträde i yrken, där genom
intelligens och flit bättre utkomst kan
vinnas men som hittills varit för faderlösa och
deras likar så godt som alldeles stängda.
I åtskilliga fall, där det befunnits, att för
vinnande af högre yrkesskicklighet en viss
lärotid utan lön, ja med erläggande af
läro-penningar, varit af nöden, har vederbörande
»hjälpare» eller »hjälparinna» åstadkommit de
härför erforderliga medlen antingen genom
bidrag» ur egen kassa eller ock genom att för
sin skyddslings bästa intressera välvilliga
personer bland sina bekanta. På så sätt
har det i allmänhet lyckats att få barnen
in på sådana banor, för hvilka de befunnits
hugade och dugliga och på hvilka de därför
hafva de bästa utsikter att blifva lyckliga
och nyttiga människor.
Såsom af det redan sagda framgår har den
ledanäe grundsatsen vid platsers beredande
varit, att ett af föreningen omhändertaget barn ej
bör anbringas i sådan tjänst, där det visserligen
för tillfället kan tjäna en eller annan slant,
men där det för sin framtid har föga eller
intet att lära. I enlighet härmed undviker
man fabrikerna och söker i stället få
gossarna anställda hos verkliga läromästare,
som icke allenast personligen handleda dem
vid yrkets inhämtande utan ock upptaga
dem i sitt huis och sörja för bostad, mat
och kläder samt för tillgodoseendet af deras
intellektuella och moraliska behof. Gärna
anlitar man ock jordbrukare eller
trädgårdsmästare på landet. För flickorna önskar
man helst utbildning både i
hushållsgöromål och i något kvinnligt yrke, i främsta
rummet dock det förra. Helst söker nian
skaffa dem anställning i enklare familjer,
där husmodern själf deltager i hushållet och
kan meddela en i hennes vård anförtrodd
flicka ’undervisning i husliga sysslor
samtidigt därmed att 3ion drager nytta af hennes
arbete. Det är nämligen i första hand
husmödrar, icke arbeterskor, som man vill att
flickorna själfva skola blifva.
I allmänhet afslutas mellan vederbörande
»hjälpare» och »hjälparinna» samt barnets
blifvande arbetsgifvare ett ordentligt
kontrakt, hvari de for anställningen gällande
villkoren noggrannt angifvas. Synnerlig vikt
lägges härvid därpå, att tillräcklig tid
lämnas för besökande af fortsättnings- eller
yrkesskolor - detta såväl för gossar som för
flickor.
| Med anbringandet i tjänst är emellertid
»hjälpares» eller »hjälparinnors» omvårdnad
om sina skyddslingar ingalunda afslutad.
Under några år efter afgången från skolan
- minst 4 - åligger det dem att
fort-: farande öfvervakat och befrämja de
omhän-\ dertagna barnens uppfostran.
i De böra för detta ändamål uppmärksamt
! följa barnens utveckling samt tillse, att de
l hvarken försummas eller själfva göra sig
skyl-! diga till försummelse, att deras krafter icke
| missbrukas vare sig genom omåttlig
arbets-| börda eller genom deras användande på ett
l mot läroaftalet stridande sätt, att deras hälsa
och sedlighet icke sättas i fara genom
otill-| fredsställande anordningar med afseende på
j bostad, sof ställen och umgänge med äldre
arbetare eller arbeterskor samt att de icke
l hindras från begagnandet af
fortsättnings-| och yrkesskolor m. m.
Där arbetsgif v aren befinnes svika sina i
dessa afseenden åtagna förbindelser, skola
; vederbörande »hjälpare» och »hjälparinnor»
skaffa barnen mera lämplig anställning. Ett
! af deras hufvudsträfvanden måste emellertid
vara att söka åstadkomma och vidmakthålla
l det bästa möjliga förhållande mellan sina
j skyddslingar och dessas arbetsgif vare och att
i motarbeta de förras barnsliga ombytlighet
i och ostadighet samt söka förmå dem att
! med tålamod fördraga de motigheter och
l obehag, från hvilka ingen lefnadsställning är
befriad.
j Synnerlig omsorg ägnas åt det sätt,
hvarpå de unga använda sin möjliga
arbetsförtjänst samt framför allt sina fristunder.
i Detta senare betraktar man med rätta
såsom den säkraste pröfvostenen och den
tillförlitligaste garantien för deras stadga och
andliga mogenhet. Man uppmuntrar dem
därför till flitigt begagnande af bildande
läsning, till åhörande af väckande och
lärorika föredrag eller öfverläggningar, till
deltagande i sång- och gymnastikföreningar med
mera sådant. Då så lämpar sig,
sammankallas skyddslingarna inom någon viss krets
för att i sällskap med sina »hjälpare» eller
»hjälparinnor» tillbringa en eller annan
söndagseftermiddag under vänliga samtal och
oskyldiga förströelser.
Enligt de af hofrättsrådet Felisch
lämnade uppgifterna har den framgång
föreningen vunnit varit öfver
förvän-l tan stor. Redan under sitt första
verk-j sam hetsår räknade den 1,473 »hjälpare»
j och »hjälparinnor», 165 rådgifvande
j fackmän (däribland 80 läkare) samt
| 889 betalande medlemmar. Inkomsterna
| uppgingo till 19,203 mark. På hösten
1896, då organisationen var så pass
färdig, att föreningsverksamheten på
allvar kunde taga sin början, hade
man lyckats bereda icke mindre än
405 faderlösa gossar och flickor
anställning i yrken, som öfverenstämde med
deras anlag och böjelser.
Vid ett enskildt möte den 19
sistlidna januari, anordnadt af Fredrika
Bremer-förbundets samkvämskommitté
härstädes för fortsatt meningsbyte om
det vid ett föregående möte behandlade
ämnet: »Ungdomens förvildning och
botemedlen däremot», inledde general-
i direktör Sigfrid Wieselgren
diskussionen med en kortfattad redogörelse för
, den i Berlin verkande »hjälpföreningen
för från folkskolan utgående värnlösa
barn». Han framhöll härvid, att det
genom denna förening gifna uppslaget
vore så slående riktigt, att det ovillkorligen
påminde om Kolumbi ägg. Hvad som
för de hemlösa barnens räddning från
urartning och förfall i främsta rummet
kräfdes vore säkerligen icke penningar
(ehuru visserligen äfven sådana vore
: af nöden) utan ersättning för just det,
| hvaraf dessa barn voro i saknad, näm-
! ligen faderlig och moderlig ledning och
\ hjälp.
l Under det meningsbyte, som med
anledning af br Wieselgrens anförande
| uppstod, uttala des»" f rån flera håll, att
en förening med samma syfte äfven i
i Stockholm voro väl behöflig. Särskildt
l vitsordades detta af ett par till mötet
i inbjudna medlemmar af folkskollärare-
| kåren.
. Enligt hvad vi erfarit torde ett
upp-rop till bildande af en dylik förening
i hufvudstaden inom kort vara att motse.
Kommer denna förening - såsom vi
antaga - att besjälas af samma ädla
anda och hvila på samma sunda och
riktiga grunder som den i Berlin
arbetande, hafva ungdomens vänner allt
skäl att hälsa densamma med glädje.
Merit- och tjänsteförteckning
skall hädanefter åtfölja hvarje ansökan
till ordinarie folkskollärare- eller
folk-skollärarinnetjänst. Den nya
folkskolestadgan bestämmer nämligen i § 19
mom. 3 följande:
Ansökning skall åtföljas af:
a) behörigen styrkt merit- och
tjänsteförteckning.
Med anledning af flera ingångna
för-frågningar meddela vi här ett
formulär till en dylik förteckning (namnen
här nedan äro naturligtvs fingerade).
Merit- och tjänsteförteekning’.
Undertecknad, Johan Pontus Andersson, är
född den 22 april 1862 (sextiotvå) i Bro
församling, Jönköpings län (litt. A);
Aflagt småskollärareexamen vid Skaraborgs
läns landstingsseminarium den 5 juni 1880
(litt. B);
Aflagt folkskollärarexamen vid Göteborgs
folkskollärareseminarium den 6 juni 1886
(litt. C).-;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
