Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 10
SVENSK LÄRARETIDNING.
151
»Folkskolans praktiska ordnande» 1856
utkommit och blifvit på statens bekostnad
allmänt spridd, kunde den formliga
brytningen icke längre förekommas.
Den egentliga krigsförklaringen
utfärdades i begynnelsen af 1856 genom ett i
tidningarna infördt »Öppet bref till grefve T.
Rudenschöld» af dåvarande kyrkoherden,
förutvarande seminarieföreståndaren Jakob
Otter sir öm, en duglig och i många
afseenden förtjänstfull man.
Stolt öfver att vara född i en
lankaster-skola, att redan som liten gosse-hafva med
framgång tjänstgjort såsom monitor och att
under åren 1843-1849 såsom föreståndare och
ensam lärare vid Skara seminarium hafva
utexaminerat 250 folkskollärare, för hvilkas
bildning han kände sig ansvarig, betraktade
Ot-terström det i hans närhet uppspirande
»skolblomstret på Leckö» såsom en
besynnerlig drifhusplanta Att detsamma allt
mer tillvann sig uppmärksamhet och
erkännande ansåg han hufvudsakligen bero på
få-kunnighet hos bedömarn e och på flitig
»puff-ning». Den af Rudenschöld utdömda
lankaster-metoden vore, enligt Otterströms öfvertygelse,
grundad i sakens natur, och skulle därför helt
visst öfverlef va alla anfall.
Jag påstår - sade han - att
lankaster-metoden blott var fulländningen af det
vanliga människoförståndets sätt att gå till väga,
hvarigenom det blef möjligt för en person
att leda undervisningen för hundra barn på
en gång. Om vi se tillbaka på rena
verkligheten utan att förblindas af förutfattade idéer,
skall erfarenheten ock säga oss, att
lankaster-metoden med ringa medel fört välsignelse
öfver tusen och åter tusen af nu lefvande
släkte, där läraren var skicklig och nitisk, där
inspektionen var påpasslig, där skolan i öfrigt
ej saknade nödiga resurser. Jag är därför
öfvertygad, att växelundervisningssällskapet (!)
gent emot den nya skolplanens förfäktare, har
platt intet att frukta f or sina cirklar och tabeller.
Det rådande systemet vore, menade han,
i och för sig godt; hvad som kräfdes vore
blott mera intresse hos dem, som skulle
handhafva detsamma.
Jag förblifver - fortsatte han -** i den
tro, att vi icke behöfva någon ny skolplan,
utan att vi endast behöfva eldas till nit och
uppoffringar för en stor sak, att hvarje kojas
barn må blifva delaktigt af dess välsignelse.
Det myckna skriket på Rudenschöld och
hans »skolplan», detta »ille faciet>>, som
nu ropades från alla landsändar, vore mera
skadligt än gagneligt, och Rudenschöld hade
låtit alldeles vilseleda sig, då han slagit in
på den skolreformatoriska banan. I stället
för att sprida missnöje med den bestående
organisationen borde han hellre ägna sig åt
att väcka entusiasm därför.
Herr grefven - yttrade härom Otterström
- har fått en ädel och hög mission i
statens, i folkskolans tjänst. Herr grefven
uppfyller ock allt hvad folkskolan har rätt att
vänta, då herr grefven uppfyller
»tändstickans» ändamål, då herr grefven med sitt
lågande nit och sina kärleksfulla ord kommer
kargheten att lossa på pungen, liknöjdheten
att ruska upp sig, makligheten att taga skridt
och den petrificerade fientligheten till
folkbildningen att falla sönder, där de ensamnia
eller i förening möta herr grefven på resan
genom riket. Mycket, ganska mycket förmår
äfven herr grefven mångenstädes förbättra
med afseende på skolans inre behandling utan
att just därför en omstöpande ny skolplan
behöfver allmänt införas.
Rudenschöld gaf på detta »öppna bref»
ett svaromål, genomandadt af den innerliga
ödmjukhet och den milda fördragsamhet,
som voro grunddragen i hans karaktär.
Han betonade där, att han ingalunda
betraktade sina anvisningar såsom några
osvikliga förbättringsmedel. I flera afseenden
hade han begått misstag, hvilka han på grund
af ökad erfarenhet nödgats rätta.
Uti frågan om folkskolans inre ordnande
j måste jag - tillade han emellertid - träda
| i bestämd opposition mot herr Otterström
j och ovillkorligen yrka på tabellcirklarnas
upp-I hafvande såsom varande första villkoret för
l möjligheten af någon förbättring,
Den af Otterström uttalade spådomen om
Rudenschöldska skolplanens snara fall ville
han Hänskjuta till framtiden. Möjligt vore
visserligen, att denna skolplan
mångenstädes ännu ej på länge skulle kunna uttränga
lankastersystemet, och detta icke ens i
sådana församlingar, hvilkas skolstyrelser
önskade införa densamma.
Så t. ex. - sade han - kan min skolplan
svårligen få framgång och varaktighet där,
hvarest skollärarne obevekligt vidblifva en
förut fattad öfvertygelse om de gamla
cirklarnas företräde framför hvarje annan
skolform, och där de känna sig förödmjukade af
hvarje föreslagen förändring uti deras .egen
gamla praxis.
Att det gamla inom kort vore moget för
fall, därom vore han emellertid förvissad,
och icke ens det af honom högt aktade
växelundervisningssällskapet borde häraf
hafva anledning att sörja eller vredgas.
Skulle nu framtiden - sade han -
komma att visa både väsentliga och varaktiga
fördelar utaf antagandet af grundsatserna i
min skolplan, så måste lankasterskolans gamla
former till betydlig del gå under. Men
därmed förnekas ingalunda den stora
tacksamhetsförbindelse, hvari samtiden står till de
nitiska och skickliga lankasterlärare, som
oaktadt en hinderlig skolform dock med mycken
välsignelse gagnat skaror af lärjungar.
Sådana försoningens ord kunde
emellertid nu ej längre hindra den kamp, till
hvilken Otterströms »öppna bref» utgjorde
inledningen. Från denna tid slår lärarekårens
organ »Triaden» (ifall den med sin svaga
spridning öfver hufvud taget kan så anses)
helt och hållet om samt öppnar sina
spalter för anonyma insända artiklar, hvilka
understundom äro allt annat än uppbyggliga
att läsa. Sålunda behandlades i en af dessa
artiklar trenne »så kallade folkskolevänner»,
hvilka dock snarare borde benämnas
»miss-reformatorer».
Deri förste af dessa missreformatorer,
nämligen af de större och mest tongifvande och
som i stor skala uppträdde mot den nya
inrättningen, var - heter det - dåvarande
seminarieföreståndaren Dahm i Kalmar. Blott
fyra år efter skolstadgans tillkomst utgaf han
sin s. k. skolmästarekonst.–––Boken
väckte uppseende och dess författare vann snart
därefter befordran till ett rektorat, och sedan
hafva inga reformförsök af honom i ty fall
visats.*
Den näste i ordningen, som gjorde sin sak
ännu mera uppmärksammad, var
seminarieföreståndaren Ekendal. Han företog s. k. pe
* Att detta omdöme om O. E. L. Dahm är
i högsta grad orättfärdigt torde knappast
behöfva påpekas.
resor.–––Resepedagogens
företag väckte uppseende hos sådana, som blott
genom tidningar och flygskrifter hämtade sina
underrättelser om den nya inrättningen, och
vår man har nu vunnit befordran till ett
in-dräktigt pastorat.
Hade man sedan blifvit befriad från sådana
folkskolevämier, så hade kunnat hända, att
allmänheten småningom fått öfvertygelse om,
att inrättningen icke är så usel, som den
blifvit utskriken. Men en tredje folkskolevän,
grefve Rudenschöld, fortfar att göra
pedagogiska försök–––-. Tit. Rudenschöld har
väl icke rätt fram sagt, att hela det
nuvarande folkskoleväsendets fel bör tillskrifvas
skolans lärare, men då det i allmänhet
antages, att »sådan läraren är - sådan är
skolan», så blifver det ändå skollärarne, hvarpå
åtminstone skuggan kastas(I).
Hvad herr grefven åsyftar med sitt
reformförsök är ej lätt gissadt; han kan åtminstone
icke hafva i perspektivet ett rektorat eller
pastorat. Måtte han blott icke åsyfta
detsamma som den på sin tid store och
ryktbare pedagogen Basedow i Altona åsyftade.
Denne trodde sig kunna reformera icke blott
Tysklands utan hela Europas skolväsende. -
- Att han efter sådana stora löften fick stora
lofsjungare, var ej underligt; han fick det som
var ännu bättre: hans beundrare
samman-sköto inom kort tid en summa af 27,000 rdr
till rörelsekapital. Allt såg således präktigt
ut i början. Men efter hand visades, att
Basedow icke kunde eller icke ville, hålla sina
många och skrytsamma löften. Opinionen
blef då snart omstämd och ansåg alla hans
företag såsom blott penningespekulationer.
Och såsom bedragare måste hufvudmannen
med skam draga sig undan och öfvergifva alla
uppfostringsförsök.
Insändaren hvarken tror eller vill tro (!), att
herr grefve Rudenschöld har samma
syftemål; han blott önskar, att herr grefven icke
lofvar med sitt nya system mer än han kan
hålla, och att han icke skall bry sig om att
så mycket nedsätta andra för att upphöja sig
själf (!). Med anförande af Basedows
exempel har insändaren blott velat visa, att ju
mera någon skryter med sig själf (!), ju mera
misslyckas han till slut.
På hösten samma år infördes i samma
tidning ett s. k. öppet sändebref till Hans
Högvälborenhet Ambulerande
Roteskolmästaren Herr gref ve. Rudenschöld, hvari till »herr
grefven och skolmästaren^ i hånliga ordalag
hemställdes,
det han ville afstå från sitt troligen
omöjliga försök att realisera sin skolplan och i
stället resa upp till riksdagen för att söka
genomdrifva :
1) att de nuvarande skolhusen göras
tjänliga för ändamålet;
2) att vid dem inrättas tjänliga logement,
där de, hvilkas föräldrar antingen äro för
fattiga att hålla sina barn i skolan eller af
tredskhet icke skicka dem dit eller hafva mer
än Y4 mil till skolan, kunna åtnjuta sina
oundgängliga behof, de fattiga gratis, de
förmögna mot betalning - -;
3) det skolstyrelsens ledamöter åläggas att
ovillkorligen föra Hvartenda af församlingens
friska barn, som inkommit i skolåldern, till
skolan och ansvara för, att de icke utan
sjukdomsförfall lämna den förr än de kunna hvad
de böra;
4) att en pröfning anställes med lärarne,
då de odugliga utgallras och de öfriga samt
härefter blifvande dugliga befunna tilldelas
sådan lön, att de kunna lefva.
Rudenschöld begaf sig verkligen kort
därpå upp till den riksdag, som sammanträdde
den 15 oktober 1856, i afsikt att verka för
folkskolans och folkskollärarekårens bästa.
Att han kunde göra detta trots sådana
hätska och råa uttalanden som de ofvan anför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
