Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 11
skoltiden, då lärarens »tjänsteåligganden» i
de flesta fall torde hindra honom att besöka
hemmen.
För öfrigt äro lärarens besök i hemmen
ej af så stor betydelse som mången
föreställer sig. Orsakerna till skolförsummelser
äro nämligen i de flesta fall fattigdom eller
obehörigt tryck på föräldrarna från
arbets-gifvarnes sida. Många föräldrar bedyra
också, t. o. m. under tårar, att de
ingenting högre önska än att få sända sina barn
till skolan, men att de ej kunna af brist
på mat och kläder eller ej våga för
»patron», som ålägger dem att gå i
herrgården. Under sådana förhållanden kan
läraren föga uträtta, ty fattigdomen kan han
ej afhjälpa, och »patron» kan han ej
beveka.
Återstå i så fall de öfriga utvägarna:
att »anteckna försummelsen i skolans
dagbok och, där så finnes erforderligt, om
barns försummelse göra anmälan, på sätt
skolans reglemente föreskrifver».
Dessa medel hafva nog användts äfven
förut, ehuru de ej varit uttryckligt
föreskrifna. Det åsyftade resultatet har dock
sällan vunnits, enär å ena sidan skolrådet
ej velat betunga kommunen med utgifter
för de fattiga barnens underhåll, å andra
sidan det ej medfört någon risk för
arbetsgifvarne att trotsa.
För att göra bestämmelserna i denna
paragraf effektiva hade nog en skärpning af
§§ 50 och 51 varit behöflig. Nu heter det
visserligen i § 50, att »hvarje husbonde
skall tillse, att hans tjänstehjons eller
un-derhafvandes barn flitigt besöka någon af
distriktets skolor» o. s. v., men något vite
för öfverträdelse af detta påbud är ej
stadgadt, hvarken i den gamla eller den nya
folkskolestadgan.
Däremot föreskrifver § 5.1, att barnen
kunna skiljas från tredskande eller
försumliga föräldrar och målsmän, och kostnaden
för barnens underhåll i laga ordning
utmätas hos de tredskande eller försumliga.
Men hvilka skulle i så fall drabbas af
utmätningen? Föräldrar och målsmän, som
ej våga skicka barnen till skolan, eller
deras husbonde, som nekar dem att skicka
barnen dit? Här är onekligen en
sväfvande bestämmelse, som behöfde förtydligas.
Måhända är ett prejudikat i denna fråga
att motse med anledning af ett ännu
oafgjordt »skolmål» i Östergötland.
En annan nyhet i § 44 är den, att
skolrådet skall »fatta beslut i de ärenden
angående barnens skolgång, som’ hänskjutas
till skolråden af deras föräldrar eller af
dem, som hafva till åliggande att tillse, att
barn ordentligt besöka skolan».
Detta är nu godt och väl, men hvilka
beslut skall skolrådet fatta? I de flesta
fall torde dessa blifva, att man »låter det
bero vid den gjorda anmälan», eller att den
»till ingen skolrådets åtgärd föranleder». I
hvilketdera fallet som helst har skolrådet
visserligen fattat beslut, men resultatet
däraf blir nog skäligen klent.
Största inflytandet på skolgången skulle
nog tillsy ning smännen kunna utöfva, om vid
val af sådana hänsyn toges endast till
deras »nit om folkundervisningen». Tyvärr är
det dock att befara, att allt kommer att
gå efter den gamla traditionen äfven i detta
afseende. Till ledamöter i skolrådet väljas
- åtminstone på landsbygden - icke
företrädesvis »för nit om folkundervisningen
kända personer», utan minst lika ofta
sådana, som äro kända för sparsamhet eller
som hafva så många andra kommunala
förtroendeuppdrag, att de ej kunna ägna någon
tid åt folkskolan.
Den nya bestämmelsen om skolnämd
förefaller mycket tilltalande, ehuru erfarenhet
ännu saknas om, huru den under gifna
förhållanden fungerar. Vid uppgörandet af
reglementen i öfverensstämmelse med den
nya folkskolestadgan torde man emellertid
böra taga nödig hänsyn till just detta
moment i § 44 af folkskolestadgan. Då
skol-nämden skall bestå af ett mindre antal
personer samt utses endast för ett visst område
- således ej för hela skoldistriktet - bör
det vara lättare att finna lämpliga personer,
likasom äfven öfverläggningarna inom denna
böra blifva så att säga mera familjära än
inom skolrådet.
Först och sist kommer det dock
fortfarande som hittills att i främsta rummet
bero på skolrådets ordförande, hurudan
skolgången är. Tar han sin uppgift på allvar,
och vinner han understöd af skolråd och
lärare, så torde försumlig skolgång, som
utgör ett af de svåraste hindren för ett
fruktbringande skolarbete, snart höra till en
öfvervunnen ståndpunkt.
Lönefrågan hänvisad till
sammansatt stats- och
lagutskott.
Den kungl, propositionen om ett
andra ålderstillägg åt folkskollärarne blef
af kamrarna ursprungligen hänvisad
till statsutskottet. Då andra
utgiftsaf-delningen af nämda utskott nyligen
påbörjat behandlingen af åttonde
hufvudtiteln, borde rnan sålunda snart nog
kunnat motse utskottets yttrande i
lönefrågan.
Såsom var att vänta har emellertid
statsutskottet inbjudit lagutskottet att
genom deputerade gemensamt
handlägga detta ärende - en inbjudan, som
af lagutskottet antagits.
Utom den kungl, propositionen
angående folkskollärarnes andra
ålderstillägg hafva därjämte till sammansatt
stats- och lagutskott öfverlämnats de
fyra enskilda motioner, som blifvit
väckta angående folk- och
Småskollärarnes löner, nämligen:
hr C. G. Grundells förslag, att den af
k. m:t ifrågasatta bestfeminelsen om 192
läsdagar såsom villkor för statsbidrags
åtnjutande måtte utgå;
hrr J. Eliassons m. fl:s motion om
höjning af statsbidraget från två tredjedelar
till tre fjärdedelar;
hrr N. Nilssons i Skärhus och N.
Svenssons i Olseröd hemställan om statsbidrag
äfven för kofodrets utgörande, samt
hr A. Thylander s yrkande om
löneförhöjning åt vissa oexaminerade småskollärarinnor.
Det sammansatta stats- och
lagutskottet har vid behandlingen af dessa
frågor följande sammansättning:
från statsutskottet: biskop Gr. Billing,
godsägaren N. Fosser och grefve Filip
Klingspor (från första kammaren), lektor
Sixten von Friesen samt hrr Ivar Månsson
i Trä och Oskar Larsson i Mörtlösa (från
andra kammaren), alltså samtliga de
medlemmar af statsutskottet, hvilka skulle
förberedelsevis behandlat ärendet, ifall det
stannat kvar i nämda utskott;
från lagutskottet: borgmästaren C. A.
Fröberg, häradshöfding A. H. Olander och f. d.
bergmästaren C. H. Lundström (från första
kammaren) samt landshöfding K. S.
Husberg, kontraktsprosten O. Y. Redelius och
hr Johan Andersson i Tenhult (från andra
kammaren) med professorerna H. O.
Lindgren och E. Trygger samt f. d.
landssekreteraren J. P. J. Krok (från första),
löjtnant E. Svensson och hr N. Svensson i
Olseröd (från andra kammaren) som
suppleanter.
Frågans öde hvilar sålunda närmast
i händerna på de 12 ledamöterna af det
sammansatta stats- och lagutskottet.
Som nämda utskott ännu icke haft
något sammanträde och dessutom har
flera andra viktiga ärenden att behandla,
kan med stor sannolikhet antagas, att
lönefrågan icke blir afgjord i utskottet
förrän efter påsk. För lärarekårens
medlemmar erbjuder sig alltså ett
tillfälle att under påskferierna uppvakta
sådana medlemmar af riksdagen, som
då göra besök i hemorten, och för dem
framhålla vikten och betydelsen af att
den kungl, propositionen oförändrad
antages (med den jämkning beträffande
de 192 dagarna, hvarom utskottet
möjligen kan ena sig).
Läroverkslärarnes lönefråga
behandlas af statsutskottet i sammanhang med
den åttonde hufvudtiteln. Utlåtande
härom kan möjligen inkomma till
riksdagen före påskferierna.
Att folkskollärarnes lönefråga nu
liksom vid ett par föregående tillfällen
hänskjutits till sammansatt stats- och
lagutskott beror därpå, att det här
gäller icke blott en utgift för staten utan
äfven för kommunerna.
Läroverkslärarnes lönefråga berör däremot icke på
något sätt kommunerna.
Från Torsten Rudenschölds
verksam hetsfält
som praktiserande skollärare meddelas
i dagens nummer några bilder. Det
var under 1846 och de följande åren
som Rudenschölds skola pågick i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
