Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 11
SVENSK LÄRARETIDNING.
175
riktat en dödsstöt åt räknesättsprincipen,
som hittills obestridt innehaft högsätet vid
räkneundervisningen, är måhända i
åtskilligas ögon ett »majestätsbrott». Men
därigenom göres i själfva verket
räkneundervisningen en stor tjänst. Hvarje med
denna undervisning förtrogen lärare vet af
erfarenhet, huru litet lärjungarne förstå af
alla dessa latinska termer, hvilka i stället
oundvikligen medföra oklarhet och
förvirring, ja, rent af utgöra ett verkligt ondt,
som ständigt ställer sig hindrande i vägen
för en klar saklig uppfattning.
En enklare och säkrare grund att bygga
räkningen på är i det ifrågavarande arbetet
angifven genom begreppet om det hela,
delarne och delarnes antal samt, för
förklaringen af multiplikation och division i bråk,
den föregående, den efterföljande och
förhållande.
Den, som har tillfälle att göra behöfliga
iakttagelser och anställa jämförelser, skall
blifva Öfverraskad af att finna hvilken
olikhet i insikt, som visar sig hos lärjungar,
undervisade enligt räknesättsprincipen, och
lärjungar undervisade i enlighet med de
grundsatser, som framställas uti ifrågavarande
»lärogång». De senare hafva en långt
klarare och säkrare uppfattning af till lösning
framställda räkneproblem än de förra. Ett
exempel bland de många, som kunde
anföras, må förtydliga detta påstående. Om
fråga vore att lösa följande uppgift:
Då 0,04 af en penningsumma är 2,4 kr., huru
mycket utgör hela summan?
så gäller ,det för en på vanligt
häfdvun-net sätt undervisad lärjunge att få reda på
hvilket »räknesätt» han skall använda. I
regel står det ej klart för honom. (Huru
skall man för öfrigt kunna begära, att det
skall af lärjungen klart inses, att
räknesättet är division?) Han gissar på
multiplikation eller division, försöker sig först med
det ena och, om lyckan icke är god, med
det andra; har han riktig otur, företager
han på nytt uträkningen med talen tagna i
omvänd ordning. Facit finner han ja på
ena eller andra sättet, och då anser han
sig naturligtvis hafva »löst» uppgiften. En
efter lektor Nordlunds principer undervisad
lärjunge löser uppgiften på ettdera af två
följande sätt.
Då 0,04 af den sökta penningsumman är
2,4 kr., så är 0,01 af densamma = 4:dedelen
af 2,4 kr. -= 0,6 kr., och hela summan är =
100-falden af.0,6 kr. = 60. kr.;
eller:
Då 0,04 af den sökta summan, eller 2,4 krtj
är detsamma som 25:tedelen däraf, så är
summan = 25-falden’ af 2,4 kr. = 60 kr.
Denne siste lärjunge befinner sig under
lösningen på fast mark och erfar den
häraf följande känslan af trygghet och
säkerhet, hvaremot den förre nödgas ge sig ut
på gissningarnes gungfly eller in på det
halfförståddas ovissa och dimmiga område,
där han aldrig får erfara den behagliga
känslan af visshet och säkerhet.
Lärjungar, som undervisas efter
»Lärogångens» anvisningar, lära sig klart inse
och uppfatta talens egenskaper och
inbördes förhållanden samt betydelsen af de olika
räkneoperationerna. De tillhållas ständigt
att föreställa sig de konkreta
sakförhållanden, som ingå i ett gifvet problem, samt
deras inbördes samband och på den vägen
komma de äfven att inse sättet för
problemens lösning. Men härigenom afvinnes
ämnet ett intresse, klarhetsintresset, som
det ingalunda erbjuder, då det bedrifves på
ett abstrakt, dogmatiskt eller mekaniskt sätt.
Det viktigaste medel, hvarigenom från
allra första början lägges en fast och
osviklig grund för räkningen, är att enligt
»lärogångens» anvisning på konkret väg göra
lärjungarne fullt förtrogna med talbegreppet,
innan dettas symboler, siffrorna, införas i
undervisningen. Därigenom förebygges det
af hvarje erfaren lärare nogsamt kända
förhållandet, att taltecknet för lärjungen lätt
träder i talbegreppets ställe, hvaraf följer
oklarhet, förvirring och »mekanism», mot
hvilka fel man sedan vid undervisningen
ständigt har att kämpa.
En annan förtjänst hos »lärogången» är,
att den åt hvarje tal inom talområdet l-100
ägnar en grundlig och allsidig behandling i
långt högre grad än man finner i någon
annan räknemetodik. Då därvid talen
städse sättas såsom bestämningar till föremål,
och alla våra brukliga mått, vikter och
mynt m. m. efterhand införas i
undervisningen, så vinnes därigenom för det första,
att lärjungen aldrig kommer att släppa
själfva talföreställningarna - hvilket så
lätt sker genom ensidigt bruk af siffrorna
.och genom »mekanisk» räkning - och för
det andra förvärfvar en förtrolig kännedom
om »sorterna», hvilka därför ej behöfva
särskildt för sig inöfvas.
Den formella utvecklingen och den
mekaniska räknefärdigheten sättas på intet
ställe såsom mål i och för sig utan vinnas
j så att säga på köpet, och resultaten blifva
icke sämre för det, tvärtom. Med rätta
gisslar förf. det undervisningssätt, som
består däri, att man gifver barnen
föreskrifter, huru de skola gå till väga med
siffrorna för att erhålla ett rätt svar, i stället
för att med lämpliga åskådningsmedel visa,
hvarför de skola gå till väga på det
uppgifna sättet.
Synnerlig omsorg har förf. ägnat åt det
språkliga uttrycket. Skoningslöst har han
blottat oegentligheter och oriktigheter hos
en mängd vid räkneundervisningen vanligen
använda frågeformer, termer och
uttryckssätt. Dessa ha utbytts mot andra, som
fullt motsvara de föreställningar och begrepp,
som genom dem uttryckas och hvilka
därför för barnen underlätta och möjliggöra
en saklig och riktig uppfattning. Den
ytterligt stora vikten häraf ligger för öppen
dag.
Flera enskildheter, som nog vore förtjänta
af att framhållas, t. ex. den mästerliga
behandlingen af bråkläran m. m., måste i en
recension af så begränsad omfattning som
den förevarande förbigås.
Såsom allmänt slutomdöme må sägas, att
arbetets hela planläggning, äfvensom dennas
utförande i detalj allt igenom röjer den
erfarne och insiktsfulle pedagogen, som i grund
och botten lärt känna alla svårigheterna vid
räkneundervisningen. Äfven vittnar arbetet
om en klar och fördomsfri blick såväl för
alla de fel och oegentligheter, hvarmed den
häfdvunna räkneundervisningen är behäftad,
som äfven för rätta sättet att afhjälpa dem,
och förf. har ej tvekat att i detta
sistnämda hänseende beträda nya, hittills
oförsökta vägar. Förf:s förmåga att »se med
lärjungens ögon» och på hvarje punkt
lämpa sig efter hans utveckling visar sig både
i lärostoffets anordning och i sättet att
behandla detsamma. Otvifvelaktigt är, att
förf:s »lärogång» utgör den yppersta
handledning, som står att erhålla för den
grundläggande räkneundervisningen, och den är
ägnad att, där den kommer till användning,
göra denna undervisning ovärderligt gagn.
Anmälaren, som pröfvat metoden i
skolan, har haft tillfälle att konstatera dess
synnerligt fördelaktiga verkningar. Barn,
som från början undervisats i enlighet
därmed, ha gjort större framsteg, visat ett
lifligt intresse för räkning samt lämnat
lärjungar, undervisade på häfdvunnet sätt,
långt efter sig, dä det gällt själfständighet
i arbetet, nämligen vid lösningen af
praktiska uppgifter.
Lärogången äfvensom förf:s
räkneöfnings-exempcl äro nyligen antagna som
läroböcker vid Karlstads seminarium.
Arbetet hör till dem, som böra
studeras af hvarje lärare. Den mödan lönar sig
väl. J. G. S-g.
Bilder ur svenska folkundervisningens
historia af d:r C. O. Arcadius,
seminarierektor. 2:a häftet. Sthm, P. A.
Norstedt & söners förlag. Pris 60 öre.
Uti detta arbetes första häfte, af Svensk
Läraretidning redan anmäldt i n:r 44 för
1897, påbörjades teckningen af den bekante
skolreformatorn Torsten Rudenschöld, hvars
hundraårsminne infaller den 30 i denna
månad. Förf:n redogör här i korthet för
grundtankarna uti Rudenschölds skrifter
rörande viktiga samhällsfrågor, såsom tankar
om ståndscirkulationen, samt de
förbättringar uti folkskoleundervisningen, som han
sökte införa sedan han brutit stafven öfver
lankastersystemet. Förf:n visar huru R. är
skolslöjdens och folkhögskolans andlige
fader, upphofsman till våra nuvarande
småskolor och en kraftig befrämjare af en
ordnad, omedelbar folkskoleundervisning. Och
därför är. och förblir hans minne oss kärt
och dyrbart.
Dessutom innehåller häftet en teckning
af F. F. Carlson som häfdatecknare,
medlem af riksdagen och af konungens råd med
särskildt afseende fästadt på hvad han gjort
för våra undervisningsanstalter och
enkannerligen för folkskolan. Med häftet följa
två porträtt.
Frithiof Holmgren. Ett minnesblad af
Hjalmar Öhrvall. Separat af try ek ur Uppsala
läkareförenings förhandlingar. Med
porträtt.
En liflig och fängslande skildring af den
bekante vetenskapsmannens barna- och
ungdomsår, hans strider och segrar under
bekymmersamma förhållanden och hans
betydelse för fysiologiens studium i Sverige,
sedan han själf gjort utländska resor för
att taga kännedom om denna då jämförel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
