Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 11
sevis nya vetenskap, som söker att ur de
enkla naturkrafterna förklara lifsyttringarna,
om ock åtskilliga af dess grundidéer redan
anats och delvis uttalats af Berzelius, ehuru
de ej funno tacksam jordmån här utan i
Tyskland. Särskildt omnämnes den del han
hade i sommarkurserna vid den nordsvenska
högskolan och hans arbeten för
vetenskapens popularisering liksom hans betydelse
som skald, talare och fosterlandsvän.
-nr-
Nytt i bokhandeln.
Är en revision af vår katekes af behofvet
påkallad f Förslag till lösning af en af vår
kyrkas och skolas lifsfrågor af Aug. Lundskog.
Falun. 75 öre.
Aarbog for folkeskolen for Aaret 1897 med
Kalender for 1898. En Haandbog for Iserere
og Lsererinder, udarbejdet af L. Pedersen og
Fr. Thomassen. Köbenhavn/ 4:de Aarg. l
kr. 50 öre.
Möten mellan skolråd
och lärarepersonal.
Br/ngetofta, Jönk.: Angående § 48 i nya
folkskolestadgan uttalades den åsikt, att den
endast i nödfall borde tillämpas. Den af Svensk
Läraretidning utgifna fickupplagan af nya
folkskolestadgan skall inköpas till så stort
antal, att ett ex. kan utdelas till hvarje
skolrådsledamot, lärare och lärarinna inom pasto
råtet. Till hvarje folkskola skall inköpas ett
exemplar af S. Nordströms nu utkomna 7:e
upplaga af folkskolestadgan m. fl.
författningar rörande folkundervisningen.
Askersunds landsförsamling: Barnen skola
verkställa städning i skolsalarna samt hugga
veden för skolans behof mot betalning.
Förslag, uppgjordt af en kommitté,
öfverlämnades rörande de läroböcker, som böra
användas. Man ansåg det vara af stort gagn om
samma läroböcker användas i församlingens
alla skolor, så att barnen slippa byta om
böcker, då de flytta från en skola till en annan.
Dödsfall.
J. Fr. Funck f. Den 11 dennes
afled i hufvudstaden föreståndaren för Funcks
skrif- och handelsskola, k. hofkalligrafen
Johan Fredrik Funck.
Född i Stockholm 1833 blef han först
typograf, därpå från 1863 lärare i välskrifning
vid Klara läroverk och 1880 vid Stockholms
norra latinläroverk, där han kvarstod på sin
post till 1890. Men samtidigt var han
skrif-lärare vid Nya elementarskolan 1867-88,
vid Stockholms ateneum 1866-82, i
Beskowska skolan 1871-92 och vid Jakobs
läroverk 1866-75.
Den hädangångne har inlagt stora
förtjänster om skönskrifningens höjande i vårt
land och var en af banbrytarne, då det
gällde att tillgodogöra sig de nya metoderna i
detta läroämne. Hans förskriftsböcker för
skolan och hemmet hafva från 1880 utgått
i flera upplagor. 1891 utgaf han
normal-skrifböcker för rätt- och temaskrifning.
Dessutom har han konstruerat pennskaft
och armstöd vid skrif bordet samt för dem
erhållit erkännande och fått dem
patenterade.
FRIA ORD.
Teekningsundervisningen.
Herr Redaktör!
Mitt i n r 5 af Svensk Läraretidning
införda yttrande om teckningsundervisningen
har föranledt »ett försvar för Stuhlmannska
metoden», en vidlyftig artikel, mer lekande
än kraftigt försvarande.
Ehuru jag ej befarar, att hr E. genom sitt
»försvar» lyckats hos tidningens läsare blåsa
upp någon kärlekslåga för sin af hållna
Stuhlmannska metod, så fordrar dock artigbeten
mot en motståndare, att jag ej med tystnad
går förbi hans inlägg i teckningsfrågan,
hvarför jag vördsamt anhåller om plats för ett
svar.
Det är ingalunda som fackman jag uttalat
mitt omdöme om den Stuhlmannska metoden,
ty jag är rätt och slätt folkskollärare och har
ingen annan utbildning som teckningslärare
än den, som vid våra seminarier meddelas
af fackman, och den jag genom en flerårig
undervisning i ämnet själf förvärfvat mig.
Kan därför vara mycket möjligt, att jag ej
förstår den Stuhlmannska metoden. Och detta
är så mycket sannolikare, som jag hört af en
fackman’, h diken gästat tyska skolor, att d:r
Stuhlmann själf lär hafva klagat öfver, att
hans metod icke förstås ens i metodens
hemland.
Då min verksamhet är förlagd till
folkskolan, fordrar man kan hända, att jag skall
inskränka mig till att blott yttra mig om
teck-ningsundervisningen därstädes. Jag skall ock
så göra och öfverlåter gärna åt dem, som
arbeta inom allmänna läroverk och flickskolor
att svara för dessa.
Till försvar för den Stuhlmannska metoden
anför hr E.: 1) att den är ett godt formellt
bildningsämne, 2) att den, genom de oändligt
många resurser den erbjuder, ingalunda be-,
höfver blifva enformig och 3) att man så snart
får börja teckna efter verkliga föremål.
Teckningsundervisningen bör enligt min
åsikt öfva barnets öga till att rätt uppfatta
föremål, som omgifva det, öfva handen till
att återgifva det åskådade - »Förbind alltid
en produktiv verksamhet med den receptiva!»
- utbilda smaken för det sköna och gifva
näring åt fantasien. Skall detta mål vinnas,
så bör man förelägga barnet sådant, som det
återfinner i sin omgifning, som det förstår
och som det intresserar sig för.
Låt oss se efter, om Stuhlmannska metoden
fyller dessa anspråk. Bland mönstren för
teckning å rutadt papper finnes ej ett enda
verkligt föremål afbildadt, i kursen för
punk-teradt papper förekomma verkligen ett par
sköldar, några enkla växtformer, nyckel och
lås, jämte fyra andra saker - en oas i
öknen -, bland de rätliniga figurerna för
teckning på fri hand en stuga och ett staket och
bland de krokliniga (Wohlien’s): tre sköldar,
några stiliserade blad och blommor och en
stiliserad fjäril - allt är för öfrigt något, som
i dagliga lifvet sällan eller aldrig möter
barnaögat, det är något för barnet helt
främmande. Barnet förstår ej meningen med dessa
streck, räckor och geometriska figurer, ty
intet af detta får lif i barnasinnet. Det går
därför med likgiltighet förbi det ena
mönstret efter det andra. Det ritar, men det vet
ej, hvad det ritar. Det arbetar
maskinmässigt och blott för att tillfredsställa sitt
verksamhetsbegär, möjligen äfven för att få en
prydlig ritbok att uppvisa. Huru ögat,
skönhetssinnet och fantasien under sådana
förhållanden kunna utbildas är för mig en gåta.
Det vore mer än underligt, om ej ett dylikt
arbete skulle blifva enformigt. Nog äro både
de lodräta, vågräta och sneda strecken olika
långa, räckorna tillkrånglade på alla möjliga
sätt och ytmönstren af största omväxling i
formen, men det hela består dock för barnet
uti att med pennan följa en lodrät eller
vågrät linje eller att å punkteradt papper draga
räta linjer och cirkelbågar.
Skulle det vara alldeles afvita att t. ex.
sammanställa dessa streck till en gärdesgård, ett
plank, en grind e. d.? Man gåfve då barnet
något, som väckte dess intresse. Man skulle
ock genom att så ställa bilder ur lifvet och
naturen inför barnets öga komma ifrån
enformigheten, ty naturen är ingalunda
enformig. Detta går ej an, menar hr E., ty man
är då inne på kopieringens område.
Hr E. talar om vådan af mycket
kopierande, liksom om återgifvandet af Stuhlmanns
räckor och figurer ej hade med detta ord att
skaffa. Jag ser intet hinder för att låta
kopiering och teckning efter verkliga föremål
omväxla och gå hand i hand på så sätt, att t.
ex. då barnet kopierat afbildningen af ett blad,
det omedelbart därefter får teckna af ett
nära liknande verkligt blad.
Hvarför kan man icke kasta öfver bord
dessa abstrakta föröfningar och i stället
förbinda de särskilda öfningarna med något för
barnet konkret? Är hr E. något .hemmastadd
i undervisningen i allmänhet, så bör han äga
kännedom om, att man t. ex. vid den
svenska Skolslöjden ej vill veta af några abstrakta
föröfningar (i danska Skolslöjden förekomma
dylika), att man vid Skrifundervisningen i
allmänhet ej längre börjar med olika slag af
staplar etc. utan med bokstäfver, att man vid
läsning i normalskolor ej begynner med
gymnastik af talorganen (såsom vid
döfstumsko-lor) utan förelägger barnen sådan text, att det
från första början får gripa sig an med den
egentliga läsningen o. s. v.
Talet om, att man så snart får börja med
teckning efter verkliga föremål, är ofattbart.
Vi komma aldrig till dessa verkliga föremål,
om vi skola följa metoden steg för steg.
Således kommer snart här att betyda: då barnet
lämnat folkskolan.
I hvad mån barnets hand och öga blifva
genom Stuhlmannska metoden uppöfvade,
så att det t. ex. vid undervisningen i
botanik kan afbilda ett blad, en gren, en blomma
och efter slutad skoltid kan teckna af ett
enkelt föremål och således draga praktisk nytta
af det i skolan nedlagda arbetet, lämnar jag
åt läsaren att besvara.
Är det den allmänna meningen, att
metoden för till det med teckningsundervisningen
afsedda målet, så kan ju hr E. vara lugn, och
mitt angrepp mot densamma saknar då hvarje
betydelse, men är meningen den motsatta,
så lära nog kraftigare bevis än hr E:s
tarfvas för att öfvertyga de affälliga.
Det skulle vara intressant att höra, om
någon mera än undertecknad förlorat tron på
den Stuhlmannska ritmetoden.
Med utmärkt högaktning
Alfr.
De lärare oeh lärarinnor inom
Väst-* manlands län,
hvilka ej blifvit i tillfälle att underskrifva
utsända petitioner till länets riksdagsmän
angående dessas medverkan till en lycklig
lösning af den till årets riksdag af k. m:t
inlämnade propositionen om ett andra
ålderstillägg åt folkskolans lärarepersonal, torde,
för så vidt de vilja understödja saken, före
innevarande månads utgång skriftligen
han-vända sig till allmänna lärareföreningens
ombud för Västmanlands län, folkskolläraren och
organisten N. V. Törnell, hvars adress är
Väster Färnebo.
Den nya folkskolestadgan
kommer nog å de flesta ställen å landsbygden i
Skåne icke att åvägabringa någon nämnvärd
förändring i skolreglementen och skolgången.
Ganska allmänt uttalas den åsikten, att
församlingarna eller vederbörande ej böra begagna sig
af rätten att på grund af medellöshet befria
fattiga barn från fullständigt genomgående af
skolkursen, så framt anlag finnes.
I ett hänseende åtminstone torde denna nya
skolstadgan blifva till fromma, nämligen
genom vinnandet af enhet i betygsgrader. En
olägenhet häruti har som bekant varit för
banden och blir nu åtminstone afhjälpt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
