- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 17:e årg. 1898 /
198

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

198

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 13

hamn och sett sina vid Karl August knutna j
förhoppningar gäckade, har det under
Bernadottes diktatur ånyo börjat resa sig, och
slag i slag hafva under dessa år
budskapen kommit om brytningen med
Napoleon, öfverenskommelserna med dennes
fiender, drabbningarna i Tyskland, freden i Kiel
och konventionen i Moss. I samband
härmed har en inre omhvälfning i tänkesätten
gripit allt mer omkring sig. De ledande
inom nationen hafva genom olyckorna och
pröfningarna blifvit väckta ur sin trygga
själf tillräcklighet och åtminstone dunkelt
börjat ana sitt beroende af ett större helt:
å ena sidan af lifvets högre makter, å andra
sidan af samhällets grundval, dess stora
kroppsarbetande bottenlager. En af sina
hufvudhärdar har den nya rörelsen haft i
Uppsala, och med flera bland dess
hufvudmän har Rudenschöld kommit i vänskaplig
beröring, bland andra med Geijer. Dennes
Idunasånger i en med barnslig hand gjord
afskrift utgöra ock en del af den packning,
som .Rudenschöld för med sig, då han 1816
återvänder till hembygden för att såsom
fänrik inträda vid Skaraborgs regemente. j
Vi skrida ånyo framåt och befinna oss i |
slutet af juni 1824. Rudenschöld har sina j
åtta militäriska läroår bakom sig, han har j
därunder förvärfvat allas aktning och för- |
troende, han har tjänstgjort såsom
chefens högra hand och såsom
kamraternas moraliska föresyn och biktfader; han !
har slutligen avancerat från fänrik till lojt- |
nant. Men för hvarje år som gått har j
han funnit militärbanan med dess rastlösa
fikan efter stigande rang, makt och lön
vara allt mera oförenlig med det ideal, som
från barndomen lockat käns håg: ett lif i
lugn harmoni, tillbragt i en älskad
familjekrets under stilla aktgifvande på den röst,
han förnimmer i sitt inre och i evangelii ord,
samt under en verksamhet, som gagnar hans !
medmänniskor och står i samklang med
hans naturliga anlag och böjelser. Första
steget till detta ideals förverkligande har
han redan tagit genom giftermålet med sin
älskvärda kusin och barndomsförtrogna,
fröken Stine Charlotte af Geijerstam. Det
andra håller han just nu på att öfverväga.
Drifna af samma känsloriktning som han
hafva ett par af hans vänner, löjtnanterna
Waern och Hazelius, under ledning af den
snillrike Almqvist slagit sig ned i västra
Värmland och där grundat ett slags,
förenklings-eller manhemskoloni, där de skola lefva ett lif
af omväxlande kropps- och själsarbete, därmed j
visande världen, att klyftan mellan öfver- j
och underklass är en onaturlighet och att
begreppet »bildad kroppsarbetare» icke är
en s j älf motsägelse. Rudenschöld har nu,
efter erhållet afsked från militärtjänsten,
tillika med sin unga hustru kommit på
besök till vännen Waern och dennes
man-hemsbröder. Men han finner, att deras
företag är en utopi. Att unga män ur
herremannaklassen öfvergå till
kroppsarbetareklassen är, enligt hans mening, i sin
ordning. Men af skaldenaturer sådana som
Almqvist kan en dylik öfvergång göras
endast för någon tid och såsom en rekreation;
på fullt allvar bör den däremot företagas
af alla, som genom sina anlag äro af na-

turen till kroppsarbetare danade och som
för den skull böra genom uppfostran till
kroppsarbete förberedas. Men härför
kräfves ett helt nytt socialt betraktelsesätt och
ett helt nytt uppfostringssystem. I denna
öfvertygelse låter Rudenschöld
manhemstan-karna falla och slår sig ned såsom
arrendator på fädernegodset Kroppfjäll.

Nio år derefter återfinna vi honom
såsom förvaltare vid Stjärnsfors bruk, lydande
under Uddeholmsverken, i hvilka han
genom arf blifvit delägare. Tre år har han
beklädt denna post. De hafva för honom
varit ett fortgående martyrium. Han har
sett godsets underhafvande försänkta i ett
fysiskt och andligt armod, i en nöd och en
råhet, som han finner upprörande. Han har
gjort hvad han kunnat för att skaffa någon
lindring i deras arbetsbörda, någon
förbättring i deras lefnadsvilkor. Det har varit
förgäfves. Nu uppträder han såsom
folktribun på bolagsstämman och lägger i
bevekande ord de öfriga bolagsmännen på
hjärtat, att de hafva plikter mot sina
medmänniskor. Men han af visas af den
myndige disponenten med det beskedet, att affär
är affär och måste såsom sådan skötas samt
att man genom sentimentala deklamationer
om arbetarnes s. k. rättigheter endast gör
dem oförnöjda och åstadkommer onödigt
bråk. Rudenschöld finner sig vanmäktig
men förmår ej längre åse eländet. Han
uppsäger sin plats och återvänder i slutet af
1833 till hembygden.

Tio nya år äro förflutna. De hafva
varit de svåraste i Rudenschölds lif. Han har
därunder varit bosatt på den lilla
lägenheten Djurgården, som han arrenderat af sin
broder Karl. Med släktingars råd och hjälp
har han inköpt några hemman vid Lidan
och af dem bildat godset Närefors. Som han
är ett mönster af ordning, sparsamhet och
flit, skulle detta företag förmodligen slagit väl
ut, ifall ej just nu en svår jordbrukskris
inträffat. Så snart det blifvit Rudenschöld
klart, att hans hjälpare stå i fara att
förlora, har han erbjudit sig att afstå alla
sina tillgångar, och trots deras af råd an d e
har han J 843 genomfört denna sin
föresats. Uti gitt förolyckande har han funnit
ett bevis på att han misstagit sig om sin
bestämmelse, och att han trots sin grefliga
börd icke är född till herreman. Utblottad
och utan andra medel till sitt uppehälle än
den uppfostrareverksamhet, för hvilken han
äger ovanliga anlag och åt hvilken han
tidigt ägnat sig, har han nu flyttat till
brodern Karl på Leckö kungsgård i egenskap
af huslärare för dennes och några
släktingars barn.

Det är under denna hans djupaste
förödmjukelses tid, under svåra kroppsliga
plågor och våldsam inre tam p, som den
lifsåskådning hos houom tager gestalt, hvilken
är en frukt af hela hans föregående
lifs-utveckling och uppbär hela hans
efterföljande lifsgärning.

Det första draget i Rudenschölds
lifsåskådning är detta: människans sanna lycka
bor i hennes eget bröst. Han är en helt
igenom religös natur, en af dessa få, hvilka

i alla lifvets skiften äro genomträngda af
den känslan, att hela tillvaron bäres af en
god och vis försyn, och hvilka i denna
känsla finna en trygghet och frid, som de
för densamma främmande icke kunna fatta.

Men han vet ock, att denna känsla icke
är och icke kan vara den allmänna,
emedan öfvermåttet af yttre bekymmer gör de
flesta människor oåtkomliga för en dylik
stämning och i stället hos dem alstrar ett
sinnelag, hvars naturliga yttringar äro
bitterhet och knot mot lifvet och dess upphof.

Och att så är - fortsätter han -
beror ingalunda därpå, att så måste vara.
Mot den sorgliga världsåsikten, att
människans jordiska lif till sin hufvudsumma
alltid ohjälpligen skall förblifva ett sorgens
och plågans lif, uppreser sig till okuflig
kamp hela den friska mänskligheten, därtill
manad af det sunda förnuftets och den rena
känslans innersta röst. Orsaken till det
oändligt stora måttet af betryck och armod
ligger icke i tingens och lifvets naturliga
ordning utan tvärtom i människornas
vårdslösande af denna ordning. Den stora
massans fysiska och moraliska förnedring beror
till hufvudsaklig del därpå, att den ledande
samhällsklassen, långt ifrån att uppfylla sin
af försynen gifna bestämmelse, missbrukat
sin ställning för att på menighetens
bekostnad tillskansa sig själf ett öfvermätt af
arbetsledighet och lefnadsnjutningar.

Men att så skett har sin grund i
förbiseendet af den stora grundlagen, att den
enskildes lycka beror därpå, att han
kommer på sin rätta plats. Detta är det andra
stora draget i Rudenschölds lifsåskådning.
Han är den mest absolute motståndare till
all nivellerande uppfattning af människorna:
å ena sidan den, som en och annan gång
predikats för underklassen, nämligen att
inom samhället alla kunna och böra blifva
i allo lika, å andra sidan den, som städse
praktiserats af of verklassen, nämligen att
alla dess barn kunna och böra blifva
herremän. Människorna födas med oändligt
skiftande anlag, genom hvilka naturen anvisat
hvar och en hans särskilda
verksamhetsområde. Den härpå icke gifver akt, han
dömes ohjälpligen till fuskare och går
därmed förlustig så oändligt mycken frisk
lefnad sglädje, soin varit honom ämnad af den
människovänliga naturen. Häraf följer, att
inom hvarje familj det enskilda barnets
lefnadsbana bör bestämmas af dess art, icke
af dess börd, och att de olika förmågorna
måste utan hinder af föräldrarnas
samhällsställning få öfvergå från stånd till stånd
allt efter sin egen inneboende natur.
Ståndsstagnationen, som gjort samhällskroppen sjuk,
måste aflösas af ståndscirkulationen, som så
småningom åter skall göra honom sund. Får
denna ståndscirkulation verka, så skall
samhällets ledande klass komma att bestå af
personer, som dels äro genom öfverlägsen
begåfning dugliga att tillgodose hela folkets
intressen, dels genom blodsband känna sig härtill
oemotståndligen drifna, och då skola de skilda
klasserna blifva i bokstaflig mening
förbrödrade, folkets ställning höjd och
kristendomen praktiskt införd i samhällslifvet.

Men, fortsätter Rudenschöld - och
härmed komma vi till det tredje hufvuddraget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:41:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1898/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free