Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
SVENSK LÄEAEETIDNING.
N:r 13
ning mellan Sveriges folkskollärareföreningar
till större gemensamhet i deras
sträfvanden?» Ledande för honom var .härvid den
riktiga tanken, att om vårt lands lärare
skola få öppen blick för läraregärningens
stora och fosterländska betydelse, måste de
sättas i tillfälle att deltaga i diskussionen
om de många och maktpåliggande spörsmål,
som stå i nära samband med skolans och
ungdomens väl.
Förslaget ledde därtill, att vid möte
mellan ombud från olika delar af vårt land här
i Stockholm den 9 och 13 augusti 1880
Sveriges allmänna folkskollärareförening
konstituerades. Jämte två andra medlemmar af
Stockholms folkskollärareförenings styrelse
hade S. deltagit i utarbetandet af det
förslag till stadgar för den tilltänkta
föreningen, hvilket å ofvannämda möte i allt
väsentligt godkändes. Redan från början
ingick S. i den nybildade styrelsen såsom
sekreterare och kvarstod såsom sådan till
slutet af 1887. Oförtrutet arbetade han under
dessa år på förverkligandet af föreningens
ursprungliga idé att samla kamraterna till
ett enigt förbund, där hvarje enskild kände
sig solidarisk med den andre och med det
hela i arbetet för folkbildningens sak, eller
som det med andra ord uttryckes i
stadgarnas l §: »den svenska folkskolans och
folkbildningens höjande, enhet och god anda
inom lärarekåren och förbättring af lärarnes
ställning». Med slutet af 1888 afgick S.
efter egen begäran ur föreningens
centralstyrelse.
En fråga, som redan vid tiden för den
allmänna föreningens bildande lifligt
intresserade den aflidne, var den om ett
tidningsorgan för lärarekåren. Han tog äfven
verksam del i arbetet för ett dylikt organs
åstadkommande. När så Svensk Läraretidning
uppsattes, var han under dess.första år en
flitig medarbetare i densamma.
Gren om A. M. Stefan sons bortgång har
lärarekåren förlorat en i många afseenden
synnerligen begåfvad medlem. Hans veka
och känsliga sinne förfelade aldrig att verka
tilldragande, och detta i förening med en
stor ledighet att kläda tankarna i ord
verkade alltid uppryckande och eldande, då
han tog till ordet i ämnen, som intresserade
och värmde honom själf. Hans under
senare åren allt mera vacklande hälsa tvang
honom dock att småningom draga sig
tillbaka från ett allmännare deltagande i
föreningsarbetet och kamratumgänget.
S., som dog ogift, sörjes närmast af två
systrar och släktingar. I saknaden deltaga
därjämte de många vänner och kamrater,
hvilka lärt att värdera hans goda hjärtelag
och hans flärdfria väsen. D.
FÖR DAGEN.
Rättstafningsreformen.
De i förra numret omnämda
skrifvelser, hvilka centralstyrelsen för
Sveriges allmänna folkskollärareförening
beslutat att i rättstafningsfrågan aflat a
till Svenska akademien och till k. m:t,
äro nu underskrifna och inlämnas i
dag å vederbörlig ort. Vi återgifva
här skrifvelserna i fråga. De lyda:
Till Svenska Akademien.
Med anledning däraf att en ny, sjunde
upplaga af Svenska Akademiens »Ordlista
öfver svenska språket» för närvarande lärer
vara under utarbetning, anhåller
undertecknade centralstyrelse för Sveriges allmänna
folkskollärareförening att härmedelst få vända
sig till Akademien med följande vördsamma
framställning.
Grenom sjette upplagan af sin ordlista
har Akademien visat sin mening vara, att
en förenkling i stafningssättet är af
behofvet påkallad samt att stadga och enhet
på detta område icke kunna sökas på annan
väg än genom närmare öfverensstämmelse
med ljudenlighetens grundsats. Af förordet
till ordlistan framgår ock, att Akademien
ingalunda ansett den år 1889 införda nya
ordningen innebära någon slutlig lösning af
rättstafningsfrågan utan endast åsyftat, att
densamma skulle utgöra ett steg mot detta
mål.
Villigt må erkännas, att detta steg visat
sig vara ett afgjordt framsteg. Orsaken att
så kunnat blifva ligger förnämligast däruti,
att Akademien vid sidan af de äldre och
ljudstridigare former, hvilka den af
undseende för gängse bruk och allmänhetens
härpå grundade tycke ansåg nödvändigt att
bibehålla, fann sig böra i fråga om ett
ganska stort antal ord införa äfven nya och
ljudenligare beteckningar. Det system af
ortografiska dubbelformer, som Akademien
sålunda upptog, har medfört den stora
fördelen, att ordlistan utan att stöta
allmänheten för hufvudet kunnat i någon mån
tillmöteskomma de yrkanden på en
tidsenlig reform, som med allt jämt växande
styrka gjort sig gällande. Efter
utfärdandet af kungliga cirkuläret den 16 november
1889 har man ock från skolans sida med
fullständigaste sammanhållning enat sig om
användning i hvarje fall af de mest
ljudenliga former, som funnits i ordlistan
upptagna.
Med allt erkännande af hvad sålunda
blifvit uträttadt kan det emellertid icke
fördöljas, att skolans vinst af den 1889
genomförda reformen ej på långt när varit så
betydande, som man haft skäl att å
ungdomens vägnar önska. Då i ordlistan vid
sidan af de ljudstridigare formerna infördes
äfven ljudenligare, skedde detta ej i den
utsträckning och med den följdriktighet, att
den gamla stafningslärans mångahanda
oregelbundenheter därigenom i någon
väsentligare mån kommo att bortfalla. Endast
på ett par smärre områden, nämligen i fråga
om Ijudförbindelserna kv- och -kt, voro de
af ordlistan medgifna ljudenligare formerna
så talrika och så konsekvent valda, att
någon grundlig förenkling vid undervisningen
härigenom blef möjlig. I öfriga fall stodo
de gamla svårigheterna i allmänhet nästan
oförminskade kvar. Visserligen skulle
lärjungarne nu få skrifva t. ex. »fjärde»
liksom »fjärd», »bärga» liksom »färga», »ägna»
liksom »hägna», »snö-fjäll» liksom
»fiskfjäll» o. s. v., men de nödgades fortfarande
i sitt minne inprägla sådana petitesser som
att t. ex. »sjette» ej finge skrifvas liksom
»jätte», »regna» ej liksom »ägna»,
»ändt-lig» ej liksom »fientlig», »skridt» ej
liksom »snitt», »svärds-egg» ej liksom
»fågelägg» o. s. v.
Fortfarande ställer sig följaktligen för
skolan saken så, att den s. k.
rättstafning-en, som på grund af sin rent konventionella
beskaffenhet gifvetvis äger ett synnerligen
ringa bildningsvärde, utgör ett af de mest
inkrånglade, svårlärda och tidsödande
undervisningsämnena. Att denna olägenhet
särskildt för folkskolan med hennes i
allmänhet ytterst begränsade lärotid måste vara i
hög grad kännbar är lätt insedt. Ju mera
tid och arbete som folkskolan måste
nedlägga på inpräglandet af stafningslärans
godtyckliga regler och undantag, ju mindre kan
hon naturligtvis få öfver för lösandet af en
uppgift, som högre och viktigare är: den
att göra vårt folks ungdom åtminstone i
någon mån förtrogen med det modersmål,
för hvilket stafningen endast är en yttre
dräkt, samt med den fosterländska litteratur,
hvari vår nations ypperste hafva gifvit
uttryck åt hvad de ädlast och skönast tänkt
och känt.
På nu antydda skäl har Sveriges allmänna
folkskollärareförening, som för närvarande
består af 210 kretsföreningar med
sammanlagdt närmare 6,000 medlemmar, allt ifrån
sin stiftelse med varmaste sympati omfattat
sträfvandet för åstadkommande af en
stafningsreform, som kunde göra
undervisningsarbetet mera fruktbärande än det hittills
varit.
Förvissad att Svenska Akademien skall
behjärta vikten af de synpunkter, som här
i korthet blifvit till dess öfvervägande
framhållna, tillåter sig centralstyrelsen härmed
hemställa,
att Akademien ville i en blifvande
sjunde upplaga af sin »Ordlista öfver
svenska språket» så öka antalet ljudenligt
skrifna ordformer, att en väsentlig
förenkling af stafningsundervisningen
därigenom möjliggöres, och att härvid bland
annat den ändring vidtages, att i de fall,
där dt begagnats såsom tecken för t-ljud
samt fv och f såsom tecken för v-ljud,
den nya ordlistan måtte vid sidan af de
ljudstridiga formerna med dt, fv och f
upptaga - såsom med dem åtminstone
likaberättigade - de motsvarande
ljudenliga formerna med t, U och v.
Vördsammast
A Sveriges allmänna folkskollärareförenings
vägnar
Dess centralstyrelse:
(Namnunderskrifter.)
Stockholm den 18 mars 1898.
Till Konungen.
Grenom nådiga cirkuläret den 16
november 1889 har Eders Kungl. Majestät täckts
bestämma, att sjette upplagan af Svenska
Akademiens »Ordlista öfver svenska
språket» skall vara den gemensamma rättstaf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
