Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 14
Torsten Rudenschölds tankar
om den fortsatta folkundervisningen och j
huru dessa i vår tid förverkligats. l
Likasom i naturen frön finnas, hvilka
gro helt snart efter det de nedlagts i
jorden, under det andra behöfva ligga där en
rundlig tid, innan de skjuta någon brodd,
på samma sätt är det i andens värld: uti
store mäns tankar och planer finnes dels
sådant, som tiden är mogen att omedelbart
realisera, dels sådant, som först framtiden
tager upp. Samtiden tycker då ofta, att
dessa framåt pekande tankar äro outförbara
hugskott.
Men då de en gång blifva verklighet,
händer lätt, att deras upphofsman är glömd.
I åtskilliga fall kan detta sägas om en del
af Torsten Rudenschölds planer.
På det pedagogiska området är i vår tid
liflig rörelse; och det är mycket häruti, som
är löftesrikt. Så vilja vi hoppas fallet vara
med de försök, som göras att låta den stora
massan på landsbygden få ej blott
kunskaper utan ock en intelligensutvecklande och
hjärtevärmande upplysning. Och att något
sådant borde åstadkommas, därom uttalar
sig lifligt Torsten Rudenschöld. I likhet
med Grundtvig ansåg han, att ungdomstiden
var den rätta upplysningstiden. Därför lade
han sådan vikt vid elitskolan, som skulle
mottaga lärjungar af 12 till 15 års ålder,
och som skulle gifva en högre
medborgerlig bildning. Än menar Rudenschöld, att
lärare och skolstyrelser skulle utan hänsyn
till samhällsställning välja »eliter»; än
anser han, att de borde lockas till skolan
genom undervisningens eget gripande intresse.
Såsom motiv för folkskolans upphöjelse
till att blifva en skola för »högre
världsliga kunskaper» anför T. R., att
samhällsutvecklingens tidsström oemotståndligt för
med sig ökad folkfrihet och folkmakt; men
demokratien skall verka omstörtande, om ej
sinne för allmänt väl finnes. Vidare
behöfva kommunerna förmågor att handhafva
samhällsbestyren; och då är nödigt gifva
upplysning om individens förhållande till
kommunen, den ena kommunens förhållande
till den andra, till provinsen., riket, ja, till
hela mänskligheten. Men härtill fordras
omdömets och intelligensens utveckling.
Denna »växande intelligens borde ock
åtföljas af en förädlad sinnesstämning».
Skolan - elitskolan - skulle sålunda ej blott
blifva kunskapsmeddelande, utan den skulle
tillika väcka fosterlandskänsla och
allmänanda, förädla och lyfta karaktär och håg
och på samma gång hos de unga ingjuta
lifsmod oeh lifsglädje.
På denna skolas program saknar man,
underligt nog, naturläran. Men att
Rudenschöld ej saknade sinne därför, torde man
kunna sluta däraf, att han en gång talar
om vikten af att öppna dagakarlens ögon
för naturens skönhet.
Kunskapen, som meddelas, skulle vara
en i lifvet användbar kunskap. Men hur
viktig än kunskap i skrifning och räkning
vore, så blefve den dock något
underord-nadt i jämförelse med en klar insikt i
»samhällets ärenden».
Hvad undervisningssättet beträffar, var
nödigt välja en metod, som snabbt ledde
till målet, hvilken här vore det muntliga
föredraget med inströdda frågor, genom
hvilka lärjungarnes uppmärksamhet skulle
hållas spänd.
Åt sången gaf Rudenschöld en
framskjuten plats, och han hoppas, att »man ofta
skall få höra luften genljuda af en frisk
ungdoms hela nejden upplifvande patriotiska
folksånger».
För att nu icke de i skolan mottagna
intrycken skulle förflyktigas, skulle de
bildade i kommunen samla ungdomen under
söndagsaftnarna till förädlande samkväm.
Och troligt kunde vara, att en del af de
unge ville hafva mer kunskaper än
elitskolan var i tillfälle gifva, och därför borde
högre folkbildningsanstalter, t. ex. en i hvarje
provins, upprättas.
Åtskilligt af hvad Rudenschöld sålunda
uttalat har i vår tid realiserats, om ock i
något annorlunda beskaffad form, än han
tänkt sig. Och R. var ej den, som ansåg
sig vara fullkomlig. En honom närstående
vän, kapten Kylberg, säger: »Torsten
Rudenschöld har velat lagstifta med principer
mer än med recepter». Elitskolorna mot*
svaras i vår tid närmast af de högre
folkskolorna. Elevantalet vid dessa är dock i
ett ständigt fallande, hvadan intresset för
dem synes ringa. Vi tro orsaken härtill
vara den, att eleverna i dessa skolor äro
för unga. Äfven danske skolmannen Köld
trodde till en början, att ungdom i
konfirmationsåldern skulle vara mest mottaglig
för en fortsatt undervisning; men han fick
snart en annan åsikt. Då det gäller att
inhämta kunskaper rörande det lefvande
lifvet och dess uppgifter, fordras, att
lärjungarne hafva någon erfarenhet af detta lif
och dess kraf.
De af T. R. tänkta högre
folkbildningsanstalterna för större områden motsvaras ju
af de sedan 1868 uppkomna folkhögskolorna.
Att de passade in i Rudenschölds
skolsystem, förklarar, hvarför de genast
omfattades med så lifligt intresse af sådana
vänner till T. R. och hans uppfostringsidéer
som en Jonas Andersson i Häckenäs, en
Siljeström o. a. Tanken på en folkhögskola
har sålunda nästan samtidigt rört sig både
i Danmark och Sverige; och det är
berättigadt att - såsom nyligen skett - kalla
Rudenschöld »den svenska folkhögskolans
andlige fader». (Detta minskar icke den
förbindelse, i hvilken den svenska
folkhögskolan alltid kommer att stå till den äldre
systerskolan i Danmark.)
»Från det likasom vid jordens hufvud
förlagda Skandinavien ha förr utgått stora
människouppfriskande krafter», säger
Rudenschöld, som trodde på Norden såsom
utgångspunkt för sina reformatoriska
sträfvanden. Och i våra dagar har det
förunderliga inträffat, att utländingar komma hit
för att taga kännedom om, hvad här
åtgjorts för den fortsatta folkundervisningen.
Kanske vi få vara med om att gifva
världen ännu en sak, utom hvad vi hittills
gifvit på det pedagogiska området: gymnastik
och slöjd.
Städernas arbetareinstitut kunna ju i viss
mening sägas vara folkhögskolor,
omplanterade på städernas mark och lämpade efter
förhållandena därstädes.
De af Rudenschöld förordade Samkvämen
med intelligens- och karaktärsutvecklande
förströelser, återfinna vi ej dem uti de ofta
återkommande festerna och mötena på
folkhögskolorna, dit stora skaror bruka samlas?
Och hit torde ock kunna räknas de
föredrag, stundom i förening med sång och
musik, som anordnas utaf de många
föreläsningsföreningar, som under de sista åren
på så många ställen i vårt land uppstått,
och som omfattas med så stort intresse af
personer ur alla samhällsklasser.
Månne ej detta kan vara medel, som i
någon liten rnån kunna bidraga att fylla
klyftan mellan frälse och ofrälse i
intelligensens värld? Månne icke härigenom, för
att begagna Torsten Rudenschölds ord, ett
försök blifvit gjordt att »förse pig- och
drängkamrar med sol och värme»?
Henrik Ibsen har skrifvit en sång, som
heter: »På Sangertog». Han skildrar där,
huru en ensam fiskare sitter ute vid
hafsbandet och ser en ångbåt glida förbi. På
däcket ljuder sång och jubel från en
ungdomsskara. Fiskaren glömmer allt blott för
att se och lyssna. Han förstår ej, hvad
färden gäller, men
»kender nok blodet banke
i veksling, snart varmt, snart koldt.»
Han sitter och ser efter den bortilande
ångaren; han sitter och anar:
»nu strög noget stort förbi.»
Vi studenter, säger skalden, vi skynda
till strålande fester med blommor och ljus,
okända ting för den af arbetets allvar
tyngde fiskaren. Och skalden manar de
unge:
»Vi er som de sjungeiide fugle
med frökorn i nseb og klo.
Hvorhelst end vingarne stryger,
längs fjeldryg, som la vt över fjord,
et frökorn fra flokken fyger
til trivsel i Isengtende jord.»
Bättre kunna vi ej fira Torsten
Rudenschölds minne än genom att låta detta
minne stärka vår tro på betydelsen för vårt
folk af, att en förståndsutvecklande,
karak-tärsfostrande och hjärtevärmande bildning
sprides allt vidare utåt och allt djupare
nedåt. Herman Odhner.
Kudenschölds-fester.
Stockholm.
Det var förliden onsdag jämt 100 år
sedan den svenske skolreformatorn grefve
Torsten Rudenschöld föddes. Af denna an.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
