- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 17:e årg. 1898 /
222

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

222

SVENSK IARAEET1DMNG.

N:r 14

målets början utan först under
ramisakning-ens lopp.

Slutligen vill utskottet erinra därom, att de
flesta rannsakningar i gröfre brottmål numera
äga rum å länsf ängel serna, där utrymmet i
rannsakningslokalerna merendels är så
begränsadt, att någon större allmänhet ej kan
medgifvas tillträde och således särskildt
ungdom, som ej har med saken att skaffa,
skäligen kan på grund af redan befintligt
stadgande hållas därifrån utestängd.

Landskamreraren A. Fr. Ohlsson, ined
hvilken kyrkoherden C. F. Pettersson^ och
löjtnant E. Svensson instämt, har afgifvit
följande reservation:

Den af motionären väckta frågan
sammanhänger i själfva verket endast ytligt och
formellt med frågan om offentligheten vid våra
underdomstolar. Ty denna offentlighet
kominer visserligen icke att på något sätt trädas
för nära eller förringas därigenom, att
minderåriga i särskilda fall förbjudas att närvara
vid domstols förhandlingar.

Däremot har frågan en tvifvelsutan ganska
djupgående betydelse och innebörd från den
af motionären framhållna synpunkten, att
brottsliga anlag och böjelser hos minderåriga
mången gång kunna väckas, främjas och
utvecklas genom närvaron vid och åhörandet
af muntliga rättsförhandlingar särskildt
rörande vissa slag af brott.

Då motionens syfte således enligt mitt
förmenande berör en samhällsangelägenhet, som
onekligen är förtjänt af allvarligt beaktande
från lagstiftarnes sida;

då motionärens förslag äfvenledes torde rätt
. nära sammanhänga med den i riksdagens
skrifvelse till konungen den 25 april 1896
(n:r 37) omförmälda frågan angående
åtgärder för beredande af lämplig uppfostran åt
minderåriga förbrytare samt vanartade och i
sedligt afseende försummade barn, hvilken
fråga för närvarande är under utredning och
behandling inom den s. k.
tvångsuppfostrings-kommittén;

då några berättigade, allmänna eller
enskilda, intressen icke synas kräfva, att
minderåriga skola hafva obehindradt tillträde till
underrätts och poliskammares förhandlingar;
och

då gällande lag icke berättigar vare sig
rätten eller domaren att i särskilda
förekommande fall, där sådant eljest kunde finnas af
omständigheterna påkalladt, afvisa minderåriga
från rätten,

har jag ansett mig böra hemställa,

att riksdagen i anledning af hr Bergs
ifrågavarande motion ville i skrifvelse till
k. m:t anhålla, att k. m:t täcktes föranstalta
utredning, om och i hvilken utsträckning
rätten eller domaren borde tillerkännas
befogenhet att i förekommande fall förbjuda
minderåriga att närvara vid domstols
förhandlingar samt, om utredningen därtill
föranleder, för riksdagen framlägga förslag
till erforderliga bestämmelser i ämnet.

Skolläkare vid
hufvudstadens folkskolor.

Stockholms folkskollärareförening hade i
lördags till Öfverläggning upptagit ämnet:
»Behofvet af skolläkare vid hufvudstadens
folkskolor». Till sammanträdet hade
inbjudits folkskoleinspektören d:r C. Gr.
Berg-manffolkskoleöfverstyrelsens ledamöter jämte
de läkare, som äro medlemmar af
församlingarnas skolråd.

Diskussionen inleddes af professor E.
Almquist ined dels en öfverblick på
skol-läkarefrågans historia i Sverige och
utlandet, dels en framställning af de viktigaste

af hygienens fordringar med_ afseende på
skolan.

Frågan om skolläkare hade i Sverige
uppstått samtidigt med den Lingska
gymnastiken. Elementarläroverken hade funnit sig
böra tillsätta läkare för bestämmande af hvilka
elever, som behöfde befrias från deltagande
i gymnastik, samt för vård af mindre
bemedlade vid iråkad sjukdom. Läkarens
åligganden vore dessutom att vid början af hvarje
termin undersöka det allmänna
hälsotillståndet, vara rektors och öfriga lärares
sakkunniga biträde med säte och stämma i
kollegiet, samt att öfvervaka skolans
hälsovårdsförhållanden. Vid rikets seminarier och
många privata läroverk hade exemplet blifvit
ef-terföljdt, och på allra senaste tiden hade
Göteborgs folkskolor ryckt upp i ledet.

I fråga om allmän hygien intoge vårt land
en framstående plats; där funnes
hälsovårds-nämder, stadsläkare och
sundhetsinspektörer. Men i fråga om den individuella
hygienen återstodo nog mycket att önska, så länge
våra folkskolor, där största delen af vår
ungdom befinner sig, äro i saknad af sakkunnig
ledning i hälsovårdsangelägenheter.

I Tyskland, där kommunerna i allmänhet
icke tagit hälsovården om hand, elär
hälso-vårdsnämder och. stadsläkare icke
förefin-iias, har en ifrig agitation för
skolläkarefrågans lösning länge bedrifvits utan något
märkligare resultat. Hamburg och Frankfurt am
Main äro de enda städer, där frågan realiserats.
I Österrike hade man sökt göra
lärarepersonalen till hygienici genom särskild
undervisning vid seminarierna. I Brussel och
Paris hade man icke allenast anställt skolläkare,
utan äfven anskaffat skolapotek och fri
medicin. I Boston hade tillsatts ett 50-tal
skolläkare.

Hygienens fordringar med afseende på
skolan gällde dels lokalerna, dels det egentliga
skolarbetet, dels gymnastik, bad och lekar
samt - sist men icke minst - skolans
förhållande till kroniska sjukdomar och
epidemier.

Undersöktes nu i hvad mån hygienens
fordringar blifvit tillfredsställda inom Stockholms
folkskolor, komme man till det resultat, att
ganska mycket är af beskaffenhet att väcka
tillfredsställelse. I öfverstyrelsen sitter en
läkare, hvars inflytande i hygieniska frågor
naturligtvis gör sig gällande.
Hälsovårdsnäm-den gör skolorna stora tjänster vid utbrytande
epidemier; lokaler och skolmateriel anskaffas
af möjligast bästa slag, men den individuella
hygienen ligger nere. När kroniska åkommor
förefinnas hos barnen, nervosité,
ögonsjukdomar och annat sådant, så kan man ej begära
handräckning af vare sig hälsovårdsnämd
eller läkarne i öfverstyrelsen och skolråden -
det ingår ej i deras åliggande. I afseende
på epidemiska sjukdomar kan läraren t. ex.
ej alltid afgöra, om ett illamående är
begynnelse till difteri eller halsfluss, om ett utslag
är smittosamt eller ej, och ett sådant
afgörande är dock så högst viktigt, innan
smittämnet spridt sig. En skolläkare vore af
behofvet påkallad. (Bifall.)

Doktor Edv. Forsberg redogjorde för de
sträfvanden, som förut i Stockholm gjort sig
gällande i afsikt att erhålla läkare vid
folkskolorna. Tal. hade gång efter annan, åren
1884, 1892 och 1895, dragit frågan under
debatt, men lösningen hade uteblifvit, beroende
på vederbörande myndigheters afvisande
hållning gent emot densamma. Tal. redogjorde
utförligt för 1895 års förslag, enligt hvilket
läkarne vid folkskolan skulle få ungefär
samma funktioner som de ha vid de allmänna
läroverken.

Folkskoleinspektören d:r Bergman
redogjorde för anledningarna till frågans fall i
öfverstyrelsen. Man hade där ansett, att då de i
utlandet gjorda försöken att anställa
skolläkare icke utfallit så bra, som man beräknat,
frågan borde få anstå tills vidare.
Öfverstyrelsen hade velat intaga en af vaktande
ställning. Tal. trodde, att med den begränsning,
frågan för närvarande hade fått, den hade ut-

sikter att kunna genomföras under den
närmaste framtiden, och hade han för sin del
ingenting emot att framlägga den för öfver^
styrelsen till förnyadt öfvervägande. - -

Öfverstyrelseledamoten d:r Lagerstedt
betonade äfven, att öfverstyrelsen ställt sig på
det hela taget vänligt mot frågan. Den hao\e
på grund af ekonomiska hänsyn beslutat
»att för den gången låta frågan falla under
erkännande af frågans vikt och stora
betydelse». Tal. hyste lifliga sympatier för dess
snara lösning.

Hr J. J. Dalström framhöll den
omständigheten, att då läroverkens lärjungar, hvilka i
allmänhet gå ut från burgna hem och ha råd
att hålla sig läkare själfva, af samhället
åtnjuta fri läkarevård under sin skoltid, så
borde de stora skaror af mindre bemedlade,
som bevista folkskolan, rättvisligen kunna
begära samma förmån af samhället. Utgiften
skulle icke vara förgäfves gjord.

Hr Anton Vassberg lämnade en del
uppgifter från Göteborg, hvilka visade institutionens
nytta. Vid den undersökning, som läkaren
företagit vid barnens öfvergång från små- till
folkskolan, visade sig, att 8-10 % icke kunde
deltaga i gymnastiken; läkarebesiktningen
hindrade sålunda skolan att begå ett
missgrepp, som annars varit oundvikligt. De
lärare, han talat vid, hade uttryckt sin
belåtenhet. Han anförde en. del exempel, som
visade vådorna af att läkaretillsyn saknas i
våra folkskolor.

Fröken A. Rosling påpekade de stora
olägenheter i hygieniskt afseende, som följa med
eftermiddagsläsningen. Den lille nybörjaren,
som skall skarpt fixera hvarje detalj af
bokstäfver, vare sig det gäller skrifva eller läsa,
kan knappast undgå att fördärfva sina ögon
vid konstgjord belysning. För att så
småningom skapa en opinion mot det åtminstone
för de yngsta barnen fördärfliga
eftermiddags-läsandet och dubbleringen i skolsalarna skulle
en läkareinstitution vara gagnelig. Läkaren
skulle med statistik, med siffror kunna påvisa
denna skolforms hälsovådlighet.

Hr O. Stenberg framhöll, att
lärarepersonalen i fråga om hygien icke kunde gifva
skolan tillräcklig auktoritet gent emot hemmen;
det vore en läkare, som skolan för detta
ändamål behöfde. .

Förste läraren d:r Sv. Nilsson var mycket
intresserad af spörsmålet, men ville varna för
att vänta för mycket af skolläkaren. Man
borde börja i mindre skala och försöksvis med
en läkare för alla Stockholms folkskolor.
Ut-fölle försöket väl, kunde sedan flere
tillsättas.

Sedan ytterligare ett tiotal yttranden
afgifvits, afslöts diskussionen och föreningen
beslöt att uttala sig för önskvärdheten af
skolläkares anställande vid hufvudstadens
folkskolor samt att tillsätta en kommitté af
fem personer för frågans vidare utredning.

Till ledamöter i denna kommitté utsagos
professor Almquist, ined. d:r Forsberg,
folkskollärarne Alex. Jonsson och Anton
Vassberg samt fröken Anna Rosling.

Litteratur.

Rön och råd vid undervisningen i
rättskrifning af E. Sthm, A. V. Carlsons
bokförlagsaktiebolag. Pris 25 öre.

Äfven om man ej kan gifva dem rätt,
som påstå, att säkerheten i rättstafning
skulle vara sämre nu än förr, kan man dock
i likhet med författaren af ofvanstående
skrift medgifva, att .förbättringen ej
motsvarar tillökningen i arbete för både lärare
och barn. Förf. framhåller, att lärarne
hafva nu i allmänhet bättre utbildning, under-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:07:48 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1898/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free