Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 15
SVENSK LÄRARETIDNING.
239
de. Ett misstag var omöjligt; det var icke
blott en tillfällighet, här förelåg ett medvetet
konstnärligt skapande .... Man känner, att
allt är förträffligt, att det är så och kan icke
vara annorlunda. Hvarje konstnärligt ord,
det må nu tillhöra Goethe eller Fjådka,
skiljer sig just därigenom från det icke
konstnärliga, att det väcker en ändlös rad af
tankar, föreställningar och bilder.»
Tolstoi blef så upprörd, att han måste
afbryta lektionen. »Äfven följande dag kunde
jag knappt tro, hvad jag under den
föregående hade upplefvat. Det föreföll mig
sällsamt, att en bondgosse,, som knappt kan läsa
och skrifva, skulle ådagalägga en så
medveten konstnärlig förmåga, som icke ens en
Goethe på den omätliga höjden af sin
utveckling kan uppnå. Det föreföll mig så
sällsamt och förödmjukande, att jag,
författaren till ’Barndomen’, hvilken Rysslands
bildade värld dock tillerkänt en viss framgång
och någon konstnärlig begåfning, att jag i
fråga om konsten icke blott var ur stånd att
gifva den elfvaårige Sjemka och Fjådka
handledning och hjälp, utan under de mest
spännande och lyckliga ögonblicken knappt
förmådde att följa eller uppfatta dem.»
Midt under dessa spännande erfarenheter
måste Tolstoi resa bort på några dagar, och
då han återkom, hade berättelsen, som icke
hunnit fullbordas, kommit bort.
»Aldrig», säger han, »har en förlust varit
så svår för mig som förlusten af detta ma
nuskript; jag var förtviflad.
Sjemka och Fjådka sågo, att jag var ledsen,
men de insågo tydligen icke orsaken, ehuru
de hyste medlidande med mig. Slutligen
föreslog Fjådka, att de skulle skrifva om
berättelsen. Ensamma? sade jag. - Jag
förmår ej hjälpa till. Vi skola stanna i natt
och skrifva, sade Fjådka. Och sedan
undervisningen för dagen var slut, gingo de vid
9-tiden in i huset, låste igen dörren efter
sig och stannade till midnatt. Jag gick till
dörren och hörde dem hviska med hvarandra
och skratta, och sedan tystnade de, och
endast pennans raspande och en hviskning då
och då af bröto tystnaden.»
Tolstoi själf insläpptes sedan i de uriga
författarnes arbetsrum, och han skildrar på sitt
oförlikneliga sätt den ifver, hvarmed de aijbetade
på sitt ämne, och den strålande glädjen i
deras barnsliga ögon, då de funnit de rätta
uttrycken för sina tankar.
Jag genomläste, säger han, hvad d^ hade
skrifvit. Det var en ny variant af ^amma
historia. Här var åter samma känsla (för det
sköna och sanna - samma måttfullhet^ I den
ryska litteraturen, säger han rörande en del
af gossarnes manuskript, som han
un<jlerkas-tar en genomgående analys, finnes ingenting
jämförligt med dessa blad. Här berättas
endast, huru det gick till. Men af alljt, som
hände, omtalas just det, som är absolifit
nödvändigt, för att läsaren skall fatta situationen
och personerna.
Tolstoi förutser, att man skall invända,
att dessa undantagsfall bevisa ingenting.
Fjådka och Sjemka, skall man säga|, voro
ovanligt begåfvade och togo omedvetet
intryck af sia lärares vägledning, hvilken ju
var en skriftställare, och på dylika enskilda
fall kan ej byggas någon allmän teori)
Härtill svarar han:
Känslan för det sanna, sköna ocli goda
är icke alls beroende af den andl%a
utvecklingen. Det sköna, sann^ och goda äro
begrepp, som endast uttrycka det
harinonis-ka förhållandet mellan det sanna, det goda
och det sköna. Lögnen är endast
disharmoni i förhållande till sanningen. Det fula är
disharmoni i förhällande till det sköna. 0m jag
ger min middagsmat åt en tiggare ell^r äter
upp den själf, är i och för sig icke fult;
men om jag ger bort den eller äter upp
den, under det min mor håller på ätt dö
af hunger, så är mitt handlingssätt en
disharmoni i förhållande till det goda. Vid
barnens undervisning, uppfostran eller
utbildning hafva vi, eller borde hafva,
medvetet eller omedvetet, till vår enda uppgift
att uppnå den högsta möjliga harmoni i
förhållande till det sanna, sköna och goda . . .
»Barnet fortlefver, hvarje sida af dess
väsende sträfvar efter att utveckla sig; den
ena lämnar den andra långt efter sig i
utvecklingen, ocli f or-det mesta anse vi detta
framåtgående i fråga om denna enda sida
af dess väsende såsom målet och befordra
endast utvecklingen men icke utvecklingens
harmoni, och däri ligger alla pedagogiska
teoriers villfarelse. >>
Litteratur.
Ur hvardagslifvet, samlade skisser och
berättelser af L. Dilling. Illustrerad
upplaga. Sthm, Fahlcrantz & k:i. 50
häften å 30 öre. Haft. 1-8.
När Dilling en gång i midten af
1880-talet på inbjudan kom öfver till en
studentfest i Lund, väckte han allmän sensation.
Så länge han satt i sin stol, såg man blott
på det intelligenta, något vemodiga, men
blida anletet med dess örnnäsa och långa,
mörka polissonger, men när den herkuliske
livréklädde betjänten tog diktaren på sin arm
och bar honom, förvånades man att se ett
barns fortkomstledamöter och högra hand
- den senare alldeles ur stånd att föra
pennan. Han kvarstannade några dagar och
vann allas hjärtan. Sedermera bodde han
långa tider i Skåne och älskade att där
mottaga besök af sina vänner, liksom han
därifrån hämtat motiven till flera af sina
skisser, exempelvis »Grefven af Svedala»,
»Josef», m. fl.
Sin diktning har Dilling träffande
karakteriserat på flera ställen i sina skisser och
kanske bäst i den tillägnan han skrifvit på
ett af sina arbeten till en skånsk
hvardags-lifs- och folklifsskildrare:
»Vi to, vi skildrer^ej konger, ej slöt -
Vi skildrer kun småfolk - men det gör vi
godt.»
Det är hans sällsporda förmåga att ur
de enklaste, ja, ibland tarfligaste personers
saga få fram en poetisk synpunkt, en
åter-glans af gudabelätet hos äfven människans
vrångbild. Alla ser han genom humorns
lorgnett och hos alla finner han ett
försonande drag. Däraf hans stora
popularitet, som bäst bevisas däraf, att den
svenska öfversättningen af hans arbeten är
utsåld och att förläggaren gått i författning
om en ny.
Klart är att vi ej finna det behöfligt att
på annat sätt anbefalla denna än att vi
påpeka hurusom den utom de talrika norska
illustrationerna af V. Peters och Gust.
Laerum äfven har särskilda svenska af t. ex.
E. Forsström, T. Heurlin, C. Printzensköld,
E. Torsslow m. fl. Dessutom erhållas
gratis permar till arbetet, hvarförutom
subskri-bent har rätt att ur förläggarens rikhaltiga
förlag förvärfva böcker intill dubbla
beloppet af subskriptionssumman med 50 y0
rabatt.
Vi tillönska den nya upplagan välförtjänt
framgång. H. W-r.
T. A. von Mentzers kartbok för den mognaro
ungdomen och hemmet. Omarbetad och
utvidgad med jämförande tabeller,
bi-kartor m. m. af A. H. Byström,
kartredaktör vid Generalstabens litografiska
anstalt. Sthm, Aktiebolaget Hiertas
bokförlag. Pris ej utsatt.
Olik de flesta andra kartböcker är den
föreliggande därutinnan, att kartorna
innehålla så få namn - därigenom blifva de
ofverskådliga. Men olik äfven så till vida
att arbetet innehåller en massa grafiska
framställningar om huru vårt land ter sig
i förhållande till öfriga inom- och
utom-I europeiska länder, när man betraktar dess
| ytvidd, folkmängd, järnvägar, hufvudstad,
| handelsflotta m. m. Vidare finnas
fram-| ställningar af floders längd, vattendrags och
öars storlek, vattenfalls och monumentala
byggnaders höjd, länens storlek och
folkmängdstäthet, tidsskillnader å jordklotets
j olika delar o. s. v., allt tydligt och redigt
j framställdt och i stånd att lämna en vida
| klarare bild än torra siffror. Det är en
| bok, som har en ny krydda att bjuda
geografiens vän och som håller mer än hvad
första påseendet lofvar. Arne.
Nytt i bokhandeln.
Den nya läkevetenskapen eller Läran om
sjuk-domarnes enhet och deras därpå grundade
botande efter ett och samma system utan
medicin och operationer. En lärobok och
rådgifvare för friska och sjuka af Louis Kuhne.
Sthm, Albert Bonnier. l:a haft. 50 öre.
Skisser från en studieresa i Tyskland,
Belgien och Danmark af Henrik Berg. Sthm,
N. J. Schedins förlag. 2 kr. 75 öre.
Utställningen i Stockholm 1897, af A.
Hasselgren. Sthm, Fröléen & k:i. Haft. 36-39 å
25 öre.
Läsning för folket, utgifven af Sällskapet för
nyttiga kunskapers spridande. Haft. 4. 1897.
30 öre.
Valda humoristiska berättelser af Fritz
Keu-ter. Sthm, Albert Bonnier. 27-30 haft. a
25 öre.
Europeisk kulturhistoria i korta drag af G.
Bang. Sthm, P. A. Norstedt & söner. Haft.
8-12 å 50 öre.
Religionsvetenskapliga kongressen i Stockholm
1897, utgifven af S. A. Fries. Bohlin & k:i.
Haft. 4-11 å 50 öre.
Eko från talarestolen af John B. Gough.
Sthm,.Bohlin & k:i. Haft. 5-12 ä 25 öre.
Dödsfall.
C. Eberstein f. Sistlidna lördag
afled i Norrköping bankdirektören och
skolrådsledamoten Christian Eberstein, 69 år
gammal.
Under mer än 30 år hade lian tillhört
Norrköpings skolråd och därinom utan allt
tvifvel varit en mycket inflytelserik ledamot.
Sagda tid har för denna städs skolväsende
varit af den allra största betydelse, enär
därunder detsamma grundlagts organiserats
och utvecklats till hvad det nu är. Till
! allt detta har följaktligen bankdirektör
Eberstein medverkat, och detta på ett
ingripande och verksamt sätt. Alla skolans
vänner känna därför hans bortgång såsom
en stor förlust, och svårt skall det blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
