Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 17
SVENSK LÄRARETIDNING.
263
läsning, och förordade han i sammanhang
härmed barn- och skolbibliotek.
Hektor "S. Almquist ansåg, att vanartig
ungdom i egentlig mening dess bättre ännu
är undantag. Hans erfarenhet som skolman
visade hän på arbetsolusten som en särdeles
kraftig orsak till ungdomens vanart. Denna
arbetsolust hade ganska regelbundet visat
sig som en nästan rent kroppslig sjukdom,
ofta framkallad af alkohol- eller
nikotin-giftet. I den farliga brytningsperioden vid
14-15 års ålder blir gossen lätt förledd af
vanartiga kamrater; han har då en
egendomlig benägenhet för råhet, att visa kraft
och styrka, och dessa tendenser böra mötas
på ett sundt sätt: läraren bör ha manlig
kraft och starka händer. Den unge böjer
sig nämligen gärna för en stark och fast
hand.
Hofpredikanten Tk. Mazer framhöll, att
ungdomens vanart måste ses mot de
allmänna tidsförhållandenas bakgrund. Från
de tider, då stora samhällslager varit
förtryckta, har nu enligt vedergällningens lag
kommit ett bakslag: tidsandan är nu
präglad af auktoritetslöshet och en falsk
liberalism, som öfver allt annat sätter den
enskildes personliga frihet. I skolungdomens
värld rådde förr de äldres olidliga förtryck
mot de yngre - nu hafva vi att dragas
med de yngres näbbighet och retsamhet mot
de äldre. Vår tid är präglad af det
bittraste klasshat, som kommer de högre och
de lägre klassernas barn att på bakgatorna
instinktmässigt fara i lafven på hvarandra.
Barnen äro liksom tidsandan kritiska - i
ett uppläst stycke se de bristerna, men blunda
för förtjänsterna. Läroverkslärarne böra hos
sina elever inprägla vördnad för
människovärdet och motarbeta all öfversittareton. De
goda sidorna af gammaldags tukt böra åter
komma till heders och barnen fostras till
män, till en sund och frisk kristendom, men
ej till sjukligt pjunk. Okyskhetens ande,
farligare än de flesta andra, bör motarbetas,
och för att taga vara på ungdomskraften
böra vederbörande känna sin moraliska plikt
att skaffa de unga lekplatser.
Kyrkoherden E. D. Hemnan såg också
förnämsta orsaken till ungdomens vanart i
tidens auktoritetslöshet. Ehuru ännu en
tuktig ungdom utgår från sant kristliga hem,
har all auktoritet för Gud, vår heliga tro,
vår kyrkliga sed nedrifvits, och man får först
ögonen öppna, när konsekvenserna framträda
äfven på det borgerliga området. Hemmen
klema meé barnen: huru många mödrar
varna för synden och straffa med riset,
medan detta ännu har någon makt? I
skolan undervisas väl om Grud, men hur föga
inskärpes ej Guds helighet och
rättfärdighet? Därför sakna de unga en hälsosam
Herrans fruktan och räddhåga att göra Gud
emot. Hemmen kasta skulden på skolan,
men också har denna tagit barnen bra
mycket från hemmen; dess arbete är väl
mycket teoretiserande och håller på att komma
från sin hufvudsakliga uppgift att fostra de
unge till praktiskt nyttiga, arbetsamma och
ordentliga människor. Själfva slöjden har
i hufvudstaden med dess stora slöjdklasser
ej längre makt att skapa personligt sam-
band mellan lärare och lärjunge.
Arbetsstugorna fylla vida bättre sin mission. Tal:n
skulle gärna se den teoretiska
undervisningen i folkskolan begränsad till 3 timmar
dagligen, om man blott desto längre finge hålla
de unge i arbetsstugan. Och trots den
myckna teoretiska undervisningen är de
unges okunnighet, när de komma till
nattvardsskolan, anmärkningsvärdt stor liksom
deras gudsförakt. Konfirmandskarorna borde
uppdelas i smärre klasser. Med allvar måste
inskridas mot de lastens nästen, som
öfverallt möta de unga: dessa kaféer t. ex., som
bak sin oskyldiga skylt dölja osedligheten.
Och hvarför rycker ej en hvar förståndig
man cigarretten ur parflarnes mun?
Därtill har ju med rätta folkskoleinspektören
manat hvar och en. Slutligen ville tal:n
instämma i hvad som yttrats om goda
skol-och barnbibliotek.
Pastor G. Svärd betonade, att
uppväxtårens van art synnerligen tidigt grundlägges
i dåliga hem. Läroverkens ungdom borde
söndagligen hållas till gudstjänstens
bivis-tande i hufvudstaden som i landsorten. Från
kyrkans sida borde göras något för att taga
vara pä den religiöst sinnade ungdomen och
bereda den ett godt kristligt umgänge.
Kanslirådet C. V. Kastman bestred, att
skolorna taga de unga från hemmen. Af
landets omkring 5,000 fasta folkskolor arbeta
omkr. 4,000 endast fyra månader med hvarje
barn: hemmet har således de åtta. Bättre
är det väl att i städerna barnen gå i
skolan än att de drifva på gatorna.
Besynnerligt är, att man samtidigt klagar öfver
okunnighet och för mycken teoretisk
undervisning. För öfrigt bör domen om
okunnighet ej göras allmän eller tillämpas på
landet i dess helhet: därom kunna nog
landets präster vittna.
Riktigheten af denna anmärkning
erkändes af kyrkoherden Hemnan, som framhöll,
att han blott af sett förhållandena i
Stockholm, men ville därvidlag fullt stå för hvad
han yttrat.
Sällskapet beslöt att vid nästa
sammanträde fortsätta öfverläggningen i
detta ämne.
FÖR DAGEN.
Läroverksreformen och
folkskolan.
Med de förliden onsdag i riksdagens
kamrar förda debatterna rörande
läroverkens reform har frågan härom
otvifvelaktigt tagit ett afgörande steg framåt.
Sedan en mansålder tillbaka har
andra kammarens program i
läroverksfrågan varit detta: latinet uppskjutes till
| sjette klassen; de nedre klasserna
ombildas till en skola för bibringande af
allmänt medborgerlig bildning; de öfre
klasserna ,förvandlas till gymnasium;
första klassen indrages.
Ursprungligen uppställdt af radikala
pedagoger, har detta program ständigt
omfattats af flertalet bland andra
kammarens landtman men länge på det
ifrigaste bekämpats af de flesta
läroverksmän, som inom riksdagen haft säte och
stämma. Ända intill senaste tid hafva
dess motståndare gärna velat framställa
saken så, som om all pedagogisk
fackkunskap vore till den grad på deras
sida, att endast utomstående lekmän
kunde sälla sig till den ifrågavarande
reformens anhängare.
Under årens lopp har emellertid
bladet vändt sig. . Med ett eller ett par
undantag, hvilka fortfarande
ståndaktigt sträfva mot tidens ström, hafva
andra kammarens läroverksmän nu tagit
parti för reformen; detta har återställt
hållningen inom landtmännens på en.
och annan punkt sviktande leder, och
andra kammaren står nu mera samlad
än någonsin kring sina gamla kraf.
Härtill kommer, att inom första
kammaren sympatierna för en praktisk
omdaning af läroverken uppenbarligen äro
i stigande, och att t. o. m. där den
klassiska skolbildningens egna
målsmän med pukor och trumpeter
marschera öfver i reformlägret.
Det torde på grund häraf knappast
kunna betviflas, att vi nu, såvida
oförutsedda hinder ej mellankomma, stå
inför en omorganisation af våra läroverk
och detta redan under den närmaste
framtiden. Det af statsutskottet
formulerade reformprogrammet blef i
onsdags af andra kammaren utan votering
godkändt, och att det i första
kammaren rönte ett annat öde innebär
ingalunda något bestämdt ogillande däraf,
utan berodde - enligt hvad
motståndarna själfva skarpt betonade - på
rent formella grunder.
För folkskolan kan frågan om
latinets ställning inom läroverket
visserligen synas hafva en ganska ringa
betydelse. Af de på reformprogrammet
upptagna punkterna är det egentligen
blott en, som omedelbart berör
folkskolan - den om första klassens
indragning, och betecknande nog är det
denna j som af programmets förfäktare
blifvit satt i sista rummet och tydligen
omfattats med de minst varma
sympatierna. Under vanliga förhållanden
kunde man på grund häraf taga för
afgjordt, att det blefve denna punkt,
som i en blifvande kompromiss komme
att bortfalla: om första kammaren
upp-gåfve latinet i klasserna IV och V, så
skulle andra kammaren för enighets
vinnande uppgifva sin önskan om första
klassens indragning!
Härvid kommer emellertid en
särskild fråga i betraktande, som måste
lägga svåra hinder i vägen för en
kompromiss af nu antydda beskaffenhet.
Och det är en fråga, som kanske betyder
vida mer än alla åsikter och
önskningar: den om kostnaderna för
genomförandet af den nya organisationen.
Till denna nya organisation hör
nämligen, att den föreslagna allmänt med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
