Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 18
framstående författare i olika länder, torde
väl näppeligen hinna sin fullbordan under
hans lifstid.
Med kännedom om de oerhörda
svårigheter, som hvarje sträfvande att främja
folkupplysningen har att bekämpa i Byssland,
kan man göra sig ett begrepp om det
varma intresse och den energi, som Tolstoi
ådagalagt för att uträtta så pass mycket
som han verkligen gjort.
Utan tvifvel har hans inflytande också i
väsentlig mån bidragit till att väcka och
hålla vid lif de sträfvanden för att främja
folkupplysningens sak, hvilka allt sedan
lif-egenskapens upphäfvande utgått från ett
akt-ningsvärdt antal frisinnade ryssar.
M.edel-punkten för dessa sträfvanden utgjordes af
»Kommittén för främjande af den första
folkundervisningen», hvilken i sin tur
utgjorde en filial till s>Det fria ekonomiska
sällskapet», som bildades vid tiden för
emancipationen i syfte att främja böndernas
ekonomiska intressen. Denna kommitté
arbetade på att inrätta och understödja
praktiska skolor för folket, utgifva folkliga
skrifter, upprätta stationerade och cirkulerande
bibliotek bland folket med ordnade kurser
för själfstudium o. s. v.
Denna ädla verksamhet hindrades mycket
genom censurens ingripande och allehanda
trakasserier från rörelsens motståndare. Som
bekant finnes en särskild censur för
läroböcker, en annan för böcker, som skola
läsas i hemmen, och en särskild censur för
böcker, som lärare skola läsa o. s. v. Man kan
därför förstå, att det icke är någon lätt sak
att utgifva och sprida folkskrifter i
Ryssland.
År 1894 utsände nämda kommitté
cirkulär till. alla delar af riket för insamlande
af statistiskt material rörande
folkupplysningen och skolväsendet. Denna åtgärd
förorsakade ingripande af den heliga synodens
generalprokurator, Pobedanostseff, hvilket
slutligen ledde till nämda kommittés -
upplösning och konfiskerande af alla dess
tillhörigheter år 1895.
Men detta har icke förkväft
folkupplysningsvännernas sträfvanden i Ryssland;
tvärtom arbeta de för närvarande med större
ifver än någonsin. Folkskrifter, som icke få
tryckas i Ryssland, utgifvas i utlandet,
insmugglas till olika delar af riket, spridas
och läsas ifrigt bland folket. Dessa
skrifter äro icke revolutionära i västeuropeisk
mening utan endast af allmänt upplysande
innehåll i frisinnad anda, behandlande olika
spörsmål för dagen. För närvarande
spridas endast i Petersburg lika många skrifter
af detta slag som för några få år sedan
öfver hela Ryssland, och i pressen
förekomma icke så sällan, trots censurens
vaksamma öga, sakrika och kraftiga uttalanden
till förmån för en rationellt ordnad
folkundervisning. Många artiklar af dylikt
innehåll hafva flutit ur Tolstois penna och
utöfvat stort inflytande.
Grefvinnan Maria Tolstoi,
grefve L. N. Tolstois andra dotter, har med
stor hängifvenhet samverkat med sin fader
i hans människovänliga sträfvanden dels ge-
nom att undervisa böndernas barn på faderns
gods och dels genom sitt nitiska och
outtröttliga arbete till lindrande af den förfärliga
hungersnöden åren 1891-93. Det är från
sistnämda tid (ef ter vintern 1892), som den å
föregående sida införda bilden af den 20-åriga
»Mascha», såsom hon benämdes af sin fader,
förskrifver sig. Den fotografi, af hvilken
denna illustration är en reproduktion, togs
nämligen en vinterdag, då hon, klädd i en
bondflickas dräkt, stod i begrepp att efter
sin lilla svarta häst begifva sig ut till de
af hungersnöden hemsökta byarna.
Härmed afslutas denna artikelserie, hvari
vi sökt gifva en föreställning om en föga
känd sida af den mångsidige store ryske
författarens och människovännens verksamhet.
Folkskollärarnes lönefråga
inför
sammansatta stats- och lagutskottet.
Det andra ålderstillägget enhälligt
tillstyrkt.
Såsom i Jörra numret i korthet
meddelades, har det sammansatta stats- och
lagutskottet i hufvudsak tillstyrkt k.
m:ts proposition angående ett andra
ålderstillägg åt folkskolans
lärarepersonal. Vid justeringen af utlåtandet
sistlidna torsdag anmäldes ingen
reservation vid denna punkt, hvadan
tillstyrkandet af det 8:e hundradet är
enhälligt.
I sammanhang med k. m:ts
proposition har utskottet behandlat tre inom
andra kammaren väckta motioner,
nämligen :
af kontraktsprosten O. G. Q-rundell om
borttagande ur k. m:ts proposition af
bestämmelsen om 192 dagars lästid;
af hr J. Eliasson m. fl. om
statsbidragets höjande från två tredjedelar till tre
fjärdedelar;
af hrr N. Nilsson i Skärhus och N.
Svensson i Olseröd om statsbidrag af 66 kr.
67 öre för kofodrets utgörande i det fall,
att kofodret ersattes med minst 100 kronor.
Utskottet utlåter sig om samtliga
dessa i n:r 3, 4 och 6 af denna tidning
fullständigt refererade förslag sålunda:
Beträffande k. m:ts förevarande
framställning om förändrade bestämmelser
angående aflöning åt ordinarie lärare och
lärarinnor vid folkskola, har utskottet på de
i statsrådsprotokollet anförda skäl funnit sig
böra tillstyrka densamma utan annan
ändring än att i förevarande bestämmelser
rörande tjänstgöringstidens längd införts ett
tillägg beträffande sådana fall, i hvilka k.
m:t på grund af särskilda förhållanden
medgifvit en kortare lästid än 8 månader. Detta
tillägg motsvarar en bestämmelse, som af
1897 års riksdag beslöts angående
småskol-lärares aflöning.
Hvad vidare angår de särskilda förslagen
om förändrade bestämmelser angående löne-
tillskott af allmänna medel för lärare och
lärarinnor vid folkskolor och småskolor, har
utskottet, som i fråga om lönetillskott för
lärarepersonalen vid folkskolor ansett
riksdagen böra i öfrigt biträda k. m:ts härom
gjorda framställning, jämväl här med det
tillägg, som ofvan förordats beträffande
af-löningsbestämmelserna, funnit, att den af hr
Grrundell framhållna omständigheten, att
bestämmelsen om 192 läsdagar under 8
månader eller 34V2 veckor af året komme att
för folkskola, där undervisningen påginge
endast 5 dagar i veckan, omöjliggöra
erhållande af statsbidrag, innebär ett giltigt
skäl för uteslutande af nämda bestämmelse
om läsdagarnas antal. K. m:ts härutinnan
gjorda förslag lärer afse att förebygga den
ojämnhet i fråga om läsdagarnas antal, som
å en del orter äger rum, och särskildt den
oe-gentligheten, att vid vissa skolor,där
undervisningen pågår endast 5 dagar i veckan
och där likväl s. k. hvarannandagsläsning
är genomförd, den ena af skolans
afdelningar åtnjuter undervisning endast 2 dagar
i veckan. Utskottet erkänner visserligen
olämpligheten af en sådan anordning, men
anser dock, att andra medel stå till k. in:ts
förfogande att lägga hinder i vägen för ett
dylikt tillstånd.
Vidkommande det af hr Eliasson m. fl.
väckta förslaget att höja statsbidraget till
aflönande af lärarepersonalen vid folkskolor
och småskolor från 2/s till 3/4 af lönernas
belopp, hafva liknande förslag förut vid
särskilda tillfällen af riksdagen behandlats,
men icke föranledt någon åtgärd från
riksdagens sida. Betänkligheter hafva
nämligen uttalats mot att i så hög grad, som
genom ett dylikt stadgande komme att ske,
öka statsverkets utgifter för folkskolan.
Statsutskottet vid 1885 års riksdag har
därjämte framhållit, att folkskollärarne
såmedelst skulle komma att i förhållande till
kommunerna, af hvilka de antoges och
väsentligen också aflönades, intaga en annan
ställning än de hade enligt den städse
vidhållna grundsatsen, att de icke borde
vara statens utan kommunens tjänstemän.
Ej heller för närvarande synas enligt
utskottets mening skäl föreligga att förändra
förhållandet emellan statens och kommunens
bidrag till bestridande af kostnaderna för
folkskoleväsendet.
I enlighet med denna uppfattning anser
sig utskottet jämväl sakna skäl för att
tillstyrka det af hrr Nilsson och Svensson
framställda förslaget, att staten skulle med
visst belopp deltaga i kommunernas utgifter
för kofoder eller kofodersersättning åt
lärare och lärarinnor vid folkskola.
Yrkandet om statsbidrag till detta ändamål har
framkommit vid flera föregående riksdagar
men städse sammanbundits med frågan om
utbytande af förmånen af kofoder eller
ersättning därför mot ett visst för alla lärare
lika penningebelopp. Därvid har man
visserligen å ena sidan i anledning af de
olägenheter, som med det nuvarande
aflönings-sättet äro förenade, erkänt önskvärdheten af
en lönereglering i det angifna syftet, men
å andra sidan, då en sådan reglering icke
ansetts kunna genomföras, med mindre
staten trädde emellan, funnit den uppoffring,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>