Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 18
SVENSK LÄRARETIDNING.
281
denna bestämmelse alldeles uteslutits.
Med rätta framhåller utskottet, att
»andra medel stå till k. m:ts förfogande»
att hindra en allt för långt gående
inskränkning af undervisningstiden än
att uppställa denna fordran af 192
dagars läsning såsom villkor för att
församlingarna skulle erhålla statsbidrag.
Det har ju ock visat sig, att där ett
domkapitel ålagt en församling att
anordna läsning sex dagar i veckan,
klagomål häröfver varit fåfänga. Det är
uppenbarligen denna utväg utskottet
åsyftar.
Som utskottet varit fullständigt enigt
i dessa punkter, vågar man med
tämligen stor säkerhet antaga, att
kamrarnas beslut skola utfalla i enlighet med
utskottets förslag - måhända utan ett
ords diskussion.
Kofodret kommer däremot nu som
förut att gifva anledning till
meningsbrytningar. Medan samtliga
utskottsledamöter från första kammaren,
förstärkta med landshöfding Husberg från j
andra kammaren, afstyrkt den i ämnet j
väckta motionen om statsbidrag af 66
kr. 67 öre i det fall, att kofodret
utgår in natura eller löses med minst
100 kronor, hafva öfriga fem
utskottsledamöter från andra kammaren
tillstyrkt samma motion.
Under .sådana omständigheter blir
väl antagligen resultatet det, att andra
kammaren bifaller men första
kammaren afslår motionen.
Hr J. Eliassons motion om
statsbidrag i högre proportion än hittills för
folk- och Småskollärarnes aflönande har
ej rönt understöd inom utskottet.
I öre varande ärenden afgöras i
kamrarna i dag eller i morgon. Om -
såsom man har anledning förmoda -
besluten angående det andra
ålderstillägget därvid utfalla i enlighet med
utskottets hemställan, har
folkskollärarekåren all anledning att känna sig
tacksam mot årets riksdag.
Bort med rötäggen!
En lagändring, som är nödvändig.
Äter vandrar genom pressen det
sorgliga, af oss förut omtalade Vidlundska
målet.
En folkskollärare hade till den grad
missbrukat sin ställning, att han begått
sedlighetsförbrytelse mot några af sina
kvinnliga lärjungar. Han hade härför
blifvit inför domstol åtalad och dömd
till tre månaders fängelse samt därpå
af kyrko- och skolrådet förklarad
afsatt från sin befattning. Såsom man
kunde befara, öfverklagade han
emellertid denna skolrådets åtgärd hos
domkapitlet, och enär han ej förut erhållit
varning - han hade inom sin försam-
ling åtnjutit stort anseende och t. o. m. j
uppträdt såsom religiös ledare - var j
det lätt att förutse, att kyrko- och skol- !
rådets beslut icke skulle kunna blifva j
beståndande, och att församlingen så- j
lunda skulle nödgas behålla honom. |
Då centralstyrelsen för Sveriges all- !
manna folkskollärareförening i början j
af januari hade sitt årsmöte, väcktes j
inom densamma fråga om huruvida j
från folkskollärarekårens sida något j
kunde göras för att för framtiden be- j
reda barn och föräldrar bättre skydd |
i förevarande hänseende. Centralstyrel- j
sen uttalade sig härför, och sedan
riksdagen sarnmanträdt, väcktes i enlighet
härmed af hr Fridtjuv Berg en motion, l
"hvari hemställdes, att 25 kap. 20 § j
strafflagen skulle erhålla ett tillägg af |
följande lydelse: j
Varder religions- eller skollärare dömd för |
sådan förbrytelse mot den ungdom, han till i
undervisning eller uppfostran har sig anför- j
trodd, som i 18 kap. 6 § af denna lag sagd j
är, miste tillika sitt ämbete, ändå han ej till
straffarbete eller svårare straff dömes. j
I motiveringen framhölls, att enligt
nu gällande lag skolrådet gent emot
en på dylikt sätt brottslig lärare stode
allt för vanmäktigt. Skolrådet kunde
och borde visserligen, enligt
folkskolestadgans § 32, tilldela honom en
varning.
Men härmed - hette det - är han icke
skild från sin befattning, ty enligt samma
paragraf af folkskolestadgan kräfves, att
meddelad varning skall vara »fruktlös befunnen»,
innan skolrådet har rätt att skilja den
fel-aktige från hans tjänst. Såvida förseelsen ej
bevisligen upprepas, kan det därför hända,
att ett skoldistrikt blifver nödgaclt att behålla
en lärare, som gjort sig skyldig till dylikt
brott.
Någon rätt för skolrådet eller
kyrkostämman att i egenskap af domstol
tillämpa strafflagens allmänna
bestämmelser om tjänstemäns afsättning
gåf-ves icke:
Stadgandet i 25 kap. 17 § strafflagen, att
ämbetsman, som visar vårdslöshet,
försummelse, oförstånd eller oskicklighet i sitt
ämbete, kan straffas med böter eller mistning
af ämbetet under viss tid samt, om
omständigheterna äro synnerligen försvårande, med
afsättning, har naturligtvis här ingen
tillämplighet, enär det icke tillkommer skolråd eller
kyrkostämma att döma enligt strafflagen, och
brott af nu ifrågavarande slag dessutom
ingalunda behöfver vara förbundet med hvad man
vanligen förstår med vårdslöshet,
försummelse, o f örstånd eller oskicklighet i ämbetet.
Att vinna lagutskottets förord för en
lagändring - i synnerhet när förslaget
härom framställes för första gången
- har sig emellertid ej så lätt. Såsom
vi i n:r 14 meddelat af styrkte
utskottet motionen. Något faktiskt behof af
den lagändring, motionären begärt,
torde, yttrade det, ej förefinnas, och om
en sådan ändring det oaktadt skulle
ske, så borde den i alla fall göras i
annan omfattning och på annat sätt:
af sättnings påfölj den borde drabba ej
blott de i 18 kap. 6 paragrafens första
moment omtalade »religions- eller
skollärare» utan äfven de i samma para-
grafs andra moment nämda personer
(»styresman, föreståndare eller annan
tjänsteman, läkare, uppsyningsrnan eller
vaktbetjänt vid straffinrättning, häkte,
sjukhus, fattighus, barnhus eller annan
sådan inrättning»), och afsättning borde
möjliggöras ej direkt genom ett
stadgande härom i kap. 25 § 20 utan
indirekt genom en förhöjning af själfva
straffskalan för det brott, hvarom här
var fråga.
Knappt hafva kamrarna i enlighet
med utskottets förslag beslutat afslå
motionen, förrän den underrättelsen
börjar göra sin rund i tidningarna, att
Vidlunds besvär öfver sin afsättning
blifvit af vederbörande domkapitel
godkända. Domkapitlets utslag lyder
sålunda :
Ehuru domkapitlet finner, att efter hvad
Vidlund låtit komina sig till last, hans
bibehållande, särskildt såsom lärare och
uppfostrare, är i hög grad olämpligt, nödgas dock
domkapitlet, enär kyrko- och skolrådet enligt
nu gällande bestämmelser måste anses hafva
genom det öfverklagade beslutet öfverskridit
sin befogenhet, detsamma till all kraft och
verkan upphäfva.
Ehuru detta domkapitlets utslag i
själfva verket är det enda möjliga, har
det dock väckt stort uppseende. En
ortstidning har ledsagat det med bland
annat följande betraktelser:
Vi förmoda, att församlingen ej låter sig
nöja med domkapitlets utslag utan söker
ändring hos vederbörande domstol.
Skulle då visa sig, att ingen rättelse för
den förolämpade församlingen och för den
förolämpade lärarekåren står att vinna - clå
är i sanning tid inne, att våra lagstiftare litet
närmare studera den här ifrågavarande
författningen, som i så fall lämnar stora
kryphål för brottslingar.
Det skulle icke skada, om
församlingen följde här gifna anvisning
genom att i högsta instans (icke domstol
utan k. m:t) söka ändring i
domkapitlets utslag. Resultatet blefve
visserligen detsamma, men härmed skulle
absolut visshet vara vunnen, att
strafflagen här verkligen är bristfällig och
måste ändras. Att få detta påtagligen
konstateradt skulle utan tvifvel vara
af vikt, då frågan om afhjälpande af
lagens bristfälligheter i förevarande
afseende kommer att återupptagas i
någon form, som kan hafva utsikt att
öfvervinna lagutskottets kända
obenägenhet för alla nyheter.
För folkskolan och
folkskollärarekåren är denna fråga af stor betydelse.
Den af oss anförda ortstidningen har
alldeles rätt i att tala icke blott om »den
förolämpade församlingen» utan ock om
»den förolämpade lärarekåren». Denna
synpunkt har äfven blifvit med skärpa
framhållen i motiveringen till den vid
innevarande års riksdag väckta
motionen i ämnet. »Ingen kan» - heter
det där - »neka, att en lärare, som
på ett så upprörande sätt missbrukat
sin ställning, därmed visat sig oduglig
och ovärdig att vidare vara uppfostrare.
Den skada han anstiftat är icke
inskränkt till de enskilda barn, mot hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
