Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 20
SVENSK LÄKARETIDNING.
redan i fjor tillerkändes ett lagstadgadt
ålderstillägg på 50 kr. Såsom en följd
häraf beslöt årets riksdag att skrifva
till k. m:t och begära utredning
angående höjning af ålderdomsunderstödet
för nämda lärarepersonal. För
närvarande är helt understöd 150 kr. I den
af hrr Fredholm och Hammarlund
väckta motionen ifrågasattes en
höjning till 200 kronor.
Folkskolans lärare och lärarinnor
erhöllo i år det» så länge eftertraktade
andra ålderstillägget. För att staten
till detta ålderstillägg skall kunna
bidraga med två tredjedelar beviljade
riksdagen ett årligt anslag af 270,000
kronor. Med lönens höjande följer
ock förhöjd delaktighet i
folkskollärarnes pensionsinrättning. För att denna
skall blifva i stånd att bära de på grund
häraf motsedda utgifterna höjdes
anslaget till pensionsinrättningen med icke
mindre än 145,000 kronor. Alltså inalles
en förhöjning med 415,000 kronor.
För de allmänna läroverkens och
seminariernas lärarekår ifrågasatte k.
m:t en allmän lönereglering, beräknad
att medföra en ökad utgift af omkring
470,000 kronor. Härpå ville
riksdagen icke ingå men ansåg skäligt att
höja sista ålderstillägget från 250 till
500 kronor. Den ökade kostnaden
härför beräknas uppgå för läroverken till
84,000 kr. och för seminarierna till
7,250 kronor.
De vid seminarieöfningsskolorna
anställda lärarne och lärarinnorna hafva
på k. m:ts förslag fått sina löner
reglerade till 1,500 kronor med ett
ålderstillägg å 300 kronor efter tio års
tjänstgöring; och
seminarieföreståndaren i Haparanda har tillerkänts
pensionsrätt lika med seminarieadjunkt.
Äfven vissa universitetslärare hafva
vid årets riksdag fått sin ställning
förbättrad. De extra ordinarie
professorerna hafva nämligen i enlighet med
k. m:ts proposition tillerkänts förhöjda
löner. Det härför beviljade anslaget
uppgår till 17,500 kronor.
Slutligen må i detta sammanhang
nämnas, ’ att på grand af motioner af
hrr E. Hammarlund och J. P.
Zakris-son riksdagen dels medgifvit, att
understödet åt äldre folkskollärare må
utgå ined 300 kr. (i st. f. 250 kr.), dels
i skrifvelse till k. m:t anhållit om
utredning och förslag angående
ålderdomsunderstöd åt äldre småskollärare,
som afgått vitan att hafva erhållit
pension.
Öfriga förslag, som ledt till positiva
resultat, äro snart uppräknade.
Med anledning af k. m:ts
propositioner har riksdagen anslagit 20,000
kronor såsom bidrag åt lärare och
lärarinnor vid landstingsseminarier (en
motion om att staten skulle ofvertaga hela
Småskollärareutbildningen blef däremot
afslagen), beviljat 1,200 kronor för
utgifvande från trycket hvartannat år af
årsredogörelserna för
folkskollärareseminarierna (k. m:t hade föreslagit att
de skulle tryckas hvarje år), medgifvit
att 35,000 kr. må utgå till understöd
åt enskilda läroverk, höjt anslaget till
arbetareföreläsningar från 35,000 till
45,000 kronor samt antagit nya
bestämmelser angående valbarhet till
skolråd. På grund af dels k. m:ts
proposition, dels enskilda motioner har
beslut fattats om utvidgning af fyra
läroverk på reala linjen. Slutligen har
i anledning af motion af hr Fridtjuv
Berg beslutats en skrifvelse till k. m:t
angående förbud för minderårig att
öfvervara domstolsförhandlingar.
Kofodersfrågan strandade äfven i år
på grund af första kammarens
bestämda motstånd. Samma öde rönte
i båda kamrarna de förslag,) som
framkommo angående höjning af den
procent, hvarmed staten bidrager till
folkskoleväsendet samt till
fortsättningsskolorna. Likaledes hafva afslagits väckta
motioner om ändringar i villkoren för
statsbidrag till den kvinnliga
slöjdundervisningen, om löneförbättring för vissa
oexaminerade småskollärarinnor samt
om ett bättre tillgodoseende af
Välskrifningsundervisningen vid de allmänna
läroverken.
Det särdeles beaktansvärda förslaget
om beredande af lättare tillfälle för
lärarepersonalen att genom resor lära
känna vårt land lyckades icke heller i
år vinna tillbörligt afseende. En annan
fråga som föll men som nog kommer
igen är den om skärpta bestämmelser
i vissa fall angående afsättning af
lärare.
Frågan om en läroverksreform har
visserligen ej i år direkt förelegat, men
icke desto mindre har saken flera
gånger varit på tal, särskildt vid
behandlingen af läroverkslärarnes lönefråga
samt lektor E. Sahlins motion om ett
försöksläroverk och professor E.
Carlsons motion om lättnader i latintvånget.
Genom sina beslut i dessa tre
frågor har andra kammaren tydligt
visat, att den står fast vid sitt gamla
reformprogram, och äfven första
kammaren synes vara på god väg att
ansluta sig till nämda program. Det var
ju med knapp nöd som man i
riksdagens -sista stunder lyckades afstyra ett
direkt beslut om en skrifvelse till k.
m:t i latinfrågan. Majoriteten var
endast 4 röster, och det förnämsta
skälet rnot en dylik skrifvelse var det, att
frågan »står i allt för nära samband
med den omorganisation af de
allmänna läroverkens undervisningsplan,
som inom kort torde komma på
dagordningen, för att böra isolerad
afgöras ».
Allt tyder sålunda därpå, att de stora
skolfrågorna ganska snart kunna
väntas komma fram på riksdagens bord.
Det, som förekommit i år, har blott
varit en liten förpostfäktning, ägnad
att i någon mån klara ställningen.
Svenska akademien och
rätt-staf n i n gsf rågan.
Ingen grundligare reform denna gång.
De, som något till ålders komna äro,
hafva ännu i lifligt minne den
oaflåtliga strid, som fördes i stafningsfrågan
allt ifrån det nordiska
rättstafnings-mötet 1869 ända till utfärdandet af det
s. k. riksstafningspåbudet den 16
november 1889. Under tjugo års tid
var inom svenska lärarevärlden det
ortografiska spörsmålet en brännande
fråga för dagen. Så snart Sveriges
allmänna folkskollärareförening blifvit
bildad, kom detta spörsmål ock genast
upp på dess arbetsprogram, och redan
1884 intog föreningen genom allmän
omröstning inom kretsarna den
ståndpunkt härutinnan, som den allt sedan
orubbligt vidhållit.
Med kungl, cirkuläret af den 16
november 1889, som gjorde Svenska
akademiens ordlista till lagstadgad
stafningsnorm för landets alla offentliga
skolor, kom emellertid frågan med ens
i ett nytt läge. Påbudet måste utan
vidare åtlydas, någon ändring i den
föreskrifna normen var under de
närmaste åren ej att vänta, och
diskussionen från lärarekårens sida kunde -
såsom centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärareförening redan 1890
uttalade - anses för någon tid af klippt.
Sträfvandena för en grundligare
stafningsreform hade visserligen härmed
icke alldeles afstannat. Förtjänsten att
så ej skedde tillkommer i främsta
rummet det enkom för ändamålet stiftade
Svenska rättstavningssällskapet och
särskildt dess båda hufvudsakliga
upphofsman, professorerna J. A. Lundell och
A. Noreen. Men inom lärarekåren kom
helt naturligt af nyss anförda skäl
diskussionen i frågan att under de
närmaste åren efter 1889 ligga så godt
som nere.
Den reform, som för nio år sedan
af Svenska akademien genomfördes,
var emellertid ur pedagogisk synpunkt
så otillfredsställande, att den genom
riksstafningscirkuläret tills vidare
af-klippta diskussionen måste efter någon
tid återupptagas. Redan 1896 korn
frågan därför ånyo upp på Sveriges
allmänna folkskollärareförenings program
genom en den 12 augusti nämda år
insänd motion från Västra Helsinglands
kretsförening. Efter den fullständiga
utredning, som spörsmålet i teoretiskt
hänseende erhållit, var det för
föreningens centralstyrelse uppenbart, att det
numera ej längre gällde att debattera
principer och uttala önskemål utan
endast att finna någon praktisk väg, på
hvilken man kunde vänta att så
småningom få dessa önskemål beaktade
och förverkligade. Lika uppenbart var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
