- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 17:e årg. 1898 /
314

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

314

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 20

att en sådan praktisk väg för
stafnings-frågans lösning icke stode att finna,
såvida man ej lämpade sig efter de
nya förhållanden, hvari denna fråga
genom cirkuläret af den 16 november
1889 faktiskt kommit, nämligen

att svenska akademiens ordlista vore
för framtiden fastslagen såsom gällande
norm,

att förutsättningen för en
stafningsreform följaktligen vore, att Svenska
akademien kunde förmås att vidtaga
ändringar i sin ordlista, samt

att den af akademien antagna
metoden för ändringar i denna ordlista vore
införandet af nya och ljudenligare
former vid sidan af de gamla och
ljud-stridigare.

Sloge man in på den genom dessa
sakförhållanden anvisade vägen, så
befunne man sig i principiell
öfverensstämmelse med Svenska akademien och
k. m:t, och hela reformfrågan vore då
väsentligen reducerad till en fråga om
hastighet och tid.

I enlighet med denna tankegång,
hvilken utvecklades i en inom
centralstyrelsen väckt motion af den 2
december 1897, beslöt centralstyrelsen i
början af januari detta år att hos
Svenska akademien göra hemställan om en
i ljudenlig riktning gående omarbetning
af dess ordlista.

Ursprungligen hade centralstyrelsen
önskat, att denna hemställan skulle
kunna utgå såväl från ref orm sträf
van-dets speciella representant (Svenska
rättstavningssällskapet) som från
representanterna för allmänna läroverkets
och folkskolans lärarekårer (Svenska
läraresällskapet och Sveriges allmänna
folkskollärareförening). Denna önskan
kunde emellertid ej förverkligas.
Frågan togs nämligen den 29 januari 1898
upp inom Stockholms läraresällskap,
hvarvid man dels icke ifrågasatte
något slags samarbete med representanter
för folkskolan, dels utgick från en helt
annan tankegång än den ofvan
utvecklade. .Resultatet blef sällskapets bekanta
petition till k. m:t af den 28 februari.

I afseende på själfva innehållet
kunde centralstyrelsen ej annat än på det
lifligaste sympatisera med denna
petition och den skulle naturligtvis med
glädje sett, om densamma kunnat af k.
m:t bifallas. Såsom opinionsyttring har
petitionen med sina talrika
instämmanden i alla händelser sitt stora värde.
Med den uppfattning af frågans
nuvarande ställning och enda praktiska sättet
för dess lösning, hvartill
centralstyrelsen kommit, var det emellertid tydligt,
att den för sin del icke kunde påyrka
något öfvergif vande af den 1889
fastställda ordningen: akademiens ordlista
såsom norm samt de önskade
ändringarnas vidtagande genom införande af
nya dubbelformer. Något skäl att
begränsa sin anhållan uteslutande till
frågorna om /", fv och dt kunde den icke
finna. Följden häraf blef, att den enhälligt
vidhöll sitt beslut att i främsta rummet

vända sig till Svenska akademien samt j
att låta sin hemställan afse icke blott j
f] fv och dt utan i allmänhet en sådan j
ökning af antalet ljudenligt skrifna ord- j
former, att en väsentlig förenkling af
stafningsundervisningen därigenom
blefve möjlig. Exempelvis anfördes i mo- j
tiveringen, att en strängare
ljudenlighet i bruket af ä och e vore önskvärd. !
Hvilket beslut k. m:t fattat beträf- |
fande Stockholms läraresällskaps peti- l
tion är bekant. Nu har Svenska
akademien gifvit sitt svar å
centralstyrelsens till densamma ingifna begäran.
Akademiens skrifvelse är af följande
lydelse:

Till Sveriges allmänna
folkskollärareförenings centralstyrelse.

Till svar å den ingångna skrifvelsen af
den 18 mars innevarande år får Svenska
akademien, utan att här närmare inlåta sig
på en utredning af de stafningsfrågor, dem
centralstyrelsen bragt å bane, meddela, att
hon i den under utgifning varande nya
upplaga af sin ordlista redan vidtagit åtskilliga
förenklingar, som - särskildt hvad ä- och
å-1 judens beteckning angår - afse närmare
anslutning till ljudenlighetsprincipen. Hvad
de önskade reformerna i dt- samt f- och
/%-frågorna beträffar anser akademien ej fullt
lämpligt eller ändamålsenligt att, då en
petition i frågan nyligen af Kungl. Majestät
förklarats ej till någon åtgärd föranleda,
omedelbart göra ärendet till föremål för
nya öfverläggningar, hvilka för öfrigt
ingalunda kunna med säkerhet beräknas utfalla
till förmån för de åsyftade reformerna, som
akademien för sin del måste betrakta
jämväl från andra synpunkter än de
pedagogiska, hvilka helt naturligt varit
bestämmande för folkskollärareföreningens
centralstyrelse. Den nya upplagan af akademiens
ordlista är antagligen in örn få månader
färdigtryckt, och arbetet har i alla händelser
så långt framskridit, att - äfven för det
fall att akademien skulle kunna ena sig
om ett beslut i den riktning, som
centralstyrelsen förordar - det ej kan vara
möjligt att i nämda upplaga nu vidtaga så
genomgripande förändringar, som de, hvilka
skulle betingas af de ifrågasatta reformerna
i dt- samt /’- och /t’-frågorna.

Stockholm den 5 maj 1898.

A Svenska akademiens vägnar:
G. D. af Wirsén.

Af denna skrifvelse framgår, att
genom sjunde upplagan af akademiens
ordlista de af centralstyrelsen
framställda önskningarna verkligen komma att
| i någon liten mån blifva uppfyllda,
j enär akademien däruti vidtagit
»åtskilliga förenklingar, som - särskildt hvad
ä- och å-ljudens beteckning angår -
afse närmare anslutning till
ljudenlighetsprincipen». Huru små dessa
förenklingar än må vara, så böra de i
alla fall mottagas med tacksamhet, i syn- j
nerhet som de äro en från vederbörligt l
håll gifven bekräftelse på den i
centralstyrelsens skrifvelse af den 18 mars \
uttalade förvissningen, att »akademien l

ingalunda ansett den pr 1889 införda
nya ordningen innebära någon slutlig
lösning af rättstafningsfrågan utan
endast åsyftat, att densamma skulle
utgöra ett steg mot detta mål».

Såsom vi uti en föregående artikel
antydt hafva vi icke gjort oss några
illusioner om att denna gång kunna
komma stort längre. Att det af
Stockholms läraresällskap begärda påbudet \
om utbytande af /", f v och dt mot v j
och t icke kunde väntas komma till j
stånd var oss på förhand klart. Det (
högsta man i detta afseende kunde j
tänka sig var, att akademien möjligen
skulle vilja taga i öfvervägande,
huruvida den ej genorn införande af nya
dubbelformer borde erkänna de
ljudenliga beteckningarnas likaberättigande
med de ljudstridiga. Sedan Stockholms
läraresällskap inkommit med sin peti- j
tion och fått densamma af k. m:t tvärt
afslagen, voro emellertid utsikterna
härför synnerligen klena, enär det nu
kunde med ett visst berättigande sägas,
att »dtt samt f- och fy-frågorna» redan
varit föremål för den högsta
myndighetens afgörande, hvadan det ej kunde
anses fullt lämpligt eller
ändamålsenligt att genast återupptaga dessa samma
frågor till behandling.

Hvad vi befarat har, såsom man
finner, äfven inträffat.
Läraresällskapets petition och dess öde har af
akademien anförts såsom ett bestämdt
hinder mot att »omedelbart göra ärendet
till föremål för nya öfverläggningar»
- ett hinder, som helt naturligt måst
blifva så mycket mera afgörande, som
åtskilliga af akademiens ledamöter, och
särskildt dess infiytelserike sekreterare,
i stafningsfrågan fortfarande intaga en
jämförelsevis konservativ ståndpunkt.

För stafningsreformens vänner åter
står nu endast att med allt erkännande
af de smärre förenklingar, som
akademien i sin skrifvelse till
centralstyrelsen utlofvat, säga som Jakob Ärlig:
Bättre lycka nästa gång! Skall denna
önskan uppfyllas, torde likväl kräfvas,
att man hämtar lärdom af sina
motgångar, sä att man nästa gång vänder
sig med samlad kraft åt rätt håll.
Genom att upprepade gånger köra hufvu .
det i väggen kommer man ingen vari.
Den enda väg, på hvilken man
numera kan vänta att närma sig målet,
är uppenbarligen den af akademien
1889 inslagna och af oss förordade.

Sedan akademien nu sagt sitt ord,
torde väl k. m:t inom kort fatta
sitt beslut rörande den af centralstyrelsen
till regeringen inlämnade petitionen.
Naturligtvis kommer detta att stå i
öfverensstämmelse med det af akademien
gifna svaret. Möjligt är emellertid,
att regeringsbeslutet meddelas först i
samband med det nya stafningscirkulär,
hvarigenom sjunde, i någon mån
förändrade och förbättrade upplagan af
akademiens ordlista skall anbefallas till
allmän efterrättelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:41:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1898/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free