- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 17:e årg. 1898 /
319

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 20

Enligt kommitterades mening skall
nämligen genom antagande af hvad som föreslagits
beträffande profåret såväl den praktiska
lära-rebildiiingen stärkas sorn större trygghet
vinnas, att de betjrg, som lärarekandidaterna vid
profårskursens slut eller vid fyllnadsprof
erhålla, noggrant angifna graden af deras
duglighet.

Genom föreskriften om en viss tids
tjänstgöring såsom villkor för rätt att söka
ordinarie befattning förebygges; att den, som
tilläfventyrs vid själfständig undervisning icke
infriar de löften, han under profåret gifvit om
sig, vinner befordran endast på grund af
prof-årsbetygen. Den utveckling i
undervisningsskicklighet, som en lärare efter profåret
vunnit genom verksamhet i skolans tjänst, kan
han å andra sidan, om han det önskar, få
ådagalägga genom ett fyllnadsprof,
organiseradt och bedömdt i likhet med prof
undervisningen under profåret samt befriadt från de
tillfälliga inflytelser, som vidlåda de
nuvarande undervisningsprofven.

Slutligen bör ock på så beskaffade
tjänstgöringsbetyg som dem, hvilka kommitterade
föreslagit, af den tillsättande myndigheten
kunna grundas en ganska tillförlitlig
jämförelse mellan de sökande, icke blott i fråga om
undervisningsskicklighet utan äfven med
afseende å deras öfriga lärareegenskaper.
Därigenom torde alltså bättre än hittills komma
att tillgodoses såväl de sökandes anspråk på
rättvis befordran som ock läroverkens bästa,
hvilket särskildt främjas genom stadgandet,
att vederbörande rektor skall afgifva
ämbets-utlåtande angående de sökande. Att åter
efter införande af de här ifrågasatta
bestämmelserna och med bibehållande af
hittillsvarande befordringsgrunder tjänsteåldern skulle
göra sig i obehörig grad gällande vid
tillsättningar, torde icke med skäl kunna påstås.

Härtill kommer, att de obligatoriska
un-dervisningsprofvens afskaffande för
domkapitlen och stiftsläroverken skulle medföra en
betydlig lättnad i arbete samt för de
obefordrade lärarne verka befrielse från de
kostnader och den oro, som de ständiga
profre-sorna orsakat.

En annan rätt beaktansvärd fördel, som
skulle vinnas genom afskaffande af
undervisningsprofven för tjänst, är vidare en
mycket väsentlig förkortning af den långa tid,
som nu förflyter mellan den dag, då
ansökningstiden utgår, och befattningens
tillsättande. Enligt uppgifter meddelade i
kommitté-betänkandet af den 24 november 1893
utgjorde denna mellantid under
ecklesiastika-ren 1882-1892 i medeltal för
lektorsbefattningar 6 månader 6 dagar och för
adjunktsbefattningar 5 månader 15 dagar samt under
ecklesiastikåret. 1892-1893 resp. 7 månader
4 dagar och 7 månader 3 dagar, ja, den steg
i enstaka fall ända till 13 månader 13 dagar
för det förra och 15 månader 14 dagar för
det senare slaget af tjänster. Efter de
obligatoriska undervisningsprof vens borttagande
skulle nämda mellantid reduceras till endast
några få veckor. Detta förutsätter
emellertid, att samtliga de handlingar, med. hvilka
en sökande vill styrka sin kompetens till den
sökta sysslan, skola åtfölja själfva
ansökningen. Kommitterade kunna ej finna giltiga
skäl, hvarför i fråga om
ämneslärarebefatt-ningar vid de allmänna läroverken ett
ytterligare styrkande af meriterna efter
ansökningstidens utgång1 skulle, i olikhet med
hvad vid de flesta andra befattningar är
fallet, få förekomma.

Den behöfliga anslagsökningen beräknar
kommittén till 1,700 kronor för hvarje
prof-årsläroverk eller inalles 8,500 kronor.

2. Geografien vid de allmänna
läroverken.

Förra årets riksdag ingick till k. m:t
med en anhållan, att sådana bestämmelser
måtte göras vid tillsättande af adjunkts- och
kollcgabcfattningar vid de allmänna lärover-

SVENSK LÄRARETIDNING.

ken, att geografien måtte räknas som
särskildt undervisningsämne.

Efter en öfversikt öfver geografiens
nuvarande ställning vid universitet och
läroverk förklarar sig kommittén anse, att det
ej längre bör heta »historia med geografi»,,
hvilket lätt kan tydas som ett bevis på
geografiens underordnade ställning, utan i
stället »historia, geografi», hvarjämte geografien
såväl som historien må med andra
själfständiga ämnen förenas till nya grupper på
sätt utlåtandet detaljeradt uppräknar.

3. Formulär för de allmänna läroverkens
kataloger.

Med anledning af anmärkning af
statsrevisorerna beslöt 1897 års riksdag att i
skrifvelse till k. m:t anhålla, att k. m:t dels
täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke
formulär borde för katalogerna fastställas
och dels föreskrift utfärdas angående sådana
katalogers fogande vid de allmänna
läroverkens räkenskaper.

Kommittén anser det lämpligast, om
ovillkorligen blott några oundgängliga uppgifter
formuleras som gemensamma för alla
kataloger, då det bör stå hvarje läroverk fritt
att i mån af behof och tillgång utvidga sin
katalog. Dessa uppgifter borde röra
läroverkets styrelse, dess eforus, inspektor, rektor,
lärare, klassföreståndare, bibliotekarie, läkare
och lärjungar med angifvande för dessa
senare af klass, bildningslinje, dispenser, ålder
och bostad.

Vidare föreslår kommittén, att
terminskataloger för räkenskapsårets båda terminer
biläggas de allmänna läroverkens och
peda-gogiernas räkenskaper.

Förslag till dylikt katalogformulär finnes
bifogadt.

Litteratur.

Är en revision af vår katekes af behofvet
påkallad; och i sådant fall, efter hvilka
grundsatser bör en sådan ske? Förslag
till lösning af en af vår kyrkas och skolas
lifsfrågor af Aug. Lundskog, kyrkoherde,
f. d. seminarieadjunkt. Falu nya
bok-tryckeriaktiebolag. Pris 75 öre.

Ehuru vår nu använda katekes måste
erkännas äga afgjordt företräde framför äldre
sådana, så hafva dock tid efter annan röster
låtit höra sig, som påpekat dess brister och
framställt kraf på en revision af densamma.
Ja, redan innan den blef antagen, uttalade
en sådan auktoritet på detta område som
numera aflidne seminarierektor Norlén en
protest mot dess antagande. Under de 20
år, den varit i bruk, hafva också erfarna
pedagoger, ledda af erfarenheten, framhållit
brister, som man önskat få af hjälpta till
kristendomsundervisningens fromma.

Förf:n till denna broschyr erkänner öppet
förtjänsterna hos vår katekes och kan af
egen erfarenhet konstatera, att den varit och
är till stor välsignelse för vårt folk. Men
hans arbete såsom kristendomslärare dels
vid ett seminarium, dels i sin församling
har ock öppnat hans ögon för en del
brister, hvilka bereda läraren och lärjungen
svårigheter vid bokens begagnande. Han
anser därför, att en revision bör äga rum och

319

detta naturligtvis ju förr dess hellre.
Särskildt finner han en snar revision vara af
nöden dels på grund däraf, att vi redan
äga eller snart få en ny bibelöfversättning,
dels att en del stycken i katekesen förete
olikheter med den nu använda
kyrkohand-| boken. Gifvet är, att det för barnen vore
j en fördel att få inlära bibelspråken efter
en med vårt nuvarande språkbruk mera
| öfverensstämmande öfversättning. Det torde
ock i någon mån förvirra barnen att få läsa
samma bibelspråk på ett sätt i Fin katekes
och på annat sätt i sin bibel likasom också
att i kyrkan höra t. ex. trosbekännelsen
eller välsignelsen återgifvas med andra ord
än de läst dem i sin katekes.

De grundsatser, enligt hvilka förfin
anser att revisionen bör ske, har han
formulerat sålunda:

1. Låt deri heliga skrift komma till sin
rätt! För att detta bättre än hittills må kunna
l ske, bör den bästa, d. v. s. den nya
öfversättningen af bibeln användas i katekesens
bibelspråk och detta icke blott i utvecklingen
utan äfven i lilla katekesen. Vidare böra
sådana bibelspråk i utvecklingen, som med
i afseende på form eller innehåll äro för svåra
för barnen, uteslutas och, om möjligt,
ersättas af sådana, som äro mera lättfattliga.
Bi-I belspråken skola äfven nära ansluta sig till
: styckenas innehåll, så att icke genom
bibel-| språken sanningar framhållas, hvilka stå i
allt för aflägset sammanhang med styckets
hufvudtanke. Å andra sidan böra äfven
styckena nära ansluta sig till bibelspråken
icke blott till innehåll utan äfven till
ordalagen. Dessutom yrkar förf., att inga
bibel-| språk ur de apokryfiska böckerna må
före-| komma i vår katekes. Till sist anser han,
| att, då i flertalet katekesupplagor numera
i begagnas olika stilar, bibelspråken må sättas
l med de större stilarna, så att det äfven må

synas, att de äro hufvudsaken.
l 2. Låt den kyrkliga bekännelsen komma
till sin rätt! Ehuru förfin medgifver, att
denna grundsats är ganska väl tillgodosedd i
vår gällande katekes, så anser han dock, att
ännu något mer kan göras i samma pyfte.
Så önskar han att få en ny och trognare
öfversättning af Luthers lilla katekes, samt att,
såsom förut är framhållet, den apostoliska
trosbekännelsen bör återgifvas enligt nya
kyrkohandboken. Vidare böra lilla
katekesens ord så ordagrant som möjligt inryckas i.
utvecklingen. Så kunna ju mycket väl t. ex.
befallningarna och förbuden i första hufvud
stycket liksom i tredje hufvudstycket det,
hvarom man beder i de särskilda
bönepunkterna, återgifvas med Luthers ord utan några
omskrifningar.

l 3. Låt det pånyttfödda
sanningsmedvetandet komma till sin rätt! Denna grundsats
anser förf. icke fullt tillgodosedd i katekesen,
särskildt emedan åtskilliga styckeri
förekom-s ma, hvilka kunna blifva en osanning i
bar-| nens mun. Detta är i synnerhet fallet med
sådana, i hvilka barnsn få uttala en
bekännelse, och dessa äro ju icke så få. Här anför
förf. det skarpa omdöme, som rektor .Norlén
uttalade angående det första stycket i vår
| nuvarande katekesutveckling, och som slutar
i i denna spets: »Detta kan man kalla en
hancl-! ledning i skrymtan, och med en sådan
hand-I ledning börjar katekesförslaget!»
j 4. Låt ordningen komma till sin rätt!
För att vinna en tillfredsställande
ordnings-I följd i utvecklingen bör man först och främst
l följa Luthers förklaring tätt i spåren.
Här-einot anser förf., att inan felat särskildt i
utvecklingen af andra artikeln. Vidare böra
, saker, som höra samman, behandlas på samma
| ställe. Så anser han t. ex., att läran om
arfsynd och verksynd bör förekomma icke i
utvecklingen af lagens slutord, såsom nu är
förhållandet, utan i första artikeln i
sammanhang med syndafallet. Dessutom bör icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:41:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1898/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free