Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 21
SVENSK LÄEARETIDNING.
333
fördelen att få plugga katekes - finge nöja
sig med en billigare undervisning? Hvarför
skulle en tredjedel af landet få undandraga
sig skolskatt förebärande att befolkningen där
hade sådan förkärlek för dogmatisk
religionsundervisning,, medan de två tredjedelar n e
bure sådan, då folkskolan erkändt vore en
allmän angelägenhet, som kräfde utgifter af
hela nationen. Genom förlidet års
parlamentsbeslut om ett särskildt statsbidrag till
de icke kommunala skolorna och till
skoldistrikt med höga s kol skatter hade visserligen
någon förbättring inträdt i fråga om
utgifterna. Men den behöfliga och nödvändiga
reformen hade därigenom endast blifvit
uppskjuten. Många skäl talade för, att staten
helt och hållet Öfvertoge skolans underhåll.
Skulle emellertid kommunerna bära en del af
skolutgifterna, så kräfde rättvisan, att dessa
blefve lika för alla skattdragande, vare sig
de bodde i staden West-Ham, som nu i
skolskatt uttoge 12 % af det skattskyldiga be
loppet, eller i staden Presten, där
skattdra-garen icke vore skyldig bidraga till
folkskolans underhåll med en enda penny.
Nästa punkt på programmet lydde:
mottagandet af deputatiooer. Från Skottlands,
Irlands, Frankrikes, Belgiens och Hollands
lärareföreningar hade sådana infunnit sig.
(Lärareföreningarna i Schweiz och Sverige
hade meddelat, att de ej varit i tillfälle att
sända ombud.) Medlemmarna af de olika
deputationerna höllo tal, hvari de framförde
hälsningar från sina respektive
organisationer, meddelade ett och annat om deras
sträfvanden och uttryckte sin glädje öfver
ett godt och vänskapligt förhållande mellan
arbetare för samma stora mål. En af
ta-larnc fann det visserligen vara af vikt att
vårda nationalkänslan, men icke mindre
viktigt vore, att läraren genom sin
undervisning sökte rödja väg för folkens
förbrödring, för införande af mcllanfolkliga
freds- och skiljedomstolar.
Såsom svar på de främmande ombudens
anföranden gjorde konferensen ett särskildt
uttalande. Den ville till andra lands lärare
öfversända en broderlig hälsning, uttrycka
sin egen nations vänskap för andra
nationer samt framhålla det såsom en plikt för
hvarje lärare att genom sin undervisning
främja Sträfvandena till ett godt samförstånd
mellan folken.
*
Centralstyrelsens årsberättelse om
föreningens verksamhet under det gångna året blef
därefter framlagd. Denna, som i en s. k.
konferensupplaga blifvit ombuden
förberedelsevis meddelad, blef efter en kort
diskussion godkänd för att tryckas och
utsändas. Ur denna berättelse må några drag
meddelas.
Viktiga frågor rörande
religionsundervisning och skolsystem hade, heter det, stått
på dagordningen inom landet och
parlamentet. En synnerligen kritisk tid för
föreningen hade varit rådande. Centralstyrelsen
hade haft en mycket svår uppgift. Tack vare
föreningens oförminskade förtroende och
starka stöd hade styrelsen kunnat så leda
verksamheten, att man nu kunde glädja sig
åt rätt afsevärda framgångar. Uti det
vänliga förhållandet mellan de ledande inom
föreningen och undervisningsdepartementet hade
ingen förändring skett. Förtroendefull
samverkan ägde fortfarande rum.
Föreningen omfattade 430 kretsar, antalet
medlemmar uppgick till nära 40,000. Detta
hade sedan 1890 ökats med 22,000. En svag-
punkt vore emellertid, att så många
kvinnliga lärare ännu icke slutit sig till
föreningen. Särskilda möten med samkväm hade
för dessa utomstående anordnats i syfte att
vinna dem åt föreningen.
En icke ringa del af föreningens
verksamhet vore af mera direkt och personlig natur.
Rättsliga råd eller annan rättshjälp hade
gifvits i öfver 1,000 fall. Mer än 12,000 bref
rörande dessa hade växlats. Antalet
rättsfrågor hade visserligen ökats i den mån
föreningens medlemsantal stigit. Men" antalet
sådana frågor, som kommit under domstols
behandling, hade visat ett starkt nedgående.
Från föreningens expedition hade utsändts
69,083 bref och 784,992 ex. trycksaker. För
centralstyrelsens och dess utskotts
sammanträden hade maskinskrifvits icke mindre än
175,000 sidor.
Föreningens ekonomiska ställning hade
äfven under det gångna året förbättrats. Vid
1898 års början uppgingo de olika fonderna
i runda tal till icke mindre än l,685,,000 kr.,
utvisande en ökning på tre år af 738,000 kr.
Större delen af denna väldiga behållning har
dock icke bildats genom medlemsafgifter,
utan genom konserter, basarer,
idrottstäfling-ar m. m. och tillhör föreningens
välgörenhets- och särskilda själfhjälpsafdelning.
Ungefär 650,000 kr. höra till den förstnämda
och 680,000 till den sistnämda, hvilken
hufvudsakligen är en inom föreningen bildad
lifförsäkringsförening, som nu räknar omkring
4,000 medlemmar och är stadd i rask
tillväxt.
#
Med stort intresse och spänd förväntan
motsåg man den punkt af andra dagens
program, hvilken lydde: Meddelande om
utgången af centralstyrelsevalen. Med anledning
af ett förlidet år fattadt konferensbeslut hade
nämligen detta val nu skett på grundvalen
af landets uppdelning i 12 valdistrikt, af
hvilka hvart och ett haft att välja 3
medlemmar. Utom föreningens vice president,
president och f. president samt
skattmästare, hvilka utses genom särskilda val, skulle
alltså den nya centralstyrelsen komma att
bestå af 36 medlemmar, förut 24.
Deltagandet i valen hade varit synnerligen
lifligt. Från 5 till 10 kandidater hade varit
uppställda i hvarje krets. Utaf de
förutvarande 24 centralstyrelseledamöterna hade
3 fallit igenom, 3 ej mottagit kandidaturen
och 18 blifvit omvalda. 5 af de nyvalda
hade såsom representanter för kretsförbund
förut haft säte i centralstyrelsen; 2 tillhört
densamma före 1897. 11 voro alldeles nya
i centralstyrelsen. 4 af de 36 äro från
landsbygden, 11 från London och 21 alltså
från andra städer. De kvinnliga
ledamöterna äro 4. Klasslärarnes antal har ökats
från 4 till 9.
Till vice president hade valts läraren T.
Clancy, tillhörande katolska kyrkan och
öfverlärare i en af denna upprättad skola, ett
märkligt bevis på att lärarne mötas inom
föreningen såsom lärare och ej såsom
representanter för skilda bekännelser. Mr
Clancy, som af föreningen entusiastiskt
hyllades, fann sitt val utgöra en bekräftelse
på att föreningen vore i verklig mening
»katolsk», d. v. s. allmän. Säkert skulle
många af hans trosfränder inom lärarekåren
.känna sig manade att inträda i en förening,
som ej kände någon religiös åtskillnad. -
Till skattmästare hade utan motkandidat
omvalts föreningsveteranen från 1870 talet
G. M. E. Hamilton.
Redan under andra sammanträdet hade
konferensen att besluta om plats for nästa
årskonferens. Från myndigheterna i staden
Cambridge hade kommit en inbjudan till
föreningen att där hålla sin nästa
årskonferens. En medlem af Cambridge’s
kretsförening meddelade, att han af stadens
borgmästare och uuiversitetskansleren vore
bemyndigad lofva konferensen det bästa möjliga
mottagande. Hvad Oxford gjort 1894, ville
Cambridge göra 1899. Vid mötet i Oxford
hade föreningens d. v. president promoverats
till hedersdoktor. Samma utmärkelse
komme helt säkert att vederfaras den person,
som 1899 innehade föreningens högsta
förtroende. Helt naturligt beslöts ock, att
nästa konferens skulle hållas i Cambridge.
Ett aärinare ingående å mötets
öfverläggningar och beslut skulle kräfva alltför stort
utrymme. Endast några drag må anföras.
. Åt rena föreningsärenden ägnades denna
gång två hela sammanträden. Frågan om
återintagande af en utesluten krets
föranledde en längre öfverläggning. Kretsen
hade blifvit utesluten, emedan den bildats
inom ett område, där krets förut fanns, och
för medlemskap uppställt villkor, hvarigenom
vissa lärare utestängdes. Från olika håll
beklagades, att tvänne rivaliserande
föreningar skulle finnas inom samma område.
Konferensen beslöt därför anmoda
centralstyrelsen att söka en tillfredsställande lösning af
frågan.
Vid framläggandet af skattmästarens
rapport begärdes en hel del upplysningar. Så
t. ex. ville man veta, om icke skattmästaren
funnit anledning göra anmärkningar mot
inlämnade räkningar på resekostnader, hvilken
post under året stigit med nära 4,000 kr.
Skattmästaren försäkrade konferensen, att
hvarken centralstyrelsens medlemmar eller
dess tjänstemän begärt ersättning för mera,
än de varit berättigade till, eller ersättning
för de utgifter, som de måst ikläda sig för
att kunna bevista centralstyrelsens
sammanträden eller de möten, dit de varit kallade
att såsom deputerade infinna sig.
Föreningens förtroendemän skulle enligt gällande
grundsatser icke hafva någon som helst
ersättning för tid eller arbete men däremot
full godtgörelse för gjorda utlägg.
Då emellertid åtskilliga
konferensmed-lemrnar fortfarande voro af den meningen,
att utgifterna i åtskilliga fall vore för stora,
föreslogs å centralstyrelsens vägnar, att
konferensen skulle utse två af sina medlemmar
att genomgå föreningens räkenskaper. Detta
förslag blef ock af konferensen bifallet.
Ett sedan flera år vid hvarje konferens
återkommande förslag, att skattmästaren
skulle aflönas, d. v. s. blifva en föreningens
aflönade tjänsteman, vann däremot icke
konferensens gillande. Föreningsräkenskapernas
förande hade sedan länge ålegat den aflönade
biträdande sekreteraren i centralstyrelsen.
Skattmästarens egentliga arbete bestode i
att underteckna bankanvisningar. Denna
uppgift kunde öfverflyttas till ordföranden
och möjligen ett par andra medlemmar af
centralstyrelsens finansutskott. Någon an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:41:45 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1898/0337.html
