- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 17:e årg. 1898 /
356

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

356

SVENSK LÄKARETIDNING.

N:r 23

där gälla de orden: »om någon tycker
sig veta något, vet han ännu intet
såsom han bör veta», samt: »han är
uppblåst och vet intet». Öfver allt
besannar sig den erfarenheten, att
delar ordkunskapen, som alstrar
uppblåsthet, medan däremot den verkliga
kunskapen uppfostrar till sann ödmjukhet.
För den, som menar, att man vet
något, emedan man t. ex. förmår rabbla
upp katekesen från pärm till pärm
eller emedan man »kan» en massa
historiska och geografiska namn och tal,
för honom ligger högmodsfrestelsen nära
till hands. Har man åter lärt sig att tåga
saken djupare, så att man i kunskap
ser kännedomen om verkligheten, så
finner man snart, att ju längre man
skrider framåt, ju rnera öfverväldigande
blir uppgiften, och ju klarare inser
man, huru oändligt litet man vet och
någonsin kan komma att veta. Det
är därför med fullt fog, som man talar
om »den uppblåsta okunnigheten»,
»den inbilska dumheten» - aldrig om
motsatsen: »den uppblåsta
kunnigheten», den »inbilska skarpsinnigheten».

Men hvad blir den praktiska
slutsatsen häraf? Månne icke motsatsen
till hvad kyrkoherden Ternstedt
förordat? Månne icke den, att
folkbildningen, långt ifrån att sammanpressas
inom en på tomma skelettkunskaper
anlagd hastverkskurs, måste göras vida
rikare, fullare och mera lefvande än
den hittills varit?

Kyrkoherden Ternstedt har alldeles
rätt, då han ideligen polemiserar mot
»abstrakt förbildning», »abstrakt
kunskap», »abstrakt, bildlös undervisning»,
»abstrakt läxplugg och bokvetande»,
mot»bokstafsmässigt utfrågande» o. s. v.
Men huru han från detta polemiserande
kan leda sig till det yrkandet, att vårt
folks skolkurs skall inskränkas till fyra
dr i stället för de nuvarande sex, det
är och förblir en olöst gåta. En
dylik sammanpressning måste
naturligtvis medföra ett ytterligare afsöndrande
af undervisningens konkreta innehåll,
ett ännu starkare koncentrerande kring
detta »abstrakta läxplugg och
bokvetande», som den gamla skolans
anhängare egentligen mena, då de gent
emot Sträfvandena för en mera
åskådlig, lefvande och intresserande
undervisning uppställa sin bekanta och för
mången så förföriskt klingande lösen:
»litet men godt».

*



I själfva verket är det icke heller
på några psykologiska eller
pedagogiska skäl, som kyrkoherden Ternstedt
kommit till sitt kraf på folkskolekursens
förkortande till summa fyra år, två
i småskolan och två i den egentliga
folkskolan. Den motivering, han för
detta sitt kraf lämnar, är allt igenom
af social-politisk natur.

I den mån den ursprungliga och till sin
grund riktiga uppfattningen af samhället
såsom en organism - säger han - fått vika
för den moderna (i grund revolutionära) upp-

fattningen däraf såsom blott kontraktsenligt
ined hvarandra förbundna och i det stora
hela likställda individer, har krafvet på de j
s. k. lägre, arbetande klassernas bildning an- j
! tagit helt andra dimensioner än som vid den |
j först nämda åskådningen skedde och ens j
j kunde ske. Då man icke vill veta af de gamla
l gränserna för samhällets olika stånd och
klasser, utan t. ex. vill göra snart sagdt alla
nästan lika berättigade i samhällets högsta
angelägenheter, nämligen dess lagstiftning och
styrelse (såsom den moderna
folksuveränitetens apostlar ju vilja), då måste, som en
nödvändig och äfven oförbehållsamt uttalad
konsekvens däraf, dessa lägre klasser ha en
bildning, som motsvarar deras höga uppgift. Och
| då är gärdet uppgifvet. Då kan man
egentligen icke veta, hvar gränsen för
folkundervisningen skall sättas.

| I detta uttalande, som det är oss
j ett nöje att citera, kunna vi så till
| vida instämma, som det är en
oför-I neklig sanning, att de båda
hufvud-| riktningar, som i våra dagar bryta
l sig på folkskolans fält, utgå icke
allenast från två motsatta psykologisk
t-pedagogiska betraktelsesätt utan ock
! från två motsatta social-politiska
uppfattningar: å ena sidan en äldre, för
hvilken samhället är en mekanisk
hop-fogning af slutna »klasser och stånd»
och hvars ideal är ståndsstagnation, å
andra sidan en yngre, för hvilken
samhället är en organism af fritt rörliga
person-j ligheter, och hvars af en storsvensk
peda-I gog formulerade lösen är
ståndscirkula-\ tion. Att benämningarna »organism» och
»mekanism» blifvit i kyrkoherden
Tern-stedts framställning på ett högst
egendomligt sätt omkastade torde icke
kunna förvilla.

Står man, såsom vår ärade
motståndare gör, på ståndsstagnationens
principiella grund, då är det fullt
förklarligt, att man vill hafva undervisningen
uppdelad efter »stånd och klasser».
Man kan då visserligen medgifva, att
enstaka individer någon gång kunna
få genombryta dessas hämmande
skrankor, och särskildt för en medlem af
Sveriges prästerskap, hvilket så ofta
blifvit rekryterad! ur bondeståndet och
torpareklassen, synes ett dylikt
medgifvande vara hårdt när oundvikligt.
Men med frånseende af sådana
undantag måste man å denna sida hålla
därpå, att hvarje individ skall uppfostras
för den samhällsklass, som hans
föräldrar tillhöra. Den ställning, i hvilken man
blifvit född, betraktas såsom
sammanfallande med den, för hvilken man
blifvit född. Den af försynen
bestämda kallelsen anses utpekad genom
börden, icke genom anlagen. Den
enskildes förnämsta plikt blir att förblifva
i sin ställning, och hvarje
undervisning, som möjligen kan komma
honom på andra tankar, betecknas såsom
»revolutionär» och
»samhällsornstörtan-de». För den, som hyser en sådan
uppfattning, måste det helt naturligt
vara ett önskemål, att den
folkundervisning, som nu en gång genom den
»samhällsupplösande
nivelleringsström-men» under århundradets förra hälft
kom till stånd, måtte kunna återföras

inom så trånga gränser, att den icke
må kunna väcka minsta tanke eller
önskan om någon som helst
förändring. För honom skulle det gifvetvis
vara ett stort framsteg, om skolgången
kunde för »folkets barn» förkortas med
hela två år, och han måste därför af
hjärtat instämma med kyrkoherden
Ternstedt, då denne i statsklokhetens
namn slutligen riktar följande maning
till de maktägande:

Visst är, att om icke folkskolan vet att vid
folkens bildning iakttaga sin rätta plats och
sitt rätta mått, skall hon troligen i de flesta
fall, utan att vilja och veta det, blifva en
fruktansvärd bundsförvant till de nu häftigt
påträngande omstörtniiigens makter. Därför må
man väl med skäl till vederbörande, med
afseende på henne, ställa det gamla romerska
maningsordet: Videant coiisules, ne quid
detri-menti capiat respublica! (Må styresmännen
se till, att icke samhället lider skada!)

Att denna bevekande, af en
skolrådsordförande uttalade bön om folkskolans
reducerande på åtskilliga håll skall finna
villiga öron betvifla vi ingalunda. Men
icke lärer det bli inom svenska
folkskollärarekåren, som den kommer att
betraktas såsom »rent af ett
evangelium».

Folkskoleungdomens
sommarvandringar.

Anslag till nio folkskoleklasser.

På ansökan af centralstyrelsen för
Sveriges allmänna
folkskollärareförening har Svenska turistföreningen i
och för befrämjande af
folkskoleungdomens sommarvandringar för
innevarande år anslagit ett belopp af 250
kr. att i poster å högst 50 kr.
fördelas bland folkskolans högre klasser.
Vid ansökningstidens utgång hade 19
anmälningar inkommit. Då de flesta
resorna voro särdeles väl motiverade,
har turistföreningens styrelse höjt
anslaget till 415 kr., som fördelats åt
nedannämda lärares skolafdelningar:

Klas E. Lidholm, Adolf Fredriks
folkskola, Stockholm, 50 kr., för resa Stockholm
-Uppsala
(sjövägen)-Dannemora-Älfkar-leö - Skutskär-Gäfle
-Sandviken-Stockholm ;

Otto Bejbom, Strängnäs, 50 kr., för resa
Strängnäs - Strömsholm-Hallstahammar–
Surahammar - Ramnäs - Västerås
-Strängnäs;

J. N. Bergström, Vadstena, 50 kr., för
resa Vadstena-Hjo-Skara-Kinnekulle-
Vadstena;

Olof Ekström, V. Torp (Sveriges näst
sydligaste folkskola), 50 kr., för resa V. Torp j
-Trelleborg-Bökeberg-Hyby - Lund-
Häckeberga-Börringekloster-V. Torp (de
flesta af barnen hafva aldrig sett en skog);

Nils Edberg, Teckomatorp, 25 kr., för resa
Teckornatorp-Kongaklint-Klöfva hallar
–Ljungby hed-Skäralid-Odensjön-Trolleholm-Trollenäs -Teckomatorp;

./. Johansson, Eackeby, Örslösa, 40 kr..,
för resa
Örslösa-Lidköping-Skara-örs-lösa;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:41:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1898/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free