Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 24
SVENSK LÄRARETIDNING.
379
måga som uppfostrare, då större
kunskapsgrad där ansågs mera obehöflig. Nämden
hade därför i första förslagsrummet med
förord till denna plats uppfört hr Carl
Bränder, ehuru denne i sitt afgångsbetyg
från seminariet endast erhållit betyget
godkänd. I andra och tredje förslagsrummen
hade uppförts hrr Johannes Karlstedt och
Karl Danielsson. Skolrådet i sin helhet
hade till alla delar instämt i närndens
yttrande.
Sedan dessa utlåtanden föredragits,
begärdes ordet af
redaktör M. Hellberg, hvilken inledningsvis
framhöll inkonsekvensen mellan
skolrådsordförandens beteende vid ett föregående
tillfälle, då valannonsen äfven upptagit de å
förslaget uppfördes namn, och nu, då
motsvarande annons blott talade om val af två
skollärare, som en följd hvaraf man först
nu på stämman fått veta hvilka som stodo
på förslag. I förbigående framhöll tal m ock
- under bravorop från flertalet af de
närvarande - det otillständiga i nämdens och
skolrådets beteende att beteckna en hel
afdelning af skolan med slangordet ligapojkar.
Skolrådet har, fortsatte talaren, en så stor
befogenhet, att det ej bör söka tillskansa sig
ytterligare rättigheter; så hade emellertid
skett under det här föreliggande ärendets
tidigare stadium genom de skrifvelser, som
skolrådets ordförande aflåtit till flera bland
de sökande. Ur tre dylika skrifvelser, hvilka
som bekant förut delvis varit återgifna i denna
tidning, föredrog talaren några stycken, som
utvisade, hur skolrådets ordförande under
uppgift att »församlingen redan hade sina
bestämda kandidater» o. s. v. förklarat de
sökande sakna alla utsikter och afrådt dem
från att fullfölja sina ansökningar - i ett
par fall hade ordföranden dessutom uppgifvit
lönen för en af platserna till 600 kr., ehuru
den faktiskt utgår med 1,200 kr. Genom
dessa skrifvelser ansåg talaren, att
ordföranden utöfvat en obehörig inverkan på de
sökande. Det ligger tydligen stor vikt på att
den sökande personligen får göra sin förmåga
gällande inför skolrådet, men genom de nämda
skrifvelserna hade sannolikt åtskilliga
sökande afskräckts därifrån: endast fyra af tio
sökande hade nämligen aflagt
undervisningsprof.
Talaren skärskådade därpå en del af de
skäl, som ordföranden i sina skrifvelser
anfört tör att afråda de sökande från prof.
Talaren undrade, huru ordföranden kunnat
påstå, att församlingen hade sina bestämda
kandidater till platserna, då säkerligen ännu
i denna stund ingen enighet rådde i den
saken. På ett annat ställe i brefven hade
påståtts, att man här ej fäste sig så mycket
vid de sökandes höga betyg som vid deras
förmåga att kunna hjälpa till med
bibelförklaringar och själavård i församlingen. Sådant
vore emellertid någonting skolan alldeles
ovidkommande, och att skolrådets ordförande
kunnat lämna en sådan uppgift trodde tal:n
bero därpå, att ordföranden sammanblandat
sin befogenhet som kyrkans och som skolans
tjänare.
Talaren ansåg, att det med hänsyn till
sakens stora vikt kunde ifrågasättas, om
icke ärendet borde återremitteras till
skolrådet, för att detta måtte lämna de sökande,
som icke pröfvat, tillfälle därtill och sedan
inkomma med nytt förslag till stämman.
Domprosten Jakobsson genmälde, att det
vore en ytterligt vanlig kutym i hela landet,
att man lämnade sökande upplysningar om
deras utsikter. Så hade han gjort i detta
fall, och detta för att bespara de sökande
dryga kostnader för resor till prof, som i alla
händelser skulle vara förgäfves. Jag har
tänkt, fortfor han, att församlingen hade
förtroende till sin skola, att man älskade den
och ville ha de bästa krafter för densamma.
Därför har jag tillsammans med skolrådet på
allra bästa sätt förberedt det här föreliggande
ärendet. Detta kan ej bortdisputeras, ansåg
han, och skulle nog komma att visa sig, om
en annan uppröstades på förslaget.
Han sökte därpå att förklara några af sina
yttranden i de anförda brefven. Att
skolläraren skulle biträda vid församlingsvården
afsåg endast, att han skulle verka som
uppfostrare och enligt hvad folkskolestadgan
ålade honom besöka barnen i deras hem o. d.
Görornålen för prästerna äro oerhörda,
försäkrade han. Om nu läraren kunde hjälpa
till med en och annan barngudstjänst, så
vore ju detta väl, men det hade ej varit
meningen, att lärarnes förmåga härutinnan
skulle räknas som befordringsgrund, och han
försäkrade än en gång, att ban i denna sak
handlat på allra bästa sätt.
Lönen hade han uppgifvit till 600 kr.; och
med detta belopp utgår den efter lag. Att
läraren därtill skulle hafva fri bostad, kofoder
och vedbrand kunde han själf veta, och
därom behöfde domprosten ej upplysa honom.
Annonseringen om stämman vore ock
verkställd i enlighet med lagen. För öfrigt fritog
han skolrådet från all delaktighet i hans
åtgöranden i saken; ban hade handlat på
egen hand och markerade att alltsammans
endast vore oviktiga småsaker.
Handlanden Viklund ansåg det märkvärdigt,
om det skulle vara praxis att gifva sökande
sådana upplysningar som här lämnats. Tvång
hade öfvats på de sökande; ett val under
sådana omständigheter vore humbug. När
man gjort ett öfvergrepp, så vore det allra
bäst att erkänna det. Bäst vore att uppskjuta
valet. Efter hvad som nu skett kunde tal:n
ej veta, hur han skulle rösta. Beslöte man
ändå att välja nu, komme ban att gå sin
väg, och säkert komme många med honom
att göra sammalunda.
Domprosten betonade, att ingen hade bättre
insikt om de sökandes lämplighet än
skolrådet och dess ordförande. Han påstod sig
endast ha tillämpat lagen - och forum att
klaga inför finns ju.
Hr Hellberg fann domprostens svar föga
tillfredsställande. Någon olaglighet vid
stämmans annonsering hade icke ifrågasatts; han
hade blott påpekat inkonsekvensen. Talaren
förklarade sig icke hafva betviflat
domprostens intresse för skolan - att detta vore
stort kände man väl till - men faran vore
att detta intresse toge en allt för subjektivt
bestämmande karaktär. Lagens mening måste
väl vara, att det genom fri konkurrens mellan
de sökande skall afgöras, hvilken som är den
mest förtjänte, men denna mening förryckes
alldeles, om en eller ett par förutbestämmas
till platsen. Ordförandens tolkning af
uttrycken »församlingsvård» m. fl. beröfvade
dessa deras vanliga betydelse, och när han
brukat sådana uttryck för hvad han åsyftat,
hade han ingen rätt att klaga öfver att han
blifvit missförstådd. Han hade f. ö. genom
sitt svar att prästerskapet hade för mycket
att göra blott bekräftat talis beskyllning, att
det kyrkliga intresset inblandats i skolans.
Men detta är orätt - skolan är en sak för
sig, kyrkan en annan.
Domprosten påstod, att man skulle tagit
hänsyn till hjälpen med församlings vård en
endast om två sökande för öfrigt haft
alldeles lika kompetens; annars skulle sökandes
förmåga i detta fall ingalunda spela någon
roll vid befordringen. För öfrigt tyckte han,
att hela saken var obetydlig och debatten
icke tjänade mycket till. Här skulle man
hålla sig vid de lagliga formerna, och sedan
kunde man ju klaga, erinrade han än en
Faktor Andersson betonade, att det för dem,
som ha sina barn i folkskolan, vore af största
vikt hvem som komme att undervisa där.
Valet kunde godt anstå någon tid och
församlingen få tillfälle att taga kännedom om
förslaget. Han ansåg det vara vilseledande
att angifva lönen till 600 kr. Det hade varit
mer korrekt att uppgifva dess hela belopp.
Då de upplysningar, som lämnats i de
omnämda skrifvelserna, enligt hans mening
inverkat på förslaget, ansåg han återremiss
af ärendet vara lämpligast. Förrättades valet
nu, skulle alltid en skugga falla på skolrådets
ordförande, och bland de djupa leden komme
något att ligga och gro, som icke skulle
verka godt.
Domprosten betonade än en gång, att han
handlat lagligt.
Hr Hellberg: Då ordföranden alldeles vill
bagatellisera sina »upplysningar» till de
sökande, torde ännu ett af hans bref böra
uppläsas. I detta, som är dateradt så tidigt
som den 14 mars, heter det bl. a.:
»Personerna äro redan bestämda till dessa
platserna ... De ofvan antydda personerna äro
lofvade tjänsterna, och vi måste göra allt för
att infria vårt löfte. Det torde för den skull
tjäna litet till att söka.» Det vore intressant
att höra ordförandens förklaring äfven af
denna upplysning.
Domprosten kunde naturligtvis lätt förklara
den. (Skratt från åhörarne.) Vi måste höra
oss om efter lämpliga sökande, förklarade
han. Så hade skett redan i höstas. Hade
man hittat på bättre än de nu föreslagna
så hade man naturligtvis ej känt sig bunden
af löftet till dem.
Hr Hellberg föreföll det, som om i
domprostens svar vanlig logik trampats under
fötterna - eller hur kunde man först lofva
bort platserna och lofva att göra allt för dem,
som fått löftena, och sedan förklara att, om
bättre sökande anmäla sig, man ej ett grand
känner sig bunden af sina löften?
Domprosten invände, att ingen hindrats att
söka. *
Handlanden Samuel Andersson betonade,
att skolrådet ej gjort något som vore
klan-dervärdt. Ansåg, att man skulle åtnöja sig
med det upprättade förslaget och skrida
till val.
Faktor Andersson replikerade den siste
talaren och yrkade uppskof med valet. Äfven
om alldeles samma personer åter komme upp
på förslaget, vore uppskof en vinst för både
skolrådet och församlingen.
Domprosten trodde, att om han ensam finge
rätt att tillsätta lärare, så skulle församlingen
komma att erkänna, att han valt de bästa.
Hr Hellberg ville till sist understryka, att
hans anmärkningar gällde icke skolrådet utan
dess ordförande, och att de naturligtvis ej
innehölle något misstroendevotum mot de
sökande. Men då han bestämdt ansåg
ordförandens tillvägagångssätt oegentligt, yrkade
han definitivt återremiss.
Vid verkställd votering förkastades
emellertid med 2,342 röster å 26 valsedlar mot
1,264 röster å 53 valsedlar yrkandet på
åter-| remiss och beslöts, att valet genast skulle
företagas. Vid denna utgång af voteringen
lämnade en stor del af stäinmobesökarne
lokalen - några mera bemärkta deltagare
hade redan aflägsnat sig, innan voteringen
började.
Med acklamation valde därpå de tämligen
fåtaliga kvarvarande till innehafvare af de
lediga platserna hrr S. T. Gren och C.
Bränder.
Stämman slutade först kl. 9,45 på aftonen.
Dödsfall.
K. V. Andersson t- *. Barnlösa
afled den 5 dennes läraren vid Manilla
döf-stuminstitut och seminarium Karl Vilhelm
Andersson.
Bördig från Skåne, där han var född
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
