Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 28
Detta erlades af verkets ägare. Då
dessutom tillfällen till biförtjänst under de långa
ferierna förefanns, hade sålunda en ljusning
i ekonomiskt afseende inträdt.
Efter dessa 13 år, då det såg ut som
om sågverksrörelsen vid Norrsundet skulle
nedläggas, fick S. anställning som lärare vid
Veda ångsåg. Därifrån blef han redan
följande år förflyttad till en på två stationer
flyttande mindre fol-kskola, Kusön-Gråsholma.
År 1896 erhöll han till sist fast småskola
i Axmarby, där han för många år sedan,
så omöjligt det än kan förefalla, af sparade
medel uppförde en gård för sig och de sina.
På denna plats står han än i dag trogen på
sin post som barnalärare.
Sjöberg blef gift 1859. I Axmarby har
han under en följd af år haft sitt
högkvarter så att säga. Därifrån har han,
försedd med matsäck, för längre eller kortare
tid begifvit sig ut på sitt arbetsfält. Gällde
det att med matsäcken på ryggen i svårt
yrväder leta sig fram genom skogen eller
att under de mörka höstkvällarna söka sig
fram utefter de smutsiga byvägarna och de
ensliga skogsstigarna eller att under regn
och svår storm kämpa mot vågorna -
ingenting fick hindra.
Måndagen den 20 juni hade lärarekåren
i Hamrånge anordnat en enkel fest för sin
vördade »farbror» och veteran. Tal för
jubilaren höllos därvid af pastor Brundin samt
skolrådets ordförande kyrkoherden Öberg.
Den förre riktade äfven några ord till
Sjöbergs maka, som så troget stått honom bi
under hans s j älf uppoffrande, plikttrogna
arbete. Kyrkoherden Öberg talade om
Sjöbergs verksamhet och dess betydelse för
honom själf, för lärarekåren och för
församlingen, hvars tack han vid detta tillfälle
ville frambära. Särskildt framhölls, att
Sjöberg varit en af de personligheter, hvilka
han af hjärtat ville tillönska den svenska
folkskolan. Af.
En skolresa.
i.
Herr redaktör!
Med nöje vill jag söka uppfylla Eder
begäran om en redogörelse för den skolresa,
som jag med understöd från Svenska
turistföreningen nyligen företagit. Ni har som
motiv till denna begäran uttalat den
förhoppningen, att en sådan redogörelse skulle
kunna vara till något gagn eller intresse för
andra lärare, som vilja genom en dylik resa
söka uppfostrande inverka på sina
lärjungar. Naturligtvis önskar jag, att denna
förhoppning måtte uppfyllas.
I enlighet med för Stockholms
folkskolor föreskrifven lärokurs har jag under den
gångna terminen* haft att med mina
lärjungar, tillhörande en afdelning af högsta
gossklassen i Adolf Fredriks folkskola,
genomgå Sverige »med särskild hänsyn till
samfundsförhållanden och näringslif». Långt
hade jag icke kommit i detta genomgående,
då hos mig uppstod en liflig önskan att
kunna sätta lärjungarne i tillfälle att genom
egen iakttagelse erhålla en rikare och mera
lefvande föreställning om vårt lands natur
och näringslif än hvad mina skildringar
kunde gifva. Att denna önskan, sedan den
blifvit för lärjungarne bekant, snart af dem
lifligt delades, torde få anses såsom helt
naturligt. Många veckor hade icke flytt, förrän
vi hade utstakat grundlinjerna till den
resplan, som sedan kom att följas.
Men huru erhålla de för den påtänkta
resan nödiga medlen? Vi skola spara -
blef föresatsen. Och så gick någon tid,
under hvilken jag vid lämpliga tillfällen
hörde mig för, i hvad mån gossarnes
sparkassor växte. I början af maj hade en af
dem vuxit till 4 kronor, en annan till kr.
2,75, en tredje till 2,50, en fjärde och femte
till mindre belopp. Visserligen hade
dessutom några gossar af sina föräldrar fått
löfte om en »femma» eller det belopp,
som var uppställdt såsom det minsta, som
måste anskaffas. Men utsikten att på denna
väg erhålla för resan behöfliga medel syntes så
ringa, att tanken på en skolresa var i det
närmaste öfvergifven, då Svenska
turistföreningens i Svensk Läraretidning införda
tillkännagifvande, att den ville genom anslag
befrämja folkskoleungdomens
sommarvandringar, väckte nytt hopp om att vår plan
skulle kunna realiseras.
Vid första tillfälle vände jag mig till
skolans inspektor med hemställan att få
försöka utföra min plan att för några dagar
förflytta skolarbetet ut i lefvande lifvet.
Den 20 maj erhöll jag underrättelse, att min
hemställan hade bifallits. Tiden för
handling var nu inne. Till Turistföreningen
ingick jag med en ansökan om anslag; till
trafikdirektören för
Uppsala-Gäfle-Ockel-bo-järnvägar med hemställan om
prisnedsätt-ning. Till vederbörande myndigheter för de
ångbåtar, jag ämnade medfölja, gjordes
samma hemställan.
Redan innan resplanen antagit några
fastare former hade jag för erhållande af
natthärbergen ämnat vända mig till mina
yrkesbröder å de orter, där sådant härberge skulle
sökas. Jag fullföljde nu denna afsikt och
hemställde till lärarne i Gamla Uppsala,
Dannemora, Älfkarleö och Sandviken, att de
måtte lämna sitt bistånd. Svaren läto
mycket uppmuntrande. »Med nöje vill jag söka
tillfredsställa Edra billiga anspråk», hette
det i ett. - »Skall ombestyra nattlogis.
Välkommen till orten!» lästes i ett annat.
- »Jag skall söka göra mitt bästa för Edert
välbefinnande härstädes», skref en tredje.
- »Skall med nöje göra hvad jag kan för
Edra resenärer», en fjärde.
Från Turistföreningen ingick den
glädjande underrättelsen, att det sökta anslaget
beviljats.
Svaren på mina hemställanden om
pris-nedsättning å järnvägar och ångbåtar
motsvarade ock fullt våra förhoppningar. På
järnvägen skulle vi få resa på truppbiljett,
på ångbåtarna för hälften af den lägsta
af-giften.
Tillåtelse att få bese grufvor och verk
hade jag erhållit dels genom direkt han-
vändande till cheferna för desamma, dels
genom lärarne å vederbörliga orter.
Urval af deltagare i resan kunde nu
företagas, och utrustningen för densamm^
bestämmas. Att vara känd för ett stadgadt
uppförande uppställdes såsom det första
villkoret för att få medfölja. Ett någorlunda
godt kunskapsgry och en viss allmän
vakenhet såsom det andra. Skälen för dessa
villkor hade jag förut, då tal varit om resan,
närmare utvecklat.
Till utrustningen för hvarje deltagare skulle
höra: en reskassa motsvarande biljettpriset för
resan (kr. 5,24), »torrskaffning» för två
dagar, underkläder, ett extra par strumpor,
tvål, handduk, näsdukar, anteckningsbok,
blyertspenna, filt och bärrem. Till
gemensamt bruk skulle anskaffas: tvänne
skobors-tar, blanksvärta, tvänne klädesborstar, nål
och tråd, häftplåster, Generalstabens
kartblad öfver de trakter, som skulle
genomresas, Turistföreningens resehandbok III,
kompass och passare.
Med erinran om de uppställda villkoren
och kraf ven på utrustning meddelade jag
gossarne, att anmälan om deltagande i
färden nu finge göras. Afdelningen bestod af
26, af hvilka 4 hade permitterats för
terminen. Af de återstående 22 anmälde sig
16 att vilja medfölja. Två af de öfriga
saknade behöfliga kläder och skor, en tredje
kunde icke få lämna den anställning han
hade under eftermiddagarna, och tre drogo sig
efter föregången s j älf prof ning frivilligt
tillbaka.
Tio af de anmälda kunde jag utan
tvekan godkänna; två måste jag med hänvisning
till det faktum, att de voro »kvarsittare»,
lika bestämdt underkänna. Till de två
återstående platserna - åtlydande erfarna
personers råd hade jag nämligen beslutat att
medtaga högst 12 - funnos alltså 4
kandidater. De tio redan utsedda fingo i
uppdrag att genom sluten omröstning uppsätta
på förslag två af de fyra. En af de fyra
kandidaterna hade emellertid under den
därpå följande frukostrasten fått klart för
sig, att hans pappa behöfde honom
under eftermiddagarna, och ville därför icke
komma under omröstning. Han kände
tydligen på sig, att de tio ej ansågo hans
uppförande vara stadgadt. Vid själfva
omröstningen erhöll en af de tre blott l röst.
Denne böjde sig villigt för utslaget. Utan
större svårighet var alltså 12-talet fylldt.
Dagen före afresan fingo de blifvande
resenärerna göra sig förtrogna med förut nämda
kartblad -samt höra meddelanden om de
trakter de skulle genomresa och de orter
de skulle besöka. Vid ett extra möte i
mitt hem fingo de fördela sig i tvänne
grupper och utse anförare för dessa.
Kl. 9 f. m. den 7 juni hade vi viftat
farväl till de anhöriga, som infunnit sig vid
afresan. Under det härligaste väder, den
mest angenäma stämning och spända
förväntningar lämnade vi med »Fyris II»
Rid-darholmskajen och närmade oss »ställen
som af minnen stråla». På ett bord å öfre
däcket (fastän betalande en så låg afgift
fingo vi vistas äfven här) lade jag fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
