- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 17:e årg. 1898 /
436

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

436

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 28

gen af ångkraft, kommer upp ur djupet;
en dörr till densamma öppnas; en vagn,
lastad med omkring en ton malm och
gråberg, rullas ut af ett par arbetare, tömmes
och rullas åter in. En andra hiss har
samtidigt åkt ned i grufvan och där fått sin
tömda vagn utbytt mot en fylld.

Vi mottaga nu ett meddelande från
disponenten, att vi följande morgon skola i
dessa hissar få afgiftsfritt nedstiga i
grufvan, och undervisas om de säkerhetshakar,
hvilkas uppgift är att stanna hissarne, ifall
strältrådslinorna skulle brista. Vi iakttaga,
huru järnmalm och gråberg åtskiljas samt
huru detta senare åter nedstörtas i
grufvan. Från Grannlafven blicka vi ut öfver
S tor rymningen, den 270 m. långa, 60 m.
breda och 160 m. djupa grufvan, och
begifva oss sedan till en slamrande
malmskil-jare för att se, huru denna, som genom
en elektrisk ström göres växelvis till sin
ena hälft magnetisk, skiljer malm och s. k.
malmmull från andra bergarter.

Efter att hafva sett allt detta och
mycket annat få vi slutligen slå oss ned för
en stund i en härlig park omkring
folkskolehuset och begifva oss därpå åter
genom grufstaden till vårt nattkvarter, där
gossarne snart på en präktig, af halm och
filtar beredd syskonbädd njuta en god sömn.

På utsatt tid infinna vi oss följande
morgon vid gr af kontoret. Tvänne äldre
arbetare stå redo att ledsaga oss på vårt
förestående besök i underjorden. Vi begifva
oss till hisstornet, erhålla hvar sitt ljus,
fördela oss i två grupper, stiga in i de
förut nämda hissarna och så - med blicken
på de vid ljusskenet framskymtande
tvär-bjälkarne i hisställningen ned 222 m. på
3 minuter! Mörkt och kyligt! Luften är
tung, bottnen slipprig. Vi vandra framåt
genom långa tunnlar eller orter, stiga åt
sidan för mötande malmvagnar, göras
uppmärksamma på i ortens väggar befintliga
öppningar, genom hvilka malm och gråberg
nedstörtas, stanna här och där i de
rymliga arbetsrummen, där kraftiga hammarslag
och svagt ljus från gruflampor hjälpa oss
upptäcka de arbetande. Vi lyssna till våra
ledares beskrifning om huru man borrar
100-meters långa undersökningshål med
diamantborrar och mottaga hvar sin bit af den
cylinderformiga kärna, som vid sådan
borrning bildats. Vi manas till försiktighet och
klättra på stegar upp dit, där
»takbrytning» försiggår, och åse arbetet med
borrmaskiner, hvilka drifvas af komprimerad luft.

Åter uppe i dagen begifva vi oss direkt
till disponenten för att frambära ett
vördsamt tack för tillmötesgående och välvilja.
Vi kunde af hans ord och vänliga blick
tydligen märka, att han själf gladde, sig
öfver att se oss glada och belåtna. Vi göra
en sista tur genom gruffältet, och snart är
vårt besök i Dannemora ett minne blott.
Klas E. Lidholm.

Fröjder i och öfver naturen äro de äldsta,
billigaste och bästa. Ett barn, som icke
kan dela sådan fröjd, är ej mera något rätt
barn. L. Kellner.

FÖR DAGEN.

Mot reaktionen.

På ytan af vårt samhällslif går
sedan lång tid tillbaka en reaktionär
strömning, som med förkärlek riktat
sig mot folkskolan och hennes
verksamhet. Många af folkskolans vänner
hafva visserligen i det längsta vägrat
tro på befintligheten eller i alla,
händelser på faran af denna strömning,
men under de senaste åren har
densamma brusat så starkt och sprutat så
mycket skum, att dess tillvaro och våda
ej längre kunnat af någon förbises.
Bland dem, som hålla på folkskolan
och i hennes arbete se en
grundförutsättning för vårt lands lyckliga
framtid, torde numera den meningen vara
allmän, att man med uppmärksamhet
måste aktgifva på ifrågavarande rörelse
och med eftertryck tillbakavisa dess
anlopp.

Det är med tillfredsställelse vi finna,
att denna mening delas af den genom
sin ställning inom skolvärlden
inflytelserika författare, som skrifver under
det bekanta märket Carl K-n. Han
har uti en uppsats rörande »Olika
åsikter om folkskolans uppgift», införd i
senaste häftet af »Tidskrift för
folkundervisningen», företagit en vidräkning
med den för närvarande så högröstade
folkskolereaktionen - en vidräkning,
som vi rekommendera denna reaktions
hemliga och uppenbara befrämjare till
uppmärksamt öfvervägande.

Den första missuppfattning af
folkskolans uppgift, mot hvilken
författaren tager till orda, är den, som i
Göteborgs Aftonblads Junius-bref (se Svensk
Läraretidning n:r 51 och 52 år 1897)
erhållit ett så typiskt uttryck. Enligt
»Junii» åskådning bör folkskolekursen
begränsas till högst fem, helst fyra år,
och efter fyllda 12 år bör för »folkets»
barn ingen skolundervisning
ifrågakomma. Om dessa yrkanden yttrar
författaren i »Tidskrift för
folkundervisningen» bland annat:

Den_, som har någon förfarenhet i hvad till
undervisningen i folkskolan hör, vet och
förstår, att en af de hufvudsakliga anledningarna
därtill, att så många barn lämna henne med
jämförelsevis outvecklade själskrafter och ringa
mått af positivt vetande, är, att de afgå ur
henne vid för tidiga år* En femårig
folkskolekurs är alldeles för kort till och med i
en sådan skola, i hvilken barnen dagligen
besöka henne under hela den föreskrifna
årliga lästiden. Hvad skall man då säga om
en femårig folkskolekurs i flyttande
folkskolor och i folkskolor med afdelningsläsning?
Erfarenheten har till fullo visat, att en
sexårig lärokurs är den minsta, hvarpå
folkskolan kan göra anspråk, om undervisningen i
henne skall blifva till rätt gagn. Men äfven
om barnen få besöka folkskolan sex år,
behöfva de sedan deltaga i fortsatt undervisning,
och detta för främjande af såväl deras sed-

* Kursiveringarna af oss.

liga som formella och materiella bildning. Där
för böra alla, som hafva ögonen öppna för
vikten af en god folkbildning, arbeta för
an-i ordnande af fortsatt undervisning uti allt
| flera och flera skoldistrikt. I samma mån
fortsättningsskolaii vinner utbredning, i
samma mån närmar sig tiden, då den blifver
obligatorisk.

Från det af pedagogen »Junius»
utarbetade agrariska folkskoleprogrammet
vänder sig författaren till den
utläggning däraf, som vid ett nyligen i
Stockholm hållet möte lämnades af en
agra-risk skolrådsordförande (se Svensk
Läraretidning n:r 6 d. å.). Rörande denne
skolrådsordförandes yrkande, att
folkundervisningen bör starkt »begränsas»,
fälles följande omdöme:

Framställ ären af denna åsikt synes hafva
förgätit, att äfven kroppsarbetarens barn
har den oförytterliga rätten att få en
uppfostran, hvarigenom det göres skickligt att
blifva en duglig medlem i familj, stat och
kyrka. Denna uppfostran skall, då hemmet
själft icke mäktar gifva den, folkskolan först
och främst bibringa. Den skall sålunda sörja
för, att barnen erhålla den utveckling, de
kunskaper och de färdigheter, som hvart och
ett af dem i f ram tiden ^ behöfver, i hvilken
ställning det än kommer, åt hvilket yrke det än
ägnar sig. Att bereda barnen för deras
allmänt mänskliga kallelser, d. ä. att blifva
medlemmar af familj, stat och kyrka, tillhör
folkskolan. Däremot kan ifrågavarande skola ej
gifva den utbildning, som hvart och ett barn
behöfver med hänsyn till det yrke, åt hvilket
det kommer att ägna sig. Folkskolan skall
meddela allmänt mänsklig bildning, icke
fackbildning. Förslagsställaren synes icke förstå
skillnaden mellan den allmänt mänskliga
bildningen och fackbildningen, eller äfven om
han inser denna, vill han så mycket som
möjligt inskränka den förra, på det så
mycket rikligare tillfälle måtte beredas att redan
i skolan träna de kroppsarbetande klassernas
barn till villiga och händiga arbetare. Men
att anordna folkskolan så, att hvarje lärjunge
där får den utbildning, som för honom är
nödig med hänsyn till hans kommande
arbetsfält, torde ändå medföra åtskilliga
svårigheter. Skulle nämligen folkskolan blifva
en fackskola för jordbruksarbetare, olika slags
handtverkare o. d., skulle den komma att
omfatta en mångfald verkstäder, i hvilka
barnen kunde erhålla den första undervisningen
i det yrke, hvaråt de i framtiden komme att
ägna sig. Dylika yrkesskolor böra anordnas,
men för sådan ungdom, som i folkskolan
erhållit den grundläggande undervisning, som bör
komma alla till del.

Träffande är författarens bemötande
af den ofta, och äfven af nyss nämda
mötestalare, upprepade kvickheten, att
det icke betyder så mycket, »om
barnet ej kan redogöra för Mississippis
bifloder eller hur Mohammed såg ut
eller skillnaden mellan positiv och
negativ elektricitet». Mot detta
godtköps-argument framhåller han med rätta,
att detsamma visserligen väl lämpar
sig för applådfiske, men att det
åtminstone icke har någon tillämplighet på
svenska folkskolan, hvilkens kurser i
geografi, historia och naturkunnighet
sannerligen icke kunna anses lida af
någon öfverdrift.

Om för öfrigt - tillägger han - en
folkskollärare vid undervisningen skulle med sina
barn hafva talat om bifloder till Mississippi,
torde detta kunna hafva varit rätt förlåtligt. Han
gjorde det sannolikt för att för barnen
klargöra, i hvilka delar af Förenta staterna
svenskar hafva förnämligast slagit upp sina bo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:41:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1898/0440.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free