Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 29
SVENSK LÄRARETIDNING
451
- gratis - af ett i alla afseenden
förstklassigt badstubad. Badmästaren förtjänar
särskildt erkännande för nit och plikttrohet.
»Du kommer icke från Sandviken utan att
vara rentvättad» - sa han till en pojke,
som utan att med tillräckligt eftertryck
hafva begagnat tvål och borste ämnade
gå under duschen, och de orden stanna
säkert länge i pöjkarnes minne.
Klockan närmade sig 2, då vi återkommo
till skolhuset. I en af dess salar
framdukas DU en riklig middag, som vi på
inbjudan af vårt gästfria värdfolk låta oss
väl smaka. Tiden för af resan är snart inne.
Vi lämna Sandviken med ett djupt intryck af
oss vederfaren välvilja och gästfrihet och
äro frampå aftonen åter i Gäfle.
Med ångaren af samma namn anträda
vi på kvällen hemresan till Stockholm.
Kartor, passare och kompass, hvilka under
järnvägsresorna ej kunnat med så stor fördel
användas, komma nu åter till heders.
Skutor och ångare, öar och skär, fyrskepp och
fyrar iakttagas, afstånd bedömas. Vädret
är vackert, natten ljus. Samspråk med
Norrtäljeungdomarne, äfven de på hemresa,
förhöjer stämningen och förkortar tiden.
Vänlighet och tillmötesgående komma* oss
fortfarande till del. Befälhafvaren på
ångbåten, kapten Ternström, ger oss
(halfbetalande billighetspassagerare) frihet att
vistas äfven å det för salongspassagerare
afsedda däcket. Ledaren för ofvannämda
ungdomar hr Borg bjuder nere i salongen
»reskamraterna från Adolf Fredriks folkskola»
på en extra förplägning. De äro, enligt
hans utsago, »riktiga mönsterpojkar» och
förtjäna en liten uppmuntran.
Vår resas sjette dag är i sin gryning,
då vi vid det byliknande Öregrund säga
farväl till reskamraterna från Norrtälje, Öfver
Alandshaf, nu lugnt och stilla, komma vi
genom den yttre, ogästvänliga skärgården
till trängre farvatten med grönskande
stränder och befinna oss vid 8-tiden på
morgonen den 12 juni åter i Stockholm.
Hela resan hade varat ett stycke in på
sjette dagen. Dess sammanlagda väglängd
kan beräknas till omkring 520 -km.
Biljettkostnaden för hvarje deltagare uppgick till
524 öre eller obetydligt öfver 10 öre milen.
Samtliga utgifter för resan uppgingo till
117 kr. 87 öre. Till deras bestridande hade
gossarne bidragit med 62,88 kr. (= 12 X
5,24), Turistföreningen med 50 kr. och
undertecknad själf med 4,99 kr.
Deltagarne i resan voro beredda att
under densamma nöja sig med det allra
nödvändigaste i fråga om mat och husrum.
Till mötande af oförutsedda utgifter hade
de genom frivilliga sammanskott bildat en
reservkassa. Denna behöfde emellertid ej
tillgripas, och i fråga om mat och husrum
gick det, såsom af det föregående synes,
Öfver alla förväntningar utmärkt. Tack vare
oss visad gästfrihet kunde vi icke blott
bestrida oförutsedda utgifter utan jämväl
tilllåta oss sådana, hvilka icke voro nödvän-
diga men hvilka förskaffade oss det, som
var nyttigt och angenämt. .
Att resan varit billig, synnerligt
instruktiv och nöjsam torde framgå af föregående
berättelse. Hvilken inverkan den haft eller
kommer att hafva på deltagarne -
intrycken af densamma skola helt säkert under
lång tid utöfva inflytande på dem - är
naturligtvis vanskligt att säga» Under ett längre
samtal, som jag hade med dem dagen efter
resans slut, gjorde jag mig förvissad om,
att de hade ganska väl reda på hvad de
hade sett. Resan måste alltså hafva
betydligt ökat deras förråd af föreställningar.
Den vänlighet, som de under resan fingo
röna, och deras sträfvan att i någon mån
motsvara densamma måste, menar jag, hafva
en gynnsam inverkan på deras
karaktärsda-ning. Föräldrarnes med synbar
uppriktighet uttalade tacksamhet för att deras
gossar fått deltaga i resan torde ock böra
räknas till hennes förtjänster.
Summa: En lycklig resa från början till
slut! Klas E. Lidholm.
FÖR DAGEN.
När man koketterar med
reaktionen.
Såsom vi förut omtalat,, innehöll
Göteborgs Aftonblad på svenska
folkskolans minnesdag den 18 juni en
jubileums-artikel, hvarigenom den
förkunnade världen, att den numera icke
längre stode utan auktoritet för
sina folkskole-reformatoriska sträfvanden.
Midt i dess egen stad hade nämligen
för rner än ett år sedan »en röst ur
fackmannalägret» låtit höra sig,
hvil-ken i allt väsentligt drifvit samma
läror och framställt samma yrkanden.
Och den rösten hade varit så viss på
sig själf, att den höjt sig »inför
Göteborgs folkskolestyrelse och lärarekår»,
och den hade härvid fört
agrar-peda-gogikens talan med så öfvertygande
kraft, att den besegrat åhörarnes
fördomar och tillvunnit sig deras bifall!
Hvad under då, att Göteborgs
Aftonblad högtidlighöll dagen med en
lofsång öfver sin »modige och
varmhjärtade» bundsförvant och med glada
betraktelser öfver tidens märkliga tecken.
Dog - hvor Isenge var Adam i
paradis? såsom vår vän Jeppe på berget
säger, då han, efter att hafva somnat
in i baronens säng, vaknar upp igen
på sin egen sophög.
Den 6 innevarande månad innehåller
Göteborgs Aftonblad «n insänd
skrifvelse, hvaruti dess »rflfet ur
fackmannalägret», hr Johan Lundqvist, vördsamt
söker befria sig från så mycket som
möjligt af detr^åra^ hvilken från
tidningens och dess medhållares sida varit
honom ämnad.
Hvad själfva faktum angår,
meddelas i hr Lindqvists »beriktigande och
förklaring» följande:
Föredraget, hvarur några spridda utdrag
äro gjorda, hölls icke inför Göteborgs folk-
skolestyrelse, såsom i artikeln nämdes, utan
inom Göteborgs skolförening, hvars
medlemmar till största delen tillhöra folkskolans
lärarekår men äfven utgöras af öfriga för
folkskolebildningen intresserade personer i
Göteborg.
Hvad det bifall angår, hvarmed
föredragandens åsikter hälsades, så hvarken jag
vågar eller är rätte mannen att yttra något
därom, men så mycket framgick af den på
föredraget följande öfverläggningen, att de
flesta, som talade i saken, ställde sig mer
eller mindre skarpt på motsidan.
Enligt de underrättelser vi inhämtat
torde detta ock vara det minsta, som
rörande det s. k. bifallet med sanning
kan sägas. Oppositionen mot hr
Lindqvists påståenden och förslag lär
nämligen hafva varit både allmän och
eftertrycklig. Detta synes han ock själf
vilja medgifva, då han i sin skrifvelse
fortsätter:
Den ojämförligt största delen af sällskapet
yttrade sig ej, och skulle man räkna detta
som tyst bifall, så kanske man stode vackert
ensam en dag, då man påräknade moraliskt
stöd för uttalade åsikter. Med tanke härpå
vill jag i sanningens intresse frikalla hvarje
annan från ansvar i de uttalade åsikterna.
Men icke nog härined. »Rösten»
själf känner sig uppenbarligen, om vi
få använda ett så vågadt uttryck,
något darrande på målet. Han söker nu
draga liksom ett litet streck mellan sig
och Göteborgs Aftonblad för att med
hänvisning därtill kunna säga, att detta
blad befinner sig på ena sidan och han
på den andra.
Hvad urvalet af de särskilda delarna i
föredraget angår - säger han - så torde
därom ej vara annat att säga än om hvarje
annan framställning, som måste stympas och
förkortas: det beror så mycket på den afsikt,
hvari det sker. Och har jag misstagit mig,
då jag på senare tiden (!) funnit Red. af denna
tidning intaga en mera nedrif vande än
reformerande hållning till folkundervisningen, så
torde det vara förlåtligt och i alla händelser
ej en svårare missuppfattning än flertalet
andra, som önska skolan reformerad till
närmast möjliga öfverensstämmelse med
sam-hällslifvets kraf, råkat in.på.
Han beklagar vidare, att tidningen
ej meddelat hans motivering för
»af-knappningsförslagen», ej heller hans
»bestämda förslag vid (till?)
undervisningens bedrifvande i skolan, t. ex. om
kunskapers inhämtande så långt som
möjligt direkt ur det praktiska lifvet».
Till sist karakteriserar han sitt
uppträdande på följande, icke allt för
lättfattliga sätt:
Som en sammanfattning af föredraget torde
tillåtas mig säga, att jag talat för en reform
i praktisk riktning och med närmast möjliga
anslutning till de behof, som göra sig
gällande vid utträdet i det praktiska lifvet; men
att denna reform måtte ske inom en
lagstad-gad ram, bestämdt skild från själfsvåldets
vildmark (!) och från godtycklig valfrihet
mellan inhämtande af en obestämd eller hjälplig
innanläsnings-, skrif- och räknefärdighet eller
ock t. o. m. uraktlåtenhet af dessa för nöjet
att betecknas som martyrer för ett brutalt
folkskoletyranni, då små vagabondnaturer
uppsökas i sina gömslen och återföras till
skolan.
Öfverensstämma således utdragets (?) åsikter
i åtskilligt med Eed:s, så torde dock finnas en
bestämd skillnad på ändamål och sätt. *
Naturligtvis har detta på skrufvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
