Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 33
SVENSK LÄRARETIDNING.
511
Följande frågor diskuterades:
a) Vid de allmänna sammanträdena.
Första frågan, om ungdomens förvildning,
inleddes af folkskolläraren Fridtjuv Berg i
Stockholm. Något förslag till uttalande
gjordes ej, utan fick diskussionen, för
hvilken redogöres i nästa nummer, utgöra svaret.
Andra frågan, om folkskolans rätt och
plikt att uppfostra, inleddes af komminister
Ivar Hultin i Skog. Diskussionen fick
äfven här utgöra svar på frågan.
Tredje frågan, om folkskoleundervisningens
begränsning, inleddes af Öfverläraren M.
Nelander i Norrköping, hvilkens förslag till
uttalande (se n:r 31!) oförändradt antogs.
b) Vid a f delningssammanträdena.
Fjärde frågan, om sångundervisningen,
inleddes af folkskolläraren C. M. Ståhl i
Åsbo. Med förkastande af inledarens
resolutionsförslag antogs följande af
folkskolläraren J. N. Vetterstrand i Halmstad
föreslagna resolution:
Då sångundervisningen i folkskolan afser
att medelst uppöfvande af de ungas
sånggehör och röstorgan fostra vårt folk till ett
sjungande folk, bör tiden i folkskolan icke
upptagas med teoretiska föröfningar, utan
bör undervisningen bedrifvas så, att ett förråd
af lämpliga sångstycken och koraler
hufvudsakligen genom gehör sång inöfvas.
Femte frågan, om skolsalarnas öppnande
för förevisningar, inleddes af folkskolläraren
G. B. Dickman i Sjögestad. Följande af
kyrkoherden P. A. Amman i Tryserum
föreslagna resolution antogs:
Afdelningen uttalar såsom sin bestämda
önskan, att skolråden må hålla skolsalarna
stängda för alla sådana förevisningar, som
pröfvas hafva sin grund i geschäft, samt att
skolsalarna för öfrigt öppnas endast då, när
förevisningen kan anses för skolungdomen
särdeles gagnelig; men i alla händelser aldrig
då, när sådant på något sätt hindrande eller
störande inverkar på skolarbetet.
Sjette frågan, om Skolresor såsom
uppfostringsmedel, inleddes af folkskollärarinnan
Inga Kristoffersson i Ljusnedal. Efter en
längre diskussion gjordes på förslag af
docenten J. Bager-Sjögren i Uppsala följande
uttalande:
Mötet, som anser, att metodiskt förberedda,
utförda och i den följande undervisningen
tillgodogjorda Skolresor äro af stort
uppfostringsvärde, uttalar som sin öfvertygelse, att
det såsom medel för deras grundliga
förberedande äfvensom af andra grunder är
önskligt, att folkskolans lärare och lärarinnor få
rätt att i pedagogiska ändamål för nedsatt
pris färdas å statens järnvägar.
Sjunde frågan, om den kvinnliga slöjden,
inleddes af folkskollärarinnan Kerstin Thulin
i Norrköping, på hvilkens förslag följande
resolution antogs:
Handarbetsundervisningen skall afse att
gifva flickan en praktisk fostran, så att hon
blir i stånd att på egen hand taga sig fram
i lifvet.
Skall detta mål vinnas, måste
undervisningen hela vägen vara metodisk, så att man
icke blott följer en metodiskt ordnad
modellserie utan låter hvarje nytt grepp, som skall
inläras, förläggas till sin rätta plats, där väl
åskådliggöras, långsamt men säkert inöfvas
och noga öfvervakas. Barnets själf
verksamhet måste anlitas och dess flit och
ordningssinne odlas.
Då lärarinnan i hahdaslöjd sålunda icke
blott skall undervisa utan ock uppfostra sina
elever, måste hon utom teknisk färdighet
äfven äga pedagogisk skicklighet. För att
möjliggöra detta vore det önskligt, att
landstingen måtte anordna pedagogiska kurser i
kvinnlig slöjd.
Där det ej finnes någon person, som
öfver-vakar slöjden såsom inspektris, torde det
vara lämpligt, att lärarinnorna inom samma
skoldistrikt en gång för hvarje termin
sammanträda för att öfverlägga om sina
erfarenheter och rön.
För ett framgångsrikt arbete är det nödigt,
att handaslöjden blir obligatorisk.
Åttonde frågan, om
teckningsundervisningen, inleddes af folkskolläraren Aron
Lundén i Gyttorp. Efter slutad diskussion
beslöts, att densamma skulle åtgöra svar på
frågan.
Nionde frågan, om en ny katekesedition,
inleddes af Öfverläraren F. Vennerblad i
Norrköping. Afdelningen beslöt efter
votering med stor majoritet att icke göra
något uttalande i frågan. Ett framlagdt
förslag rörande sättet att nå de under
diskussionen å detta och skolmöten i öfrigt
uttalade önskningar beslöt afdelningen
han-skjuta till allmänna sammanträdet följande
dag. Mot det senare beslutet anmälde en
del mötesdeltagare sin reservation.
Afdelningens hemställan föredrogs vid allmänna
mötet men föranledde ej till någon dess
åtgärd, då en rubbning af programmet skulle
stridamot mötets förut fattade beslut.
Tionde frågan, om uppsatsskrifningen i
folkskol an, inleddes af seminarieadjunkten T.
F. Rylander i Linköping. Hans förslag till
uttalande antogs med en mindre förkortning
af mom. 5, hvarigenom uttalandet fick
följande lydelse:
1. Uppsatsskrifningen bör i någon form
kunna idkas i hvar och en af folkskolans
klasser.
2. Den kan begagnas som underlag för alla
skolans (åtminstone teoretiska)
undervisningsämnen.
3. Den må anordnas så, att den väcker
lärjungarnes intresse, lifvar deras håg att göra
anteckningar samt, så vidt möjligt är, tager
hänsyn till det praktiska lifvets kraf.
4. Vid rättandet af lärjungarnes uppsatser
inå så förfaras, att lärarens tid och krafter
ej allt för mycket tagas i anspråk.
5. I den nian uppsatsskrifningen
utsträckes^ må för besparing af tid öfningarna i
rättskrifning inskränkas.
FI f té frågan, om minderårigas uppfostran,
sedan de vunnit arbetsanställning, inleddes
af professor Curt Wallis i Stockholm. Efter
en längre, liflig öfverläggning antogs
inledarens förslag till uttalande med ett af hr
A. T. Vahlström i Sköfde gjordt tillägg,
hvarigenom uttalandet fick följande lydelse:
1. Statens ingripande på lagstiftningsväg
för att skydda de i arbete anställda barnen
och minderåriga mot ett öfverdrifvet arbetes
skadliga inverkningar i fysiskt, intellektuellt
och moraliskt hänseende är af erfarenheten
visadt vara nödvändigt.
2. Den nuvarande lagstiftningens fel är
framför allt dess brist på effektivitet till följd
af bristfällig kontroll öfver lagarnas
efter-lefiiad.
3. Afdelningen uttalar sin anslutning till
kommitténs för omredigering af berörda
förordning föreslagna framflyttande af minimiåldern
för deltagande i det arbete, som förordningen
afser, från 12 till 13 år.
Tolfte frågan, om åskådningsöfningarna,
inleddes af folkskolläraren Al fr. Fridén i
Örebro. Det af inledaren framställda reso-
lutionsförslaget antogs med några smärre
ändringar, hvarigenom det kom att lyda
sålunda :
Åskådningsöfningen bör framför allt vara
den lektion, hvarigenom barnens begrepp om
de omgifvande föremålen väckas, bildas och
ordnas.
För ernående af detta mål fordras:
1) att de föremål, verksamheter och natur
förhållanden, som föreställas till åskådning,
tagas från barnens omgifning, så att de äro
för barnen redan i hufvudsak bekanta;
2) att vid val af ämnen hänsyn tages mera
till årstid och tillfälliga omständigheter än
till någon strängt ordnad läroplan;
3) att enkelföremål behandlas före grupper
däraf;
4) att på första stadiet endast verkliga
föremål framställas till åskådning - längre fram
må modeller och planscher användas för
jämförelse och vid repetition, men aldrig i stället
för de verkliga föremålen;
5) att formen för öfningarna blir följande:
a) barnen säga allt, hvad de iakttaga,
hvarvid läraren blott har att rätta oriktiga
föreställningar,
1) läraren söker genom påpekningar eller
frågor framlocka sådant, som är af vikt
att taga med, men som blifvit af barnen
förbised t,
c) barnen återgifva skriftligt, hvad de af
lektionen inhämtat, så snart färdighet i
skrifning vunnits;
6) att åt åskådningsöfningarna anslås
tillräcklig tid - minst dubbelt mot den i
normalplanen anbefallda - samfc att de
utsträckas äfven till tredje skolåret.
Trettonde frågan, om folkbibliotek,
inleddes af Öfverläraren Alfr. Dalin i
Huskvarna, hvilkens förslag till uttalande (se
n:r 31) antogs med ett mindre tillägg till l :a
punkten och en ändring i 2:a punkten, hvilka
därigenom fingo följande lydelse:
1. Offentliga folkbibliotek, som väl vårdas
och årligen förses med nya böcker, samt, där
förhållandena sådant medgifva, stå i
förbindelse med läsesalar, äro nödvändiga för att
folkundervisningsanstalterna skola kunna
medföra hela det gagn, som med dem afses.
2. Därför böra församlingarna upprätta etc.
Fjortonde frågan, om utvidgning af
kropps-öfningarna i skolan, inleddes af fil. kand.
J. V. Åkermark i Gröteborg.
Inledningsföredraget jämte den sedermera företagna
lekuppvisningen skulle utgöra svar på frågan.
Femtonde frågan, om föräldramöten,
inleddes af Öfverläraren J. A. Jarlen i
Gröteborg, på hvilkens förslag följande uttalande
gjordes:
1. Föräldramöten, rätt anordnade, äro att
anse som en synnerligen viktig faktor i den
för ungdomens goda uppfostran nödiga
samverkan mellan hem och skola.
2. Sådana möten böra å lämpliga tider,
efter omständigheterna, anordnas af skolans
lärare, pastor i församlingen eller
skolmyndighet - alltid med iakttagande af tillbörlig
medverkan af skolans lärare. De böra
förekomma minst en gång om året.
3. De goda frukter, dylika möten medföra,
böra af vederbörande väl beaktas och i
praktiken omsorgsfullt tillämpas.
Sextonde frågan, om utbildningen af
lärarinnor vid småskolan, inleddes af
semi-narieförestå-ndaren K. Rudvall i Hvetlanda,
Det af inledaren framställda
resolutionsförslaget (se nr 3i!) antogs ej, utan skulle
diskussionen utgöra svar på frågan.
Sjuttonde frågan, om slöjdens praktiska
betydelse, inleddes af folkskolläraren A.
Selander i Floby. Följande af folkskolläraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
