Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540
SVENSK LÅEAEETIDNING.
N:r 34
Cedergren, Anna Byanström, Matilda Hedin
och Anna Blanck i Örebro, Karl Björklund i
Nyckelby, Kosa Knutsson, Hilma Elgstrand
och Sofia Elgstrand i Fellingsbro, E. Jansson
i Ervalla, Elin Lönnkvist i Linde
bergsförsamling, A. G. Larsson i Nora
bergsförsamling, P. J. Pettersson i Ljusnarsberg, J.
Elises-son och A. Eriksson i Grythyttan, K. J.
Karlsson, Hulda Vimmermark och Anna Jansson
i Karlskoga, E. Holmsten i Åkerby och
Viktoria Larsson i Åsbro;
från orter utom länet: K. F. Forsman i
Reij-myra, Östg., Hulda Lindholm i Sala,
Teodo-lina Flycht .i Malung, Kpbg, och Hanna
Andersson i Strängnäs;
öfriga deltagare
äro: l läroverksadjunkt, l studerande, 2
seminarieelever, l. nämdeman, l brukspredikant
samt 4 fröknar.
Litteratur.
Nytt i bokhandeln.
Läsebokens författare. Biografiska notiser
öfver de i Läsebok för folkskolan, 9:e uppl.,
angifna författarne, samlade af K. J. Lindvall
och A. Th. Vahlström, folkskollärare. Sthm,
Albert Bonnier. 75 öre.
Vor ungdom. 4:e haft. - - Dagny. Haft. 12.
- Hälsovännen. N:r 16. - Djurvännernas
tidning. N:r 7.
Dödsfall.
P. G. L. Rosander f. Nyligen afled
i Blackstad, Kalm., en af svenska
folkskolans veteraner, nämligen folkskolläraren
Petter Gabriel Ludvig Rosander.
Född 1824 i Blackstad, tog han 1846
folkskollärareexamen i Linköping och blef
året därpå antagen till ordinarie
folkskollärare i sin födelseförsamling, där han
sålunda i mer än ett halft århundrade
planterat odlingens frön i det uppväxande
släktets jordmån. Under hela denna långa tid
har han varit ensam folkskollärare och har
tidtals haft mer än 100 barn på en gång
i sin skola. Men lika nitisk och trägen
liar han varit, hvarför ock hela
församlingen, som till största delen gått i skola hos
honom, nu jämte änka, barn och barnbarn
står sörjande vid den afhållne lärarens graf.
Hans jordafärd den 16 dennes var
synnerligen högtidlig.
C. Ä. T. Österlund f* I söndags
afled på sitt landtställe i Söderhamns
skärgård redaktören och utgifvaren af tidningen
»Helsingen» Carl August Teodor Österlund.
Han hade länge lidit af hjärtfel. Han ^ar
född 1833 i Lilikyrka, Öreb., tog 1855
organistexamen i Stockholm och 1856
folkskollärareexamen, därsammastädes. Aren 1856
-60 var han »duplikant» och sånglärare i
Nikolai församlings folkskola i Stockholm och
åren 1858-60 kantor i Slottskapellet.
Sedan han 1860 blifvit folkskollärare, kantor
och organist i Hofva, Skbg, transporterades
han 1863 till folkskollärare- och
organist-befattningarna i Söderhamn, från hvilka han
afgick med pension 1886. Han var äfven
lärare i musik och sång vid stadens
elementarläroverk. J^ör tidningen »Helsingen»
var han redaktör sedan 1869.
FRIA ORD.
Katekesdiskussionen vid
Norrköpings-mötet.
Herr Redaktör!
Med anledning af redaktionens vilseledande
och okorrekta reflexioner i n:r 33 af Svensk
Läraretidning om »oformligheter» å en
mötes-afdelning af tolfte allmänna svenska
folkskolläraremötet i Norrköping bedes om plats
för nedanstående upplysningar och erinringar.
Då undertecknad under vårens lopp
anmodades att fungera som af delningsordförande å
nämda möte upplystes det, att å afdelningen
skulle öfverläggningarna röra sig om
undervisningen i »kristendom» och »modersmålet»,
ämnen för hvilka jag hyser varmt intresse
såsom i högsta grad betydelsefulla för vår
folkbildning. Af annonsen om mötet fann
jag efteråt, att det ena öfverläggningsämnet
.gällde »en ny katekesedition», hvilket jag ock
såg å sid. 9 af program haf té t, då detta vid
ankomsten till mötet kom i mina händer.
Inledaren och undertecknad ansågo, att
diskussionen och besluten härom borde gälla två
särskilda hufvudmoment:
1) Katekesens ’beskaffenhet;
2) Sättet, huru de vid mötet och annorstädes
inom landet uttalade åsikterna och önskningarna
skulle kunna realiseras.
Nu ber jag få erinra, att om jag på förhand
vetat, att här skulle afhandlas ett så
betydelsefullt och »brännande» ärende som »en ny
katekesedition» samt att därtill anslagits
endast / timme, hade jag undanbedt mig det
erbjudna förtroendet. Af sådan anledning
önskade jag ock, att någon vice ordförande
tjänstgjort vid detta ärendes behandling, men
sådan var ej tillsatt. Dessutom önskade jag
vara ledig för att möjligen kunna deltaga i
diskussionen, alldenstund jag å Örebro läns
folkskolemöte 1896 tvingats fram som inledare
rörande den nuvarande katekesens
»pedagogiska brister», och huru dessa böra af hjälpas,
af hvilken orsak jag icke så litet studerat
detta ämne.
Emellertid orsakade den knappa tid,
programmet och »mötesreglerna» medgafvo, att
icke ens inledaren hann afsluta sitt anförande,
som skulle mynna ut dels.i det tryckta
uttalandet rörande mom. l och dels det för
honom och mig gemensamma uttalandet
rörande mom. 2 här ofvan. Inledaren måste
därför inskränka sig till att häri visa till det
förra men uraktlät i brådskan att enligt
föregående öfverenskommelse hänvisa till det
senare, hvilket därför omnämdes - men detta
synes många icke senterat - af ordföranden,
innan ordet lämnades åt de ifriga deltagarne
i diskussionen, som sedan kom att röra sig
endast om mom. l, d. v. s. om katekesens
beskaffenhet Härom, icke om mom. 2, beslöt
mötesaf delningen att ej göranågot for muleradt
uttalande. Efter detta beslut var det, enligt
min uppfattning, endast fråga om mom. 2
här ofvan. Härom tillät ej tiden någon
diskussion, utan afdelningens flertal, som
emellertid syntes hysa sympatier för saken, beslöt
att hänskjuta detta moment till mötet i sin
helhet, något som förr lär hafva existerat å
större möten.
Tiden för det återstående »allmänna
sammanträdet > nödgade dock dess ordförande -
och därom är ej något att säga - att, efter
vederbörlig offentlig uppläsning, lägga till
möteshandlingarna den skrifvelse, jag å
mötesaf delningens vägnar ofverlämiiat till mötets
ordförande, något som mötesberättelsen
naturligtvis framdeles kommer att visa.
Men nu en fråga. Vinnes något resultat
af de långa och många katekesdiskussionerna
å en mängd större och mindre skolmöten,
om ej vederbörande myndigheter uppmärksamma
dessa, taga saken i fråga om hand och låta
grundligt utreda den t
Och vidare ett ord i förtroende.
Undertecknad och inledaren åsyftade endast att
berörda ärende skulle vinna nödig
uppmärksamhet. Att så sker, därtill har nu Svensk
Läraretidning bidragit, och därför frambär jag
härmed ett förbindligt »tack». Om en
utstakad fälttågsplan leder till det resultat, som
åsyftas, kunna stridsmännen med skäl vara
nöjda, och kan jag ej välvilligt ursäktas,
därest jag möjligen i egenskap af ordförande
ej visade mig nöjaktigt likgiltig för ärendet,
så bär jag med största sinneslugn
beskyllningen om okunnighet i det »parlamentariska»
»abc».
Allt för »tysk» och formalistisk, allt för
formlös - se där två motsatta omdömen,
som nu kommit mig till del. Båda mana
mig till själfkritik. Men må det till sist
också tillåtas mig att ropa ett litet »gif akt»!
Böra icke »alla» skoltidningar och lärare
vakta sig för en sådan utbildad
»möteätek-nik» samt kall och hjärtlös formalism, som
är ägnad att strypa och förkväfva det
allmänna pedagogiska intresset och den heliga
sak, för hvilken vi lärare dock ytterst böra
kämpa ?
Den 20 augusti 1898.
Högaktningsfullt
K O. Sjölander.
För tillfället inskränka vi oss till att
framhålla, att en parlamentarisk regel, på
hvilken man lika väl vid större skolmöten
som vid andra större möten oeftergifligen
måste hålla, lyder så: ordföranden må icke
lägga sig i diskussionen. Den, som vid
ett större möte vill deltaga i diskussionen
af en viss fråga, bör alltså icke åtaga sig
att vara ordförande vid denna frågas
behandling. Att oformligheter förekommo vid
katekesfrågans behandling, därom tycktes så
godt som alla vid afdelningen närvarande
vara ense, och vi ansågo oss i den korta
öfversikten böra med lätt hand vidröra
saken, så att dylika oformligheter ej inå vinna
haf d vid skolmöten. Red.
Utlandet.
C. A. Thyregod f. Ett yngre släkte
kan måhända knappast tänka sig hvilken
solblink och sommarfröjd, som en gång låg
öfver detta namn: Thyregod!
Högst få visste, att han för resten hette
Christen Andersen, var husmanspojke och
född 1822, att han 1849 hade utexaminerats
från Jellings seminarium med högsta betyg,
varit med som frivillig 1848 i kriget och
skollärare i byn Ans sedan 1852, tills han
1881 tog afsked och flyttade till Köpenhamn,
där han under stor lekamlig skröplighet
vid sin kära kaffekopp sökte glömma allt
utom det trägna arbetet, och där han den
31 juli i år gick hädan. Han lämnar efter
sig ett tomrum, som ej är lätt att fylla.
Ej heller voro väl de så många, som
visste att Thyregod är själfva roten och
upphofvet till »Danmarks
Landsbylaererfor-ening», hvilken senare fått namnet
»Danmarks Lgererforening». Eller att han utgaf
den lilla skriften: »Bidrag till belysning
af lahdsortsskollärarnes lefnadsvillkor,»
hvilken broschyr sändes till alla tre
statsmakterna och hade en afgörande inverkan på
lärarekårens löneförhållanden. Statens
förhöjda bidrag gick löst på 300,000 kronor.
l trots af en eller annan tillfällig
meningsskiljaktighet med den gamle kämpen
för Danmarks lärarekår, står därför denna
kår sörjande vid den hädangångnes graf.
Men många andra i Norden känna
saknad vid dödsbudet - alla som värdera den
hänsofne söm folklifsskildrare. Hans klara
förstånd och skarpa iakttagelseförmåga, hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
