Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r. 36
SVENSK LÄRARETIDNING.
567
ka premiet för förtjänster om den nordiska
språk- och fornforskningen. Ledamot af flera
.lärda sällskap. Har utgifvit en mängd
vetenskapliga afhandlingar i nordisk språkvetenskap
och arkeologi. Vid sommarkurserna 1894 höll
docent Söderberg 8 föreläsningar om
kulturutvecklingen i Norden under hednatiden. Vid
kurserna 1896 förevisade och förklarade han
historiska museets samlingar.
P. Lundahl.
Utfärd till »Kongens By».
Såsom en epilog till sommarkurserna i
Lund kan man med skäl anse den färd till
Köpenhamn, som under folkskolläraren N.
Lundahls ledning företogs söndagen den 28
augusti af deltagare i sommarkurserna. Väl
blef tillslutningen icke så stor som man
från början förmodat, men icke förringar
det resans värde för dem, som deltogo i
den.
l På programmet för dagen stod främst:
ett »besök å skolmuseum i Köpenhamn».
»Skolmuseum» upprepade jag ovillkorligen
för mig själf, och om jag skall vara fullt
uppriktig, får jag säga, att detta ord just då
ej innebar någon lockelse för färden. Men
huru förändrades icke inin åsikt vid
inträdet i detta museum, och nu vet jag, att
det är vardt icke en ä två timmars besök
utan många dagars. Där är för en lärare
mången lärdom att hämta och mången idé
kan där väckas till lif. Hvad innehöll då
museet? Ja, därpå kan man blott svara:
res dit och se; det är mödan vardt!
Med äkta dansk »kjserlighed» mottogos vi
vid landstigningen af seminarieläraren,
kanslirådet Fr. Thomasson, hvilken sedan jämte
museets styresman, förre ordföranden i
Danmarks Laererforening Emil- Sauter, ledde
oss genom museets olika afdelningar.
Ge-nom dessa herrars vänlighet fick man
erfara något af professor la Cours ord vid
af skedsfesten om gifvande och tagande. Ett
varmt tack åt dessa herrar för deras
oegennyttiga uppoffring l Likaså åt hr N.
Lundahl, som förde oss dit l
Mana Follin.
Några siffror.
Föreläsningarna vid innevarande års
universitetskurser i Lund utgjorde 90, hvartill
komma 22 timmars praktiska öfningar i
kemi, 3 timmars förevisningar af historiska
museet, 5 timmars d:o af konstmuseet och
l timmes d:o af domkyrkan. Samtidigt
förekommo 2 föreläsningar mellan kl. 11-12
och 5-7. Då endast ett mindre antal på
förhand anmält sig till att deltaga i de
engelska uttalsöfningarna - antalet
deltagare blef dock öfver 60 -, skulle äfven
de andra ha tillfälle till att vid samma tid
åhöra någon föreläsning. Och då professor
Bergendal skulle hålla sina föreläsningar på
zoologiska museet, hvars hörsal endast
rymmer ett 70-tal, och i laborationsöfningarna
icke mera än ett 30-tal på samma gång
kunde deltaga, sattes på timplanen andra
föreläsningar samtidigt med dessa. Det blef
sålunda vissa föreläsningslokalers inskränkta
utrymme och ett och annat
föreläsningsämnes förmenta mindre dragningskraft, som
bestämde hvilka ämnen som samtidigt skulle
förekomma.
Ahörarne syntes denna gång bättre än
förut ha förstått att göra urval af
föreläsningar, så att öfveransträngning kunde
undvikas. Härtill bidrogo i sin mån
lekkurserna, hvilka, tack vare äfven det vackra
vädret, lockade ut i det fria. Dessa
pågingo samtidigt med vissa föreläsningar.
Biljetter, som gällde till alla
föreläsningar, voro denna gång utlämnade till ett
antal af 254. Häri äro inräknade dylika
biljetter, som föreläsarne och deras fruar,
några tidningsredaktörer och andra, som
visat särskildt intresse för kurserna, erhöllo.
Icke mindre än 815 biljetter till enskilda
föreläsningar såldes. Högsta antalet dylika
biljetter - hvilka icke gällde till
föreläsningar och laborationsöfningar i kemi -
som aflämnades for åhörandet af en
föreläsning var 54. Det var till professor P.
la Cours sista föreläsning.
Utom Skåne voro följande svenska
landskap representerade vid kurserna: Halland,
Bleking, Småland, Öland, Gotland,
Östergötland, Västergötland, Bohuslän, Uppland,
Södermanland, Nerke, Värmland,
Västmanland, Dalarne, Helsingland, Medelpad,
Ångermanland och Lappland.
feriekurserna i Yisfoy.
Professor Adolf Noreen.
Denne för folkbildningssträfvandet så
intresserade universitetslärare är en af
upp-hofsmännen till universitets-utvidgningen i
vårt land. Han medverkade kraftigt vid
de år 1893, 1895 och 1&97 anordnade
sommarkurserna i Uppsala. Han har nu ock varit
med om att söka »utvidga» universitet ända
till Gotland. Försöket har lyckats.
Under det att vid sommarkurserna i Uppsala
1893, 1895 och 1897 endast ett litet fåtal
lärare och lärarinnor (4-5) från Gotlands
folk- och småskolor begagnade sig af
kun-skapsmeddelelsen. hafva ej mindre än 115
i nyss afslutade feriekurser deltagit.
Och lika intressant, .lärorik och
tilldragande professor Noreen var »hemma» hos
sig, lika intressant, lärorik och tilldragande
har han varit »borta» d. v. s. hemma hos
oss. Ingen har velat försumma hans
timmar. Dessutom hafva många Visbybor köpt
särskilda seriebiljetter just till hans
föreläsningar.
Denna gång har han behandlat vårt
modersmåls grammatik och dess indelning
(en fortsättning af hans föreläsningar vid
universitetskurserna i Uppsala), och han
har gjort det på ett sätt, som låtit hans
åhörare mer än väl inse, huru litet de
i själfva verket känna sitt modersmål, huru
litet de själfva tänkt öfver detsammas
många egendomligheter, förtjänster och
brister, och i huru hög grad de låtit sig ledas
af kortsynta läroboksförfattare, som själfva
utan grundligt studium varit enfaldiga
efter-sägare efter andra.
Genom professor Noreens framställningar
och framför allt genom hans upplysande
exempel ha emellertid ögonen öppnats, och
man har börjat ana, hvad det är, som gör,
att vetenskapen kan entusiasmera, sina id-
kare: ju djupare inträngande, desto mera
guld.
Gång efter annan hafva kursdeltagarne
måst för sig själfva och andra medgifva:
detta har jag aldrig tänkt på; detta har
jag aldrig förstått; detta har jag helt och
hållet missuppfattat. Men å andra sidan
ha de med sina glädjestrålande anleten
gifvit tillkänna, att ljus uppgått för dem, och
då ha de varit färdiga att utbrista: ja,
visst, det är ju klart som dagen.
En så lifvande och tankeväckande
föreläsare, hvilken-utan konstgrepp kan »ta folk»,
kommer aldrig att sakna uppmärksamma
och entusiasmerade åhörare, åtminstone ej
bland folkskollärarekåren.
Alfred Rosvall.
Preussens fall och pånyttfödelse i
det 19:e seklets början.
Öfver detta ämne föreläste direktör
Teodor Holmberg under sju timmar. Samme
man höll fyra föreläsningar i social etik.
Att här, om ock aldrig så skelettartadt,
genomgå innehållet af dessa föreläsningar
skulle, fruktar jag, taga tidningens
utrymme för mycket i anspråk. Det vare nog
sagdt, att ingen förmådde så fängsla
åhö-rarne, ingen samla så stort auditorium som
Holmberg - professor Noreen möjligen
undantagen. Antingen han talade om den
tyske filosofen J. G. Fichte, som från att
vara kosmopolit genom Tysklands olyckor
förvandlades till den mest glödande patriot,
den store idealisten i det mörka
upplys-ningstidehvarfvet, eller om den nyare
teologiens skapare, den personliga frihetens och
den nationella s j älf ständighetens talman Fr.
D. E. Schleiermacher, eller i de etiska
föreläsningarna om äktenskapets och statens
uppkomst och utveckling, så kändes det en
varm underström af kärlek till ämnet och
en innerlig önskan att bibringa åhörarne
samma idealistiska uppfattning, hvaraf
föreläsaren själf besjälades. Och i sanning, hans
föredrag hade en rent af suggererande
verkan. Jag hörde en lärarinna från mellersta
Sverige yttra om honom: »Han skulle duga
till en sann och ädel folkledare i nödens
stund, ty han kan elda sina åhörare till
uppoffrande handlingar.» Att han också
vunnit åhörarnes hjärtan, det visades dels
vid den sista föreläsningen i historia och
den första (om äktenskapet) i etik, då
känslan tog öfverhand och applåderna skållade,
hvilket annars ej var brukligt, samt dels i
ännu högre grad vid af resan, då han
erhöll en »stormaktsbukett», som han själf
yttrade, af rosor, hvarvid sång% och
hurrarop aldrig ville tystna.
E. J. S. Söderdal.
Musik.
I inbjudningen till Visby-kurserna
tillkännagafs, att undervisning i kyrkosång
skulle förekomma. Mången undrade nog,
huru denna undervisning skulle gestalta sig.
Man har haft den föreställningen, att den finbil
-dade musikern ex prof esso ansett det lönlöst att
uppenbara något af sin konsts mysterier för
en publik, hos hvilken han icke kunde
förutsätta tillräckligt omfattande förbildning.
Den misstrogne fackmannen har därför ofta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
