Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
574
SVENSK LÄEAEETIDOTNG.
N:r 36
dersson, Holmström och Sjögren, tillsattes
för att utreda verkningarna af de båda
förslagen samt framlägga dem för regeringen.
Följande trenne frågor behandlades
gemensamt : Huru gammal bör elev vara för att
få räknas som ordinarie elev i uppgifter till
regeringen, såväl när det gäller anslag som
utdelning af stipendier f – Hvilka
grundsatser bör man följa vid fördelningen af
statens stipendiemedel? - Gagnar
folkhögskolan genom att mottaga helt unga elever f
Inledare af dessa frågor var
föreståndaren H. Odhner, som, efter att hafva
lämnat en sakrik och på en mängd
sifferuppgifter stödd framställning af, huru många
skolor taga emot allt för unga elever och
äfven begära statens understöd för sådana,
samt påpekat, huru det skadade både
skolan och eleverna att dessa voro för unga,
framställde det förslag, att den kommitté,
£om skulle begära förhöjdt statsanslag, skulle
ingå till regeringen med begäran om, att
denna icke lämnar stipendiemedel till andra
manliga elever än dem, som under kursens
lopp fyllt 18 år, och till andra kvinnliga
än dem, som under kursen fyllt 16 år.
Under diskussionen yttrade sig vidare
föreståndarne A. Rydbeck, A. Alström, L,
Holmström, S. Velin, P. Gunnarsson, T.
Holmberg, O. Lundgren, N. Helmstein och
G. Brockman samt bankdirektör O.
Andersson och fröken Malin Holmström. Det
påpekades därunder åtskilliga omständigheter,
som mången gång nödgade skolan att taga
emot yngre elever. Dock borde man så
mycket som möjligt motarbeta, att för unga
komme, och sträfva efter att höja
åldersgränsen. Hr Odhners förslag blef af
mötet gilladt.
Hvilka principer börat följas vid val af
andre lärare? Denna fråga inleddes af
föreståndaren direktör T. Holmberg, som
framställde följande allmänna synpunkter:
1) Mannen är till för platsen, och icke
platsen för mannen; 2) inga personliga
inflytelser utan sakmeriter få vara bestämmande;
3) platserna må ej användas till tillfälliga
löneförhöjningar; 4) platserna böra vara
avan-cernentsplatser för dem, som ägna sig åt
skolan; 5) de må ej lämnas till dem, som icke
styrkt sig äga undervisningsförmåga och, om
det gäller humanistiska ämnen,
dokumenterat sig att tala lefvande; 6) den sökande bör
ha praktisk utbildning som auskultant under
minst ett halft år; 7) han bör känna till den
folkhögskolelitteratur, som historiskt och
pedagogiskt utreder folkhögskolans uppgift och
anda; 8) ingen bör antagas utan
föreståndarens förslag, ej heller emot styrelsens önskan.
Det bör finnas ett statsanslag för lärarnes
utbildning vid ett folkhögskoleseminarium och
vid framstående skolor. Talaren föreslog, att
det verkställande utskott, som mötet
tillsätter, måtte uppvakta eck"esiastikministern och
utverka löfte om proDosition om ett anslag
af 2,500-3,000 kr. att som resestipendier ä
400 kr. tilldelas nuvarande eller blifvande
lärare vid folkhögskolorna. ^
Vidare yttrade sig föreståndarne V.
Sjögren, H. Odhner och O. Lundgren samt
läraren E. Ingers. Det framhölls under
diskussionen, att ett nödvändigt villkor för
erhållandet af dugliga andre-lärare vore att
aflöna dessa ordentligt.
Hr Holmbergs grundsatser godkändes af
mötet.
Hvad kan göras för att befordra utveck-
lingen af den svenska folkhögskolan?
Inledaren af denna fråga, föreståndaren d:r
J. E. Strandmark, framställde ett
synner-gen storslaget och djärft förslag af
hufvudsakligen följande innehåll:
Man söker bilda ett allmänt svenskt
folkhögskoleförbund på 20,000 medlemmar. Dessa
ansvara hvar och en för sig att sälja 2
exemplar af förbundets årsskrift, hvarigenom en
totalvinst af 20,000 kr. uppkommer. Dessa
pengar användas 1) till att upprätta flera
skolor; 2) till att för lärarekårezx vinna
framstående män; 3) till att så småningom realisera
Askov-idén. Genom skrifterna uppkommer
en god folkläsning. Omkring hvarje
folkhögskola bildas en krets, för hvilken skolan är
målsman, och inom hvilken finnes ett
förvaltningsutskott. Hvarje krets väljer ett
ombud till årsmötet, som sammanträder hvart
femte år. Detta utser en »höge beskyddare»
och en styrelse, hvilken bildar en slags
folkhögskolebyrå och utser en inspektor.
Under diskussionen upptogs äfven, till
behandling en närbesläktad fråga: Borde ej
den svenska folkhögskolans lärarekår fastare
organisera sig, och huru skall en bättre
samverkan åstadkommas mellan landets
folkhögskolor? hvilken fråga var uppställd af
föreståndarne Holmberg och Alström. Hr
ffolm-berg yttrade sig också först och föreslog
inrättandet af feriekurser för folkhögskolans
lärare. Vi borde ha bestämda möten. Ett
verkställande utskott med vidsträckt
myndighet borde utses. Detta utskotts löysta
åtgärd skulle vara att kringsända förslag
till stadgar.
Vidare yttrade sig hrr Alström, Odhner,
Velin, Holmström, och Lundgren samt
läraren Hj. Nilsson, hvarvid man i allmänhet
icke vågade yttra sig om det
Strandmarkska förslaget i sin helhet men bröt ut
särskilda delar ur detsamma. Förslaget om en
årsskrift vann enstämmigt erkännande.
Vidare uttalade sig mötet för feriekurser, som
företrädesvis skulle anordnas för
folkhögskollärare. Ett verkställande utskott skulle
utses, som inom tre år anordnar nytt möte
samt låter trycka och till skolorna afsända
hrr Strandmarks och Holmbergs förslag med
uppmaning till vederbörande att afge
yttranden. Som särskilda önskemål
beträffande utskottets framtida verksamhet
uttalades, att detta borde bemedla
läraretillsättningar, söka åstadkomma en årsskrift samt
i allmänhet vidtaga åtgärder för skolornas
gemensamma bästa. Utskottet borde vända
sig till skolorna med anhållan om bidrag af
minst 10 kr. för bestridande af dess utgifter.
Till ledamöter i verkställande utskottet
valdes därpå hrr Holmström, Holmberg och
Strandmark, hvilka inom sig till ordförande
utsago hr Holmström.
Under mötets båda senaste dagar voro
förhandlingarna offentliga. Den första
öfverläggningen rörde sig om följande fråga:
Huru skall en folkhögskollärare kunna i
ekonomiskt afseende bäst trygga sin ålderdom?
Frågan inleddes af hr Alström och under
diskussionen yttrade sig hrr Odhner och Ola
Andersson samt redaktör E. Hammarlund.
Dessutom upplästes ett skriftligt inlägg i
frågan från föreståndaren d:r Åke Belfrage,
som föreslog att folkhögskollärare skulle
söka vinna inträde i folkskollärarnes pen-
sionsmrättning. Hr Hammarlund lämnade
med anledning häraf åtskilliga uppgifter om
nämda kassa, hvilken af alla nu befintliga
pensionsinrättningar stode folkhögskolans
lärarepersonal närmast. De högre
folkskolornas lärare samt lärarne vid seminariernas
öfningsskolor voro redan delaktiga i kassan,
och enligt hvad tal;n trodde sig veta
före-låge planer att bereda en annan läraregrupp
vid folkundervisningsanstalter, nämligen
döf-stumlärarne, inträde i kassan. Emellertid
vore det nuvarande högsta
delaktighetsbeloppet så lågt, att icke mycket vore
vunnet, Sannolikt komme dock med det
snaraste nytt försök att göras att få
maxi-midelaktighetsbeloppet höjdt från 1,000 till
1,500 kr,, och då blefve pensionen ],125
kr., hvilket ju alltid vore ganska afsevärdt,
helst om tilläggspension kunde utverkas från
landstingen.
Mötet uttalade sig också för, att
anslutning borde ske till folkskollärarnes
pensionskassa, och uppdrogs åt den kommitté, som
tillsattes för utredandet af frågan om högre
statsanslag, att äfven utreda denna fråga
och inlämna sitt utlåtande till verkställande
utskottet.
Den andra diskussionen rörde sig om
trenne slöjdfrågor: Huru skall
slöjdundervisningen i den kvinnliga folkhögskolan
ordnas, så att den gagnar folkhögskolans
allmänna sy f té f - Hvilken plats böra s. k.
lyxarbeten intaga vid slöjdundervisningen?
- I hvilken form och utsträckning bör
väf-nadsundervisningen meddelas ?
Fru Hedvig Holmström, som uppställt
den första fr&gan, yttrade sig så godt som
endast om denna, därvid stödjande sig på
en 25 årig erfarenhet från Hvilans
folkhögskola, den äldsta af nu bestående med
kvinnlig kurs.
Tal:n framställde som skolans mål att
utbilda tänkande kvinnor, och sådana kunde
man få utan slöjd. I de första danska
skolorna* hade heller icke slöjd förekommit, men
den hade blifvit införd som en motvikt mot
det ensidiga intellektuella arbetet. Slöjden
kan göra nytta i skolan, om den rätt ledes
och man icke tager upp alla sorters slöjd.
Fliten behöfde ej utbildas men väl
iaktta-gelseiormågan och smaken. Lärjungarne borde
få ögonen öppna för det onyttiga och borde
läras värdera våra gamla svenska mönster.
Linnesömnaden vore ett särdeles
ändamålsenligt slöjdämne. Prydnadsarbeten finge man
använda med urskillning. Med lyx menade
talin det, som är till för att lysa för andra
och ej för att glädja andra samt det man ej
har råd till. Man borde ej lära väfva på
skolan, ej heller där hafva klädsömnad och
strykning. Bättre vore att lära eleverna känna
och älska våra goda författare. Det vore godt,
om våra lärarinnor ägde humanistisk
bildning, så att ej fackintresset hos dem finge
of ver taget.
. Föreståndaren S. Velin, som uppställt de
båda senare slöjdfrågorna, yttrade sig därpå,
därvid behandlande äfven den första.
Tal:n angaf som folkhögskolans allmänna
syfte att fostra praktiskt dugliga människor
med vaket sinne och ädel lifsuppfattning.
För att slöjden skall främja detta syfte borde
den verka uppfostrande, ge praktisk
duglighet, odla smaken och inge förnuftiga åsikter
om det ändamålsenliga och passande.
Således i första rummet enkla praktiska arbeten
och i andra rummet sådana prydnadsarbeten,
som kunna odla smaken och verka
uppfostrande. Rena lyxarbeten borde däremot ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
